”Strömsholm är fortfarande hemma”

Det är alltid internationella domare i både dressyr- och para-klasser på SM, evenemanget har alltid varit en förberedelse för tävling på högre nivå och hetluft. Oftast är det dock domare med kortare resväg än en Atlanttripp, men för Ulf Wadeborn med numera bas i Los Angeles går det att förena nytta med nöje. Domaruppdrag och släktbesök i Sverige sommartid är snudd på tradition.

Domarkarriär på båda sidor Atlanten

Ulf Wadeborn är född i Sverige och började sitt hästliv i Stockholmstrakten och Mälarhöjdens Ridskola, där han dessutom började arbeta efter gymnasiet. Han har drivit ridskola, varit stallchef på Strömsholm och hästhållningskonsulent men en dag för 31 år sedan kom den lockande frågan … ”det finns ett jobb för dig på varmare breddgrader”. Sagt och gjort, Ulf Wadeborn flyttade till Los Angeles och har stannat där sedan dess.

Han hade under åren i Sverige utbildat sig till domare och var på St. Georg-nivå när han flyttade över Atlanten. I USA blev det till att börja om på ny kula, helt från början, inget annat accepterades ”over there”.
– Jag väntade lite med att börja om, nästan 14 år, och det tog lång tid att gå hela vägen. Sedan åtta år tillbaka är jag amerikansk Grand Prix-domare. Jag dömer många nationella klasser varje år, berättar Ulf Wadeborn.

Höjdpunkten under året bland tävlingar är att komma tillbaka hit till Strömsholm och döma. Det är som att komma hem.

Ulf Wadeborn

Tränare med mycket restid

För den som följer Ulf Wadeborn så framgår det klart hur mycket träningar och clinics han håller hela USA runt och det är ett stort land.
– Jag håller mer träningar och clinics än vad jag dömer, min kalender är uppbokad till september 2024. Just nu finns det en helg obokad fram tills dess. I snitt behöver jag flyga runt fyra timmar för att komma till mina uppdrag hemma i USA. Jag är en väldigt van ”flygare”, jag somnar så fort jag sätter mig i flygstolen, berättar Ulf Wadeborn.

Annorlunda organisation på amerikansk ridsport

Inom amerikansk ridsport skiljs ryttarna åt genom att klassas som amatör eller de som rider i öppen klass – de professionella ryttarna. Ulf Wadeborn förklarar:
– Vi har amatörklasser och öppna klasser. För att få rida i amatörklass får du inte träna hästar eller ta betalt för att rida dem, du ska inte ha en yrkesutövning med häst. Jag tycker det är både på gott och ont. Det är roligare för amatörerna att inte behöva mäta sig med toppryttare som till exempel de amerikanska motsvarigheterna till Tinne Vilhelmson Silfvén och Patrik Kittel.

– Vi har ett stort regionalt system, det finns åtta regioner i USA och på alla nivåer rids det regionala mästerskap. Vinnarna här går sedan vidare och möts i november i Lexington, Kentucky, utomhus och oftast är det svinkallt. Då rids det på sex till sju banor samtidigt under fyra dagar, så många startande är det, förklarar Ulf Wadeborn.

Allt högre standard

Ulf minns att när han kom till USA så var han till en början ganska glad att slippa döma – standarden var verkligt låg. Men det var då, idag är läget helt annorlunda.
– Ridstandarden har höjts otroligt mycket på de här åren, speciellt på ost- och västkusten, i centrala USA kan det fortfarande vara lite si och så. De nya metropolerna i Florida, Wellington och Ocala, har det gått framåt väldigt mycket och varje vinter kommer numera många européer över och flyr kylan, konstaterar Ulf Wadeborn.

– Vi rider alltid utomhus i USA men i Ocala finns det undantag. Där har de byggt ridhus och stallar med luftkonditionering så att det ska gå att rida och tävla där även under den heta sommaren i Florida. I de ridhusen ryms det ett antal banor, Ocala har en otrolig kapacitet. Jag är säker på att det kommer att arrangeras ett VM där inom några år, funderar Ulf Wadeborn,

När han är på besök i Sverige är det kärt återseende med mamma som fyller 95 år under nästa vecka. Innan dess ska Ulf Wadeborn sätta åtskilliga betyg på juniorerna på dressyr-SM efter att ha avslutat bedömningen av para-ekipagen under lördagen.