Dressyr, Ridsport Play
27 augusti 2021 20:45

Allt du behöver veta om piaff

Vägen till piaff del 1 av 3Ett mynt från 400 år före Kristus visar en rörelse som liknar piaff. Men det skulle ta tid innan rörelsen fick ett namn – och ännu längre innan den kom in i tävlingsdressyren. I dag publicerar vi den första delen av tre, i vår miniserie om piaff.

Allt du behöver veta om piaff
Johanna Due Boje hjälper Klara Svanberg och Bon Geste (f -06 e Dutch Dormello–Nabuur) att träna mot piaff. Foto: Lars Jansson

Piaff har ridits länge, men det fanns inget ord för rörelsen, enligt Bent Branderup, historieintresserad tränare i akademisk ridning.
– Mynt från Xenophons tid, 400 år före Kristus, visar piaff eller möjligen en mycket samlad passage, säger Bent Branderup.

Någon gång runt 1500-1600-talet kom ett tyskt ord för piaff – de kallade rörelsen ”stolt trav”.’

Ett av många verktyg

B.-branderup-6
Bent Branderup är tränare i akademisk ridning och bedriver även tränarutbildning.

Antoine de Pluvinel, en hästkarl som lärde den franska kungen Ludvig XIII att rida, jobbade med dubbla pelare för att träna hästarna att utföra rörelser på stället.
– Målet var terre à terre, galopp på stället, men hästarna fick både skritta och trava på stället. Piaff var ett av många verktyg för att få hästen att sätta sig på bakbenen.

Pluvinel avled 1620 och en bok baserad på hans arbete, Le Maneige Royal, publicerades några år senare.

I början av 1700-talet började fransmännen kalla rörelsen för piaff, ett ord som betyder sparv. (Stavning: Piaf, reds anm.)
– Hästen tog små sparvsteg i piaff, säger Bent Branderup.

Hästarna skulle kunna rörelserna för att förbättra sina chanser i närstrid.
– Det var det viktigaste, även om många ryttare nog ville se snygga ut också.

Bara utbildade ryttare kunde rida hästarna

En intressant aspekt är att hästarna måste vara utbildade till snabba reaktioner på små hjälper.
– Sagan om att den onda typen inte kan rida hjältens häst har en sann bakgrund. Det var bara utbildade ryttare som kunde rida hästarna.

Närstrider till häst var viktiga ända till mitten av 1700-talet, när skjutvapnen blev effektivare. Då började hästarnas betydelse i krig avta, och rörelserna ovan mark var inte längre målet för ridningen.

Piaff handlar inte om att trampa utan om att sätta hästen på bakbenen.

Bent Branderup

Den som ändrade på sättet att rida var Napoleon. Det var nämligen så att bara adeln fick rida i kavalleriet; fattigt folk red inte. Men under franska revolutionen hade de flesta adelsmän dödats, och när Napoleon kom till makten och började sin erövring av omvärlden, fick han tänka ut något nytt.
– Då blev pöbeln, som man sade, tvungen att göra jobbet. Eftersom det fanns bra vapen behövdes inte kunskaperna om närstrid längre, och Napoleon kom på att kvantitet kunde slå kvalitet.

Nu fanns inga skäl till att rida piaff, men några adelsmän fortsatte.
– En tysk ursäktade sig för att han red piaff med att han måste låta den heta hästen släppa ut ånga i det långsamma ledet, berättar Bent Branderup.

Piaff inte med i första OS

När OS gick av stapeln för första gången var inte piaff med i dressyrprogrammet.
– Men den första FEI-ordföranden var den sista stallchefen hos den preussiska kejsaren, och han sade att nivån måste upp.

Dödsstöten för kavalleriet kan ha kommit under andra världskriget när polackerna red mot tyska stridsvagnar och dog som flugor.
– Efter andra världskriget försvann många hästar. Traktorerna kom, och det var bara några få entusiaster som brydde sig om dressyr.

Den piaff som i dag rids på tävlingsbanorna är inte korrekt, anser Bent Branderup.
– Piaff handlar inte om att trampa utan om att sätta hästen på bakbenen. Nu får ryttare höga poäng utan att hästen har mest vikt på bakbenen.

Svensk forskning mätte hästar i piaff, och kom fram till att vikten låg mer på framdelen än på bakdelen, berättar Bent Branderup.
– När vi utbildar bara för att utbilda och inte för ett syfte förlorar vi frågan ”varför”. Ett av de allra bästa sätten att få hästen att sätta sig på bakdelen har blivit ett cirkusnummer. Vi har ridit piaff länge, hittat ord för rörelsen – och tappat bort piaffen igen.

Att det vilar något magiskt över piaffen, där hästen ska gå med energi utan att röra sig framåt, kan vi alla vara överens om. Vi tar ett grepp om piaffen med hjälp av två ryttare med olika ingångspunkter.

En riktig stjärna på rörelsen

Johanna_db02
I november 2020 blev en video där Johanna Due Boje piafferar sin Mazy Klövenhöj i enbart grimma och barbacka viral. ”Hon är den snällaste hästen i världen, vi ville bara leka lite”, kommenterade Johanna Due-Boje klippet som hon hade delat på Instagram. Foto: Lars Jansson

Det finns piaff – och så finns det piaff. Johanna Due Bojes häst Mazy Klövenhöj (f -04 e Bocelli-National Zenith xx, äg familjen Primdahl), ”Mazy”, är en riktig stjärna på rörelsen. Men varför då?
– Mazy har väldigt mycket energi och vet att hon är duktig när hon piafferar, så hon gör det väldigt gärna. Hon har det i sig, liksom hon har lätt för all form av samling. Sedan är hon duktig i sina övergångar och det är också väldigt viktigt för att få en mjuk piaff. Mazys benlyft är jämna, vilket är en fördel, säger Johanna Due Boje.

När Mazy var yngre brukade hon vara pigg i allén som leder upp till stallet.
– När hon trampade klappade jag och berömde, ”det här ska vi göra senare”. Jag tycker det är bra att uppmuntra tramp under uteritter, och ge hjälperna som ska användas senare när hästen piafferar, säger Johanna Due Boje.

Annars är det från marken hon börjar lära hästarna att piaffera.
– Då gäller det att ha fickorna fulla med godis, berömma och göra det roligt för hästen.

Ofta tar hon hjälp av Bo Jenå.
– Bosse är super, han har lärt så många hästar piaffera i töm. Han tar det lugnt och ger dem tid, och jag tycker att det är
smidigt att de får lära sig utan ryttare.

Johanna-dueboje-mazy-klovenhoj-1-191027-rt
Johanna Due Boje rider GP-kür med Mazy Klövenhöj 2019. Foto: Roland Thunholm

Ta det steg för steg

Johanna_db10
6-åringen Keane (f -15 e Negro–Krack C, äg Due Boje Dressage/Cecilia Sjöstedt och Ulrika Dahlström) lär sig piaffera vid hand. Foto: Lars Jansson

Det går inte att begära perfekt piaff från början, utan du måste ta det steg för steg. Begära kortare trav, kortare skritt, och berömma minsta antydan till tramp.
– Det tar många år innan hästen har styrka nog att piaffa. I början skulle jag vilja kalla det halva små joggsteg, piaffen kommer senare. Med en 5-åring som har lätt för sig leker jag med korta steg i töm och ger beröm för joggstegen, sedan är jag nöjd med antydan om vad som komma skall.

Det går absolut att leka med joggsteg med unga hästar ibland, om de har lätt för sig, menar Johanna Due Boje.
– Men det måste ske på ett väldigt avspänt och lekfullt sätt.

Vad är det då för hjälper som talar om för hästen att det är just piaff som gäller, när ryttaren är i sadeln? Johanna Due Boje berättar att hon driver med skänkeln i takt.
– Men det gör vi redan i samlad trav, där skänkeln används för att få mer svävmoment och kadens. Det krävs många olika steg för att komma till piaff. Hjälperna handlar snarare om att få hästen att vänta men behålla energin. Små halvhalter och drivning med sätet, hästen ska förstå att den ska vara kvar hos ryttaren.

Rider gärna lätt ur piaffen

När hästen ska ur piaffen gäller det att inte ha kvar ”handbromsen” utan att lätta med handen, och med hela sätet bjuda hästen att gå framåt, menar Johanna Due Boje. Hon gillar att rida lätt i trav ur piaffen innan hästen är fullärd och ska kunna gå över i passage.
– Om övergången blir till trav i lättridning blir den ofta väldigt avspänd. Även när det ska bli övergång till passage går det att rida lätt i passagen. Det blir ganska lättsamt, hästen känner att den får plats att ta sig framåt.

Jag tror att de flesta hästar kan lära sig, men det kanske inte blir den klassiska piaffen som ser ut som idealbilden.

Johanna Due Boje

Johanna_db06
Johanna Due Boje
Har representerat Sverige internationellt från ponnyryttare till senior. År 2020 debuterade hon i världscupen. Hon tog SM-silver förra året och driver dressyranläggning i Skåne. Foto: Lars Jansson

Det finns olika sätt att rida hästen in i piaff.
– Mazy var lättast att lära genom att korta upp passagen. Det är nog därför hon gör så fina övergångar, hon har lätt att korta passagen. Annars beror det på hästen om piaffen ska ske efter skritt eller trav. Det vanligaste är från skritt, om man ser att hästen kan takta till lite i skritten är det den vägen som är bra att gå. Men det kan också fungera att lära hästen från kort, kvick trav.

Det svåraste med piaff är att behålla både bjudning och avspändhet, menar Johanna Due Boje.
– Om det inte finns bjudning måste ryttaren rida på mer och då kommer en spänning. Jag tror att det vanligaste felet är att hästen tänker för mycket bakåt, då blir det svårt både att piaffera och att komma ur piaffen. Men bjudningen får inte gå över i spänning, avspändheten krävs för att hästen ska kunna vara mjuk och liksidig.

När en häst lyfter benen olika högt kan det bero på ojämn bjudning.
– När bjudningen finns blir piaffen ofta jämnare. Det ska finnas ett sug framåt fast hästen ska vara på stället.

Vissa hästar har lättare än andra

Johanna Due Boje menar att vissa hästar har lättare för piaff än andra.
– Många av dagens dressyrhästar är framavlade för den höga samlingsgraden. Det är bara att titta på unghästarna jag har hemma, det går tidigt att se på rörelsemönstret om de kommer att ha lätt för det. Tycker hästen att det är kul att utföra det vi ber den om, kommer den även tycka att piaff är roligt.

Även en häst som inte har ”talang” går att lära piaff – i de flesta fall.
– Jag tror att de flesta hästar kan lära sig, men det kanske inte blir den klassiska piaffen som ser ut som idealbilden. Resultatet ser olika ut, precis som en häst byter galopp på olika sätt. Och vissa behöver mer tid. Men det gäller att ta det lugnt och det får inte ske på bekostnad av hästens självförtroende eller välmående.

Piaff-christinadrangel-22
Christina Drangel och hennes dotter arbetar dagligen för att stärka shirehästen Eric.
–Piaffen kommer så småningom att bli ett verktyg för att få hans stora kropp att hålla. Men vi är inte där än. Foto: Sandra Nordin Johansson
Piaff-christinadrangel-25
– Piaffen är inte tänkt som ett slutmål, den är där för att hästen inte ska ta skada av att bära ryttare. Du ska börja arbeta mot det som kan komma att bli piaff tidigt, så snart hästen är framför skänkeln, säger Christina Drangel. Foto: Sandra Nordin Johansson

En del av vägen

Inom ridning inspirerad av den franco-iberiska ridtraditionen är piaffen inte något slutmål utan vägen. Så också för Christina Drangel, utbildad till B-tränare i Tyskland.
–  Det är piaffen som ska gymnastisera hästen och göra den starkare i rygg och bakdel, säger hon.

Som barn såg Christina Drangel en äldre man piaffera med sin häst på Djursholms ridskola, vilket fick henne att vilja göra likadant.
– Jag frågade honom hur han gjorde och han svarade att det behövde jag inte bry mig om för jag skulle aldrig få rida piaff. Det var som att bara dyra hästar kunde piaffera och jag skulle ju aldrig komma i besittning av en sådan. Jag upplever att många tänker likadant i dag.

Det är piaffen som ska gymnastisera hästen.

Christina Drangel

Christina Drangels egen uppfattning är en helt annan.
– Vi har lärt fjordingar att piaffera, och just nu jobbar jag med en shirehäst som visar större talang för piaff än min lusitano. När jag gick min utbildning i Tyskland var piaff, tramp och halva steg något som reds med alla hästar, oavsett om de var 25 år gamla eller hade mediokra gångarter.

Därmed inte sagt att det inte tar tid.
– Det är som att lära sig skrivstil. Vi säger inte ”nu är du sju år och ska skriva skrivstil”, vi måste börja med att ljuda A och börja med stora bokstäver.

Börjar alltid avsuttet

Att ljuda A är för Christina Drangel att börja i kort skritt med att träda över vid handen. Hon börjar alltid från marken. Det liknar den slags mycket skarp skänkelvikning som bland annat rids i working equitation.
– Jag börjar förstås alltid avsuttet. Det räcker till en början med två steg. Och tänk på att hästen äger sin kropp, om hästen säger att det är för jobbigt så är det för att det är för jobbigt.

Dessutom gäller det att variera arbetet mellan dagarna, och låta musklerna vila.
– En muskel bygger och blir stark genom att reparera skadan träningen orsakade i går. Hästen behöver vila från det du gjorde i går, annars bryter du ner muskeln. Om du maxar hästen över gränsen kommer den att använda kompensatorisk muskulatur; kränga runt med kroppen eller kasta upp huvudet eller liknande.

Nästa steg är att låta hästen träda över uppsuttet, först och framför allt i skritt.

Enligt Christina Drangel är ett vanligt misstag att rida övergångarna rätt fram.
– Då finns ingen anledning för hästen att bromsa och vinkla bakbenen. Det är överkorsandet i lågt tempo som ger vinklandet av bakdelen. Rider du i stället dina övergångar rätt fram så får hästen bara skuffa på framåt och luta sig mot din hand. Övningarna, rätt valda och riktigt ridna, ska samla hästen.

Det gäller också att hålla rätt tempo, hästen vinklar sig och bromsar bara i ett lågt tempo.
– Jag ser att folk rider tvärning i ett tempo som man skulle beteckna som arbetstrav mot mellantrav. Om du ska be den om tvärning som kommer att stärka hästen inför samlingen måste du ta bort tempo och inte rida på så mycket. Åtminstone om du vill piaffera så småningom.

Piaff-christinadrangel-17
Christina Drangel är utbildad till B-tränare i Tyskland och jobbar som ridlärare i integrerad ridkonst, det vill säga klassisk ridning kombinerad med modern pedagogik. Foto: Sandra Nordin Johansson

Viktigt att variera med skritt

Viktigt är att variera med skritt på lång tygel. Efter tre-fyra övergångar är det dags att vila, enligt Christina Drangel.
– Efter tvärande med övergångar, där någonstans kan vi börja rida lektionen öppna som kommer kunna omforma kunskapen hästen har fått för att kunna vinkla sig in i piaff.

En ”riktig” öppna måste ske genom att framdelen flyttas in medan bakdelen är kvar på sin plats, och inte genom att bakdelen flyttas.
– Guérinières fantastiska uppfinning öppna innebär att hästen måste skifta vikt bakåt för att kunna göra övningen.

I en svag öppna kan så ryttaren be om två tramp och sedan rida framåt igen. Och om hästen börjar gå bakom hjälperna så ber den inte om tramp alls.  Om hästen tar stadig kontakt är det bra att göra halt och rygga den.
– Stadig kontakt betyder alltid att hästen lutar sig på handen.

Efter att ha upprepat de små stegen kommer hästen att förstå trampandet.
– Förutsatt att du matchat den och uppmuntrat den på bästa vis. Som Reiner Klimke sa, be aldrig hästen utföra något den inte klarar av. Den måste ha tillit till dig som utbildare. Ligg hellre lite under max så att hästen säger ”jag klarar mer, jag kan två tramp till, låt mig visa”.

Kan användas för uppvärmning

I Christina Drangels värld ingår arbetet mot piaff i vardagen. Hon jämför det med en motionär som gör knäböj i den dagliga rutinen.
– På den äldre hästen kan man använda piaffen för att värma upp i stället för att springa så himla mycket framåt. Tänk på gamla farmor, ska hon springa snabbt runt kvarteret eller ska hon hålla i stolkanten och göra några knäböj?

Christina Drangel menar att hästen inte ska gå i ökad trav förrän den kan piaff.
– Först när hästen kan piaffera ska den trampa sig framåt i passage och en ökad trav som är som en sträckt passage. Men många tävlingshästar kan inte korrekt ökad trav, de slänger fram frambenen och släpar bakbenen. De flesta ökningar innan hästen kan piaffera innebär att den kommer att vara på framdelen.

Inställningen till piaff skiljer sig åt mellan Sverige och Tyskland.
– Här tänker vi ”om jag någon gång kommer att piaffera”, men i Tyskland ägnar sig vilken gårdsplansryttare som helst åt att lära sin haflinger piaff. Saken är att det inte är ”beyond my level”, det går att lära alla hästar som är normalfriska att piaffera. Nej förresten, även hästar som är svaga i ryggen blir starka och deras leder och ryggar skyddas av arbetet. Men det gäller att arbeta successivt och steg för steg.

Synsättet delas inte av alla

Det här synsättet delas inte av alla dressyrryttare, något Christina Drangel är medveten om.
– Jag säger det här med risk för att sticka ut hakan. Jag ser hur det ser ut i vår gängse ridtradition, som idkas av A-tränare och dressyrryttare på högre nivå, att de inte gör några förberedelser för piaff. En dag börjar man bara ”nu ska vi trampa”. Men eftersom de övningar som ger förutsättningar för trampet inte är gjorda blir det jättejobbigt för hästen. Den har gått på bogarna och ridits jättemycket framåt när den plötsligt ska trampa, hästen säger ”uff, det här har vi inte pratat om”.

Fakta

Vilken är din mest minnesvärda piaff?

Kyra-kyrklund2-180515-rt
Kyra Kyrklund Foto: Roland Thunholm

Kyra Kyrklund, dressyrryttare
– Inför världscupfinalen i Paris 1991 red jag igenom programmet hos Herbert Rehbein just före avfärd och upptäckte att min musik var för lång. Jag ringde studion i Finland och de klippte bort 20 sekunder på olika ställen i programmet. En av mina vänner tog med kassetten till Paris. Jag hann inte rida igenom programmet före start men allt stämde till sista piaffen, det kändes som att musiken fortsatte i evigheter. 36 steg var INTE i min koreografi. Jag bad till en högre makt att Matador skulle fortsätta tills musiken skulle ta slut och jag kunde göra sista halten.


Johanna_db06
Johanna Due Boje Foto: Lars Jansson

Johanna Due Boje, dressyrryttare
– Ett starkt minne är från när jag praoade hos Karin Rehbein. Jag måste ha varit 15 år och fick hoppa upp på hennes Grand Prix-häst Capuccino. Jag minns att jag sade något om att det var coolt att jag fick rida den – och kunde rida den – men Karen sade ”om inte andra kan rida hästen har jag inte utbildat den rätt”. Det kändes häftigt att veta att jag red piaff, även om passage är en ännu häftigare känsla.

 


Bo-jena1-160606-rt
Bo Jenå Foto: Roland Thunholm

Bo Jenå, lagkapten landslaget
– Jag minns Ling, han gjorde väldigt fin piaff. Han var väldigt välutbildad och arbetsvillig och trevlig att hålla på med på alla sätt och vis. Vi gjorde en uppvisning i tömkörning i Globen och jag hade ridstövlar och uniform och det var ganska varmt så jag tänkte att vi skulle göra något varv men publiken var med och applåderade och ingen släppte ut mig. Det var ju kul, de tyckte väl att det var så bra att jag skulle fortsätta. Första piaffen red jag när jag var 17 år på Flyinge, på hästen Immer. Det var en härlig känsla att få göra något man bara sett.


_dsc6820
Gunilla Byström

Gunilla Byström:
– En piaff jag minns är Edward Gal med Totilas. Det var fantastiskt, revolutionerande, härligt. Jag har aldrig ridit något jämförbart. Men med Vectra som jag har i dag är det fantastiskt att piaff blivit hennes paradnummer. Hon hade inga förutsättningar och det tog två år innan hon förstod vad det handlade om. Även om jag som sagt inte kan jämföra henne med Totilas. Första gången jag red piaff tror jag var på avelshingsten Romeo som Nils-Gunnar Hansson hade i avel. Det måste vara över 30 år sedan.

Fakta

Piaff enligt TR

  • Piaff är en mycket samlad, taktfast och eleverad rörelse med diagonal fotflyttning, som ger intryck av att utföras på stället.
  • Hästen ska vara mjuk och elastisk i ryggen. Genom bakdelens ökade sänkning till följd av ökad vinkling i bakbenens ledgångar, ges framdel och bogar stor frihet, lätthet och rörlighet.
  • Varje diagonalt benpar lyfts och återvänder till marken växelvis med jämn rytm. Det fjädrande belastningsmomentet förlängs något. I princip ska tån på det upplyfta frambenet vara i höjd med mitten av det nedsatta frambenets skenben och tån på det upplyfta bakbenet alldeles ovanför kotleden på det nedsatta bakbenet.
  • Halsen ska vara rest och välvd som en naturlig följd av den undersatta bakdelen.
  • Nacken ska vara högsta punkt och nosen ska vara nära lodplanet.
  • Hästen ska med ett mjukt och lätt stöd förbli på tygeln och röra sig lösgjort med kadens och harmoni i perfekt balans.
  • Hästen ska ständigt bjuda framåt och ge intryck av att utföra piaffen på stället, även om en synlig vilja till framåtgående avspeglar sig i att hästen omedelbart när ryttaren så begär, upphör med piaffen och övergår till önskad gångart.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 10/2021.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 123 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 84 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar
Tipsa Ridsport Besök vår tipssida - du kan vara helt anonym

Ridsport digital

99:- i månaden