”För mig är det tveklöst värt allt jobb”

År 2022 har inneburit 20 starter i 1,50-hoppning för Sabine Olsson,  oftast med 11-åriga Turbo men även med den egna uppfödningen Hallo Kitty.

Faktum är att hon faktiskt red sin allra första 1,50-klass redan för drygt 20 år sedan, med Irco Flower (e Irco Marco-Maximus).
– En riktig ”traktor”, men hon hade modet och inställningen, minns Sabine.

Fick vänta i tio år

Den svårklasstarten var ett litet undantag. Ambitionerna, drivet, målmedvetenheten fanns där, med det dröjde ändå  många år innan Sabine hade möjlighet att komma upp på den nivån igen. Nästan tio år, faktiskt, med naturliga riduppehåll när hon fick barnen Sidney och Wesley. Då kom Cardento-Maraton-stoet Caritza in i stallet.
– Det var verkligen ett äventyr med Caritza. Det var den mest egensinniga häst jag suttit på. Inte nog med att hon var extremt svankryggig, hon betedde sig ofta förfärligt på framhoppningarna, slog bakut och bockade. Men hoppa kunde hon, så vi siktade högt och jag red till och med SM-final på henne.

Sabine har hästbakgrund genom sin morfar Martin Nehm.
– Han var veterinär och en riktig hästkarl med ett genuint intresse. Han hade fullblodet Victory (e Cosmos xx) som blev stammoder till hans hästar. Morfar var fantastisk och ibland fick jag följa med honom på hans rundor.

Föräldrarna fanns i bakgrunden

Också Sabines föräldrar födde upp hästar, med ett eller två ston, på den stora gården i Målilla i Småland där nötkreaturen dominerade verksamheten.
– Mina föräldrar hade kunskap om häst, men inte om att träna häst eller att utveckla mig som ryttare, säger Sabine.
– Men de fanns i bakgrunden och de sa att om jag bara skötte skolan så hjälpte de mig med hästarna.

En skymt av den stora hästvärlden fick Sabine i stället vid sina cykelturer till granngårdarna. Här fanns bland andra Nils-Erik Hansson (uppfödare till Malin Baryards världscuphäst Corrmint) och han hade hingstar som Indus, Kaliber, Napoleon och Porfyr på station.
– Han var också hovslagare och visade mig hur jag skulle sko min ponny.

Sabine fortsatte att drömma. Vid jularna fick hon böcker, som ”Fälttävlan” av Jan Jönsson och ”Dressyr” av Bo Tibblin.
– Jag läste sönder de där böckerna, minns hon.

Sabine såg sändningarna från Göteborg Horse Show – och fortsatte att drömma. Så småningom fick hon ta hand om ett sto efter Indus, Sabrina, som hennes föräldrar fött upp. Inridning och utbildning fick hon fixa själv och det gick bra. Efter lite träningshjälp från Hans-Olof Ottosson kom hon upp på 1,30-nivå med stoet. Också morfar fanns i bakgrunden och han gav henne ett Imperator-sto, som också nådde 1,30.
– Jag drevs hela tiden av viljan att utvecklas, jag sög i mig kunskap varhelst jag kom åt, säger hon.

Efter gymnasiet jobbade hon ett halvår på Sinnerstad Stuteri (som hade hingsten Walör) och hade där med sig Rinette (e Maraton-Ceylon) som hon red sin första 1,40-hoppning på.

Hamnade i ett härligt gäng

Men där och då, eller snarare i samband med att hon och Rinette flyttade till Halmstad, började hennes ”eget” hästliv. För samtidigt som hon läste företagsekonomi och rättskunskap började hon träna för Ted Nätterqvist.
– Där kom jag in i det sociala kring hästarna. Vi var ett härligt gäng med bland andra Henrik och Louise Ankarcrona.

Sabine hyrde in Rinette och det dröjde inte länge förrän stoet fick sällskap.
– Jag började ta in hästar för utbildning, försäljning och tävling. Det var nödvändigt för min ”överlevnad”. Jag jobbade också som hovslagare och jag erbjöd mig att klippa hästar, med en avlagd klippmaskin som mina föräldrar haft till våra kor.

Hovslageriet lärde hon sig genom att gå som lärling hos Nils-Erik Hansson (och sedan ytterligare en hovslagare) och några kortutbildningar. Än i dag skor hon hästar tre dagar i veckan.
– Det var mycket slit men det var roligt, och jag ville hela tiden vidare, lära mig mer och mer och utvecklas.

Flyttade in på morfars gård

När morfar Martin Nehm dog flyttade Sabine till hans gård i Hemmeslöv utanför Båstad. Det var 1999 och med på flytten fanns Sabines man, Tom Schacht.

Tom kom från en hästfamilj men sysslade inte med hästar själv.
– Så det var nog med blandade känslor som han gav sig in i en hästfamilj igen. Han jobbar som tv-skådespelare i Frankrike men han har varit väldigt stöttande och engagerad, utan att vara involverad.

Även om Sabine debuterade i 1,50-klass 2001 handlade det mesta tävlandet om att utbildningsrida unga hästar.
– Jag ser 1,20-klasser som en väg till det stora.

Sabines ambitioner och strävan att nå högt har inneburit en del frågor, både från henne själv och familjen. Kostnaderna är stora, både i tid, familjetid och rena pengar. Är det värt det?
– Det är många gånger som vi samlats runt köksbordet och diskuterat och vänt och vridit på allting. Men våra samtal slutar alltid med att både man och barn säger åt mig att köra. De vet hur hårt jag jobbat för att nå hit. Jag tror dessutom att det är mycket värt för mina barn att se att slit lönar sig, att man inte får något gratis, säger Sabine.
– Klart att jag funderat själv på om det är värt det. Jag är gammal nog att veta vilka resurser som krävs, jag har exempelvis ingen möjlighet att ha något team runt mig.
– Jag blev illa sparkad i ryggen för några år sedan och var dålig väldigt länge efter att ha legat på intensiven i två veckor. Det var tufft att komma tillbaka, allt kändes ovisst. Det var då jag skapade min lilla firma som säljer örtprodukter till hästar eftersom jag alltid använt sådana produkter, både till mig själv och hästarna.
– Men jag kom tillbaka och jag fortsätter som tidigare, sköter allt kring hästarna själv. Det finns fyra hästar på min ridlista och det är max. Och så jobbet som hovslagare.
– Det kan verka som väldigt mycket, men för mig är det tveklöst värt allt jobb.

Fantastiskt med utlandstävlingar

Den första utlandsstarten gjorde Sabine 2020 när hon åkte till Sentower Park i Belgien. Hon har varit tillbaka där fler gånger, och även tävlat i Peelbergen. I mars åkte hon med hästarna till Herning.
– Det var helt fantastiskt. Jag lär mig otroligt mycket varje gång jag är utomlands.

Just i år har det blivit en sorts ”förlösning”, som Sabine själv kallar det. Framgångarna har varit många.
– Det är en bekräftelse på att det går om man vill och om man satsar.

Sabine är inte klar där.
– Ju bättre det går, ju mer höjer jag ribban. Jag är aldrig nöjd, jag har stora förväntningar på mig själv.

Etablering i 1,50 och väldigt gärna start i Nations Cups andradivision är närmsta målen.
– I mina drömmar vill jag ta det så långt det går.

Fakta

Sabine Olsson

• Ålder: 51 år.
• Familj: Maken Tom Schacht, barnen Sidney, 16, och Wesley, 12, hunden Panda, 3 år (korsning border collie/australian shepard), katterna Spotify och Lakrits och ett antal höns och kycklingar.
• Favoritmat: Jag gillar att äta och tycker om allt. Jag är en riktig gottegris.
• Favoritdryck: Jag är barsligt förtjust i äpplejuice.
• Musik: Gärna Abba men jag lyssnar mest på radio.
• Gör, förutom ridningen: Hovslagare. Driver en e-handelsfirma som tillverkar örtbaserade tillskottsfoder.
• Favoritpryl i stallet: Mina sadlar, dem är jag mest rädd om.
• Förebilder: Jens och Peder Fredricson. De är i samma ålder som jag och jag har följt dem i deras karriärer. Jens har stöttat och hjälpt mig en hel del genom åren, inte minst den period då jag hade Caritza.
• Mål: I år vill jag befästa Turbo och Maryland i 1,50. Visionen är att bli så bra att jag kan vara med i Nations Cup.
• Främsta placering i år: Tvåa i 7-Star-finalen i Hammarö i juni, vann meetingpriset överlägset.

Sabines hästar

• Maryland, sto f -11 e Baltimore-Irco Marco, egen uppfödning.
• Hallo Kitty, sto f -09 e Callahan-Cortez-Irco Marco, egen uppfödning.
• Turbo, val f -11 e Quintender-Maraton, uppf Stall Hickey.Dessutom ett sto e Plot Blue som Sabine har i träning.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 20/2022.