Hopparrangörer med dressyrproblem

För lite mer än en månad sedan kom pressmeddelandet om att två av landets största hopp-profiler ville göra en insats för svensk dressyr. Lite senare i processen gick det ut inbjudningar till många engagerade inom dressyren. Fram till mötet har också agendan ändrats och reviderats, talare lagts till. 
Saxat från inbjudan som publicerats på www.dressyrmedaljer.se , en domän registrerad av Marie Lundmark, moderator för mötet. Hon hade entreprenören Anna Bråkenhielm, Skillinge Dressyr, med som side-kick för mötet.
”Hur kan trenden vändas? Vad vill svensk dressyr egentligen? 
VM-guld i dressyr till Sverige 2018? Hjälp oss att forma framtiden! 
Svensk dressyr är bra, men långtifrån medaljplats i mästerskap. Hur ska vi nå medaljplats i kommande mästerskap?Vad krävs, och hur ser vägen dit ut? Det frågar sig Sveriges enda femstjärniga dressyrarrangärer Jana Wannius, Falsterbo Horse Show och Tomas Torgersen, Gothenburg Horse Show.”

Jana Wannius och Tomas Torgersen inledde mötet med att tala om vad som egentligen är deras bekymmer som arrangörer med fullt fokus på hoppning men med dressyr på programmet. 
– Vi arrangörer saknar skyddsnät, vi är helt beroende av biljettförsäljningen och det går enkelt att sälja biljetterna till hoppläktarna medan vi har svårt att fylla dressyrläktarna, förklarade Jana Wannius.
– Vi tror att bristen på dressyrframgångar i Sverige är orsaken till den tröga biljettförsäljningen, menade han, en uppfattning som delas av Tomas Torgersen och Johan Lenz, dressyransvarig på Falsterbo Horse Show, sa Jana Wannius och lämnade sedan konferensen.

Ett antal talare presenterade vad som görs idag och hur resurserna fördelas. Annika Johnsson från Dressyrkommittén berättade om deras arbete med att fördela de två miljoner kronor som årligen ska fördelas ut på aktivitet på alla nivåer från ponny till seniorer. Bo Jenå berättade om truppindelningen i landslagets olika nivåer för seniorerna. Per Palmström representerade SOK och berättade om den kravanalys de gör innan en idrottare utses till SOK-talang som Marina Mattsson är idag. Hans personliga bedömning är att dressyrens OS-status inte är hotad men att det krävs reformation.

Patrik Kittel anslöt till mötet, som i tid låg samtidigt med att 7-åringarna, U25-ekipage och GP-ryttare hade träningstid på dressyrbanan, efter att han ridit Deja som förberedelse till Nations Cup. Han menade att publiken måste bjudas in att interagera mer, att känna sig delaktiga och att ryttarna måste bjuda på sig själva.
– Dagens fans är morgondagens stjärnor och en autograf och ett leende kan tända gnistan hos en talang, menade han.
Synpunkterna på hur vi kan bli bättre på att ta hand om sponsorer och engagera mer kan läsas i Patrik Kittels krönika som publicerades igår.

Wiveca Schenholm representerade domarkåren i panelen och menade att Sverige halkat efter när det gällde hästmaterialet.
– Alla nationer rider på holländska hästar, vi har halkat efter genom att vi i många år visade hästar vid hand och inte ens bedömde galoppen, menade hon.
– Det är inte bra att domare på lägre nivåer dömer ensamma, det är de mest oerfarna domarna och det är inte lyckat.
– Vad gäller dressyrbedömning så har det provats och utvärderats många modeller och det finns ingenting att göra bättre, det är komplicerat och kan inte bli bättre, sa hon som replik till Kyra Kyrklund som efterlyste ett nytt bedömningssystem.

Kyra Kyrklund menade bland annat att den ojämna bedömningen gör att det inte går att använda domarnas bedömning till att fatta beslut om man som ryttare gjort en bra eller en dålig ritt.
– Du som ryttare måste själv kunna analysera direkt efter ritten, red jag bra eller dåligt, långt innan du sett siffrorna, de är alldeles för osäkra, sa hon.
Hon poängterade att det idag finns 28 svenska ekipage kvalade till EM, jämfört med fyra inför VM 2010 i Lexington.
– Det finns ingen medecin som ger medalj på två år, det tar 8-10 år att bygga upp något nytt och vi är halvvägs, menade hon.
– Det blir medaljer tidigare än EM-2017, sa Kyra till allmänt jubel och det är nog en analys många dressyrinsatta kan skriva under på.

Många återkom under mötet till att dressyren är för komplicerad som sport och måste göras enklare och begripligare. ett otroligt talande exempel var TV-producenten Lisen Lindahl som under ett år följde sporten genom satsningen ”Ryttareliten” som sändes med stor framgång under 2014.
– Efter ett år med sporten in på livet kan jag ärligt säga att jag fortfarande inte förstår riktigt vad som avgör om det går bra eller dåligt. Det var också ett genomgående tema i kommunikationen med SVT, dressyravsnitten fick göras om flera gånger för att de skulle bli begripliga, berättade hon.
En uppfriskande bild som ingen som är i gebitet kan ge.

Många av ryttarna på plats vittnade om svårigheten med att kunna ge tillbaka något till hästägare och uppfödare, inte minst på de svenska tävlingarna och kanske Falsterbo i synnerhet. Det är annorlunda på utländska tävlingar, det bjuds på mer och är enklare.

Falsterbodressyrens ansvarige Johan Lenz gjorde diskussionen på den punkten kort när han avslutade med sin kommentar.
– Vi tror inte att man tar ett enda jättesteg. Vi vill ha konkreta förslag på hur vi kan bli bättre, helst inte sådana om att ”vi vill ha fler VIP-band, eller fler gratisbiljetter” utan sådant som är konkret och viktigt för sporten framåt. 99 procent av alla förslag vi får är att förslagsgivaren själv ska få det bättre. 

Så hur gick det då med frågan om hur FHS och GHS ska kunna sälja fler biljetter till dressyren?
Den är obesvarad, än så länge.

Hela konferensen finns inspelad och vid intresse kan en längre text/ljudinspelning publiceras som PLUS-artikel.