De senaste dagarna har varit en ”å ena sidan, å andra sidan”-period på året.
Å ena sidan en vecka där alla i familjen turats om att vara sjuka, Angelo först, sen LillyBelle, Malin och jag (hostig och snuvig för närvarande). Det har skapat det där oundvikliga tillståndet där man är lite gnälligare och surare än vanligt, även när det gäller småsaker. Det i sin tur orsakas av att man i allt väsentligt är långsammare i både tanke och handling. Gruppkrassligheten medför en tröghet som är störande, svår att kontrollera och som inte direkt inbjuder till mysiga familjekvällar.
Å andra sidan befinner vi oss i en tid där vi tagit oss in i årets fjärde månad. En månad där ljuset i tunneln bara lyser starkare för varje dag. Bara det är en seger som mjukar upp krasslighetens tjäle av likgiltighet. En månad som inleds med omväxlande kassa och roliga skämt, och innehåller både påsk som påsklov är en bra månad, trots att snön kan komma på korta oväntade besök.
Fram till för några år sedan såg jag även vårens intåg som en skön hälsning om att fotbollssäsongen är nära förestående. Det gör jag fortfarande, trots att jag vet att den romantiska föreställningen om en grön gräsmatta, fullt på läktarna och underhållande spel brutalt krossas av stelfrusna fingrar efter ett besök på en trist arena, en gräsmatta som mer liknar en potatisåker och en publiksiffra som understiger 50 personer.
Nu finns det någonting annat som får mig att längta på ett helt annat sätt. April är månaden då ridsportens utomhussäsong drar igång. Få saker slår känslan av en nyharvad paddock, en välputsad hinderpark och en trimmad anläggning. Det är precis det jag upplever den här måndagen. Krassligheten gör sig visserligen påmind en smula men inte värre än att jag kan hjälpa till att bygga upp en öppen bana på hemmaklubben Växjöortens Fältrittklubb. Vi är ett tiotal som trivs tillsammans och bara en sån sak som att solen skiner på oss är den enda lön som behövs för den lilla mödan.
Här har det förresten under den senaste tiden klubbats ett viktigt beslut av Växjö kommun. 7,5 nya miljoner kronor beviljas till Växjöorten och de ska användas till att bygga ytterligare ett ridhus intill det redan nybyggda. När allt står klart framåt hösten kommer Abena Arena, som anläggningen heter, att bestå av fyra ridhus och tre ridbanor. Det gör känslan av och längtan efter utomhussäsongen ännu starkare. Inom bara några veckor blir det tävlingar både här i Växjö och på hundratals andra ställen i Sverige. Det blir nygrillade burgare, camping med semesterkänsla redan i maj och starter i tusental.
Det är med det i åtanke jag med glädje bär hinderstöd, sätter fast skållor, hänger upp plank och placerar bommar. Banan ser ut att ha genomgått flera spabehandlingar efter en tung vinter. Den är i så fin kondition att jag själv, som knappt suttit på en häst, blir sugen på att testa den.
Sist men inte minst på ”å andra sidan”-kontot ska jag också nämna att klubben i veckan lanserat en nyhet som kallas Månadens ryttare. I samarbete med en sponsor väljs två ryttare ut varje månad som får schabrak, täcke och väst samt en summa pengar att användas till träning och tävling. Den som utses kan vara en tävlingsryttare men likväl en elev på ridskolan. Kriterierna är att ryttaren är en bra kamrat, tar väl hand om sina hästar och bidrar till god stämning. Det gör mig stolt att meddela att LillyBelle som en av två blivit utsedd till april månads ryttare i VFK. Jag är part i målet men jag vet få som sliter så hårt i stallet och som ger sina hästar mer kärlek än hon. Jag tycker att juryn gjort ett bra val!
Tack för att ni tog er tid – vill ni diskutera och ha roligt tillsammans med andra ponnyföräldrar är Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige (damer hjärtligt välkomna) något för er och vill ni följa mig på Instagram finns jag här.
Följ Ridsport på