”Alla har med sig någonting i bagaget”

I somras vann André Brandt young rider-guldet på SM i Falsterbo. Strax före start utväxlade hoppryttaren André och mamma Therese Brandt blickar, som under några få sekunder kapslade in känslan av att belöningen efter år av hårt slit var nära. Anspänningen var enorm och när André gick ut sist hade han avgörandet i sin hand.
– André är aldrig nervös när han går in på banan, men nu var han det. Han ville det så gärna och han visste att allt hängde på honom, berättar Therese.

Själv skakade Therese av nervositet medan hon sökte sig till ett ensamt hörn av läktaren.
– Jag ville bara gå in i min bubbla och skärma av allt annat.

Jublet visste inga gränser efter guldet

När han gick i mål som ensam nolla och svensk mästare visste jublet i mammahjärtat inga gränser. Gratulationerna flödade och extra mycket värmde alla de grattisrop som kom med tillägget ”så värd detta”. ”Jag minns hans namn, hans guldlockar och att han hade en jävla massa talang och känsla”, skrev Alexander Zetterman som mindes André från ett ridläger på Skyrup för åtta år sedan. Att även Alexander skrev att guldet var ”välförtjänt” var väldigt stort för Therese.
– Det är inte bara det att andra ser att André har slitit och kämpat, utan också att man inte behöver komma från en hästfamilj eller vara född med guldsked i mun för att lyckas.

Therese red själv på grannbondens hästar som barn och var bästis med ett par hängivna hästtjejer under uppväxten, men tyckte att de var lite tråkiga som alltid skulle vara med hästarna. Den ena av dem blev sedermera Andrés dressyrtränare, och den andra ingår i dag i samma sponsorteam som André. Bägge har haft lite roligt åt att Therese sugits in i hästvärlden med hull och hår.

Hade Therese själv fått gissa barnens framtida intressen hade det landat på dans eller hockey. Hon dansade själv fram tills hon fick barn, och barnens pappa, Jesper ”Jeppe” Brandt, spelade A-lagshockey.
– Det var det vi kunde och var bäst på, säger hon.

Hästintresset vaknade efter en ponnyridning

En ”oskyldig” ponnyridning när André och hans tvillingbror Kevin var knattar väckte dock hästintresset, och de guldlockiga små pojkarna blev tidigt ridskolans medelpunkt. Hockey och fotboll blev det också fram till de var sju år. Då valde de bort ridningen för att gå på simskola. Men när André hade lärt sig simma ville han börja rida igen, samtidigt som han fortsatte med hockeyn.
– Jag pushade honom lite att göra det, för där hade han ändå killgänget. I stallet var det bara tjejer och han hade hur många tjejkompisar som helst.

Trots att både Therese och Jeppe var hästnoviser var beslutet att köpa egen ponny ganska självklart.
– Vi har alltid varit väldigt överens om att vi satsar på barnen. Vill de någonting så gör vi det.

Lite tveksam var Therese ändå.
– Det var mycket pengar även om det inte var en dyr ponny. Den var grön och hade inte gjort så mycket. André blev kär direkt och ville det så himla mycket – och vi ville stötta honom. Så vi tog ett lån, som säkert många andra också får göra.

Var även duktig på isen och slapp glåporden

Det var en intensiv tid med både ridning och hockey, speciellt på helgerna. På morgonen körde de till hopptävling och sedan vidare till hockeymatch på eftermiddagen i vita ridbyxor med ponnyn på släpet. Det gick väldigt bra i hoppningen och var och varannan vecka stod det om Andrés framgångar i lokaltidningen.
– Att André både var duktig på isen och vann hopptävlingar tyckte hockeykillarna var rätt coolt. Det gjorde nog att han slapp de där glåporden som en del killar får.

Ridningen tog till slut överhanden och längs vägen blev det lite mer lån och ytterligare ett par gröna ponnyer, som André tog upp i klasserna och sålde med förtjänst. Överskottet gjorde att de kunde köpa Andrés första häst, även den grön, och en hästlastbil. Lastbilen gjorde det möjligt att komma ut på fler stora tävlingar. André kom snart med i landslaget och fler dörrar öppnades när de kunde ta med fler hästar.
– Det var när vi kom upp i hästvärlden som andra började få syn på André. Och det är tack vare det som han har kommit dit där han är i dag. Någonstans där tog det nämligen stopp för oss, vi kunde ju inte själva köpa de där hästarna som han behövde för att ta sig vidare.

Tog brons i junior-SM med Miss Hope

André började rida hästar åt andra, främst ett par väldigt fina men gröna SWB-hästar, som han gjorde en fantastisk resa med. Med den ena, lilla Miss Hope, tog han juniorbrons på SM i Billdal.
– Han fick ändå möjligheter med det materialet vi hade, men det har tagit lite tid för varje häst. Vi har hela tiden känt att vi har legat steget efter. Han har aldrig haft någon häst där han har kunnat hoppa upp och göra allt direkt. Det har varit nytt för hästen, det har varit nytt för André och det har varit nytt för oss, menar Therese.

Det de inte visste lärde de sig ihop.
– Jag har varit på varenda träning och verkligen lyssnat på allt som tränaren har sagt för att kunna påminna och pusha hemma, säger hon.

Medan Jeppe följde med Kevin på hockeyn, var det länge Therese som bildade tävlingsteam med André. En stark duo som har varit förskonad från inbördes slitningar, men inte från motgångar och fula smällar. Hon känner sig trygg i sin roll i dag, men det fanns en tid när hon kunde känna sig liten och osynlig på framhoppningen, vid sidan av ”de stora hästnamnen”.
– Vi hade inget känt namn från början och André har alltid fått kämpa lite extra för att synas, säger Therese.

Att hon och André har fungerat så bra ihop på tävling och i stallet har en enkel förklaring.
– André har alltid varit en väldigt mjuk kille. Han har alltid varit tacksam över att vi köpte en ponny och att vi alltid har funnits där för honom, det tror jag är grunden. Plus att han har varit van att göra mycket själv från början, samtidigt som vi har hjälpts åt med allt.

Mor och son har delat en mental styrka

När det har handlat om att ta sig igenom tyngre perioder i hästlivet har Therese och André alltid haft varandra. De har också delat en mental styrka som i mångt och mycket grundar sig i familjehändelser genom åren.

Vi hade tre år där när vi hamnade i Lund på samma avdelning med samma läkare.

Till att börja med var det ingen självklarhet att Therese ens skulle kunna bli mamma. Något som hon längtade efter mer än något annat. Den ”osynliga sjukdomen” endometrios ledde till en långdragen IVF-kamp för att få barn. Tolv försök och sex år senare fanns förutom André och Kevin även lillasyster Olivia. Från början berättade Therese och Jeppe inte för någon om IVF-behandlingarna.
– Psykiskt var det väldigt påfrestande och det var tillräckligt stor press ändå, berättar Therese.

Mirakulöst nog blev hon sedan gravid på naturlig väg med lillasyster Tindra – men först trodde Therese att de första graviditetstecknen var symptom på en hjärntumör. I stället visade det sig att kroppen hade lyckats reparera delar av hennes trasiga äggledare. Något som sedan även resulterade i minstingen Isac.

I början av hela IVF-resan drabbades samtidigt familjen av flera trauman på rad. Först fick Jeppes bror en hjärnskada efter att ha blivit påkörd av en bil när han promenerade hem efter en sen kväll på stan.

Flera tunga slag för familjen

Något år senare fick Jeppe ett felskär och drog huvudet i sargen. Nackskadan gjorde att han fick steloperera nacken. Nästa hårda slag var när Thereses fyra år yngre lillebror blev påkörd av en rattfyllerist och förlamades från bröstet och nedåt.
– Vi hade tre år där när vi hamnade i Lund på samma avdelning med samma läkare. Man kan säga att vi har varit med om mycket som har gjort att man måste bygga upp sig mentalt och vara stark. Det går inte att bryta ihop, i stället gäller det att ta med sig det som är bra och kämpa vidare. Jag tror också att det är något som barnen har fått med sig. Alla har med sig någonting i bagaget, och man formas av livet hela tiden.

Genombrottet har bubblat länge, men med SM-guldet färskt i minne och dubbla segrar i Stallion Trophy på Breeders är det numera ett faktum. Nyligen fick dessutom guldhästen Thelma Hästak Peder Fredricson som ny ryttare – en resa som André har varit högst delaktig i.

Saknar du dig och André som team?
– Ja, jättemycket. Vi hade så mycket tid i bilen till och från tävling. Det saknar jag ofta.
– När vi inte har hunnit ses på ett tag, skickar jag ofta sms till honom. Jag skriver att jag saknar honom och att jag saknar oss.

Fakta

Therese Brandt

Driver egen frisörsalong och arbetar som klasslärare och mentor i sjätte klass.

Mamma till André Brandt, 21 år, som vann YRSM i Falsterbo och som är en av Sveriges mest lovande unga hopptalanger. André har en tvillingbror och tre småsyskon, varav lillasystern Tindra Brandt rider ponny på elitnivå.

Gift med ungdomskärleken Jesper Brandt.

Bor i hus i Ronneby. Hon fyller 46 år i november.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 20/2020.