Jag tänkte inleda veckans blogginlägg med mitt första möte med Maria Sundin, hon är landslagets mentala coach på Svenska Ridsportförbundet och hon har samtal med alla i både landslaget och oss som är med i observationsgruppen. Det är ett riktigt privilegium att få tillgång till den här typen av stöttning.
Maria inledde samtalet genom att förklara hur vägen går från tanke till resultat och använde sig av modellen nedanför. Hon gav också ett utmärkt exempel som jag redan lånat till mina träningar. Om en ryttare har en häst som brukar skygga för blomlådor, så när det ekipaget kommer till en tävling med blomlådor ser ryttaren blomlådorna och tänker att där kommer hästen skygga, ryttarens tro har påverkats på grund av tidigare händelser. Detta leder till att ryttaren får en dålig attityd till blomlådorna och reagerar eller spänner sig vid blomlådorna, en handling som hästen upplever som rädsla från ryttaren. Detta i sin tur gör att resultatet blir att hästen skyggar för blomlådorna. På så vis har en negativ tanke hos ryttaren lett till ett negativt resultat för ekipaget.
Jag tror att de flesta av oss känner igen liknande händelser, och det räcker såklart inte att veta hur det fungerar, man måste också arbeta med sig själv och på så vis förhindra att tankarna ger negativa resultat och vända det till positiva resultat istället. Jag fick med mig lite avslappning – och fokuseringsövningar i läxa till nästa gång.
Under samtalet hann vi också med en allmän genomgång om prestationspsykologi, som vi sedan använde för att fokusera på målbilder och hur dessa kan brytas ner till små delmål. Maria rekommenderar att man har ett stort mål för 5-10 år och att man sedan bryter ner det i flera små delmål som går att följa upp successivt och självklart vid behov revideras.
Jag var peppad efter samtalet och hade storslagna planer inför veckan, sen kom snöstormen och inget blev riktigt som jag ville. Vi fick så mycket snö att vi inte kom hemifrån de första dagarna så istället för träning i ridhuset fick det bli uteritter i skogen för båda hästarna, det blir ju effektiv träning i snön åtminstone. Jag passade också på att rida barbacka och bettlöst så de fick vila lite från utrustningen när tillfället ändå gavs.
Imponerad var jag över alla som skottade fram sina transporter och var med på träning i söndags. De flesta vägar hade hunnit bli skrapade även för oss som bor i skogen. Denna gång fokuserade vi mycket på lösgörande övningar samt placering vid hindret. Exempelvis att man börjar nära den första stolpen i parallellslalom så man skapar så mycket plats man kan. Det är bara att räkna med att det blir trångt på slutet. Likaså i tre tunnor att man rider nära den första tunnan och fullföljer den första volten, detta gör att vinkeln blir bättre så det blir plats kvar till de nästkommande två volterna. Det är väldigt viktigt att planera hur man tänker rida redan på väg in i hindret för när man är i tre tunnor är det för sent för att komma på vilken väg man ska rida.
Fler av mina elever ska göra sin första träningstävling om två veckor, vi har pratat mycket om förväntningar. Jag har vid ett tillfälle hört en före detta landslagsryttare i hoppning förklara att idag är det debut och då hoppas vi bara på överlevnad. Nu är det ju mindre risk att något allvarligt händer i WE än i hoppning men just när det kommer till första gången tycker jag man ska vara nöjd med att ha genomfört dagen. Att komma iväg, se hindren, träffa publik och andra hästar. Höra högtalare och musik, samt bära på en nervös ryttare. Då har man som häst varit duktigt som genomfört dagen. Resten kommer senare.
It works, if you work it.
Maria Sundin uttryckte att hon ofta upplever att ryttare har för höga krav på varje enskilt pass, träning eller tävling. När man är på gymmet är man nöjd bara man gjort sina övningar. Varför kan man inte vara det i ridningen? Ingen har sitt livs bästa pass varje dag och det viktigaste är att man fortsätter och inte ger upp samt tittar långsiktigt på utvecklingen. Min första tävling med Zaphira trillade jag av efter första hindret. Idag skrattar jag bara lite när jag tänker på det, det var ju inga större problem att komma vidare efteråt.
Avslutningsvis vill jag rekommendera, även om jag nog är sist på bollen i detta men ni måste lyssna på WE-podden, med Åsa Tinnerholm och Ulrika Pernler. Podden är underhållande och innehållsrik med bra titlar där man kan välja vad man behöver mer info om just nu, ni hittar alla avsnitt här. Perfekt när man mockar eller städar i köket så går tiden fortare och man har lärt sig något samtidigt. Glöm inte heller att ni kan följa mig på @WE_med_LisaGustavsson och lycka till med träningen i veckan!
/Lisa
Följ Ridsport på