”Flera saker trumfar ryttarens vikt”

Vikten på ryttaren fortsätter att provocera i hästvärlden. Ämnet adresserades nyligen i ett digitalt panelsamtal i regi av den brittiska sadelutprovarorganisationen Professional Saddle Fitters Association, PSFA. Temat var ”Rider Weight: The Bigger Picture”. Brittiska Emma Dair, tidigare elitryttare i dressyr, delade med sig av sin viktresa och sina erfarenheter från att komma tillbaka till ridningen efter att ha fött barn. I panelen fanns också svenska Maria Hallring från ErgoX2, som designar ergonomiska sadlar.

Emma Dair berättade att hon ridit på elitnivå som ungdomsryttare, men att hon pausat från hästlivet när hon blev mamma. Att komma tillbaka till ridningen var dock inte så enkelt eftersom hon fått viktproblem efter sina graviditeter.
– Jag mådde väldigt dåligt och hade det jobbigt med både självkänslan och självförtroendet på grund av min vikt, sa Emma Dair.

Handlar inte bara om vikten

Mest dåligt mådde hon för hästarnas skull, samtidigt som hon fick gliringar för sin vikt från olika håll. I början var hon nära att ge upp, men längtan tillbaka till hästryggen var för stark. Hon fortsatte rida men bara korta pass på 10 till 15 minuter, för att undvika överbelastning.

Jag var väldigt orolig över hur min vikt påverkade hästarna.

Emma Dair, tidigare elitryttare i dressyr

Hästarna blev också genomgångna och behandlade av en equiterapeut en gång i månaden och sadeln kollades var tredje månad.
– Jag var väldigt orolig över hur min vikt påverkade hästarna, sa Emma Dair, som även hon behandlades av en fysioterapeut.

Samtidigt insåg hon att det inte bara handlade om vikt.
– Jag försökte rida på samma sätt som jag hade gjort innan jag gick upp i vikt, men det fungerade inte alls.

Jobbade med corestyrkan

Förutom att gå ner i vikt till en nivå som var kompatibel med hästens vikt, insåg Emma Dair också ”vikten” av att hitta en position som både hon och hästen trivdes med. För att komma dit jobbade hon med corestyrkan både hos sig själv och hästen, i bägge fallen avsuttet. Vid sidan av de korta ridpassen gjorde hon väldigt mycket stärkande arbete med hästen vid hand.

I takt med att hon tränade corestyrka och gick ner i vikt blev både hon och hästen starkare, vilket blev tydligt i ridningen där hon kunde utöka längden på passen.
– Jag blev mycket mer medveten om min kropp och balansen i sadeln.

Träna core vid sidan av hästen innan du sätter dig i sadeln.

Emma Dair

Emma Dair berättade att hon idag fortfarande bär på extra vikt, men att det ligger inom ramen för vad studier säger är en rimlig belastning för en häst.

– Träna core vid sidan av hästen innan du sätter dig i sadeln, börja med kortare ridpass, värm upp hästen med longering innan du sitter upp – och jobba dig långsamt framåt, var Emma Dairs råd.

Idag arbetar hon dessutom med ett horsetechbolag där fokus ligger på rörelseanalys av hästen, ryttarens stabilitet i sadeln, hur stilla handen är samt analys av sadelns tryckpunkter. Med sin egen resa som utgångspunkt delade hon även med sig av en rad slutsatser kring sambandet mellan vikt och sadel – se nedan.

Ryttarens vikt i förhållande till sadeln

• Storlek och design på sadeln:
  Sadeln måste passa både häst och ryttare. Välj rätt sadel för dig, din häst och din gren.
• Passform och design på sadelgjorden:
  Välj rätt typ av sadelgjord och storlek för din häst och gren.
• Hur sadeln rör sig:
  Var uppmärksam på och korrigera sadelrörelser som inte är normala.
• Förändringar hos hästen:
  Var uppmärksam på hur hästen förändras i kroppen och muskulaturen, och agera om sadeln inte längre passar. Tänk även på hur ryttarens balans påverkar.
• Sadelunderhåll:
  Se över sadelns passform regelbundet. Kontrollera ryttarens balans och position.

Övriga panelen, som utöver Emma Dair och Maria Hallring även bestod av osteopaten Bradley Whale och veterinära fysioterapeuten Caroline Lindsay, kunde konstatera att det finns mycket som kan göras för att optimera sadeln i sammanhanget. Bradley Whale slog ett slag för att tänka till kring både sadelstoppning och användandet av sadelpaddar.

Ull kan trots sin mjukhet bli för hårt och stumt när det komprimeras på grund av för stor vikt. Och sadelpaddar är inga mirakelgörare var kontentan av Whales inlägg i samtalet.

”Jag ser hur sadelpaddar används istället för en ordentlig sadelutprovning, vilket ofta gör sadeln mer instabil och försämrar passformen. Saddelpaddar fyller absolut en funktion, men de kan också leda till problem”, skrev en åhörare från USA väldigt träffande i panelsamtalets livechatt.

Här gäller det alltså att tänka till för att skapa bästa möjliga förutsättningar med vikten, positionen, balansen och gravitationspunkten hos både häst och ryttare i åtanke.

Flera saker trumfar vikten

I samband med panelsamtalet ställde Ridsport några extra frågor till Maria Hallring, vars expertis grundar sig i stycket nedan.

”ErgoX2-teamet består av svenska ryttare som under 40 år ridit på alla nivåer och discipliner. Vi har nyfiket lockats av utmaningen att plocka fram det bästa i hästen. Med 15 års provning på 8 000 hästar, trycktester och arbete med alla märken, har vi fått kunskap om hur modern avel har påverkat passform, rörelse och balans”, står det på hemsidan för ErgoX2.

Visionen är att skapa sadlar med fokus på ergonomi för ryttaren och prestation och hållbarhet för hästen.

Om ryttaren inte väger mer än 20 procent av hästens vikt, är det inte vikten som är avgörande utan hur den rör sig.

Maria Hallring

Hur förhåller sig vikten till ryttarens corestyrka och balans?
– Ryttarens core, position och balans trumfar vikten. Om ryttaren inte väger mer än 20 procent av hästens vikt, är det inte vikten som är avgörande utan hur den rör sig. Det vill säga hur väl gravitationspunkten för häst och ryttare stämmer överens. Om ryttaren inte kan stabilisera sig, och har stora rörelser, så tvingar det hästen att försöka fånga upp ryttarens tyngdpunkt, säger Maria Hallring.

– Hästen har mer problem med en vikt som rör sig för mycket, eller hamnar på ena sidan, eller är asymmetrisk, än den har med en fast vikt. Tänk på hur man lastar ett släp. Vikt som är på fel ställe och rör sig, kan få ett släp att vobbla. 

Hur kan rätt sadel hjälpa en lite tyngre ryttare på hästryggen?
– Den hjälper ryttaren att placera sin tyngdpunkt rakt ovanför hästens, och den hjälper ryttaren att kontrollera sin egen position och de krafter som gör så att kroppen annars rör sig mer. Ett bäcken som rullar bak sätter tryck och krafter på hästens rygg. Ett neutralt bäcken med rätt stöd under låren, släpper vikten nedåt och centrerar överkroppen, utan att ryttaren behöver producera sin position med stora muskler, som snabbt blir trötta.

Gravitationspunkten är allt

Gravitationspunkten är allt, menar Maria Hallring. Den påverkas mycket av allt från vikt och kroppsform till ryttarens styrka och balans. Hon ger några exempel:

• Nuno Oliveira (portugisisk ryttare och dressyrtränare som var framträdande inom den klassiska ridstilen, reds anm) hade kulmage med låg tyngdpunkt på framsidan. Han kunde då föra överlivet lite bakåt, utan att hamna i bakvikt eller bara på sittbenen.
• En kvinna med stora bröst, som  tvingas föra överlivet bakåt, hamnar bakom tyngdpunkten med tryck på sittbenen och mer belastning på hästens rygg.
• En lång ryttare i överkropp eller underkropp, förändrar tyngdpunkt och hävarm.
• En ryttare med tung överkropp, som inte går att stabilisera, skapar oerhörda krafter i alla riktningar.
• En ryttare med tung överkropp, som är helt stabil, skapar minimala krafter.

Vilken betydelse har hästens självbärighet i relation till ryttaren?
– Genom att förändra ryttarens stabilitet och tyngdpunkt kan vi helt förändra hästen förmåga att bära sin framdel med push uppåt. Om tyngdpunkten och hävkraften rör sig mer eller mindre åt ett håll, så kan hästen inte stabilisera sin bröstkorg och bära upp den. Framdelen sjunker och hästen hamnar på frambenen.

Hur kan arbetet med att få både ryttare och häst i form för ridning synkroniseras?
– Genom att göra en ekipageanalys där vi tar reda på ryttarens svagheter, oliksidighet, corestyrka och personliga kroppsform – och sedan göra avsuttna övningar som är designade för just den ryttarens utmaning.

– Samma analys görs av hästen med hållning, rörelseavvikelser och balans. Sedan tränar man på först hållning och balans, och rättar till rotation och koordination. Efter det kan man bygga styrka och kondition, samt göra specifik träning.

Hur viktig är den avsuttna träningen för häst och ryttare?
– Oerhört viktig. Den bygger relation, tillit, kommunikation, koordination och förbereder hästens kropp både i styrka och balans för att bära upp ryttaren. Ryttaren får samma sak.

Generell brist på självinsikt

Vad är din erfarenhet av lite tyngre ryttare?
– Brist på självinsikt och kroppsmedvetenhet är ett generellt problem hos många ryttare, oavsett vikt.

– Det kan vara ett större problem om man är stor, eller har en lite för liten eller för svag häst. Känslan av skam är också större. Här krävs modet att ta till sig kunskap så att man kan komma ur ett svårt läge. Det handlar om att ta bort skammen, våga tala om vad hästen behöver och ge en röd tråd för vad som behöver ske först.

Brist på självinsikt och kroppsmedvetenhet är ett generellt problem hos många ryttare, oavsett vikt.

Maria Hallring

Varför görs det skillnad på män och kvinnor som väger lika mycket?
– Männen är ofta lite stelare på mitten ”by design”. Det gör dem mer naturligt stabila. De har ofta (inte alltid) lättare att sitta på bredare hästar – och de har ofta lättare att skapa en lägre tyngdpunkt. Vissa får kämpa mycket med det och blir då fantastiskt duktiga, för att de tvingas kämpa, så som Henrik von Eckermann och Peder Fredricson.

– Kvinnor är mer rörliga, och oftare mer instabila på grund av både sadeln och vår kroppsform samt vår rörlighet. Vi  behöver ofta lite mer specifik träning, samt rätt förutsättningar i sadeln, då vi har mycket mer som händer med vår kropp under livet. Egentligen behöver vi se och justera planen efter varje individ, med anpassning till just den häst eller de hästar man normalt rider.

Den verkliga utmaningen

Något du vill lägga till?
– Stenmark meckade med sina pjäxor för att bli stabil och inte få bakvikt, så att han inte skulle behöva kämpa med att ben och fötter rörde sig i pjäxorna. Han behövde kontrollera sin tyngdpunkt för att lätt kunna kontrollera fart och svängar.

– Acceleration och hävarm är helt avgörande krafter som påverkar hur alla idrottare och även ryttaren kan hålla sig centrerade. När vi förstår vikten av det, kommer ryttarens vikt att vara den mindre frågan. Den verkliga utmaningen handlar om positionen och att lätt kunna bibehålla den. Vi har testat olika delar av detta i sju års tid och nu pågår forskning inom dessa områden, säger Maria Hallring.

Riktlinjer för ryttarens vikt

Det brittiska dressyrförbundet British Dressage har inför 2023 satt upp riktlinjer för den maximala ryttarvikten som ett led i arbetet med hästvälfärd. Från och med januari fastställer man att ingen häst ska bära mer än 20 procent av sin vikt, förutsatt att hästen är i god kondition.

Flera studier visar att hästar kan bära upp till 20 procent av sin egen kroppsvikt utan att visa obehag eller smärta, andra visar att hästen är bekväm med 10-15 procent av sin vikt.