Jag befinner mig långt inne i en dröm. En dröm om en hund. Vår hund Doris. I gränslandet mellan dröm och verklighet börjar jag höra musik, eller i alla fall sång. Sedan känner jag en liten varelse som hoppar rakt på min mage och sedan fortsätter uppåt. När jag blir slickad i ansiktet av den Doris jag nyss drömt om slår vakenheten till. Då hör jag även sången från de tre övriga i huset: ”Ja må han leva, ja må han leva…”.
Just det, slår det mig.
Jag fyller ju år i dag.
Att fylla 50, som jag gjorde i fjol, var lättare att ha koll på. Det är jämnt och fint och på ett sätt kanske den största födelsedagen i livet. 51 – det är något annat. En siffra som glöms bort och en födelsedag jag själv haft svårt att komma ihåg.
Likväl pryds frukostbordet av två paket; ett stort och ett litet. Jag öppnar och ser en högtryckstvätt (som av en händelse något hushållet är i behov av sedan den förra blivit uttjänt). I det lilla paketet ryms ett gäng tvättsvampar. Signalen är tydlig: Grattis på födelsedagen – lastbilen skulle må bra av en tvätt!
Det känns ändå skönt att bli firad – och firande är faktiskt det enda temat i den här texten.
För firat kan man lugnt säga att den här staden gjort under den senaste veckan. I måndags satt hela Växjö (nåja, kanske inte men det låter mer dramatiskt) på helspänn i en nervös nagelbitande väntan på om det skulle bli ännu en guldfest. Samma måndag firade jag först att min torrhosta äntligen försvunnit (fick en värstinginhalator utskriven av min doktor som gav omedelbar effekt) och kunde äntligen använda min röst i professionella sammanhang. På Smålandsposten sände vi direkt och snackade upp matchen från Växjö Lakers förmiddagsträning och i pauserna under matchen var jag gäst i Lakers studio där vi analyserade matchen bit för bit. När det hela var över hade Växjö Lakers gjort det man är bäst i Sverige på och vunnit sin fjärde SM-final på åtta år. Isen i Vida Arena täcktes av guldkonfetti och atmosfären kokade av guldglädje. Det stora firandet fortsatte under tisdagen då hjältarna möttes av närmare 7000 supportrar på Stortorget och mottog folkets jubel och hyllningar.
Jag firade därmed också att jag är ute ur slutspelsbubblan som starkt påverkat vardagen under de sex senaste veckorna.
Men inte nog med det.
Söndagen innebar hopptävlingar i Braås och vi kan väl lugnt påstå att det blev firande även där. Braås är ett i raden av små smultronställen på tävlingskartan man gärna reser till då och då. Det är en inbjudande och anspråkslös men samtidigt oerhört mysig anläggning mitt ute i skogen som erbjuder klasser både för de allra yngsta och för de som hållit på ett tag.
Vi beger oss till Braås med Tango och Peggy i lastbilen. Det är åter LillyBelle som ska tävla och upplägget skiljer sig en aning mot det normala. Att Peggy och Tango är anmälda till två klasser är inga konstigheter. Det som sticker ut är att det är LillyBelles bästis Ayleen som tävlar Peggy i den första klassen. Tjejerna går banan tillsammans, tipsar varandra om svängar där det går att tjäna lite extra tid och sedan drar det igång.
Ayleen och Peggy gillar varandra direkt och när det hela är över kan både Ayleen och vi andra fira dagens första seger. LillyBelle rider sedan Tango superfint och tar hem segern i kategori B. Efter att vi tagit en skön paus i det milda sköna vädret med varsin tacotallrik är det sedan dags för nästa klass, en LC. Nu är det LillyBelle för hela slanten. Hon är först ut med Peggy (som är ensam A-ponny) och sist ut med Tango. Efter att hon hittat några spektakulära svängar i omhoppningen är hon och Peggy i ledning när hon åter ska bege sig ut med Tango, som sista startande. Tangos fina form håller i sig och det blir en dubbelseger.
Sedan är det dags att fira ännu en gång under denna firandets vecka i Växjö.
Tack för att ni tog er tid – vill ni diskutera och ha roligt tillsammans med andra ponnyföräldrar är Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige (damer hjärtligt välkomna) något för er och vill ni följa mig på Instagram finns jag här.
Följ Ridsport på