Ponnymamman om insamlingen: ”Visat kraften av crowdfunding”

Ett EM är det största en ung ryttare kan få rida, men det krävs också ekonomiska resurser som inte alla har. Senaste veckan har hundratals privatpersoner hjälpt till och på bara några dagar swishades det över så pass mycket pengar att EM kunde säkras för fälttävlansjunioren Saga Suovanen (läs Ponnymammans inlägg om det här).  Dessutom säkrades även dressyrjunioren Sandra Andersson Wickströms resa till EM av samma givmilda läsekrets efter att bloggaren Ponnymamman berättat att även Sandra behövde hjälp.

Ulrika Fåhraeus, journalisten bakom Ponnymamman, fick uppmaningen att lägga ut sitt nummer för swish när hon konstaterade i ett Facebook-inlägg att det var dags ”att trolla med knäna igen” efter beskedet att dottern Saga tagits ut till EM.
– Jag skrev numret i en kommentar och det var bara ”pling, pling, pling”. Då skrev jag ett inlägg och det kom en stor flod av kärlek. Jag var helt överväldigad och satt på riktigt och grinade, säger Ulrika.

Hur mycket går ett junior-EM på?
– För en familj som var med på EM förra året, och som verkligen inte lyxade till det, gick det på 50 000 kronor. Jag skriver ner precis vad det kostar, från de tre veterinärbesiktningarna innan avresa till drivmedel och lastbilshyra, så får vi se var det landar. Klart är att det blir dyrt. Förbundets resebidrag på 10 000 kronor kommer först i efterhand och det gäller alltså att vara beredd med runt 50 000 för att kunna åka på EM.

Innan insamlingen tog vid började Ulrika bland annat att sälja en unghäst för att få ihop pengar. Snart hade alla supporters dock täckt de beräknade EM-kostnaderna. Ulrika konstaterar att det tog emot att skriva inlägget där hon bad om hjälp och att det har stuckit i någras ögon, men att den positiva responsen väger över flera gånger om.

Föreslår fond i senaste inlägget
Hundratals personer har swishat, från en tia upp till betydligt större belopp, och gemensamt säkrat EM-drömmen för de unga ryttarna.
– Crowdfunding är något människor verkar må bra av. De får välja själva och vet exakt vad det går till. Det här har verkligen återigen visat kraften av crowdfunding, säger Ulrika och understryker att det är hennes läsare som har stått för bedriften snarare än hon själv.

Efter det lyckade resultatet skrev Ulrika ett inlägg i sin blogg med ett förslag till Svenska Ridsportförbundet om en mästerskapsfond.
Tror du att förbundet kommer ta det till sig?
– Tror vet jag inte om jag gör, men man kan alltid hoppas. Det vore bra om det fanns en fond där familjer kan ansöka pengar om det är tight. Då är det förstås också viktigt att det är någon form av objektivitet när pengar ska delas ut. Jag vet inte exakt hur det skulle se ut, men jag planterar förhoppningsvis en idé åtminstone. Jag tror inte att jag är den första som tänker på det här, men ibland måste saker tjatas fram.

Varför behövs en mästerskapsfond?
– Det vore bra om det blev något centralt organiserat – det ska inte egentligen inte behöva ligga på enskilda att hjälpa andra enskilda. Ingen ska heller behöva stå där och låna på huset igen för att barnen har blivit uttagna till ett mästerskap. Risken finns att sporten går miste om talanger. Ridsportföräldrarna är av tradition utnyttjade, men det är vi som förser sporten med nya ryttare och ingen borde behöva ruinera sig för det. Visst ska inte förbundet alltid bekosta tävlandet, men har man kommit så långt det går och representerar Sverige bland Europa-eliten borde det finnas mer stöd om det behövs. De bästa ska få åka på mästerskapen och ingen ska behöva avstå för att inte resurserna finns.