Den 18 november är dagen hela mitt liv föll isär. När mamma ringde mig på morgonen och frågade om jag var ensam och om jag kunde gå en bit bort förstod jag att något var fel.
“Maximus är död”.
Min lillebror har tagit sitt liv.
Detta inlägg vill jag ägna till min lillebror som vi förlorade alldeles för tidigt.
Älskade, älskade lillebror, ditt skratt och leende smittade av sig på alla runtomkring dig. Du hade ett enormt hjärta där alla alltid fick plats, om någon bad om hjälp eller bara ville ha en vän fanns du alltid där. När jag behövde sällskap eller bara ville ha någon att vara med fanns du alltid där.
Jag kommer sakna alla våra sena kvällar och nätter i vardagsrummet.
Filippa Ljungberg
Jag kunde komma in och sätta mig i soffan i ditt rum och bara sitta och läsa där medan du själv läste eller spelade, vi behövde inte alltid prata utan vi visste att det räckte att bara sitta där och finnas där för varandra.
Jag kommer sakna alla våra sena kvällar och nätter i vardagsrummet där vi kunde titta på roliga youtubevideos hela nätterna, vi skrattade så mycket att vi till slut inte fick någon luft.
För att inte tala om alla skidsemestrar där du åkte störtlopp i alla backar, även de svarta backarna! Kommer så väl ihåg när du skulle åka offpist tillsammans med vår bror Oliver men du åkte ut för tidigt och åkte då ner för ett litet stup. Du landade oturligt och fick en spiralfraktur i vänster ben. När mamma och jag kom ifatt och såg dig sitta vid kanten av skidbacken försökte mamma först muta dig med choklad för att åka ner för backen men då sa du att det gjorde lite ont.
Jag och Oliver åkte ner och hämtade personal med skoter och pulka, det visade sig sen att du hade brutit benet så det var inte så konstigt att du inte kunde åka ner för backen, trots att vi mutade med choklad, haha! Du gipsade hela benet och fick sitta i rullstol, men så sprallig och glad kille du var så sprang du runt med gipset och fick byta gips i princip varje vecka för att det sprack.
När du var liten hade du så konstiga matvanor och jag kunde inte för mitt liv förstå att du tyckte om det, det var alltid ris med massor av ketchup, ananas på mackan eller honung och prickig korv på mackan. Men enligt dig var det en delikatess! Senare år blev du besatt av sushi, jag tror inte jag träffat någon som älskar sushi lika mycket som du gjorde. Alla dina födelsedagar var det hemgjord sushi som gällde! Alla gånger du var iväg på bio med pappa eller oss andra var det alltid sushi du åt.
Trots att du tyckte att mina hästar var lite väl stora och ibland lite läskiga så hjälpte du ändå till.
Filippa Ljungberg
Du ärvde pappas gener med att inte frysa, alla vintrar när du hjälpte till med hästarna och du kom ut med foppatofflor, shorts och vår andra bror Alfons jacka över t-shirten. Spelade ingen roll om det var minus 15 grader och snöstorm, du gick alltid med shorts och foppatofflor.
Du fanns alltid där och hjälpte till när man än behövde, om jag behövde hjälp att få in hästarna så ställde du upp, trots att du tyckte att mina hästar var lite väl stora och ibland lite läskiga så hjälpte du ändå till.
Jag kommer så väl ihåg den där morgonen när mamma väckte mig lite halvt i panik för att hon inte kunde hitta dig, det visade sig att du hade tagit ditt täcke och kudde och lagt dig i badkaret och sov. Du låg där och såg så rofylld ut, det såg så bekvämt ut att jag också testade att sova där, men kan avslöja att det inte alls var så bekvämt! Du sov i badkaret i flera veckors tid och jag kunde inte förstå hur du kunde sova där, haha!
Jag tänker tillbaka till sommaren 2019 när du, jag och Alfons åkte iväg för första gången på eget äventyr. Vi åkte runt Gotland, badade, läste, spelade kort, gick på sightseeing och sov i bilen. Vi hade så kul och åt så sjukt mycket godis, chips och god mat. Vår plan var att laga mest egen mat, men det slutade med att vi gick på restauranger och åt snacks däremellan.
Jag var lite orolig att jag skulle orka köra hela tiden då det bara var jag som hade körkort då men det var inga problem när jag hade ert sällskap och vi sjöng eller pratade böcker under hela resan.
Du var oerhörd snabblärd och lärde dig att cykla, simma och åka skidor väldigt tidigt och snabbt. Du hade väldigt lätt för de fysiska aktiviteterna. Mamma och pappa har även skvallrat att du var duktigast av oss alla syskon på att köra bil. Du hann aldrig ta ditt körkort.
Jag önskar att jag kunde få krama om dig en gång till, få chansen att säga att jag älskar dig en gång till, få prata om böcker med dig en gång till, gå på bio en gång till, åka skidor ihop en gång till, hoppa från klippor en gång till.
Jag önskar att jag hade lite mer tid med dig.
Gå och ge den där extra kramen, ring en extra gång, säg jag älskar dig en extra gång.
Filippa Ljungberg
Livet är fruktansvärt orättvist. Du var en alldeles för fin människa för denna planet. Det var tufft i skolan och många förstod inte vilken underbar och speciell människa du var. Inte ens du själv insåg hur bra du var.
Du simmade och simmade men till slut gick det inte att hålla huvudet ovanför vattenytan. Jag önskar att jag hade kunnat hjälpa dig till stranden.
Psykisk ohälsa är en dödlig sjukdom. 2021 tog 1 505 personer sina liv, det är fyra om dagen. Det är minst 15 000 personer om året som gör självmordsförsök. Många gånger inser man inte hur dåligt andra mår eller vad de kämpar med. Många gånger orkar man inte be om hjälp själv och därför är det så viktigt att man frågar och vågar prata, även de mest glada personerna kan må fruktansvärt dåligt.
Prata med varandra, fråga hur de mår, visa att du finns där. Bara att säga hej till varandra kan göra så mycket, berätta för varandra hur fantastiska de är, hur mycket de betyder för dig. Gå och ge den där extra kramen, ring en extra gång, säg jag älskar dig en extra gång.
Du vet aldrig när det blir den sista.
Och till dig som mår dåligt, fortsätt simma, även om det känns helt hopplöst och det känns som att du ska drunkna så fortsätt simma. Det finns hjälp, det finns människor som bryr sig. Du är inte ensam även om det känns som att ingen bryr sig så lovar jag att det finns människor som bryr sig. Försök orka och våga sträcka ut din hand, det finns hopp om livet.
I fredags var din begravning, den 16 december, fyra veckor efter din död. Du fattas så oerhört hos så många människor, du var älskad av alla du träffade och lämnade alltid ett stort intryck på folk. Det var tufft, riktigt tufft att säga hej då för sista gången.
Du blev bara 17 år. Men jag är otroligt tacksam över att jag fick 17 år med dig även om jag önskar att jag hade fått många många fler.
Vårt pussel kommer alltid att sakna en pusselbit, det kommer aldrig att gå att reparera eller ersätta. Vår familj kommer alltid att förbli inkomplett.
Maximus jag älskar dig och saknar dig så mycket att jag går sönder .
Din storasyster
Nummer du kan ringa om du behöver hjälp:
Bris 116 111
Självmordslinjen 90101 eller chatt via mind.se
Jourhavande präst 112
Jourhavande medmänniska 08 702 16 80
SOS-telefonen 0771 800 650
Spes 020 18 18 00
Läs mer om självmord på suicidezero.se
Följ Ridsport på