Anna Hassö: ”Resultatet är hästar som inte mår bra”

Trenden måste vända. Hästar tillåts gå ensamma och stå i stall stora delar av dygnet. Ofta står de på foderstater som är långt över vad en häst kan göra av med rent fysiskt. Resultatet är hästar som inte mår bra, trots att det heter att de behandlas som kungar, får all omvårdnad man kan tänka sig och alla tillskott de anses behöva.

Många hästar står med magsår på grund av felaktig utfodring, för lite motion, stress vid träning/resor med mera. De behandlas givetvis med mediciner, det ingår i kungabehandlingen. I själva verket är den enda behandling som verkligen hjälper att släppa ut dem på gräs.

Kolik drabbar stillastående hästar oftare än hästar som bor ute. Även detta behandlas och leder ibland till mer allvarliga tillstånd som kräver till exempel buköppning. Det hurras för ägaren, som gör allt för sin häst. Leksaker hängs upp i boxar, men man anser inte att hästarna är uttråkade, inte heller krubbitarna. Det finns alltid en förklaring till varför just den hästen kräver specialbehandling.

Även fetma är ett stort problem, dagens ideal är ”rund är sund”.

Hästar står ensamma i små hagar. Det finns alltid en anledning, den är elak, eller hunsad. Byt kompis! Oftast, om man ens provat ihopsläpp, så har man troligen gjort det i för små hagar. Ett stort problem är begränsad mark på många hästgårdar. En del håller även unghästar ensamma i hage. Det är direkt farligt att rida in en häst som inte har lov att leka i hage med kompisar och göra av med överskottsenergi.

I stället skapar man system där hästarna måste longeras länge för att någon ska våga sitta upp på dem. Mycket onödigt slitage på den unga hästen, som dessutom bygger upp en kondition som gör den ännu mer explosiv. En ond cirkel.

Det är en direkt ökad risk för skador att hålla hästar ensamma. Hästar som umgås i flock (två är också en flock) rör sig kring varandra och övar sin koordination och finmotorik. Det gör att de lättare klarar ett snedsteg eller halkning. Vid ett snedtramp går en signal till hjärnan som skickar en signal tillbaka att räta upp leden.

Om de aldrig övar spontana rörelser, då går den signalen långsammare och en vrickning/sträckning är ett faktum. Hur höga veterinärkostnader tål hästägarna innan de inser att något måste ändras?

Anna Hassö är tävlingsryttare och B-tränare i fälttävlan, diplomerad beridare och ridinstruktör, driver försäljningsstall.

Detta är en krönika – en personligt skriven text där skribenten själv står för åsikterna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nr 11/2019.