Peter Ljungcrantz: ”Alltför få ser hingsten i verkligheten”

Man hör ofta att det måste vara bättre att använda sönerna till de berömda hingstarna, eftersom aveln går framåt. En våt dröm för många uppfödare är att stå med stallet fullt med säljbara avkommor från en hingst, samma dag som ryttarna har börjar efterfråga dessa hästar. Man betalar ofta mer för en unghingst som gjort en fantastisk premiering i Tyskland eller Holland än för en väl beprövad tävlingshingst som dessutom visat god förärvning.

Det är där som dressyraveln gått snett – och det är inte bara uppfödarnas fel. Många ryttare som letar unghästar vill ha avkommor till ”innehingstarna” eftersom de räknar med att utbilda dem några år, visa dem på championaten och sedan sälja dem för stora summor. Då är det mycket lättare att sälja avkommor efter hingstar som precis placerat sig i topp på premieringar, bruksprov och helst förstås unghäst-VM.

Stoägare väljer väldigt ofta hingst efter vad de sett på internet. Få har sett hingsten i verkligheten och ännu färre har sett ett stort antal avkommor till hingsten de använder. Det de har sett är dessutom ofta slow motion-upptagningar. Vem har som mål att föda upp hästar som går i slow motion?

De stackars hingstarna som står i Sverige har inte en chans. Hur ofta hör vi inte ”Jag har sett flera mindre roliga hästar också efter den hingsten, inte bara toppindivider”. Och så tror man att alla avkommor till utländska hingstar är lika bra som de som visas nätet.

De flesta uppfödare har ett krav på sig att få in pengar så fort som möjligt på sina avkommor. Därför har de som mål att föda upp championatshästar och inte GP-hästar. Väldigt få uppfödare har över huvud taget kunskapen som krävs för att föda upp GP-hästar. Det måste till ett samarbete och erfarenhetsutbyte mellan uppfödare och ryttare på toppnivå.

På hoppsidan betäcker uppfödarna gladeligen med gamla beprövad kort som Cornet Obolensky, Diamant de Semilly, Kannan, Verdi, Catoki med flera, eftersom de vet att om de har ett sto som är värt att betäcka så har de igen pengarna många gånger om och när de säljer avkommor efter dessa hingstar. Har man en sådan avkomma behöver man inte ha den kvar speciellt länge innan köparna står på kö.

Vilka är motsvarande hingstar på dressyrsidan? Varför är det så annorlunda där? Ska du ha någon chans att lyckas med din avel måste du själv se hingstarna och ett stort antal avkommor till dem – och föra en förutsättningslös dialog med den typen av ryttare som du vill ska köpa hästarna av dig i framtiden.

Detta är en krönika – en personligt skriven text där skribenten själv står för åsikterna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport 3/2019, som gavs ut den 14 februari.