Forskningsnytt om hästar

Träning, underlag och förlorade träningsdagar hos hopphästar
31 professionella hoppryttare med totalt 263 hästar från Holland, Sverige, Schweiz och Storbritannien har fört dagbok över träning, underlagsanvändning och hästarnas hälsoproblem i cirka sex månader. Mängden och typ av träning varierade mycket och sannolikt tränar inte alla ryttare optimalt med avseende på prestation och hälsa.

Hästarna som hade många skadedagar (”dagar då hästen inte kunde tränas pga hälsoskäl”) tränades mindre även då hästarna bedömdes vara i full träning. Med avseende på mängden skadedagar så var variation i arbetet klart positivt, att träna en begränsad tid på sandunderlag negativt, men att träna/tävla på sandträflis positivt. Andelen vila hade betydelse för risken för att hästen får skadedagar, och denna andel skulle inte vara för stor.

Forskningsrapport (engelska)

Hur påverkar longering symmetrin i hästars rörelsemönster?
Longering är ett viktigt inslag när hästars rörelsemönster undersöks. Vid longering blir även friska hästars huvud- och bäckenrörelser asymmetriska, så kallade voltorsakade asymmetrier, och tydligast är den som liknar en inner bakbenshälta.

När en häst avlastar ett bakben på grund av smärta försöker den att öka belastningen på det friska bakbenet men även på frambenen. Den får då en nickrörelse med huvudet (kompensatorisk hälta) som kan misstolkas som en hälta på samma sidas framben då nickrörelsen är nästan lika stor som bakbenshältan. En frambenshälta påverkar bäckenrörelsen mindre men ibland ses en kompensatorisk hälta på det diagonala bakbenet. Eftersom huvudrörelsen är lättare att bedöma än bäckenets rörelse finns en risk att veterinären väljer fel ben att utreda när hästen är primärt halt från ett bakben.

Bedömningen av halta hästars rörelsemönster vid longering är komplex då voltorsakade asymmetrier, eventuell kompensatorisk hälta och den primära hältan samverkar med varandra.

Forskningsrapport (engelska)

Ögonsjukdomen MCOA och färgen silver orsakas av samma förändring i genen PMEL
Equine Multiple Congenital Ocular Anomalies (MCOA) är en ärftlig ögondefekt hos häst. MCOA är ett syndrom som ger upphov till en rad morfologiska förändringar i ögat. Exempel på symtom är cystbildningar i strålkroppen och näthinnan, underutvecklad regnbågshinna (iris), förändringar i kammarvinkeln och grå starr (katarakt). Det finns i en mildare form som kliniskt karaktäriseras av nämnda cystbildningar och en svårare form av MCOA där flera missbildningar ses samtidigt.

För att identifiera den mutation som orsakar MCOA sekvenserades den sjukdomsassocierade regionen på 208 kilobaser med andra generationens sekvenseringsteknik. Vi kunde systematiskt utesluta alla genetiska varianter förutom två som låg i genen PMEL och följde nedärvningsmönstret för sjukdomen perfekt. Den ena genetiska varianten ändrar aminosyrasekvensen och den andra ligger i en icke proteinkodande del av genen. Tillsammans med resultat från andra forskargrupper om proteinet PMEL:s funktion visar vår studie att den kodande förändringen förmodligen leder till både ögondefekten MCOA och färgen silver. Vårt avelsråd är att inte korsa hästar som båda bär på silveranlaget. Vissa färger (till exempel fux) avslöjar inte om en häst är bärare av silveranlaget. Husdjursgenetiska laboratoriet vid SLU utför genetiska tester för färgen silver.

Läs mer (engelska)