Det är nu 96 timmar sedan årets championat tog slut och jag börjar tro att det går att överleva men det har varit några svåra dygn. Efter att ha återupplevt finalerna via Clipmyhorse en gång till och läst konkurrenternas mediarapporter har pulsen och skakningarna minskat något.
Abstinens, dag 4
Första dygnet efteråt går ganska bra, det finns lite sömnbrist att ta igen och familjen känns som en trevlig bekantskap igen. Det är sedan det börjar, gnaget och tvivlen – vad var det jag missade när jag var i den andra hallen? Massor!
Bill och Bull i kubik
När bilderna är sorterade så visar det sig, självklart – nördar är många saker men inte klyvbara som atomkärnor, att alla hästar inte finns på bild och alla rundor inte fastnat på näthinnan. För jag var inte där, jag var någon annanstans – i den andra hallen. Videoarkivet är förstås en räddning men där finns ju bara finaler, inte alla kvalen eller banbyggnaden eller fikakön eller skrytet på podiet i Stora Hallen. –”öhh min hoppar lätt 1,50 baklänges över oxern om jag bar tänker hinder, jag kan inte ha han ute för han hoppar över garaget hela tiden”, sa Bull. –”Naaaeww, min dau, den får inte tävla ute för den tar domartornet for jämnan, måste ha den nya kandar-hackamore-gramanen på jämt när jag tränar”, sa Bill. –Ohh neej, har du fått tag i en sån från den dyre i Värmland, åhh det vill jag mä ha”. Allt det där finns inte med och det är ju så viktigt.
Detta är svårt och arrangören borde inse att alla klasser egentligen borde gå i serie och inte parallellt, först då blir tillvaron dräglig. Tänk så mycket längre det underbara skulle vara då! Alla borde bli glada, kanske en och annan funktionär knorrar lite, majoriteten blir i alla fall glada.
Hjälm på och gasen i botten, Minna och Bilan i härligt ärevarv
En sak är jag i alla fall nöjd med. Efter noggrann planering så har antalet minuter onödigt bortfall minimerats helt – inga ätpauser eller toalettbesök förrän efter dagens klasser. Behöver jag säga att lördagen var svår? Nej ni fattar själva 9-24 men det är endast de bäst lämpade för uppgiften som överlever, härdas och klarar 8-01 nästa år.
Vad finns det då som förgyller hösten? Jo, smågrabbar på G, tonårsspan i Tyskland alltså. Nej, inte tvåbenta utan det ända som räknas – unga hingstar. Hela höstpremieringssäsongen står för dörren och det är verklig underhållning för en märkligt navlad människa som undertecknad, sedan är det mindre än 20 veckor kvar till Bruksprovet och ny tideräkning.
Liten gangster Messi Äng blev så här stor och fin mellan September 2010 och Oktober 2013
Stor duktig pojke som blev tvåa i 3-årsklassen visad av Emilie Nyreröd.
Tack för denna gång och på återhörande under en annan rubrik.
Nördar förenen eder, framtiden finns.
”Snicke-snack, jag é bäst, hoppar mest, på domarna tittar snett, dom ska få se, sät huvét på sne”, sa Main Defender. ”Ja,ja” säger en tålmodig visare, ”vi säger väl så, följ nu med hem, det är slut för i år.”
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på