Henrik Ankarcrona om världscupsvenskarna: ”Väldigt hög lägstanivå”

Söndagens Europavärldscupfinal i Göteborg var ingen lätt match för ryttarna. Blev det inget nedslag i början av banan så kom de i slutet. Eller rättare sagt, de flesta felen kom mot slutet. Allt eftersom klassen fortskred stod det klart att fyra fel inte var något dåligt resultat sett till att plocka världscuppoäng. Av 37 startande ekipage var det endast fyra felfria i grundomgången, varav två var danskar. Elva svenskar kom till start, men även om det var flera fina rundor gick ingen felfritt.

– Vi har tittat på det och de flesta felen kom på hinder 11 och 14. Trekombinationen hoppades bra, vilket är skönt när du lägger in lite större sådana, analyserar banbyggaren Peter Lundström efter klassen.

– Du behövde ha en jäkla bra plan. Började du riva där på guldkombinationen så rev du lätt sista också. Det var flera som tog det. Det var komplext, samtidigt vill du hitta lite andra linjer, reflekterar han vidare.

– Vi hade tio väldigt bra rundor och fyra var helt felfria. En annan dag hade bommarna legat kvar. Wilma och Angelica var ju egentligen nollrundor, säger Peter Lundström.

Det är små marginaler, fyller förbundskaptenen Henrik Ankarcrona i.
– Det som stör mig mest är Angelicas fel, annars hade hon nog varit med.

Irma Karlsson var bästa svensk

Bästa svenska ekipage i klassen, som vanns av fransmannen Marc Dilasser, var Irma Karlsson som blev sjua med Chacconu.
– Det var en klurig bana, men jag kände att den passade min häst bra, säger hon.

Hon är väldigt glad över dagens prestation med den 15-årige valacken, som hon har ridit sedan den var sex år.
– Det är en häst som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Han varit borta ett tag från tävling och är på väg tillbaka, därför känns det extra speciellt.

Näst bästa svensk var Angelica Augustsson Zanotelli som verkligen hade behövt rida felfritt för att ta sig till världscupfinalen. Allra helst hade hon behövt upprepa genombrottssegern med Mic Mac i Göteborg 2011, för att ha en chans att ta sig till Omaha. Men dessvärre blev det ett nedslag med en för övrigt välhoppande och avslappnad Kalinka van de Nachtegaele. Med en åttondeplats gav det 9 poäng till Angelicas 21, vilket inte räcker för en finalbiljett. För en seger hade hon fått 20 poäng, vilket hade räckt för att knipa den sista finalbiljetten.

Styrkebesked av Wilma Hellström

Den glada nyheten är att Wilma Hellström och Cicci BJN säkrade sin plats till världscupfinalen. Sett till de övrigas resultat hade hon klarat sig med de 41 poäng hon hade innan dagens klass, men det var inte helt säkert förrän det hela var över. Att hon då red in på en poänggivande tiondeplats, med ett nedslag, kändes betryggande. Inte minst inför världscupfinalen.

Wilma var också väldigt glad när hon svarade på pressens frågor innan hon kastade sig iväg för att hinna med planet hem till Valkenswaard i Nederländerna.
– Vi kanske ska elda upp det gula hindret, skojade hon om Mips-oxern som både hon och Angelica fick med sig.

Det var en tuff bana. Det krävdes mycket ridning och mycket hoppning av hästarna.

Wilma Hellström om världscupbanan

– Jag kände själv att det inte var den bästa rundan jag har ridit, men jag är ändå nöjd med vår lägstanivå. Att den är så pass hög. Cicci är helt fantastisk, men jag känner att jag kunde ha gett henne lite bättre förutsättningar.

Att det var en utmanande bana rådde det ingen tvekan om.
– Det var en tuff bana. Det krävdes mycket ridning och mycket hoppning av hästarna. Men det var roligt.

En tävling till med Cicci BJN innan finalen är planen.
– Sedan ska vi ligga i hårdträning båda två.

Vad kan ni göra i en final?
– Vi kan göra något väldigt bra, hoppas jag.

Såg ett guldkorn

Wilma har tidigare berättat för Ridsport hur mycket det har betytt för henne att få chansen att steppa upp i nationshoppningarnas högsta liga, där hon under fjolåret inte sällan varit bästa svensk. Hon har gjort det med den äran, menar förbundskaptenen Henrik Ankarcrona.
– Det är klart att när jag ser ett guldkorn, och jag ser ett management och en uppbackning runt om, som krävs för att ta sig hela vägen – då blir jag extra intresserad och försöker sätta mig ner och göra en så bra plan som möjligt, säger han om satsningen på Wilma i A-truppen.

I min värld har hon allt utom erfarenheten och den håller vi på att bygga upp.

Henrik Ankarcrona om Wilma Hellströms potential

– I Wilmas fall har hon inte alls erfarenheten av de här tävlingarna, och därför var det extra viktigt att göra en så bra plan som möjligt. Hon behövde lite fler tävlingar och då får man tänka på hur många klasser som är rimligt. Det är många delar, men hon har verkligen tagit vara på chansen och det är väldigt roligt nu. Det här var en otroligt värdefull final för henne, erfarenhetsmässigt, säger Henrik Ankarcrona.

Vad var det du såg hos Wilma från början?
– Man använder alla sinnen och det jag ser är en häst med väldigt mycket kapacitet. Den är väldigt elastisk med bra inställning, och den är försiktig. Wilma är en fantastisk människa och en bra teamplayer. Hon har bra uppbackning och ett bra team runt sig. Hon är törstig på kunskap.
– Det är så många delar som ska kokas samman. I min värld har hon allt utom erfarenheten och den håller vi på att bygga upp.

Värdefullt utbyte med Augustsson Zanotelli

Jämnheten över världscupsäsongen är imponerande, menar Ankarcrona.
– Hon har verkligen tagit chansen och förvaltat den på ett väldigt bra sätt. Det är just lägstanivån som vi vill ha hög, eller behöver ha hög inför framtida mästerskap och nationshoppningar.

Wilma har själv beskrivit vikten av stödet hon får från vännerna Angelica Augustsson Zanotelli och Marlon Modolo Zanotelli, vilket även Ankarcrona ser som värdefullt.
– Hon har väldigt mycket hjälp av Angelica och Marlon, som hon bor nära och diskuterar mycket med. De känner varandra sedan innan och har hittat ett sätt att utbyta erfarenheter, vilket fungerar bra.

Det är just lägstanivån som vi vill ha hög, eller behöver ha hög inför framtida mästerskap och nationshoppningar.

Henrik Ankarcrona om uttagningskriterierna

Wilma har ju även visat upp sina kommande topphästar i Göteborg, Quinti von Hof som hon har haft i drygt ett år, samt relativt färska Sam van de Helle. Den sistnämnda liknar hon själv vid ”en lillebror till Cicci”. Även med dessa hyser Henrik Ankarcrona gott hopp inför framtiden.
– Det är två väldigt olika hästar, men Wilma har ett väldigt gott öga för att hitta fina individer. Det är en otrolig talang, som inte alla har. Hur hon gör det vet jag inte riktigt, men hon har lyckats bra hittills.

– Sam, den helt nya, är en fantastiskt fin häst. Jag tror inte det är någon ryttare som inte skulle vilja ha den. Det är ett väldigt nytt partnerskap, och det ska bli väldigt roligt att följa. Det kommer att ta tid och det ska ta tid. Man måste växa ihop. Det räcker inte att det är en fantastisk häst och en fantastisk ryttare, utan det måste vara ett fantastiskt ekipage. Det måste man ge tid. Men vad jag kan se här så finns alla förutsättningar för det.

– Quinti är en helt annan typ av häst. Det är en het och ganska stor och gänglig häst. Hon har jobbat med den under ett års tid och kommit väldigt långt. Där är väldigt mycket kvar att göra, men kvalitet finns det, säger Henrik Ankarcrona.

Bra hoppning av King Edward

Henrik von Eckermann och King Edward var segertippade i dagens Europafinal sett till deras rekordresa genom världscupsäsongen, men det blev två nedslag för det dubbla VM-guldekipaget. Henrik har sagt att Göteborg är sista tävlingen med King Edward inför världscupfinalen i Omaha, och även om han leder den västeuropeiska ligan hade han förstås velat toppa med en bra känsla.

– King Edward var kanske lite väl pigg. Det är inte en helt enkel häst att rida inom hus, inte utomhus heller. Men inomhus är det mindre och det går fortare, och det är mycket nerv. Hästen hoppade väldigt bra idag, men även solen har sina fläckar, kommenterar Henrik Ankarcrona världsettans runda.

– Det är också en otroligt hög lägstanivå.

Skruvandet på detaljer slutar dock inte bara för att Henrik von Eckermann sedan länge är klar för finalen.
– Hans målsättning här under våren är finalen med allt han bygger upp. Han testar lite nya grejer – vad kan han förändra, vad kan han förbättra för att den ska vara så bra som möjligt när den kommer till Omaha. Det är hela tiden en process mot ett mål, förklarar Henrik Ankarcrona.

King Edward var kanske lite väl pigg. Det är inte en helt enkel häst att rida inom hus, inte utomhus heller.

Henrik Ankarcrona om von Eckermanns världscuprunda

Henrik von Eckermann själv var dock inte nöjd med dagens lägstanivå.
– Jag har bara pratat med honom väldigt kort, men jag sa att det nog är bättre om vi hörs om en dag eller två på telefon, ler Henrik Ankarcrona, väl medveten om hur arg hans namne kan vara på sig själv när det inte har gått hans väg.

– Han är en tävlingsmänniska, det finns inte så mycket mer att tillägga utöver det. Nu handlar det mer om vad vi kan fila lite mer på inför finalen. Är det så att planen som låg ska vara kvar, eller är det så att han behöver göra en tävling till, vilket det kanske lutar åt. Men det får han svara på själv när han har funderat igenom det hela.

Vad kan Sverige förvänta sig av svenskarna i Omaha?
– En pallplats.