Resan är ett utmärkt verktyg för att ”putsa linsen”, det vill säga ge sig ut utanför Sveriges gränser och se vad som krävs för att konkurrera internationellt. På unghäst-VM i Ermelo visades i år crème de la crème ur 4-, 5-, 6- och 7-årsårgångarna. Dessutom var många äldre och rutinerade ekipage på plats för att rida GP, med flera svenska svårklassryttare i startfältet.
Det var 33 glada hästnördar, tävlingsryttare och uppfödare som mötte upp tidigt på fredag morgon för att flyga till Nederländerna och mötas av Ridsports ständiga reseledare, Annelie Ståhlfors, från Equitours. Det problem som hon inte kan lösa finns helt enkelt inte, så i hennes händer kunde resenärerna känna sig helt trygga.
Gänget fick åka buss till Harderwijk, en pittoresk liten stad i provinsen Gelderland precis intill vattnet Wolderwijd. Där valde några att direkt ta sig ut till tävlingarna på egen hand, medan majoriteten stannade och turistade i den lilla staden.
Den första kvällen är det alltid välkomstmiddag, ett ypperligt tillfälle att lära känna sina medresenärer, och det blev en trevlig kväll med god mat, glada skratt och naturligtvis utbringades också Hästens skål på traditionsenligt sätt, ståendes på stolarna med vänster fot ”i stigbygeln”, i detta fall på bordet.
Under kvällen anslöt resans ciceron, uppfödaren och veterinären Lena Nyström, som också varit med sedan läsarresans begynnelse 2016. Lena bjuder resenärerna på både fakta och åsikter under bussresorna till och från tävlingsplatsen, något som brukar vara väldigt uppskattat av deltagarna.
Tidig lördagmorgon åkte hela gänget ut till tävlingsplatsen som ligger på det nederländska avelsförbundet KWPN:s och det nederländska ridsportförbundets anläggning i Ermelo, utmärkt för ändamålet och väldigt välordnat. Där blev det hästar från första startande 8.30 till sista startande tolv timmar senare. Lilla finalen för 6- och 7-åringar medan det var dags för 4- och 5-åringarna att göra upp ”på riktigt”, i den stora finalen.
Flera deltagare hade lyssnat på Ridsports uppmaning att förse sig med svenska flaggor för att heja på de svenska ryttarna, och det gjorde de med sådant tryck att det uppmärksammades av både kommentatorerna och Clipmyhorses kamerakvinna som snabbt insåg att det gällde ha kameran mot Ridsportgänget på läktaren när någon svensk ridit klart.
Förstagångsresenärern Iréne Ek säger:
– Jag gillar att oavsett var man sitter på läktaren finns det alltid någon kunnig dressyrnörd intill, och jag lär mig och ser nya saker av dessa trevliga och bussiga kvinnor!
Under dagen fick deltagarna träffa Ralph van Venrooij, marknadschef på KWPN, som berättade allt om det holländska förbundet och hur det fungerar. Det blev dock en rekordsnabb föreläsning och titt bakom kulisserna då Matilda Alderin skulle starta Allanzo TH en halvtimme senare, något som flera inte ville missa.
Även Nina Känsälä, chef d’equipe, kom till Ridsportgänget som samlats vid vattenhålet Bubbelbussen, en VW-buss ombyggd för att servera bubbel i glasen, och berättade om läget hos de svenska tävlande och svarade på deltagarnas frågor.
Som näst sista punkt under kvällen kom Glamourdale och Lottie Fry samt Dinja van Liere på Hermes för att hyllas för sina insatser på VM, en upplevelse att minnas för den som älskar dressyr.
Det var ett lätt slitet gäng på bussen tillbaka till Harderwijk men kvällen avslutades ändå med middag i glada vänners lag. Det finns ju så mycket att prata om efter en dag med så många fina hästar på näthinnan och alla man umgås med har samma intresse som en själv!
Uppe med tuppen passade ett par deltagare på att ta ett uppfriskande morgondopp på den intilliggande stranden medan övriga åt frukost och laddade för dagens finaler för 6- och 7-åringarna, där vår ciceron Lena i lilla finalen lyckats få med sin uppfödning Diploid, som rids av Vendela Eriksdotter Rubin, i 6-årsfinalen.
När alla gehäng hängts på, de allra finaste hästarna sprungit sina ärevarv och publikens applåder ebbat ut packade Ridsportgänget in sig i bussen igen för att dra vidare till en kväll i Amsterdam. Där avnjöts en gudomlig avsmakningsmeny på en Michelin-dekorerad restaurang som serverat resedeltagarna överjordisk asiatisk mat varje år sedan läsarresan började.
Måndag är hemresedag men först var det som vanligt dags för årets studiebesök som i år gick till familjen van Baalens fina anläggning med postadress Brakel, nordväst om mer kända ’s-Hertogenbosch. Både mor och dotter, Coby och Marlies van Baalen, har ridit OS i dressyr och förutom tävling, träning och egen avel tar Marlies broder Arie och hans fru Jacobine emot föl och unghästar för att låta dem växa upp på deras lösdriftsanläggning där de unga hästarna kan gå ut och in som de vill dygnet runt.
Ridsportläsarna fick ett mycket varmt mottagande och en välregisserad visning av anläggningen och flera av dess hästar. Det var inte första gången van Baalens tog emot en gruppresa, den saken stod klar. Bland annat genomförde Marlies van Baalen en liten clinic på sin unga stjärna, stoet Jackie Kennedy, åtta år, som var ett under av mjukhet och samlingsförmåga.
Drömhästen Jackie Kennedy:
Sedan slussades deltagarna över till andra sidan vägen där Arie och Jacobine driver unghästverksamheten. Där kunde Ridsportsläsarna – förutom fina föl och unghästar – se flera fiffiga lösningar på hur de tar hand om ett par hundra unghästar utan att egentligen hantera dem.
Besöket avslutades med att van Baalens bjöd på lunch och så fick alla gå runt och titta i stallarna innan det var dags för avresa mot flygplatsen Schiphol i Amsterdam. Väl där stod det snabbt klart för deltagarna att det var minst tre timmar kö till säkerhetskontrollen. En oändlig kö ringlade sig fram över alla fria ytor inomhus, ut genom ett långt tält, ut långt bort på trottoaren och så tillbaka mot flygplatsen igen, där den åter zickzackade sig fram mot säkerhetskontrollen.
Kön var så lång att personal delade ut vattenflaskor och kakor och toaletter var uppställda längs med kön utomhus. Tiden blev knapp för de deltagare som skulle med planet till Köpenhamn och faktum är att några av dem inte hann fram till gaten innan det var för sent, och för att slippa samma kö dagen efter valde de att (försöka) sova i fåtöljer innanför säkerhetskontrollen. Bättre gick det för deltagarna som skulle till Stockholm som alla hann fram i tid.
Under tisdagen var dock alla deltagare på svensk mark igen, även om inte allas bagage lyckats med den bedriften. Som alltid var det många nöjda resenärer som tackade för äventyret och kramades adjö. Många är övertygade om att de vill åka med nästa år igen.
Som Ridsports gästkrönikör Anna Ozén, som varit med på alla fem resor, sa:
– Det här är årets höjdpunkt. Det är som att befinna sig i ett parallellt universum under några dagar – och vi har så trevligt tillsammans!
Text & foto: Lena Sellman
Följ Ridsport på