”Tuffast har varit pressen att fortsätta gå nolla”

Nathalie Wennerhorn och (BWP f-10 e Nonstop-Eclair, uppf Nathalie Brassinne, äg Charlotte Wennerhorn) gick fem maffiga rundor i över 30 graders värme med en enda bom ner. Det var en bom från att rida om medalj, men Nathalie är ”jättenöjd” med femteplatsen i årets upplaga av EM för children i spanska Oliva.

– Det har varit tekniskt svåra banor med väldigt mycket distanser och linjer. Om man missar en så missar man fler. Det tuffaste har varit att klara av pressen att fortsätta gå nolla. Att gå in och nolla sådana banor är verkligen inte lätt, säger Nathalie.

Hon hade inte räknat med att ta sig nästan hela vägen till pallen.
– Jag vet att jag kan, men jag visste också att det var väldigt tuff konkurrens. Det gäller att vara nolla hela vägen för att placera sig högt.

Det var på första hindret i andra och sista, och totalt femte, omgången som den förargliga bommen föll. På finaldagen rids två separata omgångar.
– Det var en ganska stor oxer som jag tror att han inte var riktigt beredd på. Egentligen var det ingen riktig miss, men vi fick med oss bakbommen där. Han har hoppat fantastiskt hela veckan och jag är väldigt nöjd med honom.

Mycket vätska i hettan

Att prestera i värmeböljan har också varit en utmaning för både häst och ryttare. Ryttarna har inte varit tvingade att rida i kavaj men det har känts viktigt, och snyggt, att rida i kavajen med den blågula flaggan.
– Oftast är det framhoppningarna som är värst, kavajen är ju bara på i kanske tre minuter, säger Nathalie som har druckit Resorb vätskeersättning varje morgon.

Hästarna har blivit svettiga bara av att stå i boxarna.

Med Kenneth har det inte varit några problem att klara hettan.
– Kenneth är en klippa. Han dricker extremt bra och blandar höet med vatten när han äter. Dessutom gillar han mash och vi har även lagt äpplen i vatten. Han gillar också att dricka i slangen när vi har spolat honom, berättar Nathalie.
– Hästarna har blivit svettiga bara av att stå i boxarna, så vi har tagit ut och både spolat och gått mycket. Plus att vi har haft fläktar i stallet.

Haft tid på sig

”Kenneth” är Nathalies första storhäst och han flyttade in i stallet på Ekerö hösten 2019. Då var 14-åriga Nathalie bara 11 år och matchningen var avgörande.
– Vi ville hitta en häst som var kvick och inte för stark, men inte heller för seg. Den fick inte vara för rädd om sig, men ändå inte vara en häst som river slarvigt. Och det skulle vara en häst som passade mig, berättar Nathalie.

Det blev en ”perfect match” med Kenneth du Petit Vivier som mamma Charlotte Eider Wennerhorn hittade i Italien. Helt lätt har det ändå inte varit.
– Han var lite bakskygg och busig och jag var ganska liten från början. Men han har aldrig stannat, han gör verkligen allt, säger Nathalie.
– Vi har haft lång tid på oss att lära känna varandra och vi har kommit varandra riktigt nära. Han är min bästa vän.

Vi ville hitta en häst som var kvick och inte för stark, men inte heller för seg.

Kenneth och Nathalie har lyckats väl ända från start. Redan 2020 landade de precis utanför pallen i children-SM samtidigt som Nathalie tog ett brons på B-ponny – och slutade sjua på C-ponny. I fjol hoppade de till sig en fjärdeplats individuellt och ett lagguld på NM och därefter har det fortsatt med fina framgångar internationellt. I februari debuterade de 1,35 felfritt i Oliva och under våren har de varit med och avgjort till Sveriges fördel vid flera tillfällen.

Både i österrikiska Lamprechtshausen och tyska Hagen gick Kenneth och Nathalie ut sist i det svenska laget. En snabb och snygg nollrunda placerade Sverige överst på pallen i Lamprechtshausen respektive på andraplatsen i Hagen.
– Han rev inte en enda bom i Lamprechtshausen eller i Hagen, han är en riktig klippa.

Blivit lugnare

Innan har hon alltid varit lite nervös inför start, men efter att ha gjort ”tävlingsturnén” i Oliva i vintras har det förändrats. Att gå in och göra jobbet om och om igen tog bort pressen.
– Efter att jag hade gjort några starter kändes det superbra. Sedan dess har jag blivit mer lugn i mig själv och att det bara handlar om att gå in och göra samma sak, säger Nathalie.
– I Lamprechtshausen var det tufft att gå in och göra sista rundan. Jag hade inte full koll på att om jag nollade så skulle vi vinna, och det var nog lite tur.

Med på de flesta internationella tävlingarna är tränaren Ann Liwing, som har svettats jämsides med Nathalie och Kenneth i Oliva.
– Hon är väldigt noga och har stenkoll på banorna, säger Nathalie.

Mamma är en extremt stor del i min satsning.

Hemmavid tränar hon även för Helena Persson.
– Inte den Helena Persson utan en annan som jag har tränat för ända sedan jag fick min första ponny. Hon är extremt duktig på markarbete och dressyr, och hjälper även till med att trimma hästarna. Helena står för en extremt stor del i allt det här.

Mamma Charlotte, liksom pappa Magnus och lillasyster Nellie, är också ett stort stöd. Charlotte tävlade själv ponny tillsammans med bland annat Malin Baryard Johnsson, och red både SM och EM på ponny.
– Mamma hjälper mig med allt. Hon tar hand om hästarna, hon hittar hästarna åt mig, hon groomar och hon tränar mig också mycket. Mamma är en extremt stor del i min satsning, säger Nathalie.

Kapabla juniorhästar

Efter att ha nått det högsta man kan göra som childrenryttare, tänker Nathalie maxa resten av sitt sista childrenår.
– Nu satsar jag mot sista Nations Cup-finalen i Peelbergen och därefter children-SM, sedan blir jag junior nästa år.

Utöver Kenneth har hon två kapabla juniorhästar som hon håller på att rida in sig på. Bägge har förmedlats av Maria Ring och den ena, Semeli (HOLST sto f-11 e Diamant de Semilly-Corrado I), plockade familjen mer eller mindre upp på vägen till MET Oliva i början av året.
– Jag provade ett gäng hästar i Tyskland på vägen dit och ”Semlan” var den som passade mig bäst. Sedan gick vi rakt in på banan i Oliva och det gick super. Hon är en riktigt stjärna, säger Nathalie.

Nästa steg är att gå upp i 1,40 och stabilisera sig där.

Everton PJ (HANN val f-14 e Embassy I-Light On) kom i slutet av förra sommaren.
– Han är lite svårare. Han har ganska stor galopp och är mycket häst att rida, men han hoppar helt fantastiskt. Framtiden ser bra ut med honom också, men jag ger honom lite tid, säger Nathalie.

Nathalie har hoppat 1,35 med alla tre och när tiden är mogen väntar nästa nivå.
– Allihop räcker definitivt till för junior också. Nästa steg är att gå upp i 1,40 och stabilisera sig där, säger hon.

Att ha tre hästar som kan gå parallellt är perfekt för att kunna hålla igång en riktig satsning, menar Nathalie.
– Nu gäller det bara att satsa på och så får vi se lite var vi hamnar.