Cornelia Rylén
Blogg
Elitryttare i hoppning. Drivs av att hitta rätt väg till varje hästs framgång. Bor på Vikbolandet, strax utanför Norrköping.
Cornelia Rylén
18 februari 10:01

Goda tider för lerälskaren Kalle och ny box för lilla Zaga

Goda tider för lerälskaren Kalle och ny box för lilla Zaga
Stallets minsting har fått en ny box.

Hello!
Vardagen flyter på, trots smittorna som går. Vi är oroliga och försiktiga men har inte stängt anläggningen än. Eftersom att mitt stall är en bra bit från ridhuset och jag i princip bara har privatlektioner, samt att jag själv är noggrann med kläder och att inte ta på hästarna så känns det hittills lugnt.

I går åkte tillridnings-hästen Macke, han ska flytta till ny ryttare då jag har velat ändra om lite i mitt stall. Byta ut ett par hästar och lite sånt. Han kommer få det bra!

Cb1
Här är Macke innan han åkte igår.

Sen är det goda tider för försäljningshäst-Kalle, som ju älskar värme och lera. Vi älskar inte Kalle i leran. Cb2 Copy

Cb3 Copy
Mysigt.

Lilla Zaga har fått byta box nu. Tidigare har hon bott i en egen box precis bredvid mamma Zwiggy, men nu har hon flyttat ytterligare en bit ifrån. Zwiggy var lite ledsen men Zaga verkade helt nöjd direkt, något förvirrad möjligtvis. Hon vänjer sig!

Cb4
Vi brukar kalla Bazinga för ”bebis” här hemma men det börjar nog bli svårt nu när hon ska ha den där lilla miniatyren bredvid sig!
Cb5 Copy
Zaga är så duktig och går över bron nu när det bara forsar vatten under den. Känns toppenbra att hon får vänja sig vid det mesta, jag SKA ha en snäll och relativt världsvan unghäst, tänk så skönt!

Det har ju varit fantastiskt väder nu senaste dagarna, och jag har passat på att rida ut i skogen på ”de snälla” hästarna, bland de ”snälla” hästarna har vi Ullis, som faktiskt inte alls är särskilt snäll… Hon är faktiskt inte klok alls, skulle jag vilja påstå. Hon har alltid varit pigg o lite knäpp i skogen men när jag red ut i förrgår var det ta mig fasen bland det farligaste jag gjort, suck. Hon var till viss del halv-trevlig och bara pigg och spänd, men fick vissa totalryck alltså där jag hängde löst sista gången, haha.

Cb7bAlltså… Titta vart gärdet börjar. Cirka 1 meter in ifrån den kanten skrittade vi. Titta sen vart fotspåren börjar, Ullis tog helt enkelt ett… litet skutt…. ut på gärdet. Detta var det enda jag orkade fotografera, sen försökte jag mest överleva.

Ullis är en trevlig häst, egentligen liksom. Jag trivs massor med henne och är aldrig rädd eller osäker, men när hon håller på såhär så ökar skaderisken för både mig och henne. Det är så klart mycket värre nu när jag inte kunnat rida ut på ett par månader nästan, jag såg att jag fick någon kritik för att då istället rida runt runt på samma underlag hela tiden när jag inte rider ut, men i förrgår när jag var ute med Ullis så är jag SÅ glad över att jag stannade inne när det var isgata. Vill inte föreställa mig detta beteende men på HALT underlag, totalt livsfarligt. 

Igår kunde jag dock rida på vår fina stora utebana, så där fick hon galoppera av sig lite, sen försöker jag nu rida ut varje dag fram tills det blir kallt igen, för o göra henne lite mer… världsvan.

Är mycket glad över fina Bazinga som är snäppet snällare i skogen, hon fick ut och klättra härom dagen!

Tack för mig!

Cb7

Cornelia Rylén
15 februari 06:00

”Alla har olika förutsättningar, men vad GÄLLER?”

”Alla har olika förutsättningar, men vad GÄLLER?”
Cornelia Rylén, bloggare på Ridsport. Foto: Natalie Lindholm.

Hej hallå!

Jösses vad otäckt det är med alla smittor som går nu. Än så länge så har jag inte hört någonting som är relativt nära oss, men det är lika läskigt ändå.

Jag slås lite av hur lite man vet om detta. Jag har läst information så gott jag kan, att kläder ska tvättas i 60 grader och ett önskvärt säkerhetsavstånd från smittad häst är ca 50 m. Men sen då? Alltså… Om jag blir hostad på, på min jacka t.ex, måste alla rena kläder ha 50m säkerhetsavstånd från den jackan då? Hur känsligt är det? Kan jag ha en smutsig jacka och en ren jacka i samma hus eller rum utan att den smutsiga ”smittar” den rena?

Hur idiot-noggrann måste man vara? Är det någon som kan dum-it-down för mig? Jag är ju försiktig, absolut. Men måste jag stänga ner hela gården? Vårt ridhus är en bra bit ifrån stallarna, säkert ca 100m. Ridhus-dörren står öppet hela tiden, dvs det luftas. Om jag då har lektioner på kvällen, vilket jag oftast har, och det luftas en hel natt, är det tryggt att rida där igen nästa morgon med mina egna? Om man nu utgår ifrån att ALLA är smittade som kommer hit, vilket jag ju såklart hoppas inte stämmer. Hur länge lever det kvar i luften? 

Jag byter alla kläder efter varje gång jag haft lektioner, tvättar allt. Så mina hästar utsätts ju egentligen inte för något utifrån, bara jag. Eller? Vi har inte ett isolerat ridhus, om det spelar någon roll. Så det kommer in och ut luft lite här och var.

Jag skulle så gärna vilja läsa riktigt supertydliga instruktioner. Alla stall ser ju olika ut och alla har olika förutsättningar, men vad GÄLLER? 

Stanna hemma och låt inga hästar in eller ut. Okej. Absolut, det känns riskfritt. Förutsatt att ingen människa besöker andra stall heller. Men för att verkligen förstå, liksom. Så skulle det vara så intressant att veta. Vardagsproblemen som uppstår, som mitt jack-bekymmer jag skrev om längre upp. Jag är rädd och förvirrad, och hoppas verkligen att det kan lugna ner sig. Att folk är så försiktiga man bara kan, att kunskap kan spridas i oändlighet och att man är snabb med att informera alla om eventuella symptom som uppstår hos hästar i ens närhet.

Jag borde inte vara den enda som inte förstår till 100%. Jag hoppas dock att alla försöker så absolut gott dom kan och att ingen slarvar i onödan!

C2
Lilla söta Zaga, frisk och kry tack och lov!
Cornelia Rylén
11 februari 11:10

Kakan kryar på sig

Kakan kryar på sig

Halloj!
Igår kunde jag trava på Carro för första gången! Jag har ju försökt ett par gånger, en av gångerna har ni sett på film när vi bara hoppar runt i ridhuset istället för att skritta. Sen har jag suttit upp några gånger men då hon betett sig som en tickande bomb har vi bara skrittat. Men igår kunde vi nästan trava som en normal häst. Det var kul!

Outlook-m2deb5ta

Det är en fantastisk häst. Visste ni att vi debuterade 155cm med 4 fel 2017? På vårt första SM tillsammans, i vår första SM-final. Hon har alltid varit så självklar denna häst, alltid haft lätt för sig trots sina nästa 180cm i mankhöjd. Hon är vacker, hon är snäll, hon rör sig fantastiskt, har lätt för att hoppa stora hinder och har ett bra huvud för hoppning.

Hoppas innerligt att vi kan ta oss tillbaka och att denna skada inte sätter totalt stopp. Hon är 11 år i år så vi har flera bra år till framför oss om allt går vägen.

När vi ändå pratar skadade hästar så verkar Kakan krya på sig fint. Vi har nu tagit av gipset, och hon har bara ett tjockt bandage samt en gips-skiva på framsidan av benet som hon får vara utan 1 timme om dagen.

Det är dags att börja stretcha senan men försiktigt försiktigt och lite i taget. Så senan inte läker ”för kort”, liksom. Hon är vid glatt humör och får gå en ca 100m lång promenad om dagen, haha.Outlook-legwmosc Copy

Vi masserar henne mycket och tar hand om hennes rygg och länd för att hon inte ska bli för stel och öm när hon står still så mycket. Om 1 vecka ska bandaget läggas om helt, sen är det 3 veckor tror jag tills vi ska tillbaka till Strömsholm där det ska ultraljudas och kollas upp igen helt enkelt. Hoppas på goda besked!

De andra hästarna sköter sig bra. Rasputin börjar faktiskt slappna av mer och mer och är trevlig att rida, tillridnings och försäljningshästarna är duktiga och känns bra, Bazinga är jättefin och känns pigg och fräsch, Ullis har varit livsfarlig senaste dagarna när det ramlat snö från taket på ridhuset men igår gick det att genomföra ett pass någorlunda bra.

Greta kändes lite tung och tråkig i slutet av förra veckan så hon fick vila ett par dagar, och kändes pigg och glad igen igår! Så jag hoppas vi slipper mer otur nu och kan fortsätta året framåt utan större problem!

Rid lugnt!

Outlook-qrndkffz
Rasputin.
Outlook-gacrzlho Copy
Försäljningshäst-Kalle.
Outlook-xmdwn0ui Copy
Söt-Greta.

 

Cornelia Rylén
7 februari 09:21

Bildbomb på Zaga – en liten fröken med humör likt sin mor

Bildbomb på Zaga – en liten fröken med humör likt sin mor

Idag tänkte jag bjuda på en fin liten bildbomb på Zaga (e. Ike – Sydney)! Mikas kompis Rebecca var här och hängde förra veckan, och fotade en liten snabbis när Zaga gick bananas i hagen! Så kul!

Dessa fina bilder är alltså tagna av Rebecca Adnell! Tack!

Det är så himla roligt med denna lilla Zaga, är så glad i henne! Är glad över att hennes mamma är Zwiggy, är glad över allt hon gör som påminner om Zwiggy, och är glad att hon verkar så himla fin och positiv!

Däremot minns jag också Zwiggys sämre sidor, haha. Jag minns att vi aldrig kunde leda henne till veterinärbesiktning de första 3-4 åren på tävling, vi fick sadla på, rida dit, sadla av, besiktiga och sen sadla på och rida tillbaka igen. Hon var livsfarlig att leda verkligen, för alla runt omkring. Men det gick över, minns kristallklart första gången jag kunde leda Zwiggy och Carro SAMTIDIGT utan att känna mig stressad. Det var en såndär gyllene stund i livet, haha.

Jag ser det humöret i Zaga också, men hoppas att vi kan uppfostra henne i tid. Vi är stenhårda och tolererar inga dumheter men det är inte alltid helt lätt när man leder både Zaga och Zwiggy samtidigt från hagen t.ex. Men vi jobbar på, Zaga är duktig!

Så roligt att ha de små hemma på gården och vara med hela tiden!
Det var det för denna gång!

Cornelia Rylén
4 februari 14:33

Tävlingsdags igen efter långt uppehåll

Tävlingsdags igen efter långt uppehåll

Hallihallå!
Veckorna flyter på nu känns det som. Tävlingarna närmar sig. Har varit ett extra långt avbrott från tävlingar för min del eftersom att jag åkte till Mexiko i November och fick helt enkelt pausa lite tidigare än vanligt. Men jag tror jag har fått tid att förbereda hästarna! Hade jag haft lite närmre och lättillgängliga tävlingar nu i början av året hade det suttit ännu bättre. Nu har vi valt att avstå några av de större tävlingarna i början av säsongen pga planeringsmissar och avstånd.

Men jag har bara Rasputin som ska gå stora klasser direkt, jag är trygg med honom och tror vi löser det ändå. Hoppas kunna ta mig ut för lite miljöträning någon gång innan hans första start i Kungsbacka v10. Vi var ju med på en clinic för ett par veckor sedan med mycket folk på läktaren, så det är jag väldigt glad för, att han fick lite miljöträning ändå.

Annars rullar det på, alla hästar rids nu förutom Zwiggy och hennes Zaga. Det är bara Carro som vi inte vet den exakta hälsostatusen på egentligen men hon skrittas och ska börja travas lite (förutsatt att hon inte är två meter upp i luften).

Jag var iväg och hoppade Bazinga i nytt ridhus i lördags, och slås av vilken fantastisk häst det är. Vilken kapacitet hon har, ger verkligen en helt fantastisk känsla. Hon tittar till lite ibland på läskiga hinder, men bara när hon är några galoppsprång iväg, jag får aldrig känslan av att vi inte kommer över. Hon har aldrig stannat på ett hinder sen hon var 3-4 och lite för fjantig och energisk för sitt eget bästa. 

När hon började hoppa ”vanliga hinder” som 4-5åring så minns jag att jag sa att man kunde känna av det dunder som jag trodde skulle komma med åren. Jag börjar känna dundret! Det är tufft. Jag tror hon kan hoppa stora klasser, hon har rätt kapacitet och rätt inställning till hinder. 

Cblogg1

Till Kungsbacka ska vi ha med oss 4 hästar, Rasputin ska gå 145-145-150cm klasser. Greta ska gå 130-130 och ev 135cm om hon tar sig till final. Bazinga ska gå 120-130cm, beroende på hur hon känns så går hon antingen 120, eller 130, eller ingen klass alls som tredje klass. Sen ska Loppan (Edelfee) som är här på tillridning få följa med, hon ska gå 120-120 och ev 125cm.

Så det blir roligt!
Det var allt för denna gång, rid väl!

Cblogg2
Världens sötaste Greta.
Cornelia Rylén
1 februari 11:30

Bra nyheter och väldigt tråkiga nyheter

Bra nyheter och väldigt tråkiga nyheter
Kakan, som har blivit av med sitt gips.

Hejhopp!

Idag har jag bra nyheter, och väldigt tråkiga nyheter. Dom tråkiga nyheterna är att Ilona tyvärr kastat sitt föl. Så otroligt sorgligt, vi såg så mycket fram emot den avkomman. Ilona har varit min tävlingshäst sen några år tillbaka och startat upp till 135cm, men hon blev mer och mer osäker på tävling och efter att vi försökt i över 1 år med att börja om från början med henne och stärkte självförtroendet, så fungerade det ändå inte på tävling.

Det gick i 110-120 klasser, men inte mer. egentligen hade hon enorm kapacitet, alltså en av de bästa hästar jag suttit på hoppmässigt. Men huvudet var inte som det skulle och hon var helt enkelt för feg. Vi visste inte vad vi skulle göra med henne och då skadade hon sig i början av förra våren och då valde vi helt enkelt att betäcka henne. Hon var dräktig med Cooper vd Heffinck och det var så spännande. Men tyvärr finns det inte mer. 

Veterinär har varit ute och tagit prover för att se så det inte är något virus det beror på. Men veterinär kunde också bekräfta att fölet var missbildat och det var därför Ilona kastat det. Så det känns ändå ”bra”, att inte Ilona verkar sjuk. Ilona är såklart trött och nedstämd men äter och rör på sig. Lider så otroligt mycket med henne, det känns så himla tråkigt. En riktig sorg och förlust. 

Img-20190131-wa0012Img-20190131-wa0008

Ett par goda nyheter är bland annat att Korven (Corvara) som också är dräktig, faktiskt fortfarande är dräktig! Hon mår bra och börjar bli ordentligt rund. Även min 1-åring Hidden Heliodor mår bra, trots att han skadar sig hela tiden. Jag tror det blir en otroligt vacker häst.

Ilona, Corvara och Hidden Heliodor står uppstallade på samma ställe, där de kan gå på lösdrift. Men bor faktiskt inomhus om nätterna, vi har tyvärr inte platsen hemma.

Img-20190131-wa0014
Corvara.
Img-20190131-wa0007
1-åringen.

En annan bra nyhet är att vi var iväg med Kakan (Cupcake PWR) som skadade sig väldigt illa för ca två månader sedan och slet av hela senan på höger bakben. Hon blev akut opererad på Strömsholm och har stått med gips i sin box sen dess. Gipset fick tas av vid återbesöket!

Nu har hon ett tjockt bandage istället med en skena på framsidan. Läkningen såg bra ut men det kommer ta tid. Men nu verkar det som om det inte är allt för långt bort att min stackars fina häst i alla fall kan gå ut i hagen eller åtminstone ett varv runt stallet!

Vi håller ALLA tummar för att det ska läka på bästa möjliga sätt!

Img-20190131-wa0000

Sen Kakan fick av sig gipset så har hon sovit hela dagarna, innan kunde hon inte ligga som en ”vanlig” häst ligger ner, men nu verkar hon kunna ligga mycket mer bekvämt och tycker livet är så mycket bättre igen!
Det var allt för denna gång!

Cornelia Rylén
28 januari 16:33

Iskallt i ridhuset och hunden Mårten envisas med att vara med

Iskallt i ridhuset och hunden Mårten envisas med att vara med
Min lilla hund Mårten som envisas med att vara med i ridhuset i kylan. Gott med grenar tycker Kakan.

Livet på gården är kallt nu, här om dagen hade vi 16 minus på morgonen. Känns kallare i ridhuset när jag går in där cirka 07:30 på morgonen, som om all kyla från natten har samlats där och vill slå mig i ansiktet. Jag har givit upp mina smidiga ridvantar, ökat antal strumpor i stövlarna och har fodrade ridbyxor. Jag överlever, men jag saknar ett något varmare klimat där man kan ha smidig uttrustning på sig när man rider för att få bättre känsla. Det är i alla fall inte lerigt!

Hästarna känns fina, Bazinga har varit jättebusig hela veckan. Näst intill knäpp, faktiskt. Har haft två inbokade provridningar på henne men dom avbokades i sista sekund, tyvärr. Mamma tror ”det är någon mening med det” men jag vet inte ja, haha! Hon känns väldigt fräsch, spänstig och börjar arbeta i bättre balans fram till hinder nu. Planen är att ta med henne till Kungsbacka vecka 10 där hon får debutera 130 cm om hon känns bra! Skulle vara jättespännande.

Cornelia3
Kyligt i morrhåren efter ett svettigt pass! Tittut!

Under veckan har vi varit iväg med Greta till ett annat ridhus i närheten för att miljöträna lite och hoppa. Hon har varit så himla fin och lugn hemma men när vi kom dit så bockade hon iväg direkt när jag hoppade upp och det tog några varv i galopp innan vi kunde vara lugna nog för att trava som vanligt, haha.

När hon varvat ner lite så hoppade hon väldigt trevligt, fick en positiv och fin känsla även på ett par lite större hinder så det var roligt, ser så mycket fram emot att följa vad denna häst kan göra framöver!

Cornelia1
Greta från i veckan när vi var iväg.
Cornelia2
Greta!

De andra hästarna rullar på också, Rasputin har mest jobbats från marken denna vecka efter clinicen, lugnt arbete i pessoa-selen har det blivit. Nu får han två dagars vila under helgen för lite återhämtning. Kommande 2-3 veckor kommer vi köra styrka och sen kommer vi börja förbereda oss för Kungsbacka v 10 där han ska direkt in och hoppa 145-145-150cm klasser. Spännande!

Lilla Kakan kämpar på med sin boxvila, vi underhåller henne med massage varje dag, borstning, hon får extra mash, slickstenar hit och dit och lite grenar. Blir spännande att se vad vi ska göra när gipset får åka av om några veckor. Hoppas verkligen hon kan återhämta sig!

Avslutar (se bilden högst upp) med en bild på min lilla hund Mårten, som bäddades in i filtar när han envist skulle sitta där i kylan och titta på när jag byggde upp hinder i ridhuset. Söt!

Det var allt för denna gång. Ha det fint, rid lugnt!

Cornelia Rylén
25 januari 08:37

”Ni bara måste se det här klippet på Carro!”

”Ni bara måste se det här klippet på Carro!”

Jag måste dela med mig av förra veckans roliga klipp på min Carro! Carro har ju vilat mer eller mindre sen förra hösten, då vi kände att hon inte hoppade helt som vanligt. Ju mer hon vilade ju sämre blev hon, och sen dess har vi försökt hitta problemet. Vi har tillsammans med veterinär hunnit komma fram till ett upplägg som vi hoppas ska fungera, och just nu är det dags att börja skritta uppsuttet och sen påbörja travintervaller.

Filmen visar när jag skrittat henne ett par varv och sen kortat tyglarna för att jobba henne lite lösgörande i SKRITT, jag hade ingen tanke på att trava alls. Känner hur taggad hon är när hon går och spänner sig, och sen får hon fnatt, haha. Red ju utan stövlar för att jag bara tänkt skritta eventuellt trava en långsida om hon var lugn.

Sen hoppas jag av hela mitt hjärta att hon kan bli frisk och hålla sig frisk så vi kan komma tillbaka till tävlingsbanorna igen. Hon har ju faktiskt tävlat upp till 155 cm klasser och är 11 år i år, så hon är inte så ungdomlig och orutinerad som hon kanske verkar i detta klipp!
Det var första uppsuttna skritten på någon månad. Hon är i alla fall söt, och glad! Efter denna dag har vi sadlat och tränsat och bara gått med henne i ridhuset samt sprungit ett par långsidor, haha. Hoppas sätta mig upp snart igen och hoppas hon håller lugnet och kan sättas igång nu som en vanlig häst!

Cornelia Rylén
20 januari 22:30

”Rasputin lugn och trevlig på clinicen – över all förväntan”

”Rasputin lugn och trevlig på clinicen – över all förväntan”

Halloj!
I lördags så hade jag den fina möjligheten att vara med på en clinic för Fredrik Jönsson! Jag skulle ha med en svårklasshäst och Rasputin ställde upp.

Img-20190119-wa0000
Här är vi innan avfärd mot clinicen.

Rasputin har varit helt vild hemma, har knappt kunnat trimma honom. Har ridit långa pass senaste veckorna i hopp om att lugna ner honom, men inte känt någon direkt effekt hemma. Han blir så fruktansvärt spänd hemma och så fort han söker sig ner i lägre form så blir han rädd för något och hoppar till, och är tillbaka i spänning igen. Det är ett evigt jobb bara med att få bort spänningen, som i sig inte är speciellt svårt, det är bara inte långvarigt när det släpper, haha.

20190119_081931

Han jobbar otroligt bra i pessoaselen så där går han flera dagar i veckan. Vi har i alla fall jobbat på inför denna clinic med förhoppningen om att han skulle hålla sig lugn, och det fungerade jättebra! Han var väldigt lugn och trevlig, över all förväntan.

När han kom in i stora ridhuset där clinicen skulle äga rum, så var han väldigt spänd. Då kommer hans gamla ryggskada fram lite och han upplevs ojämn, tar ett kortare steg med vänster bak. Men för er som var där och eventuellt blev oroliga, ni kan vara helt lugna. Rasputin mår finfint och är genomkollad många många gånger sen skadan ägde rum för 6-7 år sen. 

Outlook-l0k0iohu

Rasputin varvade ner så fort vi satte igång med träningen. Vi började med en S-båge över cavalettibockar, jag har aldrig hopptränat Rasputin tidigare och visste inte riktigt hur han skulle uppföra sig. Hemma är han ju som sagt väldigt svår och spänd men innerst inne är jag ändå trygg i att jag har bra koll på honom på marken, han är ju väldigt lyhörd även om inte lydnaden alltid syns då han blir spänd.

Han gjorde denna S-båge väldigt fint, det var något byte som kom lite sent vid ett tillfälle, typ. Sen hoppade vi lite mindre hinder på en linje. Hindren höjdes successivt och vi hoppade igenom lite olika linjer. Rasputin kändes fin hela tiden, det var någon av rundorna bara där han blev lite het och spänd, men det gick över som tur var!

Det var väldigt trevligt alltihop, det var enkla linjer med generellt lite längre distanser, eller för mig lite längre distanser. Jag hoppar ofta i lite undertempo hemma, väl medvetet för att träna styrka. Upplever inte att jag haft några problem med ”tävlingstempo” trots det.

Och på just Rasputin lägger jag ogärna upp tempot för tidigt, det orsakar bara spänningar och stress. Så där fick jag ta in ett galoppsprång extra under första delen av träningen, tackar och bockar för det! När hindren blev något högre så kunde vi enkelt gå på de tänkta antalet galoppsprång.

Det var en bruten linje från ett räcke till en räcke-räcke kombination med två galoppsprång, där behövde vi låta galoppen flyta på rätt bra för att nå fram utan stress, vilket gjorde det rätt kort i kombinationen. Det var hälsosamt, men också alltid lika roligt att känna hur försiktig Rasputin är. Det är verkligen en fantastiskt fin häst med så många kvalitéer.

Här nedan är film från sista rundan vi gjorde. Det var roligt att få vara med och jag är glad att Rasputin fick sig en genomkörare på bortaplan dessutom inför en hel del människor, bra dag helt enkelt! Tack alla inblandade!

Cornelia Rylén
16 januari 07:59

”Folk litar för mycket på övningar”

”Folk litar för mycket på övningar”
Cornelia Rylén, bloggare på Ridsport. Foto: Natalie Lindholm.

Hallå!

Jag gjorde ett inlägg på min instagram där jag bad om lite tips om vad jag skulle blogga om, något speciellt tema eller liknande. Direkt kom det in en massa önskemål om övningar, för att förbättra det ena eller det andra.

Insåg direkt att jag vill skriva på bloggen om att övningar är otroligt överskattade.
Överskattade är kanske fel ord. Men jag tycker folk litar för mycket på övningar. En övning är ingenting värd om den genomförs slarvigt. En övning är inte till för att lösa alla dina problem. DU är till för att lösa problemen. 

De övningar jag möjligtvis kan köpa är dem som hjälper lite oavsett ryttarens inverkan, som studs och enklare serier. Där det finns chans att bygga styrka hos hästen utan speciellt mycket teknik. Däremot kan du få ut otroligt mycket MER av enkla övningar om du tänker till lite. Inte bara tar dig från A till B, utan funderar på vad man vill få ut av det hela.

Jag har egentligen ingenting alls emot övningar. Jag gillar övningar. Det är för mig som tränare ett trevligt sätt att variera lektionerna och hålla eleverna sysselsatta. Men uppstår problem under en lektion, så tar jag ju i princip aldrig hjälp av en övning, utan vi snarare avbryter övningen och löser problemet.

Själv gör jag inte övningar speciellt ofta, bara styrkeövningar. Jag tycker det handlar om teknik och kontroll. Jag tycker ryttare generellt (på en relativt låg nivå, dvs ej professionella ryttare) är rätt dåliga på att tänka på vad dom gör som ryttare. Hur blir ALLT man gör bättre? Spendera mer tid åt att känna. Hur känns det? Hur bär sig hästen, vilket typ av steg har den. Vad gör vi åt det? RID mer med hästen.

Det lallas runt för mycket, i all välmening absolut, förstå mig rätt. Men jag tycker många ryttare spenderar till exempel en hel framridning utan att göra något vettigt, väntar på bättre tider ungefär. Uppmärksammar saker som att ”hästen känns spänd” eller ”jag tycker den känns stark i höger varv” till exempel, men gör ingenting åt det och funderar inte på vad det kan bero på. Jag förstår att alla inte vet hur man löser problem, att man inte vet vart man ska börja. Men har man verkligen försökt? Har man funderat, lugnat ner sig, och känt efter? 

Det är lite som att man tror att man inte lär sig någonting förrän man får en uppgift eller en övning. Jag tror att man lär sig mest bara av att utveckla allt man gör, stort som litet. Ridning är ju fantastiskt på det viset, det finns SÅ mycket att göra.

Vet inte hur långt jag kan dra detta riktigt, har svårt att göra en riktig poäng av det. Jag tycker bara det finns så himla mycket att experimentera med, känna sig fram till, lära sig och ha roligt med utan att man får en övning framförsig. Det kan handla om både markarbete och hoppning. Och jag tror många missar det, inte tänker på det. Har så bråttom att lära sig att man inte lär sig något, ungefär.

Så jag avslutar väl det hela med att ni får se det som ett tips, känn efter mer, fundera mer (blanda inte ihop detta med att över-analysera, jag menar bara att man ska fundera på hur allt hänger ihop, backa bandet lite och hitta orsaken, stor som liten, till varför det känns som det känns) och variera ridningen mycket, vad ni än gör!

Rid väl och beröm era hästar mycket!

Cornelia Rylén
12 januari 11:05

Hoppglädje deluxe med unga Zaga

Hoppglädje deluxe med unga Zaga
Unga Zaga visade sig tycka det var superkul att hoppa hinder när hon besökte ridhuset. Foto: Privat

Tjoho! Idag tänkte jag bjuda på lite glädje i form av min fina fina lilla skitunge till häst, Zaga! Hon är nu 7,5 månader gammal och så himla skön.

Men, först måste jag rätta till en miss jag skrev i förra inlägget, jag fick skäll av Linus. Jag skrev att om man tippar hästen med spöet mer än två gånger så blir man utesluten. Men icke, säger överdomaren. Man blir nämligen avstängd, till och med. Linus påpekar också att jag för ett par år sedan inte hade någon aning om att man blev utesluten på tredje stoppet i 1,10 cm klasser och lägre, inte på andra stoppet som jag trott. Det har inget med saken att göra men han tyckte jag skulle skämmas.

Så, då var det avklarat, jag ber om ursäkt för den felaktiga informationen. Nu till det lite roligare!

Vi tog med oss Zaga (hon heter egentligen Ziksághzagazóoo och är efter Ike – Sydney, dotter till min gamla tävlingshäst Zwiggy som hoppat upp till 1,50 cm med placering) ner till ridhuset när vi skulle plocka bort alla hinder och bommar, och lät henne leka lite. Hon är rolig för hon får direkt spelet och springer runt runt, över alla bommar som finns, jätteglad.

Hon verkar liksom inte spänd, upprörd eller rädd, bara glad. Lite upprörd blir man ju såklart när man springer för sitt liv non stopp i flera minuter trots att man är en otränad liten räka, men hon är så söt! Hon uppför sig som att hon är ute på ett stort äventyr och har kul!

Hon sprang samma ”runda” varv efter varv, över galoppbommar och två bommar som låg på en linje. Efter 5-6 varv över samma saker så la jag upp en av bommarna hon sprang över, så det blev ett snett räcke, hon tvekade inte en sekund utan hoppade bara lite högre, haha. Så himla rolig.

Hon är väldigt vänlig, men varken jag eller Mika vågar lita på att hon inte kommer springa rätt över oss om vi inte flyttar på oss, hon liksom fäster blicken i en och springer rakt mot en, jättesöt men även fast hon är en liten fjant så får man nog rätt ont om hon springer rakt in i en med full kraft, så vi hoppar helt enkelt undan utan att ta risken.

Vi hade väldigt roligt, det är en rolig häst att umgås med och titta på. Väldigt personlig, glad och knäpp, samtidigt samarbetsvillig. Ska bli så himla kul o se hur hon blir i framtiden, förhoppningen är ju min nästa tävlingshäst, såklart!

Här kommer lite videos, hoppas ni tycker hon är lite söt och rolig som jag tycker, även om jag förstår att jag kanske är lite partisk.

Cornelia Rylén
10 januari 12:05

Sprucken tävlingsplanering och clinic på G

Sprucken tävlingsplanering och clinic på G
Cornelia och Rasputin i höstas.

Tjoho!

Hoppas ni lärde er något av svaren från Linus i senaste inlägget! Jag har verkligen lärt mig MASSOR sen jag träffade honom. Jag hade ingen aning om att man endast fick ”tippa” hästen med spöet max 2 gånger under en ritt och sen blev man utesluten om man tippar igen. Nu brukar inte jag slå mina hästar så det är inget problem, men jag hade ändå ingen aning. Det är nog inte många som vet eller tänker på. Synd att det inte utesluts fler pga det tycker jag personligen, men är som Linus skrev antagligen svårt för domare att se ordentligt i alla situationer.

Nåja. Min tävlingsplanering sprack något då två av dom första tävlingarna innan de stora meetingen drar igång, avbokades! Men vi får hitta på något, åka iväg till lite andra ridhus osv. Är väl ingen panik egentligen, Greta är fortfarande jättesvullen i ett bakben, jag blir så TRÖTT. Hon har varit svullen där i en månad nu och det blir i princip bara värre. Mugg har brutit ut och det är ett lite ”jack-aktigt” sår under kotan som vi tror spökar mest. Hon är fortfarande inte ett dugg halt eller störd av det, men man vill ju inte rida för hårt ändå, inte överanstränga benet. Rider henne varje dag ändå för att hålla svullnaden nere någorlunda under dagen. Sen behandlar vi ju muggen ordentligt men det tar tid. Jag får inget vettigt gjort i ridningen liksom, vi bara lösgör och joggar.

Vi har tyvärr tråkig mark, det är många hästar som får mugg här. Så har det alltid varit genom alla år (så det verkar inte relaterat till foder osv). Det verkar vara något i jorden eller liknande, någon bakterie. Tråkigt är det!

Greta är i alla fall otroligt snäll och mysig, tur!

Cornelia
Greta gosar och Challe med sin kompis! Lite skillnad i storlek..

Min 8-åring Challe (Chini con Careme, efter Careme – Chin chin) är igång nu igen och börjar hoppa lite smått. Han står hos en elev till mig i närheten och han ska säljas. Så han kommer hit titt som tätt så får jag skutta honom lite, hoppas kunna visa honom för kunder om ett par veckor.

Han känns pigg och fräsch!

Det såg SÅ himla roligt ut när han kom hit sist, då hade min elev med sig sin ponny också och trimmade den samtidigt som jag red Challe, det är en liten C-ponny och Challe är väl en stadiga 176 cm.

Cornelia2
Challe!

Annars flyter det på. Jag ska vara med på en clinic nästa helg med Rasputin. Jag har aldrig hopptränat med honom någonsin så det blir kul att göra det inför folk, haha. Vi trimmar på, han är helt otroligt taggad, pigg och spänd men börjar nästan kunna reglera galoppen och ta förhållningar lika bra som mina unghästar….

Rasputin 13 år vunnit 150 cm, olydigast i stallet. Nejdå, men han är så otroligt taggad och det är också vad som gör honom till en bra hopphäst, hans vilja och attityd, inte lika lätt att kontrollera bara. Han är väldigt lyhörd, men inte lika lydig. Han känns fräsch i alla fall och jag är så taggad på att komma igång och tävla honom igen, lite större hinder!

Cornelia3
Fina Rasputin. Stretch är mysigt!

(Stallchef-Mika vill att jag ber om ursäkt för alla flärpar som hänger ut på denna bild ovan…….. förlåt).

Tack för denna gång!

Cornelia Rylén
6 januari 09:21

Sambon Linus tar över och svarar på följarnas domarfrågor

Sambon Linus tar över och svarar på följarnas domarfrågor
Linus tar över bloggen den här gången.

Hallå!
Denna gång tar min sambo Linus över bloggen! Via min instagramsida har mina följare fått chansen att ställa frågor som han kommer att besvara här! Vi börjar med en liten presentation:

Vem är du? Hur länge har du varit aktiv som hoppdomare/överdomare och hur trivs du med det?
Jag är Linus, 29 år och sambo med Cornelia. Jag har alltid älskat att hålla på med djur men började med hästar först som 19-åring. Ville få en fast tid i veckan att göra något roligt så skrev in mig på en ridskola. Gillade det direkt men tyckte utvecklingen var för långsam. Grannen råkade då behöva en medryttare så antog den uppgiften och sen har det spunnit vidare ifrån det.

Sommaren 2012 fick jag en impulsidé under Falsterbo att domare vore en kul grej att vara. Jag kontaktade då en etablerad domare, satt med henne lite och tyckte det var svinkul.  Fixade fram rekommendationer, klarade utbildningen och har varit aktiv domare sen juni 2013.

Fram till förra sommaren tyckte jag att överdomare verkade vara ett riktigt skitjobb men tog den utbildningen då det är/var stor brist på överdomare i länet och folk tjatade. Sen är det aldrig fel att vara mer utbildad än vad som behövs. Fick en hel drös med uppdrag direkt och överraskades över hur aktivt arbete det är. Man har alltid något att göra samtidigt som det är en väldigt social och problemlösande uppgift vilket passar mig perfekt.


Okej, toppen! Here we go, härifrån är det Linus som tar över:
Innan jag svarar på några frågor måste det klargöras att vissa saker i TR är tolkningsfrågor som olika domare tolkar på olika sätt. Jag kommer svara utifrån mina bedömningar och försöka vara så tydlig som möjligt.

Hur ser riktlinjerna ut för användning av spö? Jag har för mig att jag läst att ridspö får endast användas Tre ggr under ritten ( ”tipping”?) Gäller detta endast from en viss nivå?
Det finns strikta regler när det kommer till spöanvändning och hur ett spö får se ut.

Generellt kan man säga att allt som inte är en ”tippning” på bog eller bakom sadeln är förbjudet och ska medföra avstängning. När det gäller tippning är det endast tillåtet två gånger under ritten och vid den tredje så blir du avstängd. Dock är det så att tippningar kan vara svåra att se för domaren i tornet vilket tyvärr gör att folk kommer undan.

Hur stort får nosludd vara på nosgrimman?
Det finns ingen reglering över nosludd så det kan vara hur stort man vill bara det inte blir en säkerhetsrisk av någon orsak.

Man ska inte förväxla det med ”blinkers” eller skygglappar på sidostycket, där får diametern inte överstiga 3 cm.

Hur går utbildningen till för att bli hoppdomare/överdomare?
Den ändras lite då och då men för mig så krävdes en först en rekommendation för att få gå B-hoppdomarutbildningen. Sen var det 2 dagars utbildning följt av 24h (lite osäker på antalet timmar) praktik i olika domartorn med olika domare och efter det 2 dagars kurs till med ett prov. Det provet analyseras sen av 3 av våra domarutbildare som avgör om man blir godkänd eller inte. Och klarar man sig får man döma upp till regional nivå 130-hoppning

Efter 4 år får de som varit aktiva nog gå utbildningarna för att bli A-domare eller överdomare. Överdomarutbildningen var endast under 2 dagar men ett slutprov.

Kan Linus döma en tävling där du är med och tävlar? Och isf, hur tycker ni det båda är?
Jag får döma när Cornelia rider. Det har inte varit några problem under de tävlingarna, har nästan mer koll på så hon sköter sig och har rätt utrustning än de andra.

Hur ser de ut nu? Måste man tävla i kavaj eller kan man tävla med en långärmad tröja och säkerhetsväst?
Från regional tävling är det kavaj som gäller för ryttare utan väst om inte överdomaren sagt annat.

Är det så att ryttaren använder väst så räcker det att ha en tröja eller skjorta för att vara reglementsenligt klädd.

Att det ska vara långärmat är numer borttaget oavsett ålder på ryttaren.

När det kommer till klädsel så ska man veta att en domare/överdomare inte kan förbjuda ett ekipage att starta. Det man kan få om man inte är reglementsenligt klädd är en straffavgift om högst 1 500 kr. (Västen går som utrustning och måste vara knäppt när man sitter till häst/ponny)

Hur kommer det sig att domare överlag inte ger fler ryttare varningar? Har sett flera gånger hur ryttare piskar och sparkar sina hästar på ett sätt som inte är tillåtet. Men domaren säger ingenting? Varför?
Kan såklart inte svara för andra men när jag var ny som domare så var det väldigt tufft att säga ifrån, speciellt till etablerade ryttare. Det blir en tolkningsfråga och ju bättre man kan sitt reglemente och känner trygghet i sin roll som domare desto lättare blir det att säga ifrån.

Att säga ifrån är självklart en del i vårt arbete men man blir lite ställd de gånger någon går på sin häst hårt framför ögonen på en och kan tappa handlingsförmågan.

Jag själv har blivit mycket bättre på det och har inga problem att säga ifrån längre.

Finns det en regel som säger att man MÅSTE ha vita ridbyxor vid hopptävling? Bara hört att de måste vara ljusare än kavajen, men folk säger olika. Vad gäller?
Det finns inga regleringar alls när det kommer till färger på klädseln, så du kan blanda bäst du vill så länge du tävlar i Sverige 🙂

Varför gäller olika regler gällande exempelvis bett på ponny och storhäst? Varför har man gjort en skillnad där?
Den biten är till största delen tagen från FEI:s internationella reglemente.

Jag har såklart inte skrivit TR men skulle tro att det har med ”mognad” att göra – vad man anser att unga ponnyryttare kan hantera och inte.

Vad är det som gör att man inte får tävla ponny på peewee-bett?
Reglerna för ponnybett är en enda röra som är svår för alla att hålla ordning på.
Men några generella regler kan man lätt förhålla sig till

  • Bettet får inte vara smalare än 10mm på smalaste stället.
  • Bettet ska vara i originalskick. (du får alltså inte tejpa bettet, byta kindkedja eller liknande)
  • Mundelen får inte bestå av mer än 3 delar (Inga rullar eller liknande är okej)
  • Kindkedjan ska vara av läder eller metall.
  • För ungponnyer (4-6år) är reglerna striktare

Är man osäker på bett så fråga överdomaren på plats innan start.

Får man tävla på ett sweet iron-bett med storhäst?
När vi pratar häst kan man säga att bettslingen är fri bara bettet inte skadar hästen på något vis.

Vad är de vanligaste sakerna du får rycka in och säga till om på tävlingar? Brukar du stå och övervaka något på framridning/framhoppning ? 🙂
Jag placerar mig alltid på framhoppningen och håller mig där förutom när banan sak besiktigas eller något händer.

Brukar ställa mig vid ingången så jag lätt kan kolla över allas utrustning när de passerar och ser till så alla sköter sig under framhoppningen.

De vanligaste saker folk missar är bakbensskydd och sporrar på ponny.

Det är många som inte är medvetna om att 7-åriga hästar räknas som unghäst när det gäller skydd och har därav fel bakbensskydd.

Att starta bland de första i ett stort startfält är det inte så många som vill. Exempel kan då vara att man har fått 4 fel och tror därav att man inte ska få placering när det är så otroligt många kvar. Man åker hem och ser senare att man blivit placerad men inte är vid tävlingsplatsen och kan komma in till fots. Varför blir det straffavgift?
Straffavgift utdelas till personer som inte dyker upp till prisutdelning utan att ha frågat om lov. Om man uteblir helt enkelt.

Så hamnar man i situationen du beskriver så skulle jag rekommendera att ringa till överdomaren och förklara läget. De flesta har förståelse och är det ingen större klass brukar det inte vara några problem.

Måste man tävla med väst hela året även fast man är 18? Dvs att man slipper väst när man är 19 år.
Ja! Västen ska sitta på och ordentligt knäppt under all ridning på tävlingsplatsen hela det år man fyller 18.

Sett flera ponny ekipage som använder teknikskydd på tävling – inga ser. Hur tycker ni man ska göra för att ha bättre kontroll av vad som används som utrustning?
Det mest troliga till att folk använder fel utrustning är okunskap. Det ligger på överdomarens ansvar att se över utrustningen hos ryttarna men det är inte alltid man hinner med alla. Jag tycker att ser man någon som har ett så tydligt fel som teknikskydd på ponny ska man säga till antingen ryttaren/förälder eller öd så snart som möjligt.

Fråga från Cornelia: Det kom MÅNGA frågor angående bakskydd och skydd generellt ang både ponny och storhäst, unga och äldre hästar. Kan du förklara det från början? Vilka får tävla med vad och när?

På frambenen finns inga regleringar mer än att den totala vikten inte får överstiga 500g/ben. (Gäller ponny, storhäst och unghäst). När det gäller bakben så har ponny och unghästar (4-7år) samma regleringar. De ska ha så kallade ”unghästskydd”, det är släta skydd som endast skyddar insidan av kotan med oelastisk kardborreknäppning.

Så, för ponny samt unghäst gäller:

  • Varje skydd får väga maximalt 200 g
  • Den rundade delen av skyddet måste täcka insidan av kotleden
  • Högsta höjd på skyddet  är 16 cm
  • Lägsta höjden är 5 cm
  • Skyddets insida måste vara helt slät
  • Endast oelastisk kardborreknäppning är tillåtet och ska knäppas på utsidan
  • Inga andra skydd/utrustning förutom boots kan användas tillsammans med ovanstående

Skydden ska vara utformade på det här sättet för att det inte ska finnas någon som skapar obehag eller ”nyper till”, man får alltså inte ha någon form av skydd på ponny eller unghäst som har syftet att påverka deras språngkurva.

En sak som kan vara värt att tänka på är luddskydd. Vissa domare anser att dessa är släta på insidan och andra inte så det kan vara olika från tävling till tävling. Sen vid blött väder är det lätt att de suger åt sig vatten och blir för tunga.

På hästar 8 år eller äldre är det 500g/ben som gäller fram som bak så länge det inte skadar hästen.

Det var svar på de frågor som trillat in och jag hoppas att alla hängt med. Är det så att man är osäker på regler så tveka inte att fråga domare eller överdomare, vårt jobb är att hjälpa de som tävlar, se till att tävlingarna sker rättvist och att hästarna inte far illa.

En rolig ändring för 2019 är att de släppt helt på reklamregleringarna upp till nationell nivå så nu kan ni alla se ut som hockeyspelare om ni vill 😉

Det var allt för denna gång, vi hörs säkert igen! /Linus

Cornelia Rylén
3 januari 11:33

Cornelias blogg: ”Det här är bland det värsta jag sett…”

Cornelias blogg: ”Det här är bland det värsta jag sett…”
Lortgris!

Alltså, jag har en försäljningshäst hemma som heter Kalle. Eller, han heter Qubeck, men kallas Kalle. Han är jättesöt, snäll och kommer hoppa väldigt bra när han slappnar av…. MEN, det är VÄRLDENS lortigaste häst. Det är verkligen helt otroligt. Han rullar sig varje dag ute, där det är som mest lera.

Igår hade vi riktig otur med vädret för det var en stor pöl i hans hage med vatten och lera, ni vet sådär riktigt lös lera men som ändå stelnar sen? Japp, hela hästen täckt i det. Bland det värsta jag sett i smuts-väg, haha. Jag orkar inte…

Lera1
Skitig men söt!
Lera3
Torkad lera…
Lera4
Får bli en annan hage när det är blött ute…

Svansen var verkligen helt dränkt, och gick inte att böja alls. Så den var helt enkelt som en hård pelare, haha. Vi fick spola av hela hästen i omgångar (vi har inte obegränsat med varmvatten) och täcket fick också givetvis spolas av flera gånger innan det kunde slängas i tvätten.

Nä, han får faktiskt gå i en mindre grushage när det är lerigt i hagarna hädanefter, haha. Det är inte rimligt att hålla på med detta dag ut och dag in! Men han är lite charmig ändå, jättenöjd.

Sen till en helt annan sak, på min instagram finns det ett inlägg uppe nu där man kan ställa hoppdomar/överdomar-relaterade frågor till min sambo Linus som är utbildad både hoppdomare och överdomare. Tänker att det kan vara roligt att han får svara på de frågorna i ett inlägg framåt helgen och diskutera lite TR-ändringar osv!

Så in och ställ frågor där, så hörs vi snart igen!

Cornelia Rylén
31 december 2018 09:26

”Känns lite tröttsamt nu – men snart dags att planera årets tävlingar”

”Känns lite tröttsamt nu – men snart dags att planera årets tävlingar”

Hejhopp!
Vardagen flyter på här trots jul och nyår. Det är en tråkig årstid då det är så förbaskat halt ute och jag tycker det blir en stor skaderisk att rida ut i skogen. Jag har ingen häst direkt som är jättelugn i skogen utan antingen vänder dom och vill hem eller så är dom superduper glada och spralliga.

Ska man ta en diskussion då så är risken för att dom halkar och skadar sig väldigt stor, så tyvärr får jag hålla mig inomhus nu till största del. Försöker sysselsätta dom lite extra med travbommar och varierat arbete. Det gör jag ju alltid, men vanligtvis kanske jag gör fler markarbetespass utan inslag av bommar.

Det börjar närma sig att planera inför årets tävlingar, men just nu känns det lite tröttsamt. Det var en tuff smäll att Kakan blev skadad och försvann helt från banorna. Ullis har varit lite skadad sen Falsterbo i somras och har precis börjat komma igång, så det är roligt. Rasputin är också alltid rolig att tävla. Jag ser fram emot att ta ut Greta på banorna kommande år, se vad som kan hända med henne.

Tanken är att Rasputin ska fortsätta prestera i 145-150cm klasser, och vi ska hårdträna att hoppa stort vatten, vilket han haft problem med innan. Ullis ska ut på banorna igen men jag tror det går rätt fort att komma tillbaka på samma nivå igen, hon är så tuff sådär. Träna smart med henne och inte tävla ihjäl oss utan sikta mot att ganska tidigt på utesäsongen debutera 145cm och se hur hon beter sig där. Hon har ju hunnit få flera vinster i 140cm under de få månaderna hon tävlade i somras, så det ser ljust ut!

Greta ska fortsätta hoppa 130cm klasser och se hur det känns, antagligen går hon snart upp i 135-140cm klasser utan problem.

Det är ju egentligen de hästarna jag har själv, Bazinga ska säljas. Men hittar vi inte rätt köpare så har vi heller ingen brådska, det vore riktigt roligt o se vad hon gjorde i 130-135cm och kanske 140cm klasser kommande år. Men vi behöver tyvärr sälja en bra häst då det blivit otroligt mycket utgifter pga den otur vi haft med skador.

Img_20181229_141809_268

Jag har flera trevliga tillridnings och försäljningshästar som också kanske får följa med ut och tävla, så hästar har jag egentligen inte brist på.

Det är bara tråkigt att Kakan var inköpt just för att ta sig an större uppgifter framöver och agera som min egna framtidshäst, men så blev det ju inte alls. Hon har skurit av hela senan på ett bakben och står just nu gipsad på box i ett par månader framåt. Kanske kommer hon tillbaka, det vet man ju aldrig, men prognosen ser inte tiptop ut. 

Jag kommer fokusera främst nu i början på att försöka samla poäng i Lövsta Future Challenge med Rasputin för att försöka kvala till Göteborg Horse Show. Det är två deltävlingar kvar innan det avgörs, först Kungsbacka och sen Borås. Efter det får vi helt enkelt se vart alla hästar är i sin utbildning och hur allt känns, och planera efter det!

Cornelia Rylén
27 december 2018 11:59

Cornelia Rylén: ”Jag ÄLSKAR ju bett”

Cornelia Rylén: ”Jag ÄLSKAR ju bett”
Så här glad blir jag över nya bett! Foto: Privat

Hallihallå!

Nu är julen över och det pågår något mellanläge innan nyår. Stallchefen är ledig och vi jobbar på.

Det blir inte lika effektivt utan Mika såklart men jag har samtidigt min käre sambo Linus hemma som hjälper till i stallet nu när han är ledig.

Jag försöker prioritera de hästar som är här på tillridning/försäljning när tiden inte räcker till alla hästar.

Corneliablog1
Hästarna som är på tillridning prioriteras. Foto: Privat

Jag har också prioriterat Greta varje dag då hon fortfarande är tjock i ett förbaskat bakben, helt obrydd och inte halt på något sätt men ändå svullen, suck.

Corneliablog2
Greta är fortfarande tjock i ett bakben. Foto: Privat

Vi lasrar och jag djupvågar om vartannat samt har henne lindad i hagen samt på natten. Klanthäst!

Corneliablog3
Vilken julklapp! Foto: Privat

Jag fick en julklapp från min sponsor i form av 5 helt nya bomberbett! Jag är SÅÅÅ taggad. Jag ÄLSKAR ju bett.

Så det gjorde mig glad, hittills är jag mycket nöjd med dom men har inte provat alla än.

Min vecka hittills har blivit lite rörig och jag har inte hunnit med så mycket vissa dagar, jag skulle visa Bazinga för kund den 27:e men det blev snabbt flyttat till den 26:e. Som tur är så hoppade hon fantastiskt fint och det var en duktig ryttare som provred, så det var roligt att se. Jag är ju generellt väldigt dålig på att sälja hästar för jag vill så gärna att det ska bli bra och har lätt för att se olika saker som skulle kunna bli problem osv, men med Bazinga så känns det i alla fall bra i magen att hon är välutbildad, snäll och har stor kapacitet, kommer hon till en duktig ryttare med goda träningsmöjligheter så bör det vara ganska riskfritt för alla inblandade!

Corneliablog6
Klar eller inte… Foto: Privat

Innan jag visade Bazinga för kund så behövde jag tvätta svansen samt klippa manen, skrämde Mika (som inte är här och kan göra något åt det) med denna bild, ”färdigfixad” skrev jag.

Hon tyckte inte det var roligt.

Annars rullar allt på, om än lite långsammare än vanligt. Fredag och lördag kommer jag ha gruppträningar här hemma för omväxlings skull, som en liten kurs. Så det blir kul! Men ser fram emot att livet ska börja som vanligt och att all denna märkliga ledighet ska vara över!

Hoppas ni haft en trevlig jul och får ha en god fortsättning så hörs vi snart igen!

/Cornlia

Cornelia Rylén
21 december 2018 19:16

Här är svaren på läsarfrågorna

Här är svaren på läsarfrågorna
Cornelia Rylén på Donna-Bella under Falsterbotävlingarna i somras. Foto: Jenny Schwieler Staaf

Hejhallå! 

I onsdags och torsdags kunde man skicka in träningsrelaterade frågor på Instagram, och här kommer svaren på dem! Jag fick ett par frågor angående framhoppning som jag valt att spara och skriva ett inlägg om vid senare tillfälle istället!

Hur stärker man hästen på bästa sätt utan att skapa inflammationer i baknän mm. Hur vet man vad som är lagom tempo framåt liksom?
Sunt förnuft först och främst, försök vara realistisk i din syn på vart din häst faktiskt befinner sig fysiskt för dagen. Skulle säga att det också är väldigt individuellt, hästar är byggda så olika och belastar olika även om dom gör samma övning. Hellre för långsamt än för fort, börja lugnt och variera träningen. Samtala med din veterinär och tränare och försök hitta ett hållbart upplägg för just dig och din häst!

Hur tänker du kring unghästens träning och vila rent generellt? 🙂 Många korta viloperioder eller få fast längre?
Jag tänker direkt på en grej som Carl Hedin skrev ut för ett tag sen, att man generellt tränar en unghäst så många dagar i veckan som antal år den är gammal. 3-åring 3 dagar, 4-åring 4 dagar, osv. Stämmer finfint som riktlinje. Men jag gör nog lite både och angående vila, och anpassar mig utefter hästen. Om vi lär oss mycket nya grejer så kör jag alltid mini-vila efter, ca 2-3 dagar. Känner jag att vi uppnått allt inom det vi påbörjat så är det dags för lite längre vila, 1, 2 eller 3 veckor beroende på ålder och tillfälle. Vila använder jag helt enkelt till återhämtning både fysiskt och psykiskt, så det är väldigt sällan jag har inplanerade vilor mer än om jag ska iväg eller om jag vet att hästen kommer ha tävlat väldigt mycket en period osv. Utan jag går mer efter vad som faktiskt händer och när jag känner att det går lite trögt och hästen eller jag behöver varva ner för att bearbeta det. Varva alltid ner innan vila och ta det lugnt när du sätter igång!

Tips gärna till en som tänker och pysslar för mycket innan hindret 🙄🤔 så allt blir ”fel”.
Här tror jag att man kan vinna mycket på att lägga lite mer energi på vad man gör mellan hindren, försöka hitta en andningspaus mitt i allt. Ofta ser jag elever som landar efter hinder och direkt blir spända inför nästa, även om det är långt kvar, vilket ger plats till att pyssla och greja med helt onödiga saker.

Mitt bästa tips är att landa, tänk inte så mycket på nästa hinder utan fokusera på att påverka din häst på ett bra sätt, dvs skapa kontroll, göra den avslappnad och redo för nästa hinder. Om du har en bra känsla i ridningen inför din anridning, och har gjort ett så pass bra jobb så att du är ”klar”, så är det mycket lättare att slappna av och låta hindret komma till dig!

Dina bästa tips/övningar för att man som ska ryttare ska ”komma tillbaka” fortare efter ett språng?
Lägg stor vikt vid din balans, vart är du inför hindret och vart lägger du din vikt genom språnget? Ofta går man för fort fram, möts då för tidigt av hästens språngkurva och hamnar helt enkelt efter när hästen går ner för landning, hamnar du efter i språnget är du lätt i obalans i landningen, och du får svårt att komma tillbaka in i balans igen.

Så en del i det hela är att fundera lite och se igenom vart det går fel i din balans från början. Sen, för att kunna åtgärda det, hör det också till att man har lite ordning på hästen innan. För att vara i god balans inför ett språng är det trevligt att ha en häst som också är i god balans och som man har kontroll på. Skenar hästen = svårare.

Ett tips är att försöka landa i stigbygeln först, inte med knäna först, inte ta emot dig med händerna. Ha gärna lite kontakt med stigbygeln i avstamp också, lättare att följa hästen. Och titta på många videoklipp på duktiga ryttare, se hur dom gör!

Alla dina hästar hoppar så lungt och avspänt när du haft dem ett tag, hur tränar du dem att va så lugna o hoppa med sån styrka?
Kul o höra att det syns, tack! Jag lägger helt enkelt väldigt stor vikt vid det, jag slarvar aldrig. Jag hoppar aldrig ett språng bara för att utan jag ska alltid få ut något från det.

Jag är noggrann med att hästen ska gå fram själv utan att jag driver, börjar jag driva så påverkar det språnget och även kontrollen. Tanken är att hästen ska gå helt av sig själv, fri från handen, bärig, vänta och sen säger man ”här varsågod ett hinder” och så hoppar den, lugnt. Haha. Vissa är svårare än andra, min Rasputin är inte jättelångsam. Men får också vänta, låter honom generellt komma lite närmre hindren hemma, för att runda sitt språng lite, sällan hoppa av utifrån.

Hur tränar du hästar som kan vara osäkra i hoppningen, hur gör du för att bygga upp deras självförtroende och mod i hoppningen?
Först försöker jag komma fram till vad det är som gör min häst osäker, och i vilken situation det kommer fram. Är hästen till exempel tittig, backar av för rättuppståenden, för breda oxrar, är det läskigast att komma när intill hindret eller att hoppa av långt ifrån? Utifrån det har jag ett upplägg för hur jag försöker stärka hästen dels fysiskt för att klara av den uppgift jag vill träna på och psykiskt för att stärka självförtroendet.

Tränar på lätta saker, det som funkar för hästen. När det känns bra så kan jag som ryttare variera mig lite, variera avsprångspunkten en hel del, variera farten, variera trycket. Så när du har någonting som känns tryggt, använd det och träna på det som är svårt. T.ex, är hästen osäker på lite högre parallella oxrar, träna låga stigsprång. Träna sedan låga paralella oxrar. Närma dig problemet långsamt och skapa god känsla.

Generellt på osäkra hästar så har jag lite mer stöd i handen hela vägen fram till hinder. Hästen får absolut inte springa iväg så jag behöver dra, utan det bör finnas ett sug till handen bara, upplever att det gör den osäkra hästen tryggare.

Men i det stora hela på osäkra hästar handlar det ju bara om att bygga självförtroende, det tar tyvärr tid. Ta gärna hjälp av en annan trygg ryttare om du blivit osäker på din häst och inte kan ge det stödet den behöver i hoppningen.

Det här med att korrigera och negativ förstärkning. Är det något du använder dig av och isåfall i vilka former?
Det värsta jag gör mot en häst är bestämda halter, om hästen springer, drar, hänger sig osv. För att bryta ett dåligt mönster = stopp. Där krävs det att ryttaren är extremt snabb så fort hästen stannar och släpper efter, då måste jag direkt släppa trycket och berömma. Så egentligen blir det mer positiv förstärkning än negativ, jämfört  med om man bara fortsätter dra och slita i tygeln.

Att utbilda en häst handlar om att vara tydlig, gör hästen mer eller mindre rätt så räcker det med vägledning och beröm och att befästa dom bra sakerna. Gör hästen ”fel” behöver man bryta just det mönstret när det uppstår och det kan handla om att lägga en volt, göra en halt, en övergång, osv. Gör hästen fel, bryt mönstret och skapa en situation där du istället kan berömma din häst för att den gör rätt. En glad häst är en lättarbetad häst.

Jag undrar hur du förbereder dig mentalt. Kan du bli nervös? Och hur gör du isf för att inte hästen ska känna av din nervositet ?
Jag blir väldigt sällan nervös, faktiskt. Inför vissa klasser där det t.ex behövs ett bra resultat från mig kan det pirra lite i magen men inte värre än så. Jag håller mig fokuserad på hur jag hela tiden skapar bästa förutsättningarna för mig och min häst att göra bra ifrån oss. Tänker inte på resultatet utan tänker på hur jag ska rida varje hinder, hur ska jag få just denhär hästen att göra bra ifrån sig, vad behövs för det? Fokusera på det!

Cornelia Rylén
19 december 2018 17:21

Cornelias blogg: ”Så himla stolt över denna lilla tjej”

Cornelias blogg: ”Så himla stolt över denna lilla tjej”

Hejhallå!
Igår fick vi informationen om att mamma bokat tid för lilla Zaga på kliniken idag för att ID-märkas.

Shit, tänkte vi. Vi har inte lastat henne någon gång än, så det kändes lite hastigt. Jag hade i alla fall ingen lust att orsaka framtida lastproblem med min lilla bebishäst genom att bara få in henne o köra iväg, så vi tog en dryg timma på oss innan och presenterade lastbilen för henne.

Ccimage001 Copy

Zimage002 CopyZimage003 Copy

Hon gick rätt in direkt, utan mamma Zwiggy. Vi tog det väldigt lugnt, lät henne chilla där inne lite och hon fick lite godis. Sen gick vi ut igen, hon skulle vänta på mig och gå lugnt ut. Gick jättebra. Vi gjorde om detta några gånger, hon gick snällt på varje gång, vände snällt runt där inne o stod som en riktig häst.

Efter 4-5 gånger in och ut, med och utan mamma Zwiggy, så var nästa steg att stänga dom små dörrarna runt henne. Inga problem alls. Vi gjorde ändå det ett par gånger. Nästa steg var att stänga själva stora luckan, det var lite läskigare tyckte Zaga, men inte värre än att hon tittade med stora ögon på den och gick lite närmre Zwiggy.

Z4image004 Copy

Allt detta givetvis under ett stort lugn, mycket beröm och lite godis. Det kändes viktigt att hon inte var rädd för luckan när den stängdes så där la vi lite mer tid. Efter bara några gånger så brydde hon sig inte och då lastade vi ur, och startade bilen. Sen gjorde vi allt igen, lugnt och fint, med bilmotorn på. Inga problem alls. Nästa steg var att jag och Mika stod kvar inne hos hästarna, och mamma körde några meter på gårdsplan. Det gick jättebra, Zaga tyckte det var lite läskigt med själva ljudet av gupp i vägen osv men stod snällt. 

Efter det stod vi snäppet längre bak i bilen, bakom en vägg, och körde några meter på gårdsplan till, då stapplades det runt en del där inne och när vi stannade så stod Zaga bakochfram. Inte värre än att hon kunde vända tillbaka helt enkelt.

Efter det lastade vi ur, lastade in igen, satte fast Zwiggy på sin sida, stängde ordentligt, tog av Zaga grimman och sen åkte dom iväg! Åkturen var ca 45 minuter lång och båda stod helt stilla hela vägen!

Väl på plats på hästkliniken så fick Zaga många guldstjärnor! Läskigast var att bli tvättad på halsen för då rann det  ner vatten på benen! Men att bli rakad med klippmaskin var inga problem och själva chip-märkningen gick bra också, helt utan att söva henne!

Så himla stolt över denna lilla tjej, så himla lättlärd! När tillfälle ges så ska vi försöka löshoppa henne i ridhuset o se hur hon gör, det var några månader sen sist nu! Hon sover i egen box om nätterna och väntar snällt i hagen när Zwiggy t.ex skos. Står duktigt uppbunden i stallgången osv! Kul att ha en så samarbetsvillig unghäst, med stor personlighet!

Cornelia Rylén
15 december 2018 17:21

”Det går inte sådär jättebra med hästarna i dagsläget”

”Det går inte sådär jättebra med hästarna i dagsläget”
Foto: Malin Vestergren

Hallå!

Det går inte sådär jättebra med hästarna i dagsläget, min nya fina 6-åring Kakan har tyvärr blivit skadad. Det var dagen innan jag kom hem från Mexiko, Mika skulle ta in henne i boxen och Kakan var ouppmärksam på Mika så Mika gjorde en förhållning, varpå Kakan backar till och lyckas backa snett in i en lastmaskinskopa vars kant är vass. Hela senan på vänster bakben är av och djupa böjsenan lite skadad.

Hon fick akut opereras på Strömsholm och operationen ska ha gått bra. Igår fick hon äntligen komma hem igen och ska nu stå på boxvila i 12 veckor. Troligtvis kommer hon inte tillbaka som hopphäst men man vet aldrig, såklart hoppas vi på det bästa.

Känns lite hopplöst bara, Kakan var ju nästa stjärna, den dyraste hästen vi köpt på många många år. Så det blev såklart ett ganska rejält bakslag i vår satsning.

Sen har Greta varit tjock i benen som jag skrivit om, men det är bättre nu och det märks inte på henne under ridning.

Min 1åring Hidden Heliodor (Helge) har lyckats fastna med ett framben samt HUVUDET i någon grej i sin box så han är jättesvullen och får stå på box med smärtstillande.

Idag har 3 hästar lyckats böja en framsko var, haha. Och Mikas häst är både skadad inuti benen samt har lyckats få in en framsko flera centimeter in i bakhoven och står gipsad.

Det går BRA nu. 

Men Greta känns jättefin, Ullis verkar fräsch och jättepigg, Rasputin likaså. Bazinga är också jätteduktig och jag har en jättetrevlig tillridningshäst hemma och en till på ingång. Så det rullar på, det är lite tufft bara. Men nu blev det helt plötsligt lite mer bråttom att sälja Bazinga för att få plats med mer betalande hästar.

Men vi jobbar på, så gott vi kan! Är himla glad över de hästar som fungerar och håller humöret uppe hos oss allihopa!

Direkt när Kakan kom hem så slängde hon sig ner och rullade.

Nu har jag klagat av mig lite. Trevlig helg!

Img-20181213-wa0000

Cornelia Rylén
13 december 2018 16:43

Cornelias blogg: En friendly reminder om träning

Cornelias blogg: En friendly reminder om träning
Cornelia Rylén, bloggare på Ridsport. Foto: Natalie Lindholm

Hej hallå!

Idag tänkte jag bara komma med en friendly reminder, angående träning. Det är ju fantastiskt att de bästa i världen delar med sig av sina tips och träningsupplägg, det ska man ta tillvara på och låta sig inspireras av givetvis. Men även tänka sig lite för.

På den högsta nivån, handlar det om att sätta de små detaljerna, det är dom som avgör om man är felfri eller inte i de allra högsta klasserna. Då läser jag ofta från toppryttare att man tränar på att hoppa banor, för det är det hästarna ska kunna.

Jag tänker inte argumentera mot det, för det är uppenbarligen ett vinnande koncept. Men, här vill jag flika in, att det är ett vinnande koncept för världstoppen. Det är kanske underförstått, men jag tror inte alla tänker på det när man läser tips från världseliten, att det är så extremt mycket mer jobb bakom deras framgång än bara banhoppning.

All rutin, alla misstag, alla övningar och alla olika saker dom provat för att inse att det är i banhoppningen detaljerna måste sitta. Men räcker det då för amatören att gå direkt till banhoppningen? 

171027corneliarylenrazrt
Rasputin in action. Foto: Roland Thunholm

Jag håller mycket lektioner, för ekipage som än så länge inte kommit upp till elitnivå. Och där tycker jag det finns många saker att lära sig och förstå innan man kan hoppa en bana och faktiskt träna och lära sig saker. Jag upplever att så fort man sätter upp en ”riktig bana”, så är det ofta ekipaget släpper vissa detaljer, visst fokus och släpper tanken på att det fortfarande är utbildning. 

Jag upplever att hoppar man en hel bana, så är det lätt att det får bli några misstag, men så länge man inte river eller stannar, så är det BRA. Och så är det ju på tävling, men om man bara tränar på att ta sig över hindren, oavsett kvalitet på ridning eller språng så tror jag det går ut över tävlingsmomentet också. Man har bara tur så många gånger, till slut faller bommen eller missförståndet kommer.

Det är såklart väldigt individuellt, och givetvis ska man oavsett nivå få träna på tävlingsmomentet. Men förstår man att det inte räcker med bara det? Förstår man att det är mycket som ligger bakom för att få ut något av banhoppningen?

Jag tror de flesta förstår att markarbetet är grunden, det missar nog inte många, i alla fall inte om man vill bli bättre. Det är sen gammalt. Men är man med på att det gäller hoppningen också? Det är inte två helt olika saker, markarbetet och hoppningen. Allt är en kommunikation mellan häst och ryttare och det går hand i hand. Även i banhoppningen.

Om man besitter lugnet och kan fokusera på att förbättra, utveckla och träna även under banhoppning, så för all del. Men jag tror att många läser liknande tips riskerar att missförstå poängen. Jag tror många blir inspirerade att hoppa upp på sin häst och träna banhoppning.

Fantastiskt, igen, att kunna inspireras av dom bästa. Jag vill bara poängtera att man ska komma ihåg allt dom gått igenom för att bli så duktiga att dom kan träna på att hoppa bana. Och att deras hästmaterial ofta är på en annan nivå, att om dom sitter upp på en felarbetad häst t.ex med diverse problem sen innan, så är det kanske inte banhoppningen dom vänder sig till först. Och komma ihåg vilken fantastisk teknik och skicklighet dom besitter och utövar när dom tränar banhoppning.

Jag tror inte dom bara styr runt och hoppas på det bästa, jag tror dom är extremt medvetna om vad dom gör varje sekund, jag tror dom känner av minsta lilla centimeter som hästen hoppar annorlunda och jag tror dom experimenterar på milimeternivå med alla hästar och framförallt sig själva, sin ridning och sin position.

Hoppas jag gör mig förstådd här, så jag säger det igen. Snälla låt er inspireras av stjärnorna, men inspireras MEST av deras skicklighet och klura på de små sakerna dom gör, titta på hur dom påverkar hästen och ta lärdom av deras samspel och tålamod, inte nödvändigtvis vad dom utövar, utan mer hur dom utövar det. 

Rid lugnt!

Hingstar Online

Just nu 115 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

Nu från endast 39:-