Ännu en vecka har passerat.

Tiden går fortfarande fort om man har roligt. Sedan förra veckan har vi haft ytterligare en hoppträning.

Gorm och jag har hoppat vidare. Jag lovade att jag skulle jobba lite på hinderhöjden sedan jag skrev senast. Om jag nu bara hoppade 60 centimeter senast så var vi upp på 90 centimeter i torsdags och vi hoppade mer bana!

På torsdag har vi hoppning igen. Det blir tre gånger detta år än så länge.

Jag hoppas att jag kan bjuda på ett nytt filmklipp på mig och Gorm längre fram.

På fredagen var vi en grupp på Polishögskolan i Solna. En grupp ryttare är, som vi kallar det 1+5, ett befäl och fyra ryttare. Vi övade tillsammans med andra poliser som går en så kallad SPT utbildning (särskild polistaktik).

Det är poliser som sedan ska vara med och arbeta på fotbollsmatcher och vid demonstrationer. De får bekanta sig med våra hästar, de får gå framför och bakom oss. De får också känna på hur det känns då vi flyttar på en folksamling med våra hästar, gå emellan hästarna vid ett trångt läge och så försöker man bygga upp en lite stressad situation, som det kan vara ute i verkligheten.

Många av dessa poliser har kanske aldrig varit nära en häst och en del kan tycka att det är lite obehagligt att komma nära.

Jag hade Gorm med mig på övningen. Dessa övningar är kanske inte hans favoritgren men jag måste säga att han skötte sig exemplariskt. Jag tror att vi börjar hitta varandra.

Man blir alltid lite nostalgisk då man kommer tillbaka till Polishögskolan. Jag gick där från januari 1989 till december 1991.

Mycket har ju förändrats på Polishögskolan sedan dess. Nu går ju inte nya blivande poliser där längre. Det är mest andra utbildningar på skolan för de som redan är poliser.

Men det är alltid lika roligt att få komma tillbaka till och öva på Lagtorget.

Annars så patrullerar vi på med våra hästar på stadens gator. I helgen gick det ut ett jobb om en dam som ramlat på gatan, ambulans var på väg fram.

En ryttarpatrull befann sig närheten och red fram till platsen (jag hade förmånen att få vara ledig under helgen så jag var inte med). Detta var på söndagen och jag kan meddela att det blåste väldigt mycket den dagen. Min kollega sitter av hästen och går fram till damen som ramlat omkull och pratar med henne. Det är en äldre dam som berättar att hon varit ute och gått i blåsten och blåst omkull.

I fallet har hon brutit något i benet. Det är farligt när det blåser ute!

I måndags morse var jag och Gino ute och patrullerade. Det går ut ett jobb på radion om en krock mellan cyklist och bil. Jag ligger bra till och rider dit. Ambulans och en till polispatrull är på plats. Det är mitt i morgonrusningen nere vid Stureplan. Jag och Gino hjälper till med trafikdirigering.

Den stackars cyklisten har brutit armen.

Som ryttare kan man göra ett bra jobb på platsen och spärra av övrig trafik så ambulanspersonal kan arbeta i fred. Av någon anledning ska både gångtrafikanter och bilister gå och köra just där ambulansen jobbar med patienten på gatan.

Det är som att folk inte ser längre än till sina tår eller där motorhuven slutar. Tyvärr .

Tack för denna vecka och var rädda om er. Hoppas vi ses där ute.

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

Hej igen
Ja tyvärr blev det ett snabbt avslut på touren, vi som trodde vi skulle klara oss så bra. Allt var väldigt lugnt och vi märkte knappt av Corona viruset, men under två dagar exploderade det och det blev kaosartat.

Direkt efter jag hoppat GP kvalet fick jag höra att tävlingen skulle avslutas på order av regeringen. Synd om arrangörerna, klart vi blev lite besvikna också. Gick från 0 till 100 så fort, och idag var så många stressade att hinna iväg så fort som möjligt. Men det är bara att gilla läget och respektera besluten som tas.

Jag bara önskar att vi alla kan ta oss hem så fort och smidigt som möjligt, så får vi vara i ”karantän miljö” hemma och att hästarna får komma hem.

Egentligen skulle jag flyga hem, men vår chaufför kunde inte komma förrän onsdag, om han nu får, som tur är har vår andra chaufför kommit redan.

Carin beslutade att det var bäst att jag åkte med Marcus hem som skulle åka direkt, han kör själv så kunde hjälpa lite när han blir trött och förhoppningsvis komma hem snabbare så jag kan börja med hästarna hemma. Jag har bara C-körkort så kan inte köra vår lastbil med släp tyvärr. Så jag fick packa ihop snabbt och nu kör vi hem. Förhoppningsvis går allt bra.

Annars resultatmässigt om man ska sammanfatta allt så är jag otroligt nöjd, har hunnit få in många rundor. 54 rundor och 40 av dem felfria så det är mitt kvitto.

Hade kvalat båda mina unghästar Daquars Dream och Daiquiri till finalen sista veckan men missar ju det. Båda har hoppat otroligt bra, DD gjorde 10/11 rundor felfritt och Daiquiri lyckades kvala klart till Falsterbo och ett kval till Elmia. Gialitha har hoppat strålande och Max haft ett nedslag, hon är otrolig och CC tackade nej till många stora bud från stora stall till min hästskötare Emmas stora glädje.

Casemiro avslutade med ett retligt nedslag på näst sista i lilla GP men fått lite mer rutin. Dior har kommit igång igen upp i högre klasser efter hennes paus i höstas och levererat nästan bara felfria rundor. Sist men inte minst Charmonix som har hoppat 6 st 150 hoppningar, haft lite otur med 4-felarna men är jättenöjd över utvecklingen och rundorna vi har haft

Det är en fantastisk tour och faciliteterna är magiska, helt rätt upplägg enligt mig för alla nivåer på hästar och ryttare. Väldigt blandade känslor att åka hem.

Ska bli kul att komma igång igen efter denna resa, när vi får komma igång! Hoppas ni uppskattade CCs upplevelse under denna tour och följa med vår resa.

Mvh Sissela Smith, ryttare CC Holsteiner Breeding Sweden

Förra veckan blev lite av en mellanvecka, ingen som hoppade GP och hästarna började bli lite trötta. Men både Dior och Casemiro var felfria i 1,45. 7-åriga Daiquiri rev inte ett hinder på hela veckan. Men denna vecka hoppar alla hästar och det krävs en del planering för att få in den mest optimala lösningen på klasserna.

Annars så en dag har det varit slagsmål på framhoppningen, bokstavligen, över ett hinder som båda ville hoppa. Lite action blir det ändå. I torsdags kom första regnet, duggade lite i två timmar, men det räckte för nu är det 25 grader och sol varje dag.

Här har de även en veterinärstation fullt utrustad och med Spaniens bästa veterinärer tillgängliga sju dagar i veckan, jättebra om något skulle hända.

De har också en hovslagarstation till båda stallområdena med några rutinerade kunniga hovslagare och deras elever, under åtta veckor borta på resa måste vi också sko våra hästar. Denna vecka fick Charmonix manikyr när hon hade lite ledigt.

Coronaviruset är ju en stor snackis i Sverige, men helt ärligt inte alls här. Ingen stressar över det, känns som mer fokus på själva tävlingen.

Arezzotävlingen i Italien blev inställd, så några ryttare stannar kvar här eller kommer hit istället och Sunshine Tour har behövt bygga upp två stall till för att få plats med alla hästar.

Men jag har inte märkt av någon hysteri eller liknande vilket känns lite skönt. Vi är ju nästan bara här på området så det blir lite som att vara i karantän ändå.

Jag kommer att flyga hem med Claes, men det ska bli intressant att se hur resan hem till Sverige går för de i lastbilen om någon händer vid gränserna. Förhoppningsvis inga dramatiska händelser så de kommer hem!

I måndags gav jag tjejerna lång sovmorgon och fixade hästarna och stallet själv, de fick lite extra energi inför de sista två veckorna och jag fick lite ledigt på eftermiddagen. Hann fokusera på min träning vilket jag är mycket noggrann med.

Tack vare ATG hopp och talang blev jag noggrannare med vissa detaljer, som min egna träning och den mentala planeringen.

Att ha en daglig struktur.

Under lågsäsong (tävlingsmässigt) tränar jag på gym 3-5 dagar i veckan och göra yoga för att hålla mig stark och frisk i många år framöver. Men här tränar jag bara en dag i veckan för att hålla igång och spar energin till hästarna.

Pratar även med Rob Ehrens varenda dag om träningen/tävlingen av hästarna och vi gör en plan för kommande vecka, hans tips är guld värda.

Så denna vecka är jag supertaggad. Bara två helger kvar! Tiden går fort när man har kul!

/Sissela Smith, ryttare CC Holsteiner Breeding Sweden

Jag och min kollega rider ut efter klockan 07.00. Vi tänker ta en tidig runda på stan. Vi brukar göra det och då rör vi oss ofta runt skolor.

Vid den tiden är det alltid mycket folk ute och rör sig. De ska lämna sina barn på skolan eller förskolan eller de är på väg till sitt arbete. Det är en utmärkt tidpunkt för oss att vara ute och patrullera med hästarna.

Cirka kl. 08.00 passerar vi Karlaplan, just utanför uppgången till tunnelbanan. Där står det en stor lastbil parkerad eller jag kan säga sopbil. Den står med motorn igång, den är olåst och ena sidorutan är nedvevad. Den står helt övergiven.

Vem som helst som har onda avsikter hade kunnat ta lastbilen och kört iväg. Alla vet ju vad som hände på Drottninggatan. Det är bara tre år sedan, det har gått alldeles för kort tid för att vi ska ha glömt det.

Jag och min kollega stannar givetvis med hästarna vid lastbilen och väntar. Vi står x antal minuter utan att någon förare ger sig till känna. Efter en stund kommer två gubbar upp med rulltrappan från tunnelbanan. De har varit nere och hämtat sopor.

Jag försöker förklara för dem det olämpliga med att lämna sin lastbil på detta sätt. De har av någon anledning svårt att förstå mitt resonemang, de har ju bråttom. Alla har alltid bråttom och som jag sagt tidigare, det är många som ”jag skulle bara”.

Nog pratat om tråkiga saker. Under veckan har vi haft en extern hopptränare hos oss. Han ska komma några gånger till nu under våren. Vi har många duktiga hoppryttare hos oss. Jag vet inte om jag kan vara en sådan men jag är gärna med och hoppar om jag har någon som hjälper mig.

Hoppning är verkligen färskvara, man måste liksom hålla på med det hela tiden för att det inte ska kännas läskigt. För mig är det första gången detta år jag hoppar och förra året tror jag det blev typ tre gånger. Man kommer liksom aldrig igång.

Gorm han kan ju hoppa bara man låter honom sköta sig själv. Det är ju där det blir lite fel för mig, jag vill liksom lägga mig i för mycket, det måste vara något med det där kontrollbehovet.

Några små skutt kan jag och Gorm bjuda på. Varsågoda!! Jag ska se om jag kan göra något åt hinderhöjden nästa gång vi hoppar…

I dag så har vår äldsta polishäst X-Ray fått gå i pension. Han har nu fått börja sitt nya liv ute på landet. Där får han gå med en kompis i hagen och bli promenadriden då det passar.
X-Ray kom till polisrytteriet då han var fem år gammal. Han är född 1999 och är e. Cardento-Ahorn.

Han har varit en häst som gjort allt en polishäst kan göra, allt från stökiga fotbollsmatcher till patrullering på stan, kungliga korteger och massor med högvakter.

Allt har han skött på bästa sätt. Han är verkligen värd att få avsluta med en tid som pensionär.

Gorm och jag tackar för denna vecka, hoppas vi ses där ute.

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

Vecka 4 här i Vejer de la Frontera har precis börjat för oss nu, fortfarande soligt och varmt!

Förra veckan:

Marcus Westergren vann ena 1,50-klassen, stor och svår bana. Jag lyckades riva första hindret och 0,18 sekunder över maxtiden. De som vet känslan av att riva ettan vet nog hur jag kände.. slutade på 33:e plats varav 30 kvalade till GP:n, ännu mer irriterande.. här har du råd med max ett nedslag i en 1,50-rankingklass som kval för att kvala till Grand Prix.. tufft men lärorikt.

Angelie von Essen kom 2:a i GP:n, stolt svensk!

Min 5-åriga unghäst Daquars Dream har satt 9 av 9 rundor felfria nu, fast en gång så startade sprinklersystemet igång när jag skulle hoppa på gräs. Vet inte vad som var mest nervöst, att bli blöt eller hur hästen skulle reagera.

Men allt gick bra.

Gialitha rev näst sista i lilla GP 1,45-rankingklassen, lite surt. Hon är 9 år i år och haft två föl så hon ligger på väldigt bra nivå. Men denna vecka (V.4) får hon och Charmonix vila från hoppning hämta ny energi medan vi fokuserar lite extra på de andra.

Testade även en ny säkerhetsväst…

För mig själv så fick jag också hämta ny energi, min pojkvän flög ner i några dagar så hann även ta lite ledig tid och turistade lite. Han är en stadskille från Norrköping med inga hästkunskaper, men vill lära sig vad jag sysslar med och det uppskattar jag.

Mentalt var det bra att komma bort lite och bli ”lite hungrig” igen tävlingsmässigt, när man tävlar 6 dagar i veckan i 6 veckor kan tävling lätt bli vardag så då passar det att ha en eller två dagar mitt i touren att se något annat. Så jag golfade, åkte till Gibraltar och vandrade uppe i byn Vejer de la Frontera.

Men nu är rutinerna på igen och jag är supermotiverad. 7-åriga Daiquiri felfri och placerad båda dagarna här i början av vecka 4. Nu blir det extra fokus på Dior och Casemiro som ska upp i rankingklasserna igen.

/Sissela Smith, ryttare CC Holsteiner Breeding Sweden

Hej igen, sedan sist har mycket hänt.

Alla hästarna har hoppat otroligt bra, vi har haft bra flyt och jag är även nöjd med min ridning. Har fått ett kvitto på att träningen över vintern som jag gjort och fått i hemläxa av Rob Ehrens har gett resultat, känns jättekul!

Gialitha gjorde sin första rankingklass, en 1,45 GP med omkring 90 startande där hon var dubbellnolla. Red lagom fort i omhoppningen, i Sverige hade det kanske räckt till en top treplacering, men här blev det en niondeplats. Jättestolt med tanke på startfältet!

Charmonix rev ett hinder i 1,50 GP, hon blir lite spänd när gräsunderlaget blir lite torrt och stumt så hon tappade lite styrka i första kombinationen, men sånt som händer. Nya tag!

Här kan ni se ett sammandrag från klassen.

Allmänt är banorna här både stora och väldigt tekniskt svåra under rankingklasserna, de kräver väldigt mycket planering från ryttaren.

Det finns många mellandistanser där du behöver planera ridningen kanske redan två hinder innan. På stora banor som dessa blir galoppen större på hästarna med det höga tempot man måste rida, därav blir distansen och ridningen mellan hinderna lite annorlunda.

Inomhus hemma rider jag till exempel 24 meter på sex galoppsprång medan jag här rider 27-28 meter på sex galoppsprång.

För att göra det extra komplicerat för oss ryttare på högre nivå bygger bandesignern ofta distanser mitt emellan, exempelvis 25 meter, så man behöver välja att gå på fem eller sex galoppsprång, beroende på häst och planering till hindret innan.

Jag har därför stenkoll på mina meter per distans för varje häst så jag har en tydlig plan över hur jag ska rida innan jag går in, jag chansar aldrig på de högre höjderna för jag måste ge de bästa förutsättningar till min häst att vara felfri.

I Sverige tycker jag att banbyggare som Peter Lundström och Fredrik Malm har internationell nivå och perfekt för oss att ge ryttarna och hästarna mer rutin på hemmaplan av det som krävs när vi tävlar internationellt.

Det jag även älskar med Peters system är att när man tävlar unghästar så är det fokus på att de får en bra erfarenhet, medan det i högre klasser är mer press på ryttaren.

Precis så funkar det här nere.

Mitt tips är att skriva ner på papper när du går banan antal meter och din plan och analysera sen med filmen på ritten.

Annars så har jag själv ordentlig struktur på mig själv också, att jag är lika tränad och förberedd som hästarna är. Det kommer jag förklara lite mer om i nästa inlägg.

Min hästskötare Emma börjar redan klaga på att hon inte vill hem, fast vi har några veckor kvar. En dag av 18 har det varit lite mulet annars sol och superhärligt. Hästarna mår bra, lite pigga och busiga och älskar att springa på de stora banorna.

Denna vecka som kommer är det full tävling igen, veckan efter är det vila för några hästar. Håll tummarna!

/Sissela Smith, ryttare CC Holsteiner Breeding Sweden

Veckan som gått har känts ganska intensiv. Rytteriet har haft en del på agendan.

Senast så berättade jag att vi i skrivande stund hade en grupp ryttare på Zinkendamms IP för att det var ett bandyderby. Där var det lugnt kan jag säga. Detta var på tisdagskvällen. På torsdagen så var det dags igen för bandyderby. Då på Bergshamra IP i Solna.

Vi var en grupp ryttare (sex hästar) där med. Jag får säga att alla supportrar skötte sig utmärkt. Men det är väl som det ska vara. Det är helt tokigt hur mycket polisresurser som läggs på framför allt fotbollen. Det är märkligt hur vissa supportrar uppför sig bara för att det är en fotbollsmatch. Det som är ännu mer märkligt är att de som uppför sig illa är vuxna människor, som efter en match går hem till sin familj och nästa dag går till sitt vanliga jobb.

Det skulle kännas väldigt märkligt om Rytteriet hade två grupper ryttare (12 hästar) nästa gång det är världscupen i hoppning vid Gothenburg Horse Show. Peder river ett hinder och alla supportrar skulle skapa ett upplopp för det. Kasta bangers och allt som kommer i deras väg. Tur att vi inte är där …

Jag och Gorm har ridit så kallad ”audiens” i veckan. Det är när nya diplomater åker häst och vagn med Hovstallet från UD (utrikesdepartementet) till slottet och besöker kungen. Då är vi fyra ryttare med och eskorterar dem upp till slottet. Det blev fyra vändor denna gång. En vända för varje ny diplomat. Detta är en ganska lugn tillställning, en del vänta och stå för hästarna och vi håller på ganska länge, typ nästan fyra timmar. Gorm kan tycka att det blir lite tråkigt och långsamt. Han är inte den tålmodiga typen och när han dessutom måste gå där bak i kön så blir han lite missnöjd. Men han höll sig på plats och höll mig varm. Gorm kan ha lite bestämda åsikter ibland men vi reder ut det. 

Jag och min kollega Zanna jobbade fredag kväll. Då är vi nere i city under kvällen. Vi patrullerar runt Stureplan, Kungsträdgården, Humlegården eller där vi behövs. Det var mycket jobb som gick ut på radion under kvällen. Ja, det gör det ju varje kväll under helgerna. När vi är med på helgkvällarna försöker vi följa jobben som går ut via radion och vara med på det som vi kan. Händelser inomhus blir ju lite bökigt. Men allt utomhus, runt krogar är vi med på.

Vi är med och stöttar andra kollegor till exempel om det är mycket folk och en patrull ska göra ett ingripande så kan vi vara med och hålla obehöriga borta. I fredags var vi först på plats vid misshandel utanför en känd hamburgerkedja vid Fältöversten. Gärningsmannen var redan gripen av en ordningsvakt. Det var lite rörigt på plats. Målsägaren var väldigt berusad. Vi tog lite vittnesuppgifter. Efter några minuter kom en till polispatrull till platsen. Vi kunde lämna efter en stund.

Lite senare på kvällen var vi med och grep en misstänkt klockrånare. Det har ju varit en del klockrån på Östermalm. Gärningsmännen följer efter personer in i trapphusen där de sedan rånar folk på deras dyrbara armbandsur. I fredags var det en målsägare som kände igen en misstänkt rånare. Ett signalement gick ut på radion tidigare på kvällen. Ett tips kom in att gärningsmannen skulle sitta på en restaurang. Vi red dit, tog position utanför, inväntade bilburen patrull som gick in på restaurangen där den misstänkte gärningsmannen satt. Allt gick helt odramatiskt till.

På fredag är det dags för ett nytt kvälls-nattpass för mig och Gorm.

De nya hästarna som jag skrev om förra veckan, jobbar på. De har haft miljöträning i ridhuset och varit med och gått bredvid Hovstallets vagnar. De sköter sig fint. Då vi har miljöträning i ridhuset så släpar vi fram allt möjligt som hästarna ska gå igenom, över, på och under. Allt för att se om hästarna är nyfikna eller om de bara vill fly.

Rid väl och hoppas vi möts på stan.

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

De kommande veckorna har jag fått äran att få visa och förklara för er hur vi på team CC Holsteiner Breeding lever i sex veckor här i södra Spanien och tävlar på Sunshine Tour.

I första inlägget tänkte jag förklara lite hur vi har startat.

Mellan Norrköping och Vejer de la Frontera är det 367mil och vi körde ner sex hästar, bara resan kräver en hel del planering.

För att minska risker har vi två chaufförer som kan turas om och inte bli för trötta, sedan kör vi per sträcka cirka 70 mil tills ett stop på nio timmar minimum så både hästar och chaufförer får vila ordentligt.

Det är väldigt viktigt att hästarna tempas innan och efter körning samt att de dricker mycket vatten så man inte riskerar transportsjuka. Hästarna brukar även motioneras lite på stoppen, äta lite mash och hö.

Under färd brukar de få äta hö på golvet halvvägs och få lite mash med mycket vatten, dricker de dåligt kan man alltid ha i lite äppeljuice och morötter. Allt som allt tar fem stopp- norra Tyskland, norra Frankrike, södra Frankrike, norra Spanien och sedan äntligen framme.

Vi är noggranna med att resan blir så bra som möjligt för hästarna så de mår bra.

Under denna tour har vi även två hästskötare, Emma Cervin och Hanna Elofsson som tar hand om våra hästar. Det är slitigt jobb som hästskötare på såna här tävlingar, självklart är det väldigt trevligt med sol och +20 grader, men det är jobb sju dagar i veckan 06-21.

Dessa tjejer är tuffa och arbetsvilliga men framförallt intresserade av det vi gör tillsammans och orkar därför jobba så intensivt. För att det ska bli schyssta arbetsförhållanden och bra kvalité på arbetet så har vi två hästskötare så de hinner göra det lilla extra och även hinna ta några timmar ledigt då och då.

Emma är min huvudgroom och är minst lika stor prioritet för mig som hästarna, att hon mår bra och får rätt förutsättningar för hennes jobb är jätteviktigt för mig. Jag har själv groomat när jag jobbade hos Rolf- Göran Bengtsson och det har gett mig en förståelse på hur mycket jobb och press de faktiskt har att ta hand om andras hästar på denna nivå.

I lastbilen bor även Claes och Carin, ägare av stallet CC, de är med hela touren och tar hand om oss på olika sätt, Carin lagar oftast mat till oss och Claes dirigerar.

De är mycket noggranna med att alla äter ordentligt för att få energi när vi jobbar så mycket, faktum är att de faktiskt betalar för alla våra måltider för att vi inte ska vara slarviga med det.

De fyra bor i vår stora fina lastbil och jag bor själv i trailern som har en liten bodel. Vi skurar ur hästdelens båda platser och använder den ena som garderob, så jag har lite som en egen ”walk in closet”!

Vi är några svenskar här, några hela touren och vissa hälften. Jag tycker svenskarna alltid har varit duktiga på att bygga god stämning, lära sig av varandra och ha kul ihop. I söndags när vi red klart spelade vi lite golf, jag, Claes, Jacob Hellström och Pontus Westergren.

Roligt att lära känna varandra utanför stallet också.

Förra veckan startade vi lite lätt med touren, Charmonix min bästa häst var felfri 145 ranking klass och känns förberedd på att göra två Grand Prix helger. 5-åriga Daquars Dream var felfri tre av tre klasser – en mycket bra start!

Faktiskt första tävlingen jag gör på henne. Unghästarna kvalar till finalen som går sista veckan med sju stycken felfria rundor. Sen har jag Casemiro, Gialitha och Dior som ska utbildas mot GP klasser, alla har gått svår hoppning.

Sist men inte minst 7-åriga Daiquiri som jag faktiskt kvalade till Göteborg, men han får springa bland palmerna istället för strålkastarna. Huvudmålet med touren är att bli stabil i större klasser, helt enkelt lägga i en växel till och komma hem med fyra GP-hästar.

Unghästarna ser jag detta mest som rutin och utbildning.

Nästa gång får ni höra och se lite vad som har hänt under veckan

/ Sissela Smith, ryttare CC Holsteiner Breeding Sweden

Jag har fixat körkortstillstånd för tung lastbil, alltså C-körkort. Alla vi som jobbar här har körkort BE, bil med tungt släp. Nu till sommaren skall vi bli med 6-hästars lastbil. Det är ju superbra! Och nu är vi några stycken som skall plugga så vi kan köra denna lastbil.

Jättekul, tänkte jag… Sedan fick vi böckerna och så tog det stopp, för mig alltså, jag har öppnat böckerna en gång. Det känns som att sätta sig vid skolbänken och det är ju länge sedan man satt där.

Det är som man inte vet hur man ska göra när man ska plugga.

Sedan är det ett teoriprov som mest består av kuggfrågor, känns det som i alla fall. (Jag har en son som inte för så länge sedan fick sitt körkort för bil). Det är väl bara att ta tag i detta nu. Man måste först klara teoriprovet, innan man ens får börja övningsköra, bara en sådan sak.

I veckan har vi fått två nya hästar, Colorado och Phindus. Och lite före jul fick vi Opsy Daysy. Så tre nya hästar som skall skolas in under våren.  Nu är dessa mycket ridna innan, men det blir ju ändå väldigt speciellt för dem att vara här.

Det är mycket som de ska vänja sig vid. Hela atmosfären blir väldigt speciell.

Så vi hälsar våra nya hästar välkomna och det skall bli spännande och se vad de går för.

Jag brukar få frågan om det är vi polisryttare som sköter alla hästar och stallet själva. Det gör vi ju inte. Vi har ett stort gäng hästskötare som jobbar i stallet med allt vad det innebär, ja, mockning, fodring osv.

De sköter och gör rent vår utrustning, gör ordning hästarna då vi ska ut på t ex fotboll eller demonstrationer. Det är ju en massa extra skyddsutrustning som skall på hästarna då. Om vi har kortege vid stadsbesök eller vid Sveriges Nationaldag, så putsar de hästarna och knoppar manar.

Men till vardags borstar vi givetvis våra hästar själva innan vi ska ut och rida.
Våra hästskötare är också väldigt duktiga ryttare och hjälper till då det behövs med att motionsrida hästarna.

Just i denna stund då jag skriver detta, kl 18.14 på tisdag kväll, är det sex hästar och ryttare på Zinkensdam IP. Det är bandyderby mellan Hammarby och AIK.

Sist det var match där blev det väldigt stökigt. Jag får rapportera nästa gång hur det gick. Det är ju ett returmöte nu på torsdag också, då jobbar jag. I dag är jag ledig.

Vi hörs nästa vecka, rid väl!

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

En vecka har redan passerat och det är dags att skiva ihop ett nytt blogginlägg.

Det kommer snabbt … men brukar man inte säga att ”tiden går fort om man har roligt”.  Jobbar man på Rytteriet så har man roligt, ja eller nästan alltid.

Det finns kanske en och annan mindre rolig dag. Men hur som helst så står det ju alltid en glad häst och väntar på en när man kommer till jobbet.

Veckan som varit har mest handlat om utbildning. Vi har haft besök av Rytteri Väst och Rytteri Syd (alltså Göteborg och Malmö, det finns ju rytterier där med).

Ibland så samtränar vi med varandra. Det händer ju att de kommer till Stockholm och arbetar med sina hästar eller att vi möts på mitten någonstans, till exempel i Jönköping, då det varit demonstrationer där.

Vi tränar mycket formationer med våra hästar, till exempel kedja.

Den kan ridas i galopp om vi ska splittra en stökig folkmassa som i nuläget inte kan omhändertas eller som kommunikativ förflyttning, då vi långsamt med hästarna föser en folksamling som är lugn.

Här en film på när vi rider en kedja:

Och ett klipp när vi visar kommunikativ förflyttning:

Vid formationsträning så är det väldigt viktigt att vi tränar på och kan hålla rättning i ledet och att hästarna håller sams och kan gå nära bredvid varandra.

Vilket kan vara svårt nog, speciellt om det är nya och unga hästar.

Men med rätt träning rättar sig hästarna så småningom in sig i ledet.

Då kan det se ut så här:

Som sagt, våra hästar är fantastiska!

Som avslutning kan jag säga , det är ju inte bara våra hästar som behöver träna, vi tränar faktiskt själva också …!

/Väl mött Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

Under veckan som varit har det blivit en del patrullering på stadens gator och i trafiken.

Tyvärr är det inte alla bilister och trafikanter som följer trafikregler och gällande lagstiftning. Då man som polis stoppar ett fordon, kan vara en bil eller en cykel, och föraren kanske inte har följt trafikreglerna, så har föraren alltid en förklaring:

– Jag skulle bara… osv.

Om alla som vistas ute på stan ”Skulle bara”, så blir det ganska ohållbart i längden.

Det har i alla fall blivit ett par böter utskrivna av rytteriet under veckan.

En förare hade sitt barnbarn i knäet i framsätet och utan bälte.

En annan ville ta en genväg och tog cykelbanan i stället för att köra runt kvarteret med bilen.

Om vi är på plats och ser när sådant händer så kan vi ju inte bara rida vidare…

Det kan vara lite bökigt att som ryttare stå och skriva, samtidigt som du har en häst i andra handen. Du ska prata med en kanske irriterad bilist, kolla körkort och ha kontroll på den övriga trafiken som ska passera.

Men med lite tålamod så löser vi det också.

I lördags var det en demonstration utanför USA:s ambassad. Vi var där med fem hästar. Allt gick lugnt till. Alla deltagare höll sig bakom avspärrningarna. De spelade musik, viftade med flaggor och stämningen var god.

Jag sitter på Gino. Han är min gamla polishäst. Han är 19 år och har varit hos oss sedan han var 5 år.

Jag har ju börjat rida igen efter min operation i foten. Foten känns bra så länge jag rider i vinterstövlarna. Den är fortfarande för svullen för att trycka ner i ett par vanliga ridstövlar. Det var full fart direkt med patrull på stan och demonstrationer…

Annars har det varit en lugn vecka då Stockholm ligger lite i vinterdvala.

Nu är det en bra tid för oss polisryttare att träna våra hästar.

De rids ju i dressyr och hoppning som vilken annan häst som helst. Även om våra hästar inte tävlas så ska de ju kunna både dressyr och hoppning, om inte annat för variationen på träning.

Här syns min kollega Zanna som i veckan lånade Gorm för lite hoppträning.

Väl mött/ Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

I veckan som varit, har polisrytteriet haft stor övning tillsammans med hovstallet, militären på Beridna Högvaktens hästar, säkerhetspolisen och polisens insatsledare.

Vi kallar det för kortegeövning.

Ett antal gånger per år i samband med statsbesök och Nationaldagsfirandet, så hålls det Kunglig beriden kortege genom staden. Vid en sådan måste ALLT stämma. Det är säkerhet, det är tidsplaner, det är samband och framför allt att hästarna fungerar och håller sina platser vid vagnarna och militärens hästar i sin tropp.

Vi vill ju inte ha några hästar som springer runt lösa på stan.

När vi drar ut på en sådan övning så är det cirka 80 hästar som går ut samtidigt ner på gatorna runt citykärnan. Vi brukar också, såklart, pricka in morgonrusningen när alla är på väg till sitt arbete. Jag får nog erkänna att det kan kännas lite rörigt, men jag tror och hoppas, att stockholmarna har tålamod med oss…

Vi poliser som rider med i kortegen har ju hand om skyddet runt vagnarna som skyddspersonerna sitter i, så allt oförutsett måste vi kunna hantera, samtidigt som vi skall hålla våra hästar på plats.

Vid övningarna så är det ett väldigt bra tillfälle att testa våra nya och unga blivande polishästar.

Vi vill ju få ut dem så fort som möjligt i tjänst.

En del hästar och speciellt nya, kan bli väldigt laddade då vi är så många hästar ute samtidigt.

En del vill gärna sprattla iväg och de tycker att allt är väldigt spännande (eller läskigt).

Som ryttare måste man se till att ha sin häst rastad innan vi går iväg på en övning, ja eller ännu viktigare att hästen är rastad då det är skarpt läge.

Eftersom vi polisryttare ”hänger” mycket på stadens gator så lämnar ju hästarna en del saker bakom sig där de har gått… hästbajs.

Jag vet att många har en åsikt om det och frågor.

–Vad gör ni med allt hästbajs? På den frågan kan jag bara svara, ingenting… det landar där det landar.

Ibland undrar jag om just övergångstället ger hästarna en signal om att, nu är det dags att släppa en hög…i alla fall känns det så, det känns lite jobbigt ibland, framförallt om det står en massa människor som väntar och vill gå över.

Men en del hästbajs åker väl in i sopmaskinerna som far runt på Stockholms gator om nätterna, annat regnar bort efter några dagar, men…det består ju bara av gräs och vatten…

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag?

När vi jobbar på matcher har vi kroppskamera på oss. För att vi i efterhand ska kunna se ett händelseförlopp och om det är en gärningsman som måste identifieras. Så här kan det kan se ut då vi förflyttar oss mellan de olika oroshärdarna. Allt går väldigt fort och vi måste hela tiden lyssna på radion för att höra vad de andra poliserna säger.

Vad har man polisryttare till? Det är ofta en fråga jag får då jag träffar nya människor.

När man möter nya människor och pratar med varandra så är det ganska vanligt att man pratar om sitt yrke. Det blir ofta många frågor.. Det väcker många känslor hos människor man möter, då jag säger att jag är polis, både positiva och ibland negativa.

Ja, givetvis mest positiva och särskilt om jag säger att jag är ridande polis.

Som polisryttare består våra arbetsdagar mycket av häst, häst och åter häst. Vi som arbetar på polisrytteriet vill ha med hästen som ett verktyg i vår polisiära verksamhet så långt det går.

Såklart är vi med vid demonstrationer, i samband vid fotbollsmatcher och vid kungliga korteger.

Jag hoppas att jag på denna sida kan få visa lite av vår verksamhet och hur vi jobbar, lite hur vi tränar och vardagen då vi ”bara” är ute och rutinpatrullerar.

Det jag kan säga efter ett antal år i yrket är att hästarna ställer upp för oss till 100 procent i alla lägen. De är helt fantastiska.

För fyra veckor sedan opererade jag foten så jag har varit sjukskriven i tre veckor men är tillbaka på jobbet sedan en vecka. Tyvärr dröjer det nog några veckor innan jag sitter i sadeln igen. Jag får jobba med lite planering och andra administrativa arbetsuppgifter så länge.

Jag ska göra allt jag kan för att snabbt komma upp i sadeln igen. Snart drar ju allt igång för oss med fotboll, våra eskorter, kanske något statsbesök och demonstrationer.

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag?

När man landar hemma på sofflocket såhär efter en vecka i bubblan inne på Friends arena går först luften lite ur en men efter en stund börjar hjärnan bubbla av ideér.

Varje år innebär ju nya utmaningar och vissa saker löser vi direkt på plats medan andra ligger kvar och kan förbättras året efter. Jag vet att jag inte är den enda som just nu sitter och går igenom hjärnkontoret för att utvärdera och hitta områden att förbättra.

Om vi hade lyckats genomföra allt helt perfekt och ideérna tog slut så skulle det inte bli någon show nästa år. Det är ju det som är fantastiskt med att få vara en liten kugge i det stora maskineriet på Friends, varje år har kreativa människor hittat på nya saker som ska ske inne i arenan och vi som jobbar med logistiken får nya utmaningar.

Tomtemopsarna gav upp vinkandet och somnade mitt i sista föreställningen… ↑

Varje liten del av showen som publiken får se har ju fötts ur en idé som snurrats runt och sedan realiserats. Vissa saker snubblar man kanske över, som den fina hunden Lykke och hennes förare som Owe Sandström hittade av en slump på ett annat arrangemang, och andra hittar man helt enkelt på från ingenting.

Trötta men glada får vi för sista gången njuta av att se ut över publiken och tänka att fasen vad roligt det är att skapa denna show.

För mig är ofta sista dagen den bästa. Allt brukar då rulla på i min grupp och de uppvisningar som jag är inblandad i ute i mässpaddocken sitter perfekt efter tre dagars uppträdande. Det näst sista jag gör är att övervaka avslutningen av FEI-bevakningen. När sista internationella klassen är slut så släpper man smittskyddsreglerna och FEI-hästarna får lämna sitt slutna område.

I år innebar det också att Lorenzo kunde få värma upp på den banan som ligger inne i FEI-området så att jag och min sista tappra medarbetare kunde ägna nästan en timme åt att se en av världens bästa hästartister värma upp och träna igenom sitt nummer. Snacka om första parkett.

Hönsen har inte noterat att matten varit borta då tidsuppfattning inte är deras starka sida.

Det absolut sista vi gör är alltid att gå med i julavslutningen och dra in den sista slurken av extrem julstämning. Trötta men glada får vi för sista gången njuta av att se ut över publiken och tänka att fasen vad roligt det är att skapa denna show.

Lorenzo på väg till föreställningen efter att ha haft privat show för fem imponerade funktionärer. ↑

Det är en fantastisk vecka varje år men det gör heller inte så ont att landa hemma i valplådan och hos mina övriga djur som med skiftande entusiasm hälsar mig välkommen. Alla har sitt egna sätt att hantera mattes frånvaro, fåren möter mig med besvikelse över att jag övergett dem, ankorna är misstänksamma då det aldrig är säkert om det är samma matte som innan, grisarna är otåliga då de absolut måste få sin mat på rätt sätt, hästarna förklarar att de nu övergått till vilt tillstånd eftersom ingen styrning har funnits och hönsen har inte noterat att matten varit borta då tidsuppfattning inte är deras starka sida.

De enda som är riktigt nöjda är de två tomtemopsarna som fick vara med och som kan skryta för övriga hundar att de minsann haft egentid med matte. Det sköna med djur är att imorgon kommer samtliga ha glömt det hela och vi rullar på som vanligt igen.

/Johanna

Johanna Sällberg är uppfödare, hopptränare och bonde till vardags. Men just nu är hon funktionär under Sweden International Horse Show för sjätte året i rad. Då får någon annan sköta om hästarna, grisarna, fåren och hundarna hemma på Åkerby Gård i Hölö. 

Det är en klar fördel att vara bra på att schemalägga saker om man vill bli lite multifunktionär som jag lyckats bli.

I mitt vanliga bondeliv schemaläggs inte särskilt mycket eftersom väder, vind och djurens behov styr varje dag.

Jag är inte den enda som jobbar i många olika ändar, vi blir ju alla inkastade här och var. Vi i stallet och bevakningen har det egentligen ganska lugnt efter att tävlingarna startat, betydligt värre är det för teamet som jobbar med själva produktionen.

Vem jagar liksom ut Lorenzo från banan med sexton hästar när han får lite feeling och tar två varv extra?

Deras komradios går varma dagarna i ända. För att lyckas med både tv-sändningar och liveproduktion krävs en stab av personer som försöker se till att få djur och människor att hålla tiden.

Det är ju just det där med att jobba med djur som gör det nästan omöjligt. Att beräkna hur fort en ryttare tänker rida eller hur många hästar som inte tänker hoppa är inte ens möjligt. Ett schema görs inför varje föreställning och sedan är det alltid något som stoppar upp eller går för fort.

Vem jagar liksom ut Lorenzo från banan med sexton hästar när han får lite feeling och tar två varv extra?

Ljustekniker, ljudtekniker och producent har skapat ett väldigt detaljerat schema över exakt vilken låt eller vilket ljus som ska tryckas igång vid varje givet tillfälle i föreställningarna. När man tittar i deras papper är det långa rader av olika noteringar kring hur allt ska se ut.

De sitter ju uppe på motsatta sidan mot var hästarna kommer in på teknikbryggan och har då radiokontakt med ringmastern som ser till att släppa in hästarna. Nu finns det helt gäng med ringmasters som nog är de som svettas mest över att hästar och ryttare inte är på plats.

Har de ingen där så blir det ju tomt i arenan och det är ju inte så spännande för publiken. De internationella ryttarna är ju vana vid att det är tv-sändningar och vet när det är skarpt läge men alla övriga ryttare och statister kan lätt tappa bort sig.

De ser mer slitna ut för varje gång under sina välputsade uniformer.

Vi har ju också livgardets dragonmusikkår på plats och deras hästar lär nog var de som går in och ut flest gånger på arenan. De är med på alla stora prisutdelningar samt vid varje kvällsföreställnings start och alla julavslutningar.

Där jag sitter kommer de springande sisådär en gång i timmen och de ser mer slitna ut för varje gång under sina välputsade uniformer. Imponerande ändå att det inte finns en fläck efter flera dagars ridning, själv hade jag hunnit bli både skrynklig och dammig efter åtta -tio uppsittningar per dag.

Jag ser nog just nu mer än tilltufsad och skrynkligare ut än tomtemopsen när vi närmar oss sista dagen. Lite för lite sömn och väldigt mycket spring brukar ta ut sin rätt efter några dagar.

Men, vila kan man göra när man har tråkigt eller när det blir snöstorm och vädret alltså sätter stopp för alla allmänna bondeaktiviteter (det kan hända att jag schemalägger en middagslur på måndag dock).

/Johanna

Johanna Sällberg är uppfödare, hopptränare och bonde till vardags. Men just nu är hon funktionär under Sweden International Horse Show för sjätte året i rad. Då får någon annan sköta om hästarna, grisarna, fåren och hundarna hemma på Åkerby Gård i Hölö. 

Jag ska faktiskt erkänna en liten sak, det är inte ofta jag blir starstruck men en ryttare som jag beundrar enormt är en viss Isabell Werth.

Så här bakom kulisserna kan jag avslöja att hon är väldigt trevlig också. Att gilla djur är en trevlig egenskap och att gilla mopsar är ännu trevligare. Den där tomtemopsen fick faktiskt göra vad vi kallar en mopsie med just henne…

När man sitter här i FEI-stallet kan man bara konstatera att sådär särskilt hispiga är inte världens bästa dressyrhästar. De bor här i vad som kallas ett lastfar där det i vanliga fall mest transporteras saker.

Taket är fullt av olika sorters rör som susar nästan hela tiden, det låter som om folk spolar lite då och då också.

Skillnaden mellan hur de ser ut när de dansar runt inne på banan och när de står här och dåsar är enorm.

När de drar igång den värsta musiken inne på arenan så går basgångarna rakt genom väggarna. Samtliga hästar som deltar i Top Ten står här och sover med halvöppna boxar. Ingen är otålig eller trampar runt.

Ibland står de på gången och putsas och jag tror att vilken vanlig ryttare som helst skulle vara nöjd om hästen stod så still och avslappnat. Skillnaden mellan hur de ser ut när de dansar runt inne på banan och när de står här och dåsar är enorm.

Det är lite småmysigt här mellan klasserna faktiskt.

Vissa släpar med eget hö men förvånansvärt många använder det arenan erbjuder.

Samtliga hästar står faktiskt och mumsar här mest hela tiden faktiskt. Det är ju en annan logistisk utmaning, hö och strö till trehundra hästar. Det körs hit många lass av allt och det är väldigt viktigt att hålla hög kvalitet på det hela.

Vissa släpar med eget hö men förvånansvärt många använder det arenan erbjuder. Det är tur att det är så då det skulle bli ännu värre logistiskt om alla hade höbalar som ska ligga över hela stallet.

Nu fungerar det så att vid vissa tidpunkter får man gå och hämta ut det man behöver för dagen och packa i höpåsar precis som i majoriteten av alla svenska stall.

Att sitta på pass såhär är ett av de lugnare uppdragen nu när allt dragit igång, mest tittar jag på när andra jobbar.

Det är ju ett trevligt avbrott från vardagen där jag mest blir betraktad av diverse djur när jag går omkring och jobbar på gården (alla som någon gång ägt får vet precis hur de vaktar varje steg man tar i förhoppning om att man ska upptäcka att de är hungriga eller fryser eller är törstiga eller bara att de faktiskt finns).

Det som avslutar varje dag för oss är den klassiska julavslutningen. Alla funktionärer som finns på plats är välkomna att delta som statister då arenan är enormt stor och det krävs mycket folk för att lyckas fylla den någotsånär och skapa en lite mer intim känsla.

Julavslutningen ur mopsperspektiv…↑

Mängder av tomtar och andra figurer samlas för att gå in och få den absolut bästa utsikten nerifrån arenan.

Det är som att landa i ett hav av jul och glitter.

För många av oss blir det startskottet för den äkta julkänslan som sedan ska hålla hela vägen fram till jul.

/Johanna

Johanna Sällberg är uppfödare, hopptränare och bonde till vardags. Men just nu är hon funktionär under Sweden International Horse Show för sjätte året i rad. Då får någon annan sköta om hästarna, grisarna, fåren och hundarna hemma på Åkerby Gård i Hölö. 

Flerfaldige SM-vinnaren, Youtubern och Hästlycka-bloggaren/poddaren Philip Svitzer är en av åtta ponnyryttare som under fredag och lördag rider finalen av Prins Carl Philips pris i Friends Arena.

Han är rejält taggad på att försvara fjolårets seger och även på att ta med er läsare på resan mot lördagens final, häng med i en fartfylld vlogg!

Vi får bland annat se honom ladda på ett lite annorlunda sätt…, extremt modigt bara timmar före start!

När jag går runt hemma på gården har jag alltid minst en isolator och tre skruvar i fickan, bara utifall att de skulle behövas.

När man är gruppledare för en lite större grupp funktionärer gäller samma princip, man behöver ha minst två personer i bakfickan.

För några år sedan hade vi ju Pignon på plats som skulle visa sin fina frihetsdressyr. Ganska så snart kom hans hästskötare och frågade mig vem som skulle hjälpa till med mockning och hämtning av hö, det var ju inget som någon tänkt sig att han behövde hjälp med då de flesta har med hästskötare så det räcker till hästarna. Efter lite omstrukturering trollade vi fram tre tjejer som fick sitt livs roligaste vecka då de fick prova i princip allt med hans hästar.

Att driva ett sådant här arrangemang är aldrig som ett självspelande piano.

Shower och tävlingar har så smått rullat igång nu och vi har redan nu lyckats få extrauppdrag. Att driva ett sådant här arrangemang är aldrig som ett självspelande piano. Varje år byts ju några funktionärer ut och vid varje byte upptäcks det att det i princip är omöjligt att veta vad som krävs innan man gjort sin första dag. Vi som har jobbat några år försöker alltid hjälpa våra nya medarbetare så när frågan kommer så får vi helt enkelt trolla lite med knäna och omstrukturera litegrann.

De tänker inte så mycket på de tiotusen i publiken utan klarar av att komma ihåg hur de ska gå.

För att skapa alla shower krävs det ju väldigt mycket folk och en stor del av våra statister och artister är barn. Det krävs många samlingar och genomgångar där vi instruerar barn som ska gå åt både höger och vänster. Faktum är att det i många fall är enklare att få barnen att utföra saker så här på studs än vuxna. De tänker inte så mycket på de tiotusen i publiken utan klarar av att komma ihåg hur de ska gå.

I en del av arenan finns ju det område vi kallar stallbacken där alla rasföreningar från Svenska Hästavelsförbundet har montrar och klapphagar.

Där vimlar det av söta ponnyer och barn som då dubbelarbetar dels med att visa upp sig i mässpaddocken och med att delta i julavslutningar.

Jag som är uppfödare av just ponnyer från början är lite inblandad även där i olika uppvisningar. Det är ganska stor grupp som jobbar med att få ihop ett program i mässpaddocken med de sextio hästarna från hästavelsförbundet.

Som ni kanske förstår blir det rätt mycket spring mellan mina uppdrag men som tur är så är hela min grupp fantastisk och flexibel så det mesta löser sig även om det blir lite justeringar hit och dit.

Just nu svarar jag på de flesta frågor lite som Alfons Åberg, jag ska bara…

/Johanna

Johanna Sällberg är uppfödare, hopptränare och bonde till vardags. Men just nu är hon funktionär under Sweden International Horse Show för sjätte året i rad. Då får någon annan sköta om hästarna, grisarna, fåren och hundarna hemma på Åkerby Gård i Hölö. 

En fördel med att vara bonde är att man blir bra på att jobba hårt i perioder. Det är en perfekt träning inför jobbet som funktionär.

När man väl kliver in i bubblan på Friends är det lite som att genomföra en veckas hederlig gammal höskörd.

Nu har de internationella ryttarna och deras hästar börjat ramla in i stallet och vi har börjat bevaka det hela. I stallet är vi två grupper som jobbar för fullt, min grupp som håller koll på ackrediteringar och en stallgrupp som sköter servicen till hästarna.

När man ska stalla upp på en arena som Friends så får man uppfinna en egen logistik.

Stallgruppen har det hårdaste jobbet när hästarna kommer, de hjälper till att bära in alla saker samt att mocka lastbilarna. När man ska stalla upp på en arena som Friends så får man uppfinna en egen logistik.

Arenan är ju egentligen byggd för vanliga evenemang som fotboll eller konserter och då dyker det inte upp femtio-sextio lastbilar med levande last på två dagar. Det gäller alltså att få ut hästarna och in alla saker på så kort tid som möjligt för att kunna flytta lastbilarna direkt då det i princip bara får plats en eller två åt gången utanför stallet.

En av våra största artister i år är ju Lorenzo som anlänt med hela arton hästar. Han är en lite speciell utmaning då han helt obekymrat traskar genom stallet med alla hästarna lösa. Vi vanliga hästmänniskor har ju fullt sjå med att uppfostra en häst åt gången, han har total kontroll över en hel skock.

För att få hästen att räta in sig i ledet säger han bara hästens namn och genast ser man hur den sträcker upp sig och fokuserar.

När han ska till träningen går han framför hästarna och med någon slags ögon i nacken vet han exakt om någon verkar försöka avvika från planen. För att få hästen att räta in sig i ledet säger han bara hästens namn och genast ser man hur den sträcker upp sig och fokuserar. Det publiken får se i showen är imponerande men det vi ser bakom kulisserna imponerar ändå mer.

Förutom Lorenzo och hans arton hästar så står det cirka sextio hästar från Svenska Hästavelsförbundet i showstallet. De är utvalda av Hästavelsförbundets olika rasföreningar som representanter för sina respektive raser.

De flesta av de hästarna är till vardags helt vanliga rid- eller körhästar som just denna vecka får chansen att förvandlas till showhästar. Det är allt från små miniatyrer till gigantiska shirehästar som alla ska samsas på den lilla yta som finns.

En av de viktigaste egenskaperna en häst behöver ha för att kunna vara med är faktiskt att kunna stå still och vänta då de inför varje entré behöver ställas upp i led som måste vara stilla för att inte störa det som pågår på framridningen.

Vi har ju sedan ett helt gäng med islandshästar, massor av shetlandsponnyer, livdragoner och en Pegasus som ska lyckas ta sig fram till banan varje gång det är julavslutning.

Ni kan ju tänka er hur vi springer runt när de då ska in och Lorenzo samtidigt kommer ut och ska passera ner till stallet med arton lösa hästar…

/Johanna Sällberg

Johanna Sällberg är uppfödare, hopptränare och bonde till vardags. Men just nu är hon funktionär under Sweden International Horse Show för sjätte året i rad. Då får någon annan sköta om hästarna, grisarna, fåren och hundarna hemma på Åkerby Gård i Hölö. 

Nyligen fick jag frågan om jag kunde försöka beskriva lite varför jag ställer upp varje år och jobbar som funktionär under SIHS och lite om vad som egentligen händer där bakom alla showerna.

Först tänkte jag att det kanske inte var så intressant, men så kom jag på att innan jag började jobba som funktionär så hade jag ju faktiskt ingen aning om vilka fantastiska insatser som krävs för att få en internationell show att rulla på. Min huvuduppgift är att organisera bevakningen av FEI-stallet men sedan dyker det alltid upp tusen andra små jobb när man ändå är på plats.

Hur får man egentligen in en fot på ett sådant här arrangemang då? Det kan göras på lite olika sätt, i mitt fall blev jag utvald av Svenska Connemarasällskapet att få delta med min gamla ponny som rasrepresentant. Det första jag lärde mig var att om man bara har attityden att inget är omöjligt så leder det till mer ansvar och roligare uppgifter.

Första året med alla hästar från rasföreningarna på plats var ju alla lite nervösa men jag lovade glatt att rida damsadel inne i stora arenan bland fyrverkerier och annat. Det gick alldeles galant tack vare en nervstark ponny och kanske också lite för att vi övat i rätt många år på just detta. Efter det har det rullat på, året efter hade jag med ett litet cirkussällskap och började vakta en stalldörr som med tiden blivit tio dörrar.

Alla uppgifter som vi funktionärer utför är på ett sätt lika viktiga. Vi är som kuggar i ett kugghjul, hackar en så stannar hela alltet. Som gruppledare så är mitt jobb att se till att min grupp snurrar på.

Just att bevaka FEI-stallet är en liten utmaning då vi måste vara stenhårda även mot ryttare som är våra idoler, utan rätt ackreditering får man inte sätta en fot innanför dörren. Hur många gånger de än har passerat oss med ackrediteringen på så måste vi stoppa dem om de kommer utan, så är reglerna. Det vet alla ryttare och hästägare om, så de tar egentligen inte illa upp om vi skulle stoppa dem men lite diskussion kan det bli ibland.

Att vara funktionär kan alltså vara en utmaning, fast en rolig sådan. Vi som varit med på Friends ett tag brukar säga att det är som att kliva in i en bubbla. Det är en bra beskrivning av känslan man får därinne, världen utanför har man inte tid för.

Vi har mestadels väldigt roligt och oväntade saker händer mest hela tiden. Så här första dagen har det ändå rullat på utan större incidenter, det har tränats på olika showdelar med alla showhästar som är på plats.

På bara två dagar ska alltså cirka nittio hästar koordineras så väl att publiken får se tomtar och diverse andra figurer uppträda i julavslutningar och andra showinslag, helst utan krockar och med alla hästar på väg åt rätt håll. Det är nu vi ska skapa magi och göra det som faktiskt är en av världens största hästshower.

/Johanna Sällberg

Johanna Sällberg är uppfödare, hopptränare och bonde till vardags. Men just nu är hon funktionär under Sweden International Horse Show för sjätte året i rad. Då får någon annan sköta om hästarna, grisarna, fåren och hundarna hemma på Åkerby Gård i Hölö.