Unghäst-VM stora målet för SWB Trophy-vinnarna

Det var ett lyckligt gäng segrare med rosiga kinder som mötte pressen efter finalerna i SWB Trophy på fredagen.

Danska ryttaren Maria Andersen var väldigt nöjd med 5-årsvinnaren Vive la Reinne II VH (SWB sto f-18 e Revolution-De Niro, uppf/äg Västra Hoby Stuteri AB).
– Hon blev lite överraskad när vi kom in, vilket gjorde henne lite försiktig. Men när vi väl kom igång började hon andas djupare och kändes mjuk och avslappnad.

Lillgammal 5-års-vinnare

Stoet är fantastisk att jobba med, berättar Maria Andersen.
– Det som att hon är född ”gammal”. Hon förstår så mycket och är väldigt enkel att träna. Hon är väldigt ridbar. Du behöver inte visa henne vad hon ska göra många gånger innan hon förstår. Det är en härligt häst att arbeta med. Hon har ett otroligt ”sød sind” och hon har väldigt lätt för allt.

– Hon är en väldigt kärleksfull häst som gärna vill vara med människor.

Uppfödaren och ägaren Tobias Hansson sken med hela ansiktet. Kanske också för att han har två embryon undan Vive la Reinne II VH från i fjol och så ska det tas två till i år.
– Det är så vackert att se dem tillsammans, de dansar fram. Redan i höstas var de fina men de tar det ett snäpp till hela tiden. Det blir spännande i sommar, säger han om det dansksvenska superekipaget.

– Planen är Falsterbo, om hon är klar för det, och framför allt Breeders. Det stora målet är unghäst-VM.

Hon är en väldigt kärleksfull häst som gärna vill vara med människor.

Maria Andersen om 5-årssegraren

Var hennes kvalitet tydlig från början?
– Det tycker jag. Mamman (De la Reinne VH, red anm) har ju nästan bara genererat vinnare med Springbank-bröderna och det finns en väldigt fin 4-åring, Knockando VH. Hon har bara levererat fina hästar. Men sedan måste det till en väldigt duktig ryttare och det har vi här, och då blir det bra, säger Tobias Hansson med eftertryck.

Vig och busig 6-årssegrare

Även Linnea Holmgren var nöjd med familjeuppfödningen och den ständiga vinnaren, Falsterbo, Breeders, och så vidare, Buskhagas Ramayana (SWB val f-17 e Revolution-Del Piero, uppf/äg Stall Buskhaga och Malin Holmgren) som tog hem segern bland 6-åringarna.
– Det kändes väldigt bra, han var jätteavslappnad inne på banan. Man kände att han tyckte det var kul, jättekul. Han var nästan finare än hemma. Det var liksom ”yes Linnea, nu kör vi”, berättar Linnea Holmgren.

– Visst jag kunde ha tryckt på ännu mer i ökningarna, men det var en lugn och harmonisk ritt – och en bra upplevelse för honom. Jag kunde inte vara nöjdare.

Hur är han att arbeta med hemma?
– Han är lika underbar, han älskar att träna, säger Linnea Holmgren.
– Han är väldigt vig och mjuk i sin kropp, fyller mamma Malin Holmgren i.

– Det är väldigt roligt att arbeta med honom när man känner att han tycker det är så kul. Sedan har han en väldigt rolig personlighet, han hittar hela tiden på små hyss. Han är också väldigt mysig, han älskar att pussas. Jag vet ingen häst som älskar pussar så mycket som han, ler Linnea Holmgren.

Jag vet ingen häst som älskar pussar så mycket som han.

Linnea Holmgren om Buskhagas Ramayana

Formen hos unga dressyrhästar är något som det pratas en del om, och det är också något som Holmgrens är väldigt noga med i arbetet med sina hästar. Inte minst Buskhagas Ramayana.
– Vi jobbar väldigt mycket med grundridningen. I det ingår naturligtvis formen och att hela tiden ha hästen i balans. Hästen ska bära sig själv och hitta sin balans. Ryttarens uppgift är att hjälpa hästen med det, ”här är du rätt”, och så lättar man av. Så att man som ryttare inte inverkar för mycket i onödan och sitter och håller i hästen, utan att hästen får bära sig själv. Det lägger vi väldigt mycket vikt vid.

Vad är planen i år?
– Vi fortsätter träna på med byten och att stärka honom. Sedan ska vi ut på 6-årskval och förhoppningsvis blir det Falsterbo i sommar. Och sedan kan man alltid drömma om ett unghäst-VM.

Superteamet Vendela och Diploid

7-åringarnas final toppades av Diploid (SWB val f-16 e Hesselhöj Donkey Boy-Topaasch, uppf Lena Nyström, äg Stockholm Ridsport AB) och Vendela Rubin, som ridit valacken sedan han var fyra år gammal. Hon kände att de hade tagit ett nytt kliv i utvecklingen med dagens seger.

– Det kändes väldigt bra. Han har ju vunnit några större saker, men vi har inte tidigare lyckats få skritten och traven så bra som han kan visa dem. Om traven har varit väldigt bra så har skritten blivit spänd, och tvärtom. Men nu kunde vi visa både skritten och traven på en väldigt hög nivå. Vi hade väldigt jämna betyg och det är jag glad över, säger Vendela Rubin.

Hur har resan med honom varit?
– Det har gått bättre än man någonsin hade kunnat önska sig. Det har varit fantastisk. Han är så rolig att jobba med varje dag. Jag älskar honom. Han är superpersonlig med väldigt mycket integritet, och det gillar jag. Han vill alltid göra rätt och han försöker sitt bästa hela tiden. Det är aldrig jobbigt att rida honom.

– Ibland kan man vara trött och med en annan häst hade det kanske varit jobbigt, men med ”Dippi” är det aldrig jobbigt.

Så han lyfter dig helt enkelt?
– Det gör han verkligen. Vi passar väldigt bra tillsammans, säger Vendela Rubin.

– Han är en väldigt speciell häst, han har mycket integritet. Jag har ju haft honom sedan han var föl och det är fortfarande inte vem som helst som kan fånga honom i hagen. Det är inte en häst som gör allt man vill, men han älskar Vendela också och de är ett sådant fantastiskt fint team, fyller ägaren Lottie Fredell i.
– Jag tror inte att han hade nått de här framgångarna hos vilken ryttare som helst.

Det är inte en häst som gör allt man vill, men han älskar Vendela också och de är ett sådant fantastiskt fint team.

Hästägaren Lottie Fredell om Diploid

– Jag tror inte folk förstår hur mycket nerv han har i sig när man ser honom på banan, för då ser han så otroligt fokuserad ut, fortsätter Lottie Fredell.

Får äntligen visa sina bästa sidor

– Vi har också märkt att han verkligen gillar att tävla. Han reser superbra, han är supercool i stallarna och han bara njuter av uppmärksamheten han får när han är i centrum under ett meeting. Det är också jättekul, för en del hästar med den nerven klarar inte av allt runt omkring. Men han är faktiskt en riktigt bra tävlingshäst på det sättet, säger Lottie Fredell.

– Det som har legat honom lite i fatet är just att han ibland har blivit lite spänd när han har kommit in på banan. Det har då drabbat framför allt skritten tidigare. Jag har ju alltid sagt att skritt och galopp är hans bästa gångarter, och varit lite sur över att han inte har fått betalt för det på tävling. Men det är nu som han kan börja visa det. Det känns verkligen superkul.

Vad siktar ni på i år?
– Tanken är att vi ska gå upp i 7-årsklasserna och förhoppningsvis göra lika bra ifrån oss där, eller ännu bättre. Och så är det unghäst-VM, säger Vendela Rubin, som i fjol blev tolva med Diploid i 6-årsfinalen i Ermelo.

– Det var väldigt kul förra året, så det gör vi gärna igen, fyller Lottie Fredell i.