”Det har aldrig varit lätt att vara domare”

Våren med unghästtesterna är i full gång och med den debatten om resultaten.
I Flyinge tackade domaren Magnus Dyrendahl ägarna för att de visar sina hästar och tar emot publika poäng med kommentarer – det gjorde inte hingstägarna på bruksprovet. Det är inte självklart att visa upp och acceptera ett livslångt betyg på sin häst.

I sociala medier visar hästägare upp resultatet av testet varvat med egna betyg på sin häst. Det följs av hiss eller diss av domaren i kommentarerna som följer. Rätt eller fel, vem vill i framtiden döma avelsvärdering under unghästtest? Alla frivilliga upp med en hand!

Det har aldrig varit lätt att vara domare. I dag är det ännu svårare. Dåtid – arg hästägare konfronterar domaren direkt, skickar insändare eller klagar hos SWB. Nutid – allt plockas isär via sociala medier, nya poäng sätts, alla vet bättre men få klagar öga mot öga. Så vem vill bli domare? Respekt och hyfs kan råda på nätet också.

Självklart kan hästägare framföra kritik mot bedömning, ha synpunkter på poäng och procedur. Men, inga poäng kan överklagas. Reglementet säger ”Protest mot domarens subjektiva betygsättning av de olika momenten kan aldrig upptas till prövning”. Tydligare blir det inte, bra eller dåligt är en annan fråga. Märk väl att det är en bedömning, en delvis subjektiv uppfattning som kläs i siffror, och åsikter går isär som så ofta. Två exempel: den unga gångartshingsten Secrets galopp som delar dressyrvärlden i två och OS-hingsten Verdis hoppteknik.

Unghästtest är viktigt, det är en av de aktiviteter som hela kollektivet av avelsmänniskor vinner på. Alla tjänar på att unga hästar avelsvärderas, sedan finns det plats för förbättringar.

Det finns något tveeggat i ridprovet, som en gång kom till för att stimulera inridning. Det får inte poängsättas för då övertränas dressyrhästarna, trots att deras championatsdeltagande sker under ryttare. Hopphästarna avkrävs ridprov trots att de bara löshoppas på sitt championat.

Varför inte ge ett ”allmänt intryck under ryttare”, med klara definitioner för ridprovsdomaren, som vägs in i slutbetyget för dressyrhästarna samt slopa kravet för hopphästarna? Om det viktiga är att få fler till visning – vad är det då som ger bäst effekt?

Detta är en krönika, en personligt skriven text.
Skribenten själv står för åsikterna som framförs i krönikan. Texten publicerades första gången den 11 maj 2017 i Ridsports pappersutgåva.