Den här veckan har varit alldeles fullspäckad med häst, häst och ännu mer häst! Breeders i hoppning gick ju den här veckan på Flyinge vilket har varit väldigt roligt. Kristina Warg som jag känner hemifrån tävlade med sin fina egna uppfödning, 4-åriga Ebba EE och en 7-åring, Fortino SB. Jag fick äran att vara lite hästskötare när hon red Ebba, vilket var superkul! Man lär sig otroligt mycket på att vara med andra på tävling, hur de lägger upp sin framridning inför start och vad som ändras eller görs inför nästa start. Kristina red väldigt fina rundor med båda hästarna!
Jag valde även att vara funktionär under löshoppningen, vilket var bra träning och väldigt lärorikt att se på nära håll hur de som visar hästarna lägger upp sin plan och kommunicerar med varandra.
Värdefullt inför när vi ska visa hästar själva.
Det är intressant att se hur de jobbar med varandra och hur de ändrar till exempel drivningen om hästen behöver lite extra stöd eller lite mer drivning. Det var även mycket bra att vi fick göra det ihop med vår unghästlärare Pontus, som under tiden förklarade för oss hur man kan agera i olika situationer för att rädda upp eller stötta hästen – vilket är väldigt värdefullt inför när vi ska visa hästar själva.
Jag tittade även på elitfölauktionen vilket var otroligt roligt! Det blir en helt annat upplevelse när fölen går för högre och högre summor. Hela publiken jublade och gjorde hela atmosfären magisk under budgivningen på fölen, och det blev lite extra speciellt när fölet som gick som högst kom ut! Riktigt spännande och fantastiskt roligt för uppfödaren att få sålt för sådana summor. Spännande i framtiden att se vad det blir av den där dyra fölungen!
När vi kollade på Henrik von Eckermann under testridningen såg man hur mycket hästarna ändrades under så pass kort tid. En av hästarna han hoppade upp på blev väldigt spänd och ville knappt gå framåt. Henrik lättade upp i sadeln och försökte bara få hästen att slappna av, vilket den gjorde efter ett tag. Det är väldigt häftigt att se så rutinerade, kunniga ryttare som kan få hästarna att ändra på sig efter en så pass kort stund ihop.
Något jag också reagerade positivt på var att det blir vanligare att man rider med väst nu för tiden! Flera ryttare bar en airbagväst, vilket jag tror kommer inspirera fler och fler till att bära väst. Det är en vanesak att rida med väst, jag vet att många tycker att det är klumpigt men när man har vant sig märker man knappt av västen. Nuförtiden finns det så många olika västar som även blir smidigare och smidigare, vilket jag tror kommer leda till att fler blir mer mottagliga till att bära väst.
I lördags kom min storebror Oliver hela vägen från Umeå på besök! Han pluggar till läkare där, men kunde komma ner till mig i Skåne några dagar för att hälsa på. Jag står väldigt nära mina syskon så det var roligt att få umgås och få visa honom Flyinge och alla fina hästar. Han satt med mig på läktarna och kollade på hästar hela helgen.
Han red en del när han var yngre, men nu rider han bara med mig lite då och då, och lite under somrarna. Det är väldigt roligt att han kunde komma och hälsa på och se hur jag bor nu för tiden. Vi har inte setts sedan i somras så det är jättekul att han fick möjligheten att komma ner hit ett par dagar!
I egen ridväg har jag hopptränat för Piia och Coco var så fin! Det var en sådan träning när allt bara kändes som att det satt. Coco börjar även hoppa upp sig lite mer, vilket gör att vi börjar komma upp lite mer i höjden – plus att ryttaren oftare gör rätt vilket också är en stor faktor, haha! Blev nog också lite extra bra efter all inspiration man har fått under Breeders.
Är så glad över att jag valde att börja plugga här! Det är så kunniga och duktiga lärare som man har möjlighet att träna för, och det känns dessutom extra bra då jag verkligen tror att detta är ett stort kliv framåt i min egen satsning. Jag vill komma upp till toppen i fälttävlan och detta känns som ett steg i rätt riktning!
Coco har fått gå några extra pass och har varit med på unghästlektioner! Phoebe behövde lite extra draghjälp för att hitta framåtbjudning och att helt enkelt hitta vägen. Hemma har hon gått mycket som handhäst när vi red ut i skogen och hon följde med på flera uteritter i alla gångarter. Där är hon van vid att möta allt från cyklister till lastbilar och älgar. Det funkade bättre att ha Coco som lite ledarhäst nu när hon rids mer lös så vi testar det och ser hur det går.
Nästa helg väntas SM på Gärds och även årets sista fälttävlan, så nu laddar vi upp för fullt och är väldigt taggade!
Följ Ridsport på