När man landar hemma på sofflocket såhär efter en vecka i bubblan inne på Friends arena går först luften lite ur en men efter en stund börjar hjärnan bubbla av ideér.

Varje år innebär ju nya utmaningar och vissa saker löser vi direkt på plats medan andra ligger kvar och kan förbättras året efter. Jag vet att jag inte är den enda som just nu sitter och går igenom hjärnkontoret för att utvärdera och hitta områden att förbättra.

Om vi hade lyckats genomföra allt helt perfekt och ideérna tog slut så skulle det inte bli någon show nästa år. Det är ju det som är fantastiskt med att få vara en liten kugge i det stora maskineriet på Friends, varje år har kreativa människor hittat på nya saker som ska ske inne i arenan och vi som jobbar med logistiken får nya utmaningar.

Tomtemopsarna gav upp vinkandet och somnade mitt i sista föreställningen… ↑

Varje liten del av showen som publiken får se har ju fötts ur en idé som snurrats runt och sedan realiserats. Vissa saker snubblar man kanske över, som den fina hunden Lykke och hennes förare som Owe Sandström hittade av en slump på ett annat arrangemang, och andra hittar man helt enkelt på från ingenting.

Trötta men glada får vi för sista gången njuta av att se ut över publiken och tänka att fasen vad roligt det är att skapa denna show.

För mig är ofta sista dagen den bästa. Allt brukar då rulla på i min grupp och de uppvisningar som jag är inblandad i ute i mässpaddocken sitter perfekt efter tre dagars uppträdande. Det näst sista jag gör är att övervaka avslutningen av FEI-bevakningen. När sista internationella klassen är slut så släpper man smittskyddsreglerna och FEI-hästarna får lämna sitt slutna område.

I år innebar det också att Lorenzo kunde få värma upp på den banan som ligger inne i FEI-området så att jag och min sista tappra medarbetare kunde ägna nästan en timme åt att se en av världens bästa hästartister värma upp och träna igenom sitt nummer. Snacka om första parkett.

Hönsen har inte noterat att matten varit borta då tidsuppfattning inte är deras starka sida.

Det absolut sista vi gör är alltid att gå med i julavslutningen och dra in den sista slurken av extrem julstämning. Trötta men glada får vi för sista gången njuta av att se ut över publiken och tänka att fasen vad roligt det är att skapa denna show.

Lorenzo på väg till föreställningen efter att ha haft privat show för fem imponerade funktionärer. ↑

Det är en fantastisk vecka varje år men det gör heller inte så ont att landa hemma i valplådan och hos mina övriga djur som med skiftande entusiasm hälsar mig välkommen. Alla har sitt egna sätt att hantera mattes frånvaro, fåren möter mig med besvikelse över att jag övergett dem, ankorna är misstänksamma då det aldrig är säkert om det är samma matte som innan, grisarna är otåliga då de absolut måste få sin mat på rätt sätt, hästarna förklarar att de nu övergått till vilt tillstånd eftersom ingen styrning har funnits och hönsen har inte noterat att matten varit borta då tidsuppfattning inte är deras starka sida.

De enda som är riktigt nöjda är de två tomtemopsarna som fick vara med och som kan skryta för övriga hundar att de minsann haft egentid med matte. Det sköna med djur är att imorgon kommer samtliga ha glömt det hela och vi rullar på som vanligt igen.

/Johanna

Johanna Sällberg är uppfödare, hopptränare och bonde till vardags. Men just nu är hon funktionär under Sweden International Horse Show för sjätte året i rad. Då får någon annan sköta om hästarna, grisarna, fåren och hundarna hemma på Åkerby Gård i Hölö. 

Det är en klar fördel att vara bra på att schemalägga saker om man vill bli lite multifunktionär som jag lyckats bli.

I mitt vanliga bondeliv schemaläggs inte särskilt mycket eftersom väder, vind och djurens behov styr varje dag.

Jag är inte den enda som jobbar i många olika ändar, vi blir ju alla inkastade här och var. Vi i stallet och bevakningen har det egentligen ganska lugnt efter att tävlingarna startat, betydligt värre är det för teamet som jobbar med själva produktionen.

Vem jagar liksom ut Lorenzo från banan med sexton hästar när han får lite feeling och tar två varv extra?

Deras komradios går varma dagarna i ända. För att lyckas med både tv-sändningar och liveproduktion krävs en stab av personer som försöker se till att få djur och människor att hålla tiden.

Det är ju just det där med att jobba med djur som gör det nästan omöjligt. Att beräkna hur fort en ryttare tänker rida eller hur många hästar som inte tänker hoppa är inte ens möjligt. Ett schema görs inför varje föreställning och sedan är det alltid något som stoppar upp eller går för fort.

Vem jagar liksom ut Lorenzo från banan med sexton hästar när han får lite feeling och tar två varv extra?

Ljustekniker, ljudtekniker och producent har skapat ett väldigt detaljerat schema över exakt vilken låt eller vilket ljus som ska tryckas igång vid varje givet tillfälle i föreställningarna. När man tittar i deras papper är det långa rader av olika noteringar kring hur allt ska se ut.

De sitter ju uppe på motsatta sidan mot var hästarna kommer in på teknikbryggan och har då radiokontakt med ringmastern som ser till att släppa in hästarna. Nu finns det helt gäng med ringmasters som nog är de som svettas mest över att hästar och ryttare inte är på plats.

Har de ingen där så blir det ju tomt i arenan och det är ju inte så spännande för publiken. De internationella ryttarna är ju vana vid att det är tv-sändningar och vet när det är skarpt läge men alla övriga ryttare och statister kan lätt tappa bort sig.

De ser mer slitna ut för varje gång under sina välputsade uniformer.

Vi har ju också livgardets dragonmusikkår på plats och deras hästar lär nog var de som går in och ut flest gånger på arenan. De är med på alla stora prisutdelningar samt vid varje kvällsföreställnings start och alla julavslutningar.

Där jag sitter kommer de springande sisådär en gång i timmen och de ser mer slitna ut för varje gång under sina välputsade uniformer. Imponerande ändå att det inte finns en fläck efter flera dagars ridning, själv hade jag hunnit bli både skrynklig och dammig efter åtta -tio uppsittningar per dag.

Jag ser nog just nu mer än tilltufsad och skrynkligare ut än tomtemopsen när vi närmar oss sista dagen. Lite för lite sömn och väldigt mycket spring brukar ta ut sin rätt efter några dagar.

Men, vila kan man göra när man har tråkigt eller när det blir snöstorm och vädret alltså sätter stopp för alla allmänna bondeaktiviteter (det kan hända att jag schemalägger en middagslur på måndag dock).

/Johanna

Johanna Sällberg är uppfödare, hopptränare och bonde till vardags. Men just nu är hon funktionär under Sweden International Horse Show för sjätte året i rad. Då får någon annan sköta om hästarna, grisarna, fåren och hundarna hemma på Åkerby Gård i Hölö. 

Jag ska faktiskt erkänna en liten sak, det är inte ofta jag blir starstruck men en ryttare som jag beundrar enormt är en viss Isabell Werth.

Så här bakom kulisserna kan jag avslöja att hon är väldigt trevlig också. Att gilla djur är en trevlig egenskap och att gilla mopsar är ännu trevligare. Den där tomtemopsen fick faktiskt göra vad vi kallar en mopsie med just henne…

När man sitter här i FEI-stallet kan man bara konstatera att sådär särskilt hispiga är inte världens bästa dressyrhästar. De bor här i vad som kallas ett lastfar där det i vanliga fall mest transporteras saker.

Taket är fullt av olika sorters rör som susar nästan hela tiden, det låter som om folk spolar lite då och då också.

Skillnaden mellan hur de ser ut när de dansar runt inne på banan och när de står här och dåsar är enorm.

När de drar igång den värsta musiken inne på arenan så går basgångarna rakt genom väggarna. Samtliga hästar som deltar i Top Ten står här och sover med halvöppna boxar. Ingen är otålig eller trampar runt.

Ibland står de på gången och putsas och jag tror att vilken vanlig ryttare som helst skulle vara nöjd om hästen stod så still och avslappnat. Skillnaden mellan hur de ser ut när de dansar runt inne på banan och när de står här och dåsar är enorm.

Det är lite småmysigt här mellan klasserna faktiskt.

Vissa släpar med eget hö men förvånansvärt många använder det arenan erbjuder.

Samtliga hästar står faktiskt och mumsar här mest hela tiden faktiskt. Det är ju en annan logistisk utmaning, hö och strö till trehundra hästar. Det körs hit många lass av allt och det är väldigt viktigt att hålla hög kvalitet på det hela.

Vissa släpar med eget hö men förvånansvärt många använder det arenan erbjuder. Det är tur att det är så då det skulle bli ännu värre logistiskt om alla hade höbalar som ska ligga över hela stallet.

Nu fungerar det så att vid vissa tidpunkter får man gå och hämta ut det man behöver för dagen och packa i höpåsar precis som i majoriteten av alla svenska stall.

Att sitta på pass såhär är ett av de lugnare uppdragen nu när allt dragit igång, mest tittar jag på när andra jobbar.

Det är ju ett trevligt avbrott från vardagen där jag mest blir betraktad av diverse djur när jag går omkring och jobbar på gården (alla som någon gång ägt får vet precis hur de vaktar varje steg man tar i förhoppning om att man ska upptäcka att de är hungriga eller fryser eller är törstiga eller bara att de faktiskt finns).

Det som avslutar varje dag för oss är den klassiska julavslutningen. Alla funktionärer som finns på plats är välkomna att delta som statister då arenan är enormt stor och det krävs mycket folk för att lyckas fylla den någotsånär och skapa en lite mer intim känsla.

Julavslutningen ur mopsperspektiv…↑

Mängder av tomtar och andra figurer samlas för att gå in och få den absolut bästa utsikten nerifrån arenan.

Det är som att landa i ett hav av jul och glitter.

För många av oss blir det startskottet för den äkta julkänslan som sedan ska hålla hela vägen fram till jul.

/Johanna

Johanna Sällberg är uppfödare, hopptränare och bonde till vardags. Men just nu är hon funktionär under Sweden International Horse Show för sjätte året i rad. Då får någon annan sköta om hästarna, grisarna, fåren och hundarna hemma på Åkerby Gård i Hölö. 

Flerfaldige SM-vinnaren, Youtubern och Hästlycka-bloggaren/poddaren Philip Svitzer är en av åtta ponnyryttare som under fredag och lördag rider finalen av Prins Carl Philips pris i Friends Arena.

Han är rejält taggad på att försvara fjolårets seger och även på att ta med er läsare på resan mot lördagens final, häng med i en fartfylld vlogg!

Vi får bland annat se honom ladda på ett lite annorlunda sätt…, extremt modigt bara timmar före start!

När jag går runt hemma på gården har jag alltid minst en isolator och tre skruvar i fickan, bara utifall att de skulle behövas.

När man är gruppledare för en lite större grupp funktionärer gäller samma princip, man behöver ha minst två personer i bakfickan.

För några år sedan hade vi ju Pignon på plats som skulle visa sin fina frihetsdressyr. Ganska så snart kom hans hästskötare och frågade mig vem som skulle hjälpa till med mockning och hämtning av hö, det var ju inget som någon tänkt sig att han behövde hjälp med då de flesta har med hästskötare så det räcker till hästarna. Efter lite omstrukturering trollade vi fram tre tjejer som fick sitt livs roligaste vecka då de fick prova i princip allt med hans hästar.

Att driva ett sådant här arrangemang är aldrig som ett självspelande piano.

Shower och tävlingar har så smått rullat igång nu och vi har redan nu lyckats få extrauppdrag. Att driva ett sådant här arrangemang är aldrig som ett självspelande piano. Varje år byts ju några funktionärer ut och vid varje byte upptäcks det att det i princip är omöjligt att veta vad som krävs innan man gjort sin första dag. Vi som har jobbat några år försöker alltid hjälpa våra nya medarbetare så när frågan kommer så får vi helt enkelt trolla lite med knäna och omstrukturera litegrann.

De tänker inte så mycket på de tiotusen i publiken utan klarar av att komma ihåg hur de ska gå.

För att skapa alla shower krävs det ju väldigt mycket folk och en stor del av våra statister och artister är barn. Det krävs många samlingar och genomgångar där vi instruerar barn som ska gå åt både höger och vänster. Faktum är att det i många fall är enklare att få barnen att utföra saker så här på studs än vuxna. De tänker inte så mycket på de tiotusen i publiken utan klarar av att komma ihåg hur de ska gå.

I en del av arenan finns ju det område vi kallar stallbacken där alla rasföreningar från Svenska Hästavelsförbundet har montrar och klapphagar.

Där vimlar det av söta ponnyer och barn som då dubbelarbetar dels med att visa upp sig i mässpaddocken och med att delta i julavslutningar.

Jag som är uppfödare av just ponnyer från början är lite inblandad även där i olika uppvisningar. Det är ganska stor grupp som jobbar med att få ihop ett program i mässpaddocken med de sextio hästarna från hästavelsförbundet.

Som ni kanske förstår blir det rätt mycket spring mellan mina uppdrag men som tur är så är hela min grupp fantastisk och flexibel så det mesta löser sig även om det blir lite justeringar hit och dit.

Just nu svarar jag på de flesta frågor lite som Alfons Åberg, jag ska bara…

/Johanna

Johanna Sällberg är uppfödare, hopptränare och bonde till vardags. Men just nu är hon funktionär under Sweden International Horse Show för sjätte året i rad. Då får någon annan sköta om hästarna, grisarna, fåren och hundarna hemma på Åkerby Gård i Hölö. 

En fördel med att vara bonde är att man blir bra på att jobba hårt i perioder. Det är en perfekt träning inför jobbet som funktionär.

När man väl kliver in i bubblan på Friends är det lite som att genomföra en veckas hederlig gammal höskörd.

Nu har de internationella ryttarna och deras hästar börjat ramla in i stallet och vi har börjat bevaka det hela. I stallet är vi två grupper som jobbar för fullt, min grupp som håller koll på ackrediteringar och en stallgrupp som sköter servicen till hästarna.

När man ska stalla upp på en arena som Friends så får man uppfinna en egen logistik.

Stallgruppen har det hårdaste jobbet när hästarna kommer, de hjälper till att bära in alla saker samt att mocka lastbilarna. När man ska stalla upp på en arena som Friends så får man uppfinna en egen logistik.

Arenan är ju egentligen byggd för vanliga evenemang som fotboll eller konserter och då dyker det inte upp femtio-sextio lastbilar med levande last på två dagar. Det gäller alltså att få ut hästarna och in alla saker på så kort tid som möjligt för att kunna flytta lastbilarna direkt då det i princip bara får plats en eller två åt gången utanför stallet.

En av våra största artister i år är ju Lorenzo som anlänt med hela arton hästar. Han är en lite speciell utmaning då han helt obekymrat traskar genom stallet med alla hästarna lösa. Vi vanliga hästmänniskor har ju fullt sjå med att uppfostra en häst åt gången, han har total kontroll över en hel skock.

För att få hästen att räta in sig i ledet säger han bara hästens namn och genast ser man hur den sträcker upp sig och fokuserar.

När han ska till träningen går han framför hästarna och med någon slags ögon i nacken vet han exakt om någon verkar försöka avvika från planen. För att få hästen att räta in sig i ledet säger han bara hästens namn och genast ser man hur den sträcker upp sig och fokuserar. Det publiken får se i showen är imponerande men det vi ser bakom kulisserna imponerar ändå mer.

Förutom Lorenzo och hans arton hästar så står det cirka sextio hästar från Svenska Hästavelsförbundet i showstallet. De är utvalda av Hästavelsförbundets olika rasföreningar som representanter för sina respektive raser.

De flesta av de hästarna är till vardags helt vanliga rid- eller körhästar som just denna vecka får chansen att förvandlas till showhästar. Det är allt från små miniatyrer till gigantiska shirehästar som alla ska samsas på den lilla yta som finns.

En av de viktigaste egenskaperna en häst behöver ha för att kunna vara med är faktiskt att kunna stå still och vänta då de inför varje entré behöver ställas upp i led som måste vara stilla för att inte störa det som pågår på framridningen.

Vi har ju sedan ett helt gäng med islandshästar, massor av shetlandsponnyer, livdragoner och en Pegasus som ska lyckas ta sig fram till banan varje gång det är julavslutning.

Ni kan ju tänka er hur vi springer runt när de då ska in och Lorenzo samtidigt kommer ut och ska passera ner till stallet med arton lösa hästar…

/Johanna Sällberg

Johanna Sällberg är uppfödare, hopptränare och bonde till vardags. Men just nu är hon funktionär under Sweden International Horse Show för sjätte året i rad. Då får någon annan sköta om hästarna, grisarna, fåren och hundarna hemma på Åkerby Gård i Hölö. 

Nyligen fick jag frågan om jag kunde försöka beskriva lite varför jag ställer upp varje år och jobbar som funktionär under SIHS och lite om vad som egentligen händer där bakom alla showerna.

Först tänkte jag att det kanske inte var så intressant, men så kom jag på att innan jag började jobba som funktionär så hade jag ju faktiskt ingen aning om vilka fantastiska insatser som krävs för att få en internationell show att rulla på. Min huvuduppgift är att organisera bevakningen av FEI-stallet men sedan dyker det alltid upp tusen andra små jobb när man ändå är på plats.

Hur får man egentligen in en fot på ett sådant här arrangemang då? Det kan göras på lite olika sätt, i mitt fall blev jag utvald av Svenska Connemarasällskapet att få delta med min gamla ponny som rasrepresentant. Det första jag lärde mig var att om man bara har attityden att inget är omöjligt så leder det till mer ansvar och roligare uppgifter.

Första året med alla hästar från rasföreningarna på plats var ju alla lite nervösa men jag lovade glatt att rida damsadel inne i stora arenan bland fyrverkerier och annat. Det gick alldeles galant tack vare en nervstark ponny och kanske också lite för att vi övat i rätt många år på just detta. Efter det har det rullat på, året efter hade jag med ett litet cirkussällskap och började vakta en stalldörr som med tiden blivit tio dörrar.

Alla uppgifter som vi funktionärer utför är på ett sätt lika viktiga. Vi är som kuggar i ett kugghjul, hackar en så stannar hela alltet. Som gruppledare så är mitt jobb att se till att min grupp snurrar på.

Just att bevaka FEI-stallet är en liten utmaning då vi måste vara stenhårda även mot ryttare som är våra idoler, utan rätt ackreditering får man inte sätta en fot innanför dörren. Hur många gånger de än har passerat oss med ackrediteringen på så måste vi stoppa dem om de kommer utan, så är reglerna. Det vet alla ryttare och hästägare om, så de tar egentligen inte illa upp om vi skulle stoppa dem men lite diskussion kan det bli ibland.

Att vara funktionär kan alltså vara en utmaning, fast en rolig sådan. Vi som varit med på Friends ett tag brukar säga att det är som att kliva in i en bubbla. Det är en bra beskrivning av känslan man får därinne, världen utanför har man inte tid för.

Vi har mestadels väldigt roligt och oväntade saker händer mest hela tiden. Så här första dagen har det ändå rullat på utan större incidenter, det har tränats på olika showdelar med alla showhästar som är på plats.

På bara två dagar ska alltså cirka nittio hästar koordineras så väl att publiken får se tomtar och diverse andra figurer uppträda i julavslutningar och andra showinslag, helst utan krockar och med alla hästar på väg åt rätt håll. Det är nu vi ska skapa magi och göra det som faktiskt är en av världens största hästshower.

/Johanna Sällberg

Johanna Sällberg är uppfödare, hopptränare och bonde till vardags. Men just nu är hon funktionär under Sweden International Horse Show för sjätte året i rad. Då får någon annan sköta om hästarna, grisarna, fåren och hundarna hemma på Åkerby Gård i Hölö. 

Tack och hej!

Vilken härlig get a way jag fick i Prag. Den innehöll verkligen allt. Sån ära att få hänga med Christian K och All In tillsammans med Malin och Peder och gänget som var på plats. Grym sport, show och att få uppleva Prag, som var en väldigt vacker stad.

Resan hem gick fint, jag ansvarade för körandet och Malin för hästarna.

Nu sitter jag på tåget på väg hemåt och tillbaka till verkligheten.

I kväll ska det ridas hästar och komma ikapp med allt på jobbet igen. Det ligger nog en hög och väntar!

Tack för att ni läst bloggen och vem vet, den kanske kommer tillbaka i framtiden.

/Jenny Andersson

Jenny Andersson är sportchef på Södertälje ridklubb till vardags. Hon har just haft semester och ägnat den åt att vara extragroom till Peder Fredricson under super GCT-finalen i Prag.

Wow!

Precis lagt mig i sängen i lastbilen efter att ha kört från Prag och ska nu försöka sova… lättare sagt än gjort! (vi sover strax utanför Berlin)

Vilken söndag det blev i Prag, ridsport när den är som bäst!

Det var ett revanschsuget gäng som kom till start idag för Shanghai Swans efter att både Peder och Daniel rivit något hinder för mycket i super grand prix fick de nu till det och stod som segare i Super league här i Prag. Det var verkligen inte klart förens sista ryttaren ridit i mål.

Det var så stora hinder och tekniskt svårt, allt låg på max höjd. Peder och favoriten Christian K var grymma som alltid. Den lilla hästen med en stor personlighet som älskar allt och alla bara han får godis. 🙂

Magisk att få uppleva detta live!

Efter prisutdelning som var mäktig, var det bara att packa ihop allt. Innan vi ens hade kommit till stallet höll man på att köra ut underlaget både inne i arenan och i tältet vid uppstallningen. Full aktivitet överallt.

Malin tog hand om hästarna och jag sköte det administrativa och körde fram lastbilen. Det gick smidigt att ta sig ut och efter att ha krånglat oss ut Prag, gick resan smidigt mot uppstallningen i Tyskland. Malin la sig och sov under resan och jag har sjungit för döva öron. 🙂

Nu ska jag också sova så att jag orkar med ett telefonmöte imorgon och köra hemåt.

Vi hörs och ses snart igen!

Oj vilken spännande klass det blev. Två rundor med hinder höga som hus! Räcke räcke kombinationen på långsidan från ingången, båda räckena var 160 höga.

Trekombinationen var också gigantisk.

Peder och Allan var tidigt ut i klassen, som nummer två och fick tyvärr med sig två hinder i första rundan. Det var inget att deppa över, utan ”bara” att ladda om till nästa runda.

Efter första rundan var det 4 felfria ryttare, där Ben Meher var snabbast. Vilket år de haft tillsammans, Ben och Explosion.

Vår granne Daniel och Tobago var också ett av de felfria ekipagen i första rundan. Sån fin liten häst.

Efter en kort paus och ombyggnad så var det dags för runda två. Minst lika högt och svårt och nu spelade även tiden in. Alla hade sina fel med från varv ett. Peder och Allan var nu felfria! Det gjorde en helt fantastisk runda och slutade på sina 8 fel, vilket tillslut räckte till en 8:e placering i super grand prix.

Det var en otroligt spännande klass, Ben Maher vann som ensam felfri.

Ludger Beerbaum stod för dramat, han började super, tappar tygeln mot 4:e sista hindret i första rundan, dit han var felfri slutade med två rivningar, en volt och tidsfel och ingen runda två.

Även proffs missar ibland.

Nu håller vi på att avsluta i stallet, hästarna ska tvättas av, torka, ryktas och lindas för natten. Det är ju riktiga elitidrottsmän/kvinnor som behöver skötas  om enligt konstens alla regler.

Vi avslutar denna lördag med chips och dip i stallet.

Idag ska Christian K hoppa finalen i Champions League för Shanghai Swans. Håll tummarna!

Inatt börjar vi resan hemåt igen.

/Jenny Andersson

Vilken show de satt ihop här i Prag, de har inte sparat in på något. Jag älskar känslan på arenan, bra musik och coola skärmar och belysning som gör att det blir en härlig stämning.

Den här fredagen känns som att den är jättelång, trots att jag haft sovmorgon igen …

Jag har hunnit shoppa i köpcentrumet som ligger bredvid arenan och hjälpt Malin att smörja, jag jobbar hårt under min ledighet. Ikväll är det allvar, Shanghai Swans ska hoppa, det är omgång två av lagtävlingen. De behövde inte hoppa igår utan var topp 4 i slutställningen, vilket innebar att de var direktkvalade till idag.

I Shanghai Swans laguppställning ikväll ingår Peder, Daniel Deusser och Shane Sweetnam.

Shane rider den godkända hingsten Chaqui, som jag hoppas få ett föl efter nästa år, då min gamla tävlingshäst Ubertha är dräktig med honom. Ni får hålla tummarna att de kommer ut ett friskt föl.

Det kommer att bli en spännande klass, eftersom det är laghoppning och mycket pengar på spel så kommer det nog att hända en del.

Oväntade saker. Som igår då trillade Michael Whitaker av, han om någon är sadelfast.

Tolv lag till start ikväll men bara 6 som går till söndagens final.

Håll tummarna för Shanghai Swans och såklart lite extra för Peder och Christian.

Igår var vi turister inne i stan, Prag är en väldigt vacker stad.

Imorgon lördag då är det dags för Super Grand Prix, jag återkommer då!

Happy Friday!/Jenny

Igår var det warm up i Prag, alla som ville fick gå in och hoppa en häst på banan. En minut per ekipage för att känna på banan – Peder red All in som hoppade strålande bra.

Jag njöt av att se alla fina hästar på framhoppningen. Det är nog det bästa med att vara här och få vara bakom kulisserna, att se alla proffs rida sina hästar. Hur de värmer upp, hoppar fram och sedan travar av sina hästar. Alla har ett väl genomarbetat system och ryttarna och groomarna vet precis vad de ska göra på framhoppningen, de behöver knappt prata med varandra. Det är en stor framhoppning här, för att vara en inomhustävling, men trots att det är många ekipage igång samtidigt så är det en lugn stämning bland alla.

Idag startar tävlingarna och klockan 15 börjar Peders klass, där han ska hoppa både All In och Christian K – för att sedan bestämma sig vem av grabbarna som ska hoppa i laget och vem som ska hoppa Super Grand Prix. Det är många viktiga klasser den här helgen och otroligt mycket som står på spel.

Jag ska sätta mig bänkad och kolla på klassen och njuta av all inspiration som flödar.

Då grabbarna hoppar på eftermiddagen och det inte blir så sent idag, ska vi passa på att göra Prag. Det är en väldigt vacker stad, så vi ska vara turister ikväll.

Vi hörs snart igen!
/Jenny

Resan till Prag gick väldigt smidigt och vi körde inte fel en endaste gång. Vi gjorde ett stopp på ett ställe utanför Berlin, där hästarna fick vila upp sig och vi fick sova några timmar. Grabbarna som är med är ju inga mindre än All In och Christian K! Så koncentrationen är hög när man kör. De reser otroligt bra och resan till Prag gick fint. Det är inte så många som kommit än, utan de flesta hästarna anländer i morgon.

Vi fick hjälp av ett grymt funktionärsgäng som hjälpte till att tömma lastbilen på alla saker. Tänk att även här på GCT så finns det ideella hjältar som hjälper till på tävlingarna – det är så härligt. Det tog inte många minuter innan lastbilen var tömd och jag fick köra iväg och parkera medan Malin började organisera upp allt i stallet. Det är en hel del saker som är med, trots att det ”bara” är två hästar.

Uppstallningen är fantastisk, framförallt om man jämför med svenska tävlingar. Det är stora tält, plastgolv och det är uppvärmt och ljust. Inga mörka, slitna och blöta stallar som hemma. Nespresso-maskiner för gott kaffe finns i stallet, det kommer att bli en trevlig vecka i Prag. 🙂

Vi avslutade en lång dag med sushi i shoppinggallerian som ligger vägg i vägg med arenan.

Vi hörs snart igen!

Efter att ha planerat och genomfört SM på Södertälje ridklubb (SRK) de senaste veckorna och sedan försökt komma ikapp med mitt administrativa ansvar på jobbet, har jag nu checkat ut från SRK.

Jag har begett mig till Grevlunda för att tillbringa natten i en hästlastbil som körs till Prag, för superfinalen av GCT!

Vem är då jag som skriver?

Jenny Andersson som till vardags jobbar som sportchef på SRK. Något jag gjort i snart två år. Innan jobbade jag med ekonomi och var ideellt engagerad i klubben.

Hästar har alltid varit en stor del av mitt liv. Jag driver ett företag där jag utbildar unghästar och gör en del tv-jobb med Equisport TV-gänget, vi gör bland annat intern-tv för Gothenburg Horse show, vilket är så roligt!

Jag har under några år utbildat unghästar åt Emelie Marsh, Grevlundagården och Malin Baryard-Johnsson. Emelie Marsh driver en anläggning på Mallorca, dit jag försöker åka några gånger per år.

I år hade jag även turen att få starta upp utomhussäsongen i Spanien på Met Oliva i Valencia. Emelie äger min ”once in a life time häst”’Dilba, vi har hängt i över fem år och hon är min drömhäst.

Nu har jag som sagt tagit ledigt från jobbet på Södertälje ridklubb och ska istället köra ner till Prag med min vän Malin Henlöv, som är Peder Fredricsons groom sen många många år tillbaka. Malin är också en gammal SRK-tjej, vi red ihop på ridskolan för många år sedan…

Nu ska jag få äran att hänga med henne och ”grabbarna” i Prag i en vecka.

Ni kommer få hänga med mig bakom kulisserna på Super Grand Prix i Prag.

Nej nu är det slutskrivet och min tur att hålla hårt i ratten! Vi ses i Prag:)

Igår var det dags för testryttarna, och det är alltid lika kul att se hingstarna med andra ryttare och det blev lite nya sidor som kom fram hos vissa hingstar, en del hoppade bättre och en del lite sämre.

Pickachu skötte sig bra med båda testryttarna, och uppförde sig som förväntat. Det blev ett tufft arbetspass för de unga hästarna, dels så reds de fram av ordinarie ryttare innan och sen testades de ordentligt av båda testryttarna, både med att hoppa fram på enkelhinder och sen hoppade de hela eller delar av banan några gånger. Gissar att en del hästar är trötta på söndag eftermiddag.. 😉

Idag var det bruksprovets sista moment, hoppning med egen ryttare. Vi hoppade fram på ett enkelhinder, tills vi var nöjda. Domarna låter hela tiden hästarna få den tid de behöver, vilket jag tycker är viktigt. En dålig förberedelse kan lätt förstöra för en unghäst.

Banan som vi hoppade var lite längre och lite svårare än i onsdags, men på en lagom nivå tycker jag. Pickachu var väldigt pigg och fräsch, och hoppade runt felfritt och enkelt. Jag ser det som en styrka att hästarna är pigga även sista dagen, efter en tuff vecka, en bra häst fortsätter att jobba på även om det varit mycket för de i veckan. Den största klassen kommer oftast ligga sista dagen på ett tävlingsmeeting..

Pickachus styrkor är att han är positiv, samarbetsvillig, kvick i reaktionerna, försiktig på hinder och cool i temperamentet. Hans svagheter är att han hoppar upp lite för mycket fram, får högsta punkten lite för långt bakom hindret och att han tappar balansen lite efter hindret. Detta är saker som jag tror blir bättre med träning och när han blir starkare i sin kropp.

Nu ska han få en välförtjänt vila på några veckor, för att sen sättas igång och antagligen göra 2-3 tävlingar detta året som 4-åring.

Tack för mig! 😉

Victoria Almgren

Mellandag på bruksprovet! Idag hade jag ett ”kvartssamtal” med domarna, där vi (och tillsammans med hästägarna förstås) kom fram till att Pickachu fortsätter till fas 2.

Jag var inte nöjd med vårt hopp-prov i onsdags, eftersom han var lite för taggad, så det känns skönt att få hoppa honom igen. Fas 2 innebär att hingstarna kommer att ridas av två testryttare i morgon och av den egna ryttaren igen på söndag. I år är det Jennifer Fogh Pedersen och Dave Maarse som har uppdraget att rida hingstarna på bruksprovet.

Testryttarna brukar vara populärt av publiken, och jag själv tycker det är jätteintressant att se olika ryttare på olika hästar. Hästarnas styrkor och svagheter blottas ofta när det kommer upp nya ryttare som inte känner de sen innan, och därmed rider de ”förutsättningslöst”. Både Jennifer och Dave är såklart två fantastiskt duktiga ryttare, så det ska bli intressant att se de rida Pickachu!

Det är inte så många som har ridit honom innan såklart, men jag brukar vara noga med att låta ett par andra rida/hoppa hingstarna, så det inte blir ”en chock” för de när någon ny kommer upp på dem. En del hästar kan faktiskt reagera ganska mycket på nytt kroppsspråk och lite annorlunda hjälper.

Idag har jag varit hemma i Värnamo hela dagen och ridit och kört hästar, så Fanny och Pickachu har fått klara sig själva i Flyinge. Imorgon bitti bär det av söderut igen! Håll tummarna för oss!;-)

Alla hästarna har officiella bruksprovsbilder, här ovanför är Pickachus!

Bruksprovet dag 3 – gångartsprov. Det blev en lång dag idag också, jag körde tidigt i morse ner till Flyinge (tar lite drygt 2 h från Värnamo), red Pickachu på gångartsprovet, tittade på några hästar (och fikade förstås), för att sen åka hem och hoppa några hästar hemma  på eftermiddagen. Stall V blir lär inte bli miljöcertifierat denna veckan… Haha…

Tredje och sista dagen i fas 1 innebar gångartsprov under ryttare, man rider efter domarnas instruktioner i alla gångarterna. Hopphästarna rids dessutom på en linje med två galoppbommar, 21 m emellan och man rider på 6 eller 7 galoppsprång.

Idag var Pickachu mycket lugnare och kändes väldigt fin när jag red honom, både på framridningen och inne på banan, han var pigg och framåt men var hela tiden fokuserad på vad han skulle göra.

Domarnas kommentarer var bl a: Skritten är taktmässig och framåtgripande, samma sak gäller med traven även om vi här tycker att han brister lite i sitt register. Galoppen är ganska rund och reglerbar med bra balans men även här skulle han kunna visa lite större register. En samarbetsvillig häst.

Så vad händer nu!? En del hästar går direkt till fas 2, och en del kallas till samtal med domarna imorgon fm, och en del rekommenderas inte vidare i bruksprovet. Pickachu är kallad till ett samtal (eller snarare jag), så vi får se vad de kommer säga. Vi höres imorgon!

Idag var det dags för hoppningen, det var uppbyggt en trevlig och inbjudande unghästbana tycker jag. Det var ett par enkelhinder, en långsida med 6 galoppsprång, en båge med räcke till oxer emot sargen samt en kombination på diagonalen.

Pickachu skötte sig ganska bra tycker jag, det är alltid svårt att veta hur man ska förbereda de unga hästarna på bästa sätt, eftersom de oftast inte har tävlat eller utsatts för liknande uppgifter innan. Man vill inte rida fram de för mycket så de blir trötta innan hopprovet, men samtidigt får de inte vara för laddade heller såklart.

Med facit i hand skulle Pickachu ha rastats lite mer innan hoppningen, eftersom han var lite för busig inne på banan. Han är en pigg och glad häst, vilket man såklart ska uppskatta och vara glad över. Han hoppade runt båda banorna enkelt och med ett gott självförtroende, och om han får säga det själv så var han såklart bäst…;-)

Domarnas omdöme löd: ”En häst som är kvick från marken med god hoppvilja, han vill göra sitt jobb. God balans på väg mot hindren men sämre balans efter språnget. Första delen av språnget har god kvalitet, andra delen lite sämre.”

Jag hann inte se så många hästar tyvärr, men av de få jag såg tyckte jag det var hög kvalité på årets hingstar, ska bli kul att se vilka som går vidare till Fas 2. Som vanligt har jag ganska mycket hästar hemma som ska ridas, så efter hoppningen i Flyinge körde jag hem och red ett gäng hemma, så det blir lite bilkörning denna veckan…

Fanny, min duktiga hästskötare är kvar och tar hand om Pickachu i Flyinge. Eftersom mina hästar är vana vid att vara ute mycket i hage hemma, så vill jag att de kommer ut och promeneras mycket. Imorgon är det dags för gångartsprovet, hoppas han är lite lugnare då;-)

Så var vi igång!! Idag har vi avklarat bruksprovets första dag. Eftersom Pickachu är rätt cool av sig (hittills iaf…) och min första start var inte förrän 12.30, så valde jag att åka ner en dag senare med honom (brukar oftast åka dagen innan), så jag och Fanny åkte tidigt i morse istället. Skönt för hästen (och oss) att sova hemma en natt till;-).

Resan ner gick fint, och när vi kom fram var de noga med att kolla igenom alla hingstarna innan urlastning, och vi fick lämna hästägarförsäkran och ett papper på hästarnas temp senaste 5 dagarna. Jag tycker det är bra att de är extra noga nu, i dessa tråkiga EHV-tider… Efter att ha fotograferat honom så började själva Bruksprovet med veterinärbesiktningen och där skötte han sig perfekt, MVG igen!

Direkt efter veterinärbesiktningen var det exteriörbedömning, och då kom pigga och busiga Pickachu fram… Haha, men han sansade sig och visade upp sig fint! Såg förresten att det var en hel del hormonstinna grabbar här idag, men det är inte så konstigt eftersom de är unga, de flesta inte så världsvana än och dessutom är det vår i luften! Jag tänker ofta själv på hur fantastiska våra hästar egentligen är, och vad vi kan få de till att göra tillsammans med oss.

Nu ikväll fick vi komma in i Stora Ridhuset och rida där som miljöträning inför morgondagen, han uppförde sig väl där inne och kändes fin i ridningen! En av de egenskaper jag gillar mest hos Pickachu är hans goda temperament, även om det är mycket blod i honom, så är han oftast cool och avspänd i nya miljöer. Jag har sett en del spännande hästar här idag, och det ska bli kul att se de imorgon under ryttare. Det ska bli kul att hoppa Pickachu imorgon, jag tror att han också är laddad!! 🙂

Höres imorgon!

Ibland får jag frågan vad det är för skillnad på att utbilda en hingst, jämfört med ett sto eller en valack. Jag själv tycker egentligen inte det är någon direkt skillnad, utan det handlar om att utbilda en unghäst och att träna den inför kommande uppgifter. Däremot kräver hingstarna mer hanteringsmässigt såklart. Jag får även frågan om jag gillar ston, valacker eller hingstar mest, och det kan jag inte riktigt svara på utan jag ser mer till individen och dess karaktär, än vad det är för kön på hästen.

Hästar som jag själv gillar bäst är hästar med blod i, gärna lite känsliga (dock ej spända), hästar som är ridbara, hinderkloka och ”smarta” på hinder, och framförallt de som är positiva och gillar sitt jobb, precis som Pickachu ; )

Det som är viktigt att tänka på när man förbereder en häst för ett bruksprov är att man måste börja tidigt med den; t ex det 4-åringarna ska göra i sitt prov i februari, är det som de andra 4-åringarna kanske ska göra i september/oktober.

Under bruksprovet ska de stallas upp i en ny miljö, veterinärbesiktigas, exteriörbedömas, göra hopp-prov under ryttare, göra gångartsprov under ryttare och i bästa fall ridas av två testryttare, och allt detta under tävlingsmässiga förhållanden med publik på läktaren mm. Allt detta kräver såklart mycket förberedelse.

Pickachu reds in när han var 2,5 år, och hoppades in i våras när han var 3 år. Efter inhoppningen fick han vila ganska länge, och smälta det han lärt sig. Jag tror på det upplägget där man varvar träningsperioder med viloperioder för de unga hästarna, så de får tid att återhämta sig både fysiskt och mentalt. Efter hans vila sattes han igång i juli igen, och har varit i träning sen dess bortsett från ett par mindre viloperioder. Att vara ute i god tid är alltid viktigt så att hästen hinner förberedas för det den ska göra (bruksprov i detta fall), det är viktigt att också ”ha lite marginal”, om den t ex kommer in i en tillväxtperiod eller om den får någon skada och måste vila ett tag.

Det gäller att hela tiden träna lagom mycket, för lite träning är såklart inte bra men heller inte för mycket. De är fortfarande mycket unga, och det tar tid för kroppen att anpassa sig så att den blir stark och hållbar för framtiden. Jag som unghästutbildare har ett stort ansvar för att hästen är redo inför uppgiften, det är min sak att se till att hästen är redo för det den ska göra, vare sig det är 3-årstest, tävlingsdebut, Falsterbo, Breeders eller ett bruksprov.

Förutom den vanliga träningen hemma med att förbereda Pickachu för rid- och hopprovet, så har jag varit iväg på lite olika ställen och miljötränat honom. Många hästar blir lite spända när de kommer till nya ställen, så det är viktigt att träna på att komma till andra ridhus/ridbanor med nya hinder. Att visa hingsten vid hand är också något man måste träna på, de visas för hand i skritt och trav inför domarna.

Ca två veckor innan visningen klipper vi och skor honom, det är viktigt att inte göra det för nära inpå avresan. När man klipper hästarna blir de ofta känsliga i huden, och jag upplever dessutom att de är extra känsliga så här års. Så för att minimera risken med hudproblem badar vi honom inte så mycket, utan ryktar ordentligt varje dag istället.

Idag har vi varit uppe på ridklubben här i Värnamo och hoppat liten bana med honom, han fick MVG i uppförande! Som individ är han väldigt trevlig, samarbetsvillig och klok, jag gillar honom själv väldigt mycket!