Skatteverket stjälper hästföretagare

Hästföretagare sätts ur spel av oinsatta myndigheter
Hur osäkert ska det behöva vara att driva hästföretag i Sverige? Den godtycklighet hos Skatteverket som beskrivits nyligen i skatterättsliga fall i hästfackpressen, visar hur de sätter käppar i hjulen för hästföretagandet i praktiken. Rättsosäkerheten som råder bland våra företagare främjar på inga sätt tillväxten i branschen. Det finns inget annat djurslag som utsätts för så starkt ifrågasättande av myndigheterna som hästen.

Om man som företagare uppenbart lever upp till de krav som Skatteverket ställer i form av varaktighet, självständighet och vinstsyfte för att få driva näringsverksamhet, ändå hamnar i rättsliga prövningar, är det svårt att förstå hur man ska gå tillväga för att göra rätt enligt myndigheterna. Företagaren lastas för att den skaffat sig lång och gedigen erfarenhet och kompetens inom sitt djurslag, något man med visst förakt kallar ”hobby”, vilket istället borde ses som en framgångsfaktor inför det professionella företagandet. En bred kunskapsbas att stå på och ett starkt nätverk som det finns blivande kunder i.

När vitt skilda delar av vårt samhälle äntligen börjar se och förstå betydelsen av Sveriges 370 000 hästar, när man lagt märke till vad branschen genererar i arbetstillfällen och omsatta pengar, när ungas ledarskapsträning, folkhälsa och integration lyfts som klara stjärnor på hästhimmelen – borde det då inte vara en självklarhet att också Skatteverket underlättar och inte stjälper företagare som råkar ha häst i sitt produktutbud istället för datorer, bilar eller annan hårdvara?

Extra granskad blir man om kompetensen finns inom familjen eller hos nära släktingar. Vill man driva ett gemensamt företag inom häst måste man vara beredd på att ifrågasättas. Sverige har en stark tradition av familjeföretagande, detta hyllas gärna i näringslivet. Andra myndigheter lyfter fördelarna med att vår landsbygd är levande, befolkad av både yngre och äldre företagare och att kvinnor hittar en utkomst så inte alla flyttar till staden. Nu stjälper Skatteverket dessa hästföretagare istället. Var man lika skeptisk till Ingvar Kamprads barn en gång i tiden+ Nekades Antonia Axelsson Johnsson eller Stefan Persson att erbjuda sin kompetens i respektive familjeföretag? Vari ligger skillnaden förutom bolagens storlek? Ha inte för roligt på jobbet – det kan straffa sig. För det är väl inget riktigt jobb att sitta i sadeln och utveckla en häst för försäljning.

Tyvärr är det så illa att flera skattemål behandlats mycket godtyckligt och utan tillräckliga baskunskaper inom området häst. I flera av dessa mål har det dessutom dömts till nackdel för hästföretagaren, det medför olyckan att praxis uppstår vilket gör att man inte kommer tillrätta med den felaktiga grunden till beslut.

Att inte vara införstådd i hur lång tid tillverkningsprocessen tar av en ”färdig hästprodukt” fram till försäljning är ett typiskt exempel på hur beslut kan landa fel. Detta måste tas på mycket större allvar och framförallt visas hänsyn till, alla branscher har sina specifika grundförutsättningar. Det är en stor investering att ta fram en avelsbesättning och många väljer att börja i mindre skala. Att inte ge dessa småföretagare chans till utveckling och tillväxt på längre sikt är förödande.

Snart vågar ingen satsa på sitt hästföretagande för att fallgroparna är för många, straff kan också komma många år efteråt med förödande konsekvenser. Då kommer nog uttrycket ”att inte se skogen för alla träden” bli ett märkbart faktum. För det är faktiskt hästarna som till stor del håller landskapet öppet och ofta är det en företagare som håller i grimman.

Aja Blomberg-Andersson /ordförande Hästföretagarna

Fotnot: Ridsport har i de två senaste numren skrivit flera artiklar om hästföretagande och skatten.