Silverbjälke roar och retar

– Jag vill väcka debatt i känsliga ämnen. Och jag tycker inte att det är viktigt att folk får veta vem som ligger bakom åsikterna. Är det ett allvarligt ämne ska det inte förknippas med mig som person, säger Silverbjälke.
Allting började på julen för två år sedan. Silverbjälke var magsjuk och hade inget att göra.
– Jag funderade på det här med hästbloggar och tyckte att de som fanns var tråkiga. De handlade om kläder och bling. Så jag startade en själv.
– Bloggen handlar om mina tankar och iakttagelser om ridsport. Det händer så mycket tokigt och roligt inom ridsporten.

Han är en medelålders man som bor i Mellansverige. Han försörjer sig som hästföretagare sedan många år och reser runt mycket i sitt jobb – både på tävlingar och till ryttare på olika nivåer.
Han är så hemlig att han inte ens lämnar ut sitt nummer till Ridsport inför intervjun. Tidningen får vänta tills han har fått tag på en speciell telefon. Och han har alltid en mask i form av ett hästhuvud på sig när han är med på bilder i sin blogg.

Silverbjälke valde namnet till sitt alias utifrån en karaktär i romanserien ”En nästan vanlig man”, skriven av Dag Öhrlund. Där finns en man som heter Christopher Silfverbielke.
– Karaktären är en figur man både kan älska och ta avstånd från på en och samma gång, säger Silverbjälke.
Christopher Silfverbielke utvecklas till en kallsinnig mördare.
– Ja, han spårade ur lite. Men jag gillade boken och namnet fastnade, säger Silverbjälke.

Den som vill vara kritisk kan säga att Silverbjälkes blogg är populistisk, med lättköpta poäng om hur lata dagens ungdomar är och att Svenska Ridsportförbundet borde satsa mer pengar på sina medlemmar. Fansen hyllar honom för hans mod att ”skriva som det är”.
Texterna är ofta hårdragna och generaliserande och Silverbjälke skräder inte orden när han berättar vad han tycker om dem som till exempel håller på med barfotaskoning och akademisk ridkonst.
– Det finns så många självutnämnda experter där ute. Ju mer jag själv jobbar inom ridsporten desto mer upptäcker jag luckor i kunskapen hos folk. De vill göra rätt men hoppar över många viktiga saker. Detta går ut över deras hästar.

Att han själv av vissa kan ses som en självutnämnd expert är inget han verkar ha reflekterat över.
– Jag kan vara ironisk och kritisk. Men jag anser inte själv att jag har varit elak mot någon enskild person. Taskig mot olika grupper har jag självklart varit. Det skulle inte fungera i text annars, ingen skulle läsa.

Men populär har han blivit. Den stora boomen kom när han började använda Facebook för att sprida sin blogg. En del av hans inlägg har nått upp mot 25 000 personer.
– Hästskötare är ett populärt ämne. Och en del ironiska inlägg om träning av elever har också lockat många läsare.
Men om du nu tycker att du lyfter viktiga ämnen, varför kan du inte stå för dina åsikter utan gömmer dig bakom en mask?
– Jo, jag kan stå för mina åsikter. Men jag vill inte att mina samarbetspartners ska drabbas på något sätt på grund av mina åsikter. Det har varit någon sådan incident.

Syftet med att lyfta de ämnen du tycker är viktiga är väl att skapa förändring. Har du lyckats med det?
– Ja, det tycker jag faktiskt. Personer från Svenska Ridsportförbundet har tagit kontakt med mig för att bolla vissa saker och händelser.
Vad vill du uppnå med din hårda kritik mot unga som vill arbeta som hästskötare?
– Jag vill väcka frågan om det bara är jag som har haft de här problemen. Och så tycker jag att den som vill jobba med hästar kan behöva en tankeställare och fundera på om det svåra och tuffa jobbet verkligen är något för dem.

Hur länge Silverbjälke kommer att gömma sig bakom sin mask vet han inte. Men just nu medverkar han i ett projekt som gör att masken måste vara på ett tag till.
– På sikt kommer jag inte fortsätta att vara hemlig. Om fem år vet nog alla vem jag är.