”Att få rida finalen är grädden på moset”

Camilla Axelsson är en av Sveriges mest meriterade unghästutbildare och med Breeders i antågande är det minst sagt full rulle. På onsdagen startar hon inte mindre än tio 3-åringar varav sju stycken i Rikssto, som är en klass i klassen. För Camilla är det dock inget märkvärdigt.
– Jag har gjort det här ganska många år på raken nu, och det är nog som vanligt, säger hon.

Första starten är strax innan klockan 15 och sista är strax efter 20, med cirka en halvtimme mellan varje. Ett väloljat maskineri med åtta medhjälpare på plats och hästägare som själva kör sina hästar till Flyinge gör det möjligt.
– Det enda jag hinner är att hoppa ner från den ena hästen och upp på nästa. Jag hinner inte hämta någon häst själv och alla måste vara framlongerade och klara, säger Camilla.

Föredrar att ”köra på”

En halvtimme mellan starterna är som hon vill ha det.
– Det är ganska lagom, det behöver inte vara mer tid än så. Visst, är det något som strular är marginalen inte stor, men det rullade på bra när vi var och övade i måndags på Flyinges öppna bana. Då hade vi inte mer än 30 minuter emellan och en kvart på banan.

– Det som tar tid på Flyinge är att ta sig från parkeringen på andra sidan vägen till framridningen. Du kan inte gena någonstans och på kvällen när det är mörkt är hästarna inte så glada i att gå där. Det är svårt att skynda sig så det gäller att ha en plan och gå i tid, förklarar Camilla.

Hellre att det flyter på än att det blir stilla mellan starterna.

Mellan de tre ”pojkarna” som hon rider först är det inte lika intensivt, där har hon cirka 45 minuter mellan varje. Hon hade kunnat få mer luft i startlistan, men med mycket att förbereda hemma med bad av hästar och knoppning föredrar hon att komprimera sina starter.
– Hellre att det flyter på än att det blir stilla mellan starterna. Förra året hade jag längre tid mellan, men när man rider så många är det lätt att bli kall och komma av sig. Då är det bättre att bara köra på, säger Camilla.

Känner alla hästarna väl

Vägen till Breeders är densamma varje år för Camilla som har ett väl utarbetat system. Hon tar inte in några hästar som hon själv inte har gjort grundjobbet med. De tio hästar hon visar mötte hon första gången förra hösten när de kom för inridning som 2-åringar. Hon rider in drygt 60 hästar om året och visar sedan ungefär lika många på 3-årstesterna på våren.

Det var inga problem att longera fram, ingen började bocka och ingen var dum att sitta upp på.

Totalt har hon kvalat 17 hästar till Breeders, ytterligare två utöver de tio startar också fast med andra ryttare. Efter 3-årstesterna åker 3-åringarna hem för att sedan komma tillbaka sju veckor innan Breeders för att tränas. Då rids de lite mer och de rids även i dressyrsadel. Hästarna miljötränas också på andra ställen, i andra ridhus och på andra ridbanor.

– Vi känner alla de här hästarna väldigt väl, och hela gänget är väldigt fina och duktiga. De är enkla att åka iväg med och alla var väldigt duktiga på den öppna banan i måndags. Det var inga problem att longera fram, ingen började bocka och ingen var dum att sitta upp på. De var precis som de brukar, säger Camilla.

Publiken är svårast

– Momentet som tillkommer är publiken, det är svårt att öva på. Det var ingen på öppna banan och det är ingen i grannens ridhus. Publiken är det svåraste momentet. Just att de inte sitter still, utan ska resa sig upp mitt i ritten och smälla i dörrar. Har hästen väl blivit rädd på en långsida är det farligt där alla gånger sedan.

I år har Camilla bett om att speakern ska säga till om att det är lämpligare att resa sig i pausen istället för mitt i lättridningen.
– Jag kan tycka att det är lite respektlöst. Det är svårt nog att rida 3-åringar. Dessutom är det taskigt mot hästen som är på sin första riktigt tävling. Det känns onödigt att de ska behöva bli skrämda då, säger Camilla.

Jag kan tycka att det är lite respektlöst. Det är svårt nog att rida 3-åringar.

Att 3-åringarna läggs sist på dagen tycker hon inte heller är någon bra idé.
– För min del spelar det ingen roll, jag är kvällsmänniska, men för 3-åringarnas skull hade det varit bättre om 5- och 6-åringarna hade gått sist istället. Det är unga hästar och de sista får gå i mörkret och sedan in i strålkastarljuset från parkeringen. Det är heller inget du har övat på och där skapar du ganska mycket spänning hos hästen. Sedan ska du sitta upp och få den avspänd., säger Camilla.

– Att lasta 3-åringarna i mörkret på kvällen är inte heller det bästa, även utfodring och allt annat blir så sent för dem. Jag hade hellre lagt 3-åringarna vid åtta på morgonen, nu rids den sista vid 21 på kvällen. Det känns inte riktigt genomtänkt och jag tror att de flesta som rider 3-åringar håller med mig.

Roligt att följa hela resan

Med en varmvattenberedare som klarar ungefär sju hästar har badandet delats upp på två dagar inför den storstilade entrén på onsdagseftermiddagen. Dessutom ska det flätas cirka hundra knoppar. Camilla är taggad till tusen inför den stora ”examensdagen”.
– Det är verkligen roligt. Jag har haft alla hästarna av och till under nästan ett års tid och känner dem väldigt väl. Jag vet vad som är gjort med dem och det har varit roligt att följa deras utveckling från inridning till 3-årstest och nu till championat. Att få rida finalen är verkligen grädden på moset.