Ny teknik räddar liv

Plötsligt är du tillbaka i skolåldern men du är den som hittar runt, vet vart man går och kan alla koder. De nya är rookisar som inte vet något utan måste fråga om vägen för allt, bli upprörda över parkeringen, matbristen och allt det anda tokiga som pågår. Här på W(orst) E(ver) G(ames), som en av de mest cyniska journalisterna redan kablat ut som det nya smeknamnet på VM i Normandie är jag och Annelie Frank de rutinerade på arenan. Det känns fett gött.

Inte för att det ändrar något men det känns bra. 

Apropå mitt psykbryt igår så är en nödlösning på plats för sisådär 200€, konkusen närmar sig..

Imorse knallade jag den fem minuter långa vägen som i verkligheten var 25 minuter, franska receptionister har uppenbarligen både längre och raskare ben än undertecknad, till ett franskt underbart ställe som heter F.N.A.C. Ett begrepp i Frankrike med allt inom media och elektronik, ungefär som Åhlens med elektronik hemma. De var självklart glada åt att få hjälpa mig = sälja på mig pryttlar jag egentligen inte behöver men måste ha denna vecka för att överleva. När jag visade min dator skakade de på huvudet och sa samfällt ”oh la la quelle erreur, fatale”. Det hade jag ju redan räknat ut. Så jag traskade tillbaka med ett alltför stort paket under armen, ett stycke Display med HDMI-kontakt.

Nu kan jag jobba igen, inte så mobilt men det går i alla fall. Och jag överlevde även detta. Det som inte dödar härdar eller vad det heter. Nu jämför jag inte tekniksammanbrott med riktiga olyckor, sjukdomar och sådant, det hoppas jag alla förstår. Det bara känns så, just där och just då.

Så, ny teknik räddar liv, mitt liv. 

vid tangentbordet

Kim C Lundin