Jag vet inte vad som händer, men det är samma sak varje gång. Oavsett om vi besöker en festival, går på konsert eller som nu, befinner oss på Falsterbo Horse Show, genomgår mina familjemedlemmar en närmast kuslig förändring. De står inte att känna igen. De drabbas plötsligt av en kombinerad intellektuell och visuell härdsmälta. För hur ska jag annars tolka det obestridliga faktum att de inte längre kan se skillnad mellan mig och en förvaringsbox?
”Ta min väska, Daniel”.
”Håll min jacka, pappa”.
”Bär den här kassen”.
”Du får ha min telefon”.
”Ta hand om nycklarna”.
Det tar mindre än en halvtimme. Sedan är fickorna fulla och händerna upptagna med att hålla i saker. Till och med oväntade små ting som glasspapper och urdruckna saft-tetrapack läggs på mig, som om jag utöver mitt ideella arbete som förvaringsbox även tjänar som någon sorts återvinningscentral. Detta trots att Malin och barnen, åtminstone vanligtvis, både har varsin hjärna, två händer och diverse fickor att använda sig av.
Där står jag, den levande förvaringsboxen från Växjö, och har inget annat val än att gilla läget. Och varför skulle jag inte göra det? Det är nämligen svårt, för att inte säga omöjligt, att inte gilla läget under Falsterbo Horse Show.
Tiden går fort och långsamt på samma gång. Skrämmande jag när man inser att det är hela tre år sedan den senaste ”riktiga” FHS tilläts bli arrangerad. Skrämmande långsamt om jag betänker alla tankar på just den här veckan och all längtan kring den som syresatt både mina och många andras sinnen under de tre förlorade år som passerat. Särskilt 2021 var ett tungt slag mot FHS, när en uppenbart illvillig länsstyrelse i Skåne var ute och mätte läktarsektionerna med linjal, pekade med hela restriktionshanden och satte ett publiktak på 500 – dock under förutsättning att de strikta direktiven upprätthålls från första till sista dag. Detta samtidigt som det spelades fotboll i Stockholm inför nästan 10 000 på läktarna.
Det är svårt att ens föreställa sig en sådan verklighet nu när jag ena timmen strosar runt bland utställarna på det bubblande mässområdet och andra timmen delar magin med alla andra på den fullsatta internationella hopparenan. Stjärnorna är där – och alla som kan tänka sig att köpa en entrébiljett är välkomna att delta på festen. När vädret dessutom klappar i takt med hela hästfesten och inte ens klåfingriga förbudsivrare på länsstyrelsen har makt att lägga sordin på stämningen – ja, då finns det ingenting som kan stoppa Falsterbo Horse Show.
Det är Falsterbo igen. Det är på riktigt igen. Vi är som kalvar på grönbete och jag tror att den känslan delas av många besökare. Jag känner mig till och med säker på att även den som aldrig tidigare befunnit sig på ett ridsportevent skulle vilja uppleva detta igen och igen. Jag har, som ni kanske noterat i dessa rader genom åren, en fäbless för att sätta ridsporten i relation till andra sporter. Jag har radat upp de många fördelar – exempelvis jämlikheten, jämställdheten och slopandet av åldersindelade klasser – jag anser att ridsporten har gentemot våra andra stora sporter.
Ett event av Falsterbo Horse Shows kaliber visar ännu en fördel, nämligen att du som åskådare får valuta för pengarna. Publik-ekonomiskt är det givetvis redan en stor fördel att cirka 99,99 procent av alla ridtävlingar i Sverige genomförs utan att arrangören tar en enda krona i inträde. För den intresserade är det bara att komma, titta och njuta av dramatiken på tävlingar i hela Sverige, vecka ut och vecka in.
Falsterbo, Scandinavium, Friends och Elmia tillhör de fåtal tävlingar i Sverige där biljett måste köpas, men även här levererar ridsporten för fullt. Kostar det – ja, då ska du få allt och lite till för pengarna också. Här vet du inte bara vad du förväntar dig utan även att du kommer att få det du förväntar dig. Det gör du inte om du betalat biljett för att se en fotbollsmatch på Tele2 Arena eller en konsert på Globen. Fotbollsmatchen kan bli den tristaste du sett, den kan sluta 0–0 eller vara avgjord efter en kvart. Konserten kan bli en enda stor besvikelse. Artisten kan gå på halvfart, kan bli sjuk eller rentav ställa in. Det vet du aldrig. Vad du däremot vet är att ett ridsportprogram i Falsterbo spänner från nationell ponny till internationell 1,50-GP. Du vet att hoppning och dressyr bor sida vid sida och att det är fullt drag från morgon till kväll. Du vet att det bjuds på hunting, körning, riddarspel och alla möjliga alternativa programpunkter.
Det k-a-n inte gå fel. Här är ingenting avgjort förrän sista ekipaget ridit klart. Här kan inte en tävling vara avgjord efter en kvart. Här är du garanterad dramatik ända in på mållinjen – i klass efter klass och dag efter dag.
Jag är upprymd och lycklig. Inser att jag befinner mig på Sveriges kanske bästa event, alla kategorier. Jag känner glädje men även en lättnad. Tre års väntan är en lång väntan. Det märks ännu tydligare när man är på plats.
Tack för att ni tog er tid – vill ni lyssna på mitt och Lussis möte med Henrik Ankarcrona i podden Fria Tyglar hittar ni länk här eller via prenumeration på Spotify eller Podcaster. Vill ni diskutera och ha roligt tillsammans med andra ponnyföräldrar är Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige (damer hjärtligt välkomna) något för er och vill ni följa mig på Instagram finns jag här.
Följ Ridsport på