”Alla är inte jättesnälla mot sina hästar”

Yvonne Forsberg skickade stafettpinnen vidare till Ulrika Lönn. Frågan löd:

Hur har överdomarrollen förändrats?
– När jag blev överdomare var det mycket fokus på att hjälpa klubbarna med tävlingsregler och säkerhet. Nästa stora steg var att överdomaren skulle kolla hästen, till exempel nosgrimmor. Vi skulle se på hästens välfärd, bedöma hästens muskulatur och om den gick rent. Det senaste är att vi ska hålla ögonen på ryttarna, som kan rida bryskt utan att det är så lätt att se.
– Egentligen är vi skyldiga att kontrollera fem procent av hästarna, men eftersom vi ska ha koll på hur hästarna rids så måste vi till största delen hålla till på framridningen.

Är det skillnad på reglerna nationellt och internationellt?
– I FEI:s reglemente gäller inte samma krav på hästens form eller kontroll av nosgrimman. Där kontrolleras munnen efter ritten och då i stort sett bara efter blod. Därför ser vi flera av våra idoler på Falsterbo och GHS rida hästarna i snävare form och med tajtare nosgrimmor, vilket jag så klart tycker är dåligt och hoppas på en utveckling.

Får ni ofta skäll?
– Alla håller inte med oss men att man får ha samtal med personer som är upprörda eller arga går att förhålla sig till inom rimliga gränser. Vissa blir så tävlingsinriktade att de inte bryr sig om ifall hästen har sår i munnen eller blod efter sporrar. Alla är inte jättesnälla mot sina hästar och tänker inte på samma sätt om hästvälfärd.

Ulrika Lönn skickar pinnen till Viveca Ewards som driver Svensk Hästrehab.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 8/2023.