”Starkt djurskydd kräver stark rättssäkerhet”

– Djuren behöver inte lida för att det ska bli tal om ett omhändertagande. Ett omhändertagande kan grunda sig på att länsstyrelsen ser att djurägaren inte förmår att leva upp till det som lagen kräver, säger Ann Sjöholm, länsveterinär i Skåne län.

Beslutsvägarna i djurskyddsärenden ser olika ut runt om i landet. Men gemensamt för de flesta är att beslut om omhändertagande och djurförbud grundas på underlag från djurskyddinspektörerna. Länsveterinärerna, som ofta är beslutsfattare i sådana här fall, åker sällan ut själva för att bilda sig en uppfattning.

Ett djurförbud gäller också tillsvidare. Den som har fått djurförbud måste alltså själv bevisa att bristerna som gjorde att djurförbudet påfördes inte görs om. Den som däremot är åtalad för ett brott, till exempel våldtäkt eller misshandel, får en rättegång där flera nämndemän dömer, en egen försvarsadvokat och kan åbropa egna vittnen. När straffet sedan är avtjänat anser samhället att hen har sonat sitt brott. Till exempel har det i de fall som Ridsport har tittat på inte fästs någon vikt vid vittnesmål och intyg om att de aktuella djuren har mått bra – varken när själva beslutet tas eller när ett eventuellt överklagande behandlas i en förvaltningsrätt.

Tillämpningen av djurskyddslagen är inte heller likadant runt om i Sverige och lagen lämnar stort utrymme för tolkningar. Det är inte helt enkelt att avgöra vad som menas med att djur ska ha rätt att vistas i en miljö som passar deras naturliga beteende eller att de ska skyddas från skaderisker. Det finns exempel på djurägare som har fått djur omhändertagna för att de har stökigt hemma. Och vem kan avgöra hur stort lidande det är att vara ”något tunn” eller ha ”tovor i pälsen”?
– Det saknas rättspraxis på området från domstolar som definierar tydligt och otvetydigt vad som gäller när det gäller tolkningen av luddiga begrepp. Vad menas egentligen med en ”oacceptabel risk för lidande” och ”oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkt” i tillämpningen av djurskyddslagen, säger juristen Anette Cedergren som har specialiserat sig på djurskydd.  

Anette Cedergren är framförallt oroad för rättssäkerheten när det gäller utfärdandet av djurförbud.
– Ett djurförbud är en stor inskränkning i den enskildes liv. Du får inte ens mata eller rasta andras djur. Ett beslut som kan påverka en enskild persons liv så mycket måste vara välgrundat, säger hon. 

Centerpartisten och riksdagsledamoten Kristina Yngwe vill – som de flesta andra – ha en kraftfull djurskyddlag och har lyft frågan om vikten av rättssäkerhet för att lagen ska fylla sin fuktion i motionen ”Stärkt rättssäkerhet i djurskyddsärenden”. Hon skriver bland annat att ett ”starkt djurskydd kräver en stark rättssäkerhet” och att ”det är oerhört viktigt att säkerställa att de nuvarande problemen med bristande rättssäkerhet i form av exempelvis olika bedömningar beroende på inspektör”. Hon efterlyser också en möjlighet till rättslig prövning. Länsstyrelsen i Skåne län fick också nyligen en skrivelse från en grupp bestående av bland annat veterinärer. I skrivelsen riktades kritik mot hantering av djurskyddsärenden.

Ann Sjöholm tycker att tillämpningen av djurskyddslagen är rättssäker. Hon påpekar också att lagstiftningen innehåller många tvingande ”ska” att ta hänsyn till vid beslut.
– Men det kan ifrågasättas var gränserna ska dras. Jag skulle vilja se fler prövningar av detta, säger hon. 

I Ridsport, nummer 11, finns mer av läsning om rättssäkerheten när djurskyddslagen tillämpas. 

Vad tycker du om dagens djurskydd? Debattera gärna i kommentarsfältet nedan, på Facebook eller Twitter med hashtaggen #djurskydd.

Sveriges Radio P4 Kalmar berättar att Länsstyrelsen i Kalmar län ofta åtalsanmäler djurskyddsärenden just för att få en mer rättssäker prövning. Lyssna på inslaget nedan.