Cornelia Rylén
Blogg
Elitryttare i hoppning. Drivs av att hitta rätt väg till varje hästs framgång. Bor på Vikbolandet, strax utanför Norrköping.
Cornelia Rylén
22 november 2018 11:23

”Fina Fille – så här såg det ut när jag provred min första storhäst”

”Fina Fille – så här såg det ut när jag provred min första storhäst”
Fin Fille!

Denna gång tänkte jag skriva om min gamla häst Fight, kallades Fille. Cirka 173 cm stor e. Laurin.

Han var en av mina första riktiga storhästar. Året var 2010 och vi åkte iväg för en provridning på en häst vi hittat på annons. Ingen bild eller film fanns så jag förstår faktiskt inte vad vi gjorde där egentligen. När vi kom fram så står där en stor vit häst, inte speciellt vacker men så otroligt snäll! Vi vart lite paffa när vi såg den där dunderklumpen framför oss.

Provridningen gick helt okej, det var en STOR häst som var riden av en man tidigare och jag fick rida på vanligt tränsbett och i en för stor sadel. Men det var något med honom jag gillade. Det var otroligt enkelt även om han var lite för stor och stark. Redan på den tiden var jag ganska bestämd av mig och var övertygad om att jag kunde få lite ordning på honom så det skulle passa mig. Här är film från provridningen.

Vi ringde ägaren på vägen hem och sa att vi ville ha honom. Vi tänkte nog i banorna att det var en trevlig läromästare, han hade startat 145 cm tidigare, och var 8 eller 9 år när vi köpte honom. Jag gillade (och gör fortfarande) att ha olika hästar, inte bara en typ. Så att köpa denna siljaline-häst var nyttigt.

Har aldrig haft en så snäll häst varken innan eller efter Fille! Första veckorna hemma så var vi lite skeptiska för vi trodde inte det var riktigt möjligt för en häst att vara så simpel. Vi trodde att det måste smälla snart, liksom. Men det gjorde det aldrig, han var alltid snäll under alla år.

Vi hoppade några 120cm klasser och kvalade fort till 130 cm. Här nedan är vår 130 cm debut om jag inte minns fel.

Vet inte hur många 130 cm klasser vi startade, vad jag minns var att såfort jag kvalade 140 cm, så startade vi 145 cm direkt. Haha. Jag gick direkt från 130 cm till 145 cm och det var ett ganska stort glapp för mig, jag kan inte varit mer än 16-17 år.

Här nedan är vår 145 cm debut i Helsingborg. Första delen gick bra men han blev stark för mig och lång mot slutet och som ni ser så river vi de 3 sista hindren. Jag var väldigt nöjd, tror det var min allra första 145 cm klass någonsin med.

Vilken fantastisk häst han var. Jag red honom mycket barbacka, här hoppar vi lite utan sadel!

Jag lärde mig så otroligt mycket på Fille. Jag fick lära mig att även på en större häst så behövde man sitta still, ta det lugnt. Jag lärde mig att man inte kunde bära runt en stor häst utan var tvungen att arbeta honom på ett sätt som gjorde honom lätt och lyhörd. Jag lärde mig backa av inne på tävlingsbanan trots att hindren var stora och att inte forcera ridningen där.

Här är en 145 cm klass från 2012, här har vi fått lite ordning på grejerna men river tyvärr första hindret. Var väldigt nöjd ändå!

Vi startade flera 150 cm klasser också, Fille var faktiskt den första hästen jag hoppade 150 cm på. Tror jag var 17 vid min 150 cm debut. Den gick inte så bra, vi rev 4 hinder tror jag. Men var nöjd ändå, vi tog oss ju igenom!

Fille gav mig otroligt mycket självförtroende på banorna, vi kom ALLTID i mål, han var inte den försiktigaste hästen men när man börjar lära sig hoppa stora hinder på tävling så är det betydligt viktigare att komma i mål än att alltid vara felfri. Att få en bra känsla, att göra det tryggt och att hela tiden kunna lära sig av sina misstag. För Fille var felfri om jag gjorde rätt, så enkelt var det.

Vi sålde honom för några år sedan nu, till en childrenryttare som sen kom tvåa i Falsterbos Childrenfinal! Jag är så otroligt tacksam för min tid med honom, jag fick stor respekt för honom på något vis. Han var klok.

Har många fina minnen tillsammans med Fille. Hans allra första bockningar i skogen med min gamla vän som inte längre finns. Gången han helt oförklarligt lyckades sätta på vår skrittmaskin av sig själv, och gick in där och promenerade sig själv. Och att han gnäggade som en liten mus varje gång han såg oss. Fille var verkligen en kär familjemedlem och vi saknar honom! Alla borde få ha en Fille i sitt stall!

Avslutar med en film från när vi vann en 140 cm klass i Hammarö!

 

Cornelia Rylén
17 november 2018 10:03

Bästa vännen Zwiggy – skada, comeback, mästerskap och föl

Bästa vännen Zwiggy – skada, comeback, mästerskap och föl
Foto: Stefan Keturi

Detta inlägg handlar om Zwiggy! Min bästaste Zwiggy. Lite fakta: Zwiggy är ett sto, f. 2004. e Sydney – Guidam. Ca 167cm hög.

I början av år 2010 så åkte vi iväg för att provrida ett par hästar. Zwiggy först ut. Jag visste att det var en väldigt känslig häst och att någon duktig ryttare provat henne innan men det hade inte funkat så bra sa dom, hon hade mest studsat. Hon var då nybliven 6åring och jag blev kär direkt. Det fanns ett lugn i henne trots att hon var väldigt känslig och nervig. Det var mycket korsgalopp, byten hit och dit, hon var väldigt stark efter hinder och ganska ostadig. Hade inte varit riden så länge om jag minns rätt.

Men hon gav en helt fantastisk känsla! Stooora språng även om tekniken inte var tiptop. Och hon var härlig att sitta på.

Här är film från provridningen:

Hästen jag skulle prova efteråt minns jag faktiskt inte alls, ärligt talat minns jag inte om jag ens provred den. Jag tror jag hade bestämt mig redan. Sagt o gjort så köpte vi Zwiggy! (Tack mamma och pappa)

Vi hade verkligen roligt från start. Hon var väldigt känslig men snäll, minns att jag skulle klappa henne på näsan en gång i stallgången och hon FLÖG bakåt, så himla känslig. Hon var snäll att rida ut i skogen, minns att jag hade flera kompisar som inte hade så mycket rutin som ändå hängde med ut i skogen på henne.

Här är vår första hoppträning ihop:

Tävlandet gick bra, hon var väldigt studsig framförallt på framhoppningen, men jag tycker att jag gjorde ett bra jobb där, jag var ändå bara 16 år.

Här är en av våra första tävlingar:

Och här är vår allra första 130cm klass, hon var felfri! Jag var såååå otroligt glad, vilken lycka denna häst har varit hela tiden.

Utvecklingen gick framåt, hon blev starkare och bättre och vi lärde känna varandra bra. År 2012 fick jag möjlighet att åka till Wierden i Holland för att tävla. Vi hade hoppat någon 135cm klass och någon 140cm klass men höjderna var ganska nya ändå, och i en 140cm klass i Wierden så är olyckan framme. Hon hoppar snällt in i en trekombination men av någon anledning så bryter hon ut på B-hindret och halv-hoppar genom hinderstödet. Det var början på en lång och tråkig resa för oss.

Här är film från ”kraschen”:

Zwiggy är född med bockhov, och hade inte haft några problem med det innan, hon såg lite rolig ut bara och man fick vara noggrann med skoningen. Det bildades hovbroskförbening ovanför den foten, stor som en golfboll nästan, som inte heller störde henne egentligen.

Men i krashen i Wierden så slog hon sönder den ”knölen” och det orsakade stora problem. Här har jag dålig koll på exakt vad och varför allt hände, men hon fick opereras till slut. Man gick in och skar av någon böjsena och sträckte ut benet lite för att ändra om hela ställningen på benet. Ta min beskrivning med en nypa salt, har dålig koll. Det var en omfattande operation iaf och prognosen var inte så bra. När den var gjord så påbörjades en lång rehabiliteringsperiod med mycket vila, och mitt i allt detta blir hon otroligt halt.

Efter mycket om och men visar det sig att hon fått en hovböld som i princip täckte hela fotsulan. Det var otroligt sorgligt för hela poängen efter operationen var att hon skulle belasta foten och sträcka ut benet.

Jag tror hon var borta i 1-2 år totalt med detta, men helt otroligt nog så kom hon tillbaka! Det har alltid varit en fantastiskt positiv och glad häst och jag tror det hjälpte oss mycket, hon var så villig att arbeta och villig att försöka.

Här är en 130-klass från när vi väl var tillbaka på banorna igen! Jag tror detta var en av de första klasserna vi gjorde, så full koll på grejerna hade vi inte som ni ser i den uppvändningen då hon viker av, haha!

Vi åkte till Danmark 2014 tror jag och red YR NM. Individuellt slutade vi som 4a!

Cornelia Rylen

Zwiggy var väldigt speciell, jag kom fram till ett koncept som funkade för henne, hemma red vi långsamt, låg form, hoppade lågt och långsamt, medans på tävling fick jag sätta lite mer tryck på hinder, det gjorde henne hetare och studsigare men också mer felfri. Så länge jag jobbade lugnt och långsamt hemma så fungerade detta upplägg.

Red jag lugnt och ”mjukt” på tävling så rev hon med frambenen. Hon behövde liksom lite signaler för att få upp språnget bra. Hon besitter ju all spänst i världen men behövde hjälp att fokusera den rätt. Mycket uteritter blev det också, så hon fick länga ut sitt språng och galoppera!

2015 red vi YR-SM i Hammarö och tog brons! Här är finalrundan! Tror det var vår 2a eller 3e 150cm-klass.

Efter det fortsatte vi ha väldigt roligt. Vi vann många klasser men höll oss mest på 140cm höjder, någon 150cm ibland. Men hon var bäst som speedhäst mot ”slutet” av sin karriär.

Hon höll väldigt bra i några år efter operationen men sen började hon bli lite knackig, vi fick behandla henne ibland och tänka på hur vi tränade henne. Hon hoppade inte så ofta utan fick följa med ut på tävlingar för att hon tyckte det var så himla roligt!

Hon har haft skimmelknölar på huvudet sen flera år tillbaka, dom sitter bakom käken ungefär och gick inte att göra någonting åt. I början störde dom henne inte alls, egentligen inte mot slutet heller men jag tror att dom orsakade viss stress när hon inte kunde böja huvudet lika fritt som innan, dom tog nog emot när hon skulle vika huvudet åt höger.

När jag upptäckte att hon blev mer och mer stressad inne på tävlingsbanorna så valde jag att inte tävla mer. Kanske var hon också lite knackig fysiskt. Hon fungerade ju bra och jobbade på bra hemma, men hon trappades ner mer och mer och förra året betäckte vi henne! Nu är hon mamma till fina lilla Zaga och jag önskar mer än allt annat att jag kommer få se en del av Zwiggy i Zaga. För jag vill inget hellre än att ha en till Zwiggy i stallet, ingen har gjort mig så glad som hon!

Tanken är att ta något föl till om hon mår bra och är frisk, men ridkarriären är nog över. Mår hon bra fysiskt kommer jag sysselsätta henne lite i den mån hon klarar, men troligtvis ingen ridning mer!

5 Fun Facts om Zwiggy:

• Visste ni att dom första 4-5 åren när vi åkte på tävling med Zwiggy, så var hon så knäpp att leda att jag fick rida till veterinärbesiktningen, sadla av, besiktiga, sadla på igen och rida in i stallet. Ledde jag henne så var hon en fara för alla andra men ridningen gick jättebra! Nu är hon en av mina snällaste, coolaste hästar.

• Zwiggy flemar ALLTID med överläppen så fort hon ser eller hör att hon ska tränsas. Utan undantag i 8 år har hon gjort så, så söt!

• Zwiggy är den häst som jag hittills dragit in mest prispengar tillsammans med. Det är inga stora summor men vi har vunnit SÅ många klasser att det blivit en slant totalt ändå!

• Jag har aldrig fått så många kommentarer om någon annan häst än Zwiggy. Både via instagram/bloggar och ute på tävlingar. Det är så många som kommit fram och beundrat henne, beundrat hur jag sitter kvar när hon är knäpp och tyckt att jag gjort ett bra jobb med henne. Så underbart att höra.

• Jag tränade bara med Zwiggy första typ 2-3 åren, sen slutade jag ha med henne på träningar. Hon var så speciell och bara hoppade och skuttade och lärde sig inte så mycket. Jag tränade henne ensam istället och tävlingarna gick bra ändå. Vissa hästar passar helt enkelt inte att träna med som vanligt!

Avslutar med en av mina favoritfilmer på Zwiggy. Ett litet ihopklipp från en dag då hon var knäääpp och glad efter en vila!

Cornelia Rylén
14 november 2018 17:03

”Två veckor är lååååång tid att vara borta från hästarna”

”Två veckor är lååååång tid att vara borta från hästarna”
Rasputin och jag innan ridpasset.

Det börjar närma sig min Mexiko-resa. Jag ska vara borta i två veckor på semester, helt otroligt. Det är jag och sambon och hans familj som ska åka, nu är det nästan drygt 1,5 år sedan senaste semestern så det känns ändå bra även om det är en lååång tid att vara borta från hästarna.

Så jag börjar planera lite hur hästarna ska göra när jag är borta, vissa är lite knepigare för stallchefen att rida själv så vissa får vila från ridning, till exempel Ullis, Kakan, Greta och Rasputin. Ullis får vila helt då hon ”återhämtar sig” från lite problem i frambenen och helst inte ska springa på liten volt nu framöver.

Kakan ska jobbas en del från marken i pessoaselen, men några dagars vila får hon också. Rasputin ska jobbas mest i pessoaselen, han trivs så bra i den. Även han får väl ett par dagars ledigt men ska i princip jobba hela perioden ändå. Samt gå i skrittmaskinen!

Greta_o_ullis
När vi fotar Greta så måste man ha koll, här är Mika redo att fånga henne! Och Ullis ute på tur!
Greta2
Greta är kramvänlig!

Greta ska vila en hel vecka och sedan joggas igång lite med longering. Hon är verkligen förtjänt av en vila, när hon kom för lite drygt 2 månader sen så hade hon inte gått ordentligt på en längre tid så allt har gått väldigt fort fram för henne, så det känns verkligen toppen att hon ska få smälta allt lite. Sen är jag så taggad på att rida igång henne igen och se vad som väntar nästa år med lite bättre förberedelser!

Bazinga ska ta det ganska lugnt också men ska be Mika rida ett par gånger i skogen, Macke kommer trimmas och ridas ut av Mika.  Så det kommer förhoppningsvis flyta på bra även om jag inte är hemma!

I skrivande stund är jag på väg med Carro (Carina van de Zuuthoeve) till Stockholm för återbesök hos veterinären. Nu hoppas vi hennes ligamentskada har läkt och att vi kan börja saaaakta sätta igång henne. Senaste veckan har vi promenerad 30-40min med henne om dagen, och hoppas helt enkelt kunna fortsätta med det och lägga upp en plan! Med lite tur så är hon tillbaka på banorna nästa år.

Resten av veckan är fylld med lektioner, klämmer in så många jag kan nu innan jag reser iväg! Roligt att så många vill träna.

Tack o hej så länge!

Cornelia Rylén
8 november 2018 11:39

”Är så stolt över denna lilla häst”

”Är så stolt över denna lilla häst”
Cornelia Rylén, bloggare på Ridsport. Foto: Natalie Lindholm

Jag tänkte bara skriva lite om min fantastiska 5-åring Bazinga! Jag satt och trimmade henne på utebanan i måndags, hon hade vilat några dagar och jag ville inte rida för tufft, hon var uppvärmd och lösgjord och kändes fin, gjorde några byten snett igenom, kändes väldigt välbalanserad. Kände mig lite uttråkad på denna fina häst och fick idén att göra lite fler byten, bara för att. Provade på medellinjen, typ i vart fjärde, det var inga problem. Provade igen, i vart tredje, inga problem. En tredje gång provade jag och gav signaler i vartannat och hon gjorde det så snällt och lätt, haha. Joggade av och skrittade hem.

Trimmade i ridhuset i tisdags och igår tänkte jag prova att göra byten igen och filma denna gång! Bad stallchefen Mika komma bort för att filma och på första och enda filmförsöket så gör Bazinga snällt byten i var tredje längs medellinjen och sen byten i vartannat snett igenom, alltså! Så himla duktig!

Är så stolt över denna lilla häst, vad hon kan. Vi har absolut inte tränat byten, absolut inte gjort något speciell, bara tränat på att bära sig väl, ha bra balans, vara lyhörd och fokuserad. Då funkar vad som helst.

Sen är det ju så klart inte dressyr-byten, näsan är något bakom lod och hon är lite skuttig i baken, men det känns faktiskt helt OK, haha. Det är ingen dressyrhäst och jag är väldigt långt ifrån en dressyr-ryttare.

Det känns bra ändå, jag har utbildadt Bazinga från start (hon var på inridning en månad bara) och det är ju trevligt att det inte blivit helt tokigt. Bazinga ska faktiskt säljas, jag behöver sälja några egna hästar och hon är så himla trevlig och känns lovande och ibland är det dom hästarna man får lämna över till någon annan för att allt ska fungera. Jag tror hon kan bli riktigt bra, hon har allt som en bra hopphäst behöver. Fantastisk inställning, väldigt modig, positiv till jobb och ambitiös. Vill inte riva, hoppar alla typer av hinder och bra i all hantering. Hon har lite dåliga framben tack vare hennes mor och hennes far Baltimore, men får sällan frambensfel. Och hon är bara 5 år så det finns absolut hopp om att träna upp dom mer!

Det var det! Kolla på filmen ovan och njut av henne lite! Och njut av vår nya fina utebana samt omgivningen runt den! Så glad!

Cornelia Rylén
6 november 2018 17:05

”Överlag väldigt bra, men lite stolpe ut”

”Överlag väldigt bra, men lite stolpe ut”
Rasputin och Greta på Flyinge.

Nu är jag hemma efter en helg i Flyinge med tre hästar! Det har gått överlag väldigt bra, men jag har haft lite stolpe ut.

Nykomlingen Greta (Geniek) gjorde sitt första meeting hos oss, hon har varit hos mig i två månader nu och innan dess var hon knappt igång, så det har gått fort fram för henne men hon gör allt så himla bra! Innan Flyinge hade vi startat en 115 cm och en 125 cm.

I Flyinge gick hon 125-130-125. Dag 1 så var hon felfri och duktig, placerad till och med! Dag två så hoppade hon sin första 130 cm klass någonsin, och var duktig. Fram till sista hindret som var en trekombination där hon rev c-hindret. Så imponerad är jag! Sista dagen var hon väldigt trött och rev ett räcke som kom väldigt fort ur sväng och vi fick samla galoppen lite och då orkade hon inte riktigt. Men så himla härlig häst! Tror jag kommer ha jätteroligt med henne!

Greta
Greta skötte sig bra på sitt första meeting med mig.

Min 6-åriga Kakan (Cupkake PWR) gick tre stycken 130 cm klasser. 4 fel i de två första och 8 fel i sista klassen. Det börjar gå bättre med henne, känslan blir bättre, men inte helt bra. Tror att det varit en större omställning för henne att byta ryttare och förhoppningsvis kommer det släppa nästa år. Det går ju bra, hon är fin i markarbetet och egentligen i hoppningen också, men kommunikationen där sitter inte helt. Tycker hon får dåliga språng trots bra förutsättningar och av det blir hon tung och tjafsig mellan hinder. Men hon är duktig ändå!

Min fina Rasputin har gått två stycken 145 cm klasser och en 150 cm klass. I första klassen var vi snabbast av alla men fick inte helt till en snäv sväng till en trippelbarr så vi rev tyvärr bakbommen på den. I andra 145cm klassen rev vi FÖRSTA hindret, klantigt. Rasputin är svår till första hindret för han är väldigt spänd innan start och har en dålig galopp, men 2-3 galoppsprång innan första hindret får han världens power och är man inte uppmärksam då så blir det inte helt rätt. Och helt rätt blev det inte så vi fick ett skitpet på ettan, sen fin resten.

I sista 150 cm klassen var han otroligt spänd innan start då ekipaget innan fick höga applåder, så han var lite stökig med korsgalopp i början, till hinder nr 4 var det en båge in i en trekombination, han väntade fint in och det kändes bra, men av någon anledning så tappade han spänsten till b-hindret och rev det på ett märkligt sätt, blev sen väldigt spänd i svängen till 5:an och lyssnar inte alls och nästan kraschar genom det. Efter det var han fin och inte i en bom!

Så Rasputin har verkligen presterat bra och jag är väldigt nöjd och glad över honom och hur han har hoppat!

Detta var min sista tävling för i år. Kanske blir det någon endagars om det passar in men inget planerat. Jag åker till Mexiko på semester om ett par veckor och tills dess kommer vi träna på med de hästar som ska hållas igång och börja trappa ner de hästar som ska få ta det lugnt när jag är borta!

Cornelia Rylén
4 november 2018 17:25

Clinic med mersmak tillsammans med Rolf-Göran Bengtsson

Clinic med mersmak tillsammans med Rolf-Göran Bengtsson
Jag tjatade hela tiden om hur fantastiskt fin Baloé är! Foto: Privat

I onsdags var jag i Helsingborg och var med i min livs första clinic. Tillsammans med Rolf-Göran Bengtsson skulle vi ha en clinic med fokus på säkerhet kring häst.

Det var verkligen en upplevelse, allt från planering, förberedelse, tankar inför och själva clinic-momentet. Det var egentligen inte helt strukturerat hur clinicen skulle gå till, det skulle forma sig till stor del kring vad vi sa och sen flyta på kring det. Tyvärr hörde jag väldigt dåligt vad Rolf sa, det hördes ju mest i högtalarna så det var bra ljud på läktarna men inte nere hos oss, så det i kombination med att vi inte hade fullt fast schema över vad som skulle göras och sägas så hade jag lite svårt att hoppa in och prata. Ville helst inte avbryta honom eller råka byta ämne för att jag inte hörde exakt vad som sades. Så ganska naturligt blev det mer att Rolf styrde och jag försökte för mitt liv lyssna och höra vad som skulle göras.

Corneliaclinic
Jag fick rida fine 4-årshingsten Baloé på clinicen.
Corneliaclinic2
Temat på clinicen var säkerhet.

Så det var lite tråkigt! Jag pratar ju gärna och jag gillar att diskutera och förklara. Kan ju vara så att jag helt enkelt behöver göra en hörselundersökning, och att det inte alls var dåligt ljud!

Jag fick äran att sitta på fina Baloé, en 4-årig hingst som fick 10/10 i hoppning och ridbarhet på Breeders nyligen tillsammans med Arnold Assarsson. Faaantastisk häst! Jag har ingen hingsterfarenhet alls vilket då var komiskt när jag fick sitta på den 4-årige hingsten och Rolf som ridit hur många fantastiska hingstar som helst red en 9-årig häst. Men jag är glad att jag fick chansen att rida den!

Clinicen började med att vi stod och pratade, även här hade jag lite svårt att höra så fokus var verkligen på att lyssna, haha. Märkte att jag svävade iväg vid en fråga och började babbla om skottkärror hit och dit, mest för att jag insåg att jag sa ungefär exakt samma sak som Rolf och försökte byta riktning, haha.

Sen var det dags att hoppa upp och där har jag faktiskt inte helt hundra koll på vad som sades då jag inte hörde, men jag pratade lite om hur hästen jag satt på kändes och vad jag tänkte inför uppgiften. Tror det var vettigt. Men jag sa nog mest vilken fantastisk häst det var, om och om igen.

Jag fick en bra bild av hur jag skulle vilja ha min egna clinic! Och mersmak, är gärna med på fler liknande arrangemang. Det var roligt bara att få förfrågan om att vara med, att behöva tänka till på vad vi faktiskt har för säkerhetstänk. Jag tror man landar i att mycket går på rutin hos oss som hängt med ett tag, men att man måste komma ihåg att ta det säkra före det osäkra vid de tillfällen där man inte har full koll. Ta hellre en kvart extra på dig, istället för att tänka ”äh det går säkert nu”. Ta tid för att skapa goda förutsättningar för att lyckas, istället för att chansa.

Fantastiskt initiativ från Svenska Ridsportförbundet och Folksam, och bra arrangerat! Säkerhetstänk behöver pratas mer om och jag hoppas clinicens tema får fler tillfällen att synas och höras!

Cornelia Rylén
31 oktober 2018 10:19

Cornelias blogg: ”Dags för min första clinic – i sällskap med Rolf-Göran”

Cornelias blogg: ”Dags för min första clinic – i sällskap med Rolf-Göran”
Idag åker vi mot Helsingborg för att hålla en clinic tillsammans med Rolf-Göran Bengtsson.

Idag åker jag och min käre sambo ner till Helsingborg där det är dags för clinic. Det är Svenska Ridsportförbundet som håller i det och det är fokus på säker hästhållning. Det ska bli jätteroligt, min första medverkan i clinic, faktiskt.

Det var lite förvirrande när jag först fick frågan, jag har egentligen inga starka säkerhetsrutiner hemma. Vi är istället mycket noggranna med att läsa av varje häst och ha ett koncept kring varje enskild individ, hur vi bär oss åt runt den. Jag har nog bara en sak som jag alltid håller på, det är att man alltid måste ta av stigbyglarna innan man går in eller ut ur stallet med sadlad häst. För att undvika att hästen fastnar i något handtag eller så. Men just därför var det lite intressant att få vara med på denna clinic, rannsaka sig själv lite. Hur gör vi egentligen? Vad tänker vi på? Jag hoppas komma fram till något vettigt. 

Vi har ju givetvis rutiner men det är mer ”denna häst gör så här så nu ska vi hantera den så här”. Det ändras hela tiden. Väldigt få ”fasta” regler mer sunt förnuft, typ att alltid stänga boxarna och liknande.

Jag tror vi har ett stort säkerhetstänk egentligen, vi tar inga risker. Man försöker lägga upp dagen och varje situation så det uppstår så få risker som bara möjligt. Behöver man lösa ett problem eller jobba med en svår häst så skapar man en situation för det och gör det rätt.

Det ska bli väldigt spännande i alla fall, att medverka på denna clinic! Känns väldigt lagom att min första clinic är i sällskap av Rolf-Göran Bengtsson, haha. Jag ställer mig väldigt ödmjuk inför detta men tror det kan bli väldigt bra och roligt. Rolf som har så extremt mycket erfarenhet och kunskap, och lilla jag som har lyckats sitta kvar på några bockande hästar, ungefär. Blir nog en bra kontrast och nyttigt att höra säkerhetstänk från båda och om/hur det skiljer sig åt.

Det kommer sändas live ikväll på förbundets sida på Facebook. 

Cornelia Rylén
30 oktober 2018 14:15

Cornelias blogg: ”När kylan kom blev alla hästar knäppa”

Cornelias blogg: ”När kylan kom blev alla hästar knäppa”
Fina Greta!

Nu har fasiken vädret slagit om här på vår gård!
När kylan kom blev alla hästar knäppa, flera av dem har visat helt nya party-tricks i form av döds-snurror, fräsiga bocksprång och nya vändningar. Jag har inte hängt löst än men är rätt imponerad över hur påhittiga hästarna blivit bara för att det blev lite kallt!

Jag känner mig väl förberedd inför Flyinge, min 6-åring Kakan känns avslappnad och glad och jag hoppas att spärren kan släppa denna tävling, har inte fått någon riktigt bra känsla med henne än men jag tror att vi är på rätt väg. I helgen ska hon få hoppa 130 cm klasser och eventuellt en 135 cm klass om hon känns bra!

Min nyinköpta 7-åring Greta är jag så himla glad för, hon känns jättefin och är en helt underbar individ. Det blir vårt första meeting ihop och det ska bli väldigt spännande att se hur hon beter sig när hon får stå uppstallad på nytt ställe. I helgen ska hon få hoppa 125-130 cm klasser. Men känner jag mig själv så kan det säkert ändras, känns hon klockren kanske hon också får starta en 135cm klass, man vet aldrig!

Rasputin förbereds som vanligt inför tävling, han är så spänd och trivs bra med att få jobba utan ryttaren dagarna innan tävling. Han hoppade i fredags, gick i pessoasele i lördags, vilade i söndags, går i pessoasele måndag, sen ska jag lösgöra honom tisdag och sen går han i pessoaselen igen på onsdag innan vi trimmar väl framme i Flyinge på torsdag!

Ska bli jätteroligt att komma ut och tävla igen, var ett tag sen sist nu. Detta blir även första ordentliga inomhustävlingen för mig denna säsong!
Det var en liten snabb-update tills vidare!

Cornelia Rylén
27 oktober 2018 09:00

”Det här blir mitt sista försök”

”Det här blir mitt sista försök”
Rasputin och Freddy.

Nu närmar sig tävlingen i Flyinge som blir min sista tävling i år! Till Flyinge nästa helg kommer jag ta med mig Greta, Kakan och Rasputin. Rasputin kommer gå 145-150 cm klasser för det är i dem jag får försöka samla poäng till Lövsta Future Challenge.

Lövsta Future Challenge är ett fantastiskt initiativ som ger oss ryttare under 25 år chansen att kvala in till Scandinavium nästa år och chansen att rida de internationella klasserna vilket är stort och väldigt kul! De som får vara med och kvala är ryttare med placering i 150 cm under 2018, som är under 25 år. Av alla dom så är det bara tre stycken som kvalar in till Scandinavium plus två wildcards och det finns totalt tre kvaltillfällen.

Jag har faktiskt tagit mig dit två gånger nu, en gång med Seraton HB och förra året med Rasputin. Förra året kom jag 2:a i första 140 cm klassen, men efter att vi var tvungna att vara med på prisutdelningen så blev Rasputin livrädd. Dagen efter kom vi knappt från ingången och det blev en stor grej, han stod på bakbenen mycket och backade och backade, till slut fick jag fram honom men han var redan så stressad så rundan vart inte jättebra. Samma sak sista dagen. Tror jag fick 4 eller 8 fel båda sista dagarna.

Nu försöker jag i år igen, och det blir mitt sista försök. Jag är 24 år i år och man får vara max 25 år när man startar Scandinavium, som går av stapeln nästa år. Ska bli roligt, jag tror på Rasputin, det är en toppenhäst. Jag ska försöka miljöträna honom bättre denna gång, försöka spela musik och kanske sätta upp någon skärm i ridhuset och arbeta kring det.

Unknown-1
Här är nya killen! Han heter Ice Man och jag kommer med mer info såfort jag har umgåtts lite med honom!

Här är nya killen! Han heter Ice Man och jag kommer med mer info såfort jag har umgåtts lite med honom! Hemma så har jag bytt ut en häst mot en annan, hästen Ferdinand som jag haft nu ganska länge och hunnit hoppa några 150 cm klasser ska få åka hem till sin ägare igen för att kolla hälsostatus lite ordentligt, även om han känns fysiskt fräsch. Istället har jag fått hit en fin 5-årig hingst från samma ägare, han ska vara här fram tills att jag åker till Mexico i början av vecka 47, då åker han antagligen hem ett par veckor och har allt funkat bra så tror jag han kommer tillbaka efter det och ska säljas.

Vi har aldrig haft en hingst här hemma, vi har en liten gård och har inte haft möjlighet att ta hem hingstar, haft för dåliga staket och boxar. Men nu har vi lite ordning på grejerna och en snäll hingst ska förhoppningsvis flyta på bra! Han verkar jättetrevlig!

Det var lite sorgligt att se Freddy åka, han är en otroligt speciell häst och alla på gården har varit mycket involverade i hans träning och han har en speciell plats i våra hjärtan. Kanske kommer han tillbaka igen, vem vet!

Cornelia Rylén
25 oktober 2018 06:00

”Så här ser det ut när jag rider riktigt, riktigt fort”

”Så här ser det ut när jag rider riktigt, riktigt fort”
Cornelia Rylén, bloggare på Ridsport. Foto: Natalie Lindholm

Idag tänkte jag bjuda på några äldre filmer där jag helt enkelt rider riktigt… riktigt fort! Först ut har vi en häst som heter Malone som jag red åt en elev, Molly kallades hästen. Hon skulle säljas och behövde bra resultat och hade inte hoppat något stort innan alls. Här startade vi en 110 cm klass på Sundbyholm, tror det var en av de första tävlingarna med henne.

En väldigt okomplicerad häst som funkade bäst om du bara tänkte framåt och aldrig störde henne innan hinder. I filmen syns frst grundomgången men sen kommer omhoppningen! Jag brukar inte anstränga mig så dant på den höjden men jag var sist ut i omhoppningen och hade sett hur alla red och insåg att jag verkligen behövde gasa på för att ha en chans. Och gasa på I did!

Filmen är fem år gammal nu, jag fick sen vinster upp till 130 cm med den hästen!

Nästa video är på en häst som gav mig så himla mycket glädje, en stoor tung valack som hette Fight. Honom red jag mina första 150 cm klasser på och han gjorde mig trygg på tävlingsbanorna efter lite bråkiga hästar innan. Men ingen trodde väl att det skulle gå att rida fort på honom, men det gjorde det! Här vinner vi en 140 cm klass i Hammarö för fyra år sedan. Vi gjorde många rundor där vi vände som ett riktigt b-ponny ekipage också, så lättsvängd! Så tacksam för allt vi gjorde tillsammans, han såldes senare till en childrenryttare!

Sedan har vi min gamla häst Seraton HB, som jag vann otroligt mycket på! Han var 183 cm hög men smidig som en katt och har nog varit en av mina snabbaste hästar hittils. Först är en drygt 4 år gammal video från när vi vinner en 140 cm klass i Norrköping!

Andra videon är när vi leker runt en 130 cm klass i Södertälje, då hade vi roligt! Vi vann den med. Tredje videon är när vi vinner en 150 cm klass i Göteborg! Min första 150 cm vinst!

Och sen har vi Zwiggy! Min bästa Zwiggy. SÅ många klasser vi vunnit genom åren! Här är en från när vi vann en 135 cm klass i Helsingborg för fyra år sen!

Cornelia Rylén
22 oktober 2018 09:59

”Jag har köpt häst… igen…”

”Jag har köpt häst… igen…”
Välkommen Greta!

Jag har köpt Greta själv. Greta kom hit för 5 veckor sedan och skulle säljas. Jag gillade henne direkt men lovade mig själv att jag inte, INTE skulle köpa henne själv. Jag var glad över att ha en fin och trevlig häst att faktiskt kunna sälja. Men nej, här är vi nu ändå. Kontrakt påskrivna och jag är nu ägare trots allt.

Jag är otroligt dålig på mitt jobb, visste ni att Ullis också kom som försäljningshäst? Det tog typ två veckor så köpte jag henne själv. Likadant med Rasputin, det tog dock lite längre tid men till slut kunde jag inte stå emot mer.

Samtliga tre hästar jag köpt på detta sätt har gemensamt att dom har ett superbra huvud för hinder, en bra inställning och trevliga att jobba med. Inte nödvändigtvis den mest fantastiska tekniken, men jag får känna hur dom jobbar och lär sig och vad dom vill på ett helt annat sätt än vid bara en provridning. Jag hade nog inte köpt någon av dom efter att bara ha sett film eller provat lätt en gång, tänk vad jag hade gått miste om! Man glömmer lätt vad man letar efter när man bara provrider en gång.

Jag är väldigt glad över denna häst, hon har en underbar inställning till arbete, alltid glad, väldigt rädd om sig. Har inte rivit en bom sen hon kom hit. Hon har som jag skrev sist slängt av mig en gång, men inte slängt av några bommar från något hinder! Så jag ser verkligen fram emot att fortsätta jobba med henne och hon får följa med till Flyinge för vårt första meeting om ett par veckor!

Så det är till mig man ska lämna sin häst om man vill sälja den, helt klart! Haha.

Cornelia Rylén
16 oktober 2018 08:34

”Så ser en vanlig foderdag ut för mina hästar”

”Så ser en vanlig foderdag ut för mina hästar”
Vanligtvis äter mina cirka 12-14 kg grovfoder om dagen. Foto: Privat

För mig känns det viktigt att hästens kost inte baseras på kraftfoder, det ska handla om cirka 90 procent grovfoder och cirka 10 procent kraftfoder.
Jag blir helt förskräckt när jag hör folk som fodrar med flera kilo kraftfoder PER GIVA. Men det är vad man behöver ge av de flesta foder för att få i hästen tillräckligt med näring och mineraler, dock ger dessa människor nästan alltid extra mineraler trots denna mängd kraftfoder. För att inte tala om de hästar som motioneras väldigt lite och fortfarande äter flera kilo kraftfoder… hej magproblem.

Jag ger mina tävlingshästar ett ekologiskt foder som heter St Hippolyt och de får 1,2 kilo PER DAG. De hästar som går riktigt tufft får ett kompletteringsfoder för att hjälpa till med återhämtning, då blir det kanske 0,7 kg till per dag. På detta behöver jag inte ge några mineraler extra alls, då allt ingår i fodret.

Däremot ger jag en speciell ”mineralkur” 2 gånger om året, våren och hösten, som fyller på alla hästens depåer och ser till att det inte finns några brister hos hästen vad gäller mineraler och vitaminer, detta i kombination med mitt foder så behövs inga tillskott.

En vanlig foderdag för mina hästar ser ut ungefär så här:

  • 06.00 ca 3kg hö (varierar såklart från häst till häst samt årstid) Sedan kraftfoder.
  • 11.00. Lunch hö i hagen. Ca 2-3 kg.
  • 15-16.00 Eftermiddagshö i hagen, ca 2-3 kg.
  • 18-19.00 Mash med levande jästkultur för att förebygga magsår och kolik. Sedan kraftfoder.
  • 21.00-21.30 Kvällshö, ca 3-5 kg.  

Plus ovanstående så ger jag dem gräs i hagarna. Vanligtvis äter en häst här cirka 12-14 kg grovfoder om dagen, beror lite på hur grovfodret är också och givetvis beroende på hästens behov, ibland får man ju hit undernärda eller väldigt svårfödda hästar som får mer grovfoder, men även dom blir lätta att hålla i hull efter en tid av rätt mat med rätt näring.

Det är verkligen viktigt att ha en analys på sitt grovfoder, även om man ger det bästa av det bästa i foderväg så kan det finnas brister i grovfodret som man behöver hjälpa till med. Framförallt ett svårt år som detta.

På tävling får hästarna hö fler gånger per dag då dom står mer still. Då ger vi som vanligt på morgon och kväll och sen något kilo per gång under dagen men kanske 6-7 gånger istället. Samt stor giva på kvällen så den räcker länge. Lång ät-tid är viktigt. Hästarna får även mash två gånger per dag under tävling för att bidra till god magfunktion.

Jag tycker folk borde sluta falla för de fina etiketterna på fodersäckarna och hinkarna, och se över vad en häst faktiskt behöver och vad produkterna innehåller. I flera år gav vi hästarna säkert 6-7 olika tillskott om dagen, och mycket mer kraftfoder än idag. Känns fantastiskt att kunna basera hästens kost på grovfoder och naturligt kraftfoder.

Cornelia Rylén
12 oktober 2018 08:17

Cornelia: ”Är den första att leta efter någonting som jag kan ha gjort fel”

Cornelia: ”Är den första att leta efter någonting som jag kan ha gjort fel”
På bild har vi Zaga, framtidens häst som jag vill ska hålla sig frisk genom hela livet! Till höger: Uteritt med Macchiato och Bazinga.

Ett ämne som dykt upp många gånger när jag frågat om vad folk vill läsa om, har varit ”hållbarhet”. Jag har haft otur med skador senaste året, så jag tycker det känns svårt att skriva om för uppenbarligen har jag inte hittat det perfekta konceptet, eller så har jag bara haft otur. Jag är verkligen den första som letar efter någonting som jag kan ha gjort fel som orsakar skador, men då skadorna varit väldigt spridda och väldigt olika typer av skador så har jag lite svårt att ta på mig att det är helt mitt fel.

Jag är noggrann med att hästarna jobbar i balans, jag är extremt petig med att rida lika mycket i varje varv och vill att hästarna ska kännas likadant i båda varven. Varierad träning, ej hoppa högt för ofta osv är saker jag tänker på.

Jag tror det är väldigt individuellt hur hästar håller, vissa är starkare än andra.

Svårt att veta vad många skador beror på, man har nån gång stött på någon häst som varit dåligt musklad, ridits ”dåligt” under en längre period, dvs sänkt rygg, dålig bakbeksaktivitet, övervikt/undervikt osv, men denna häst kan ha klarat sig hela livet utan en enda skada, aldrig haft ont i ryggen eller liknande. Eller är det så att denna häst bara inte kollats upp?

Man har helt enkelt inte kollat om den har ont och då den inte protesterat så värst så har den mått bra? Kanske. Och sen jämför man det med någon av ens egna hästar som man anstränger sig till sitt ytterska för att dom ska hålla sig friska, man jobbar så förebyggande man bara kan och ändå står man där med en öm framkota, en hovledsinflammation eller en överansträngning i en skink-muskel.

Jag tror det är väldigt individuellt hur hästar håller, vissa är starkare än andra. Det känns som att vissa kan hoppa stora hinder flera gånger i veckan, utöver det ridas enbart på liten volt i slängtrav och ändå må bra, medans andra måste gå på jordens alla olika underlag, vattentränas, masseras, lasras, behandlas och få extra spån i boxen för att ta sig igenom dagen utan att ömma i något ben.

Jag kollar gärna upp mina hästar regelbundet, framförallt de som presterar, och då hittar jag givetvis ”fel” snabbare. Men jag tycker att det borde gå att undvika bättre, men gör det verkligen det? Hur många skador har dom allra största stallen med toppryttare i? Får man höra om dom små behandlingarna eller är det så bra som det verkar? Oklart.

Men börjar man få samma problem på flera hästar så har man ju turen att kunna inse att här är det kanske jag som ryttare och ägare som kan ändra på något.

Det är nog helt enkelt lite orättvist. Min Rasputin, han har en gammal skada i ryggen som gör att han ibland rör sig lite ojämnt, en dålig dag är han halt fram i någon minut innan det värms bort, och innan han kom till mig så hade han aldrig varit skadad i något ben på 5-6 år, det är ju häftigt! Då har vi en häst som inte alls belastat sina ben helt jämnt då en rörelsestörning finns, och ändå mår han bra och presterar.

Unknown-2
Rasputin

I somras så vrickade han sig och fick behandla en framkota men annars har han verkligen mått prima så länge man tar hand om hans rygg. Så himla olika från häst till häst.

Jag tycker att detta ämne ska man prata om med sin veterinär, man ska alltid vara självkritisk till om det är något som träningen kan ha orsakat när man får problem, och försöka tänka så sunt man kan. Utevistelse, varierad ridning på olika underlag, lång uppvärmning samt skritta av länge och stretcha. Friskvård helt enkelt. Försöka forska och ge hästen så naturliga förutsättningar som möjligt för att bygga upp sin kropp. Där hör även foder till såklart, men det blir ett annat inlägg!

Cornelia Rylén
5 oktober 2018 19:22

Cornelias blogg: Veterinärbesök, gos med ettåring och hindermålning

Cornelias blogg: Veterinärbesök, gos med ettåring och hindermålning
Cornelia och Rasputin i höstas.

Livet flyter på som vanligt, denna vecka kom två nya praktikanter till gården som är jätteduktiga! Stallchefen Mika är gladast som får hjälp med massa bra saker!

Sedan tävlingarna på Sundbyholm har jag hunnit kolla upp Rasputin på klinik, jag tyckte ju att han kändes väldigt spänd framförallt i sista 150 cm klassen, och han var väldigt spänd i ryggen vid veterinärbesöket. Han har en svår rygg samt en äldre skada i ryggen som man behöver hålla lite mjuk. Han fungerar finfint men när han presterar på hög nivå så får man underhålla ryggen lite så denna gång vart det en behandling i ryggen! Han behöver inte vila eller så utan har jobbat utan ryttare någon vecka och ska snart igång som vanligt!

Ullis (Donna-Bella) fortsätter rehabiliteras och ska på återbesök nästa vecka efter lite krångel i frambenen, inget stort där heller men ändå tidskrävande och störigt.
Challe har hunnit åka till veterinären också och var lite sliten efter helgens tävlingar bara så ska ta det lite lugnt men behövde inte behandlas, antagligen en onödig liten vrickning bara. Kollades också i munnen där han var fin men hade lite hakar, så det åtgärdades!

Vi var och tävlade i helgen som var, vi åkte till Ekenryttarna som ligger ganska nära oss. Första dagen tog jag med Greta som är en försäljningshäst, hon var jätteduktig och felfri och kom trea i 115 cm.

Greta
Tredjeplats med Greta i helgen!

Andra dagen tog jag med min 5-åring Bazinga samt en tillridningshäst (Ludwig), båda hoppade en 120 cm klass och båda var felfria och duktiga!

Sen har min 1-åring Hidden Heliodor (Hemerald – Everest) blivit kastrerad samt verkad på klinik. Han är en stor känslig häst som varit jätteblyg och jobbig att hantera men det blir bättre och bättre. Han står nu hos en bekant som även har mina två dräktiga ston hos sig!

Ettpring
Min 1-åring Hidden Heliodor (Hemerald – Everest)
Ettåring
Hidden Heliodor

Fick även en bild från mina två dräktiga ston som mår så himla bra, går fortfarande ute dygnet runt men kommer snart få gå in om nätterna! Ilona är längst till vänster och hon är dräktig med Cooper vd Heffink, och Corvara är till höger och hon är dräktig med Ike, samma hingst som är pappa till lilla Zaga!

Ston
Ilona och Corvara är dräktiga. Pappa har målat bommarna i guldfärg. Så snyggt!
Unknown-2
Bästa Pia tar hand om Macchiato.

I vårat ridhus har det även kommit några nya hinder, min snälla pappa har gått bananas och börjar bygga jättemånga olika hinderstöd och målat bommar! Här är till exempel fyra nya guldfärgade bommar som passar bra till dom nya St Hippolyt hinderstöden!

I onsdags så var bästa Pia hos oss och behandlade lite hästar med sin djupvågsmaskin! Älskar den, Pia har behandlat mig med och löst ett flera år långt axelproblem jag haft, är smärtfri där nu!

På bild är hästen Macchiato som är en 10-årig tillridningshäst som varit spänd i sin hals framförallt, dagen efter såg man tydligt hur han rörde sig bättre och slappnade av mer!

Kommande helg har jag ledigt från tävlingar men rider på här hemma som vanligt! Hoppas ni får en fin helg!

Cornelia Rylén
1 oktober 2018 17:00

”Jag tycker man ska rida på ett bett man är bekväm med”

”Jag tycker man ska rida på ett bett man är bekväm med”
Foto: Malin Vestergren

Det har varit väldigt många via min Instagramsida som efterfrågat ett inlägg om bett. Jag har skrivit om bett flera gånger tidigare, både via min gamla blogg samt på Instagram, men det skadar väl inte med lite uppdatering!

Generellt så är jag trött på uppfattningen om att det skulle vara snällare med vanligt tränsbett än ett skarpare. Som att du kan dra och slita bäst du vill i hästens mun men det är OK för att du har ju bara ett vanligt tränsbett. Rimligt?

Jag tycker att man ska rida på ett bett som man är bekväm med och där man kan påverka hästen med mjuka händer. På vissa hästar är det ett mjukt gummibett och på vissa är det ett skarpt kombinationsbett eller liknande. Jag tycker många borde gå ur sin comfort zone vad gäller bett, stöter ofta på elever som rider på ett snällt bett och får kämpa och dra och bråka, men vågar inte betsla upp då hästen blir för känslig. I de flesta fall så har det då att göra med att ryttaren är van att behöva dra och vara hård i handen och kan helt enkelt inte anpassa sig efter hästen på ett skarpare bett då den helt plötsligt lyssnar bättre. Där blir det ju helt plötsligt nyttigt för ryttaren att betsla upp för att öva upp sin hand och reaktionsförmåga.

Det kan vara lika svårt för en ryttare att reda ut en häst på ”snällt” bett, som att kunna bemöta en häst mjukt på ett skarpt bett. I slutändan kan du inte göra din starka häst lydig på ett snällt bett om du inte kan vara snabb att mjukna när hästen väl gör det, vilket ofta blir problemet när du ”vant” dig vid en stark och hård mun.

Cornelia2

Jag menar inte att man ska stoppa in ett starkt bett och låta problemet fortgå bara något mer drägligt, utan jag menar att man ska använda sig av ett mer passande bett för att förbättra kommunikationen mellan häst och ryttare, för att befästa signaler som stopp och sväng och för att sedan som slutresultat eventuellt kunna gå tillbaka till ett ”snällare” bett, om man trivs på det.

Jag använder mig ofta av lite skarpare bett under markarbete, där vill jag alltid ha hästen bärig, den ska ej hänga sig i min hand och den ska inte välta när vi svänger, den ska hålla sig själv i balans och jag vill verkligen befästa små små hjälper, vilket blir lättare med ett skarpare bett. Jag betslar nästan alltid ner när jag rider ut i skogen, där vill jag låta hästen springa på mer och få känna att kraven minskar.

Det är egentligen mest i markarbetet jag experimenterar och varierar mest med bett, det är där jag vill hitta hästen och lära känna den på olika sätt och via olika signaler. I hoppningen försöker jag komma fram till vilket bett hästen trivs bäst på och alltid hoppa på ett bett där hästen är bekväm och det fungerar, i hoppningen vill jag att hästen ska känna sig trygg och glad och tycka om sitt bett. Jag rider aldrig ut på de bett jag använder på tävling/hoppning.

Däremot rider jag i princip alltid på vanligt tredelat första gången jag sitter på en ny häst. Där tycker jag att jag får en bra uppfattning om läget och vilket bett jag skulle kunna tänka mig att byta till om det behövs.

Jag tycker helt enkelt att man måste våga tänka på hur sin egen situation ser ut, hur man vill förbättra den och vilken som är den smartaste och mest skonsamma vägen att gå. Är det verkligen 500 hårda halter på tränsbett eller är det två, tre stycken skarpa men lugna halter på ett skarpare bett för att säga ifrån om din häst till exempel drar iväg. Vilket bett skapar en situation där du kan BERÖMMA din häst för en bra reaktion? och på det sättet befästa bättre och mindre hjälper och snabbare komma till bra jobb.

Lite tankar från mig! Känner ni er flexibla och öppna för andra bett än de som är ”standard”?

Cornelia Rylén
25 september 2018 15:29

”Rapport från Sundbyholm”

”Rapport från Sundbyholm”
Nöjd och glad efter helgens tävlingar.

Wohoo vilket VM va? Så jäkla tufft att följa, se alla otroliga hästar. Se hur det skiljer sig så otroligt mycket från de bra ryttarna till de helt fantastiska ryttarna.

Jag har ju varit på Sundbyholm och tävlat tre av mina hästar under tiden, och det har gått helt okej! Rasputin var jätteduktig första dagen och vann sin 135 cm klass. Kakan fick gå in på prisutdelning i hans ställe. Rasputin var duktig även andra dagen i sin 145 cm klass och hade ett nedslag bara.

Kakan har också varit duktig, vi lär fortfarande känna varandra. Hon hade några nedslag både på fredagen och lördagen i sina 130 cm klasser, men hoppade bättre och bättre. I söndagens 130 cm klass hoppade hon SÅ bra, var inte i en bom, men blev förbannad i en skarp sväng till ett hinder och stannade istället, haha! Så paff. Har ju inte haft henne jättelänge men hon har verkligen aldrig försöka stanna tidigare, detta var dock inte på hindret direkt utan mer en bit framför. Hon hoppade snällt på tredje försöket och hoppade sen resten av banan felfritt och jättefint.

Cornelia.blogg
Rasputin och ”Kakan”.
Cornelia2
Viktigt att putsa näsan innan start, Mika fixar! Och så Kakan på bild.

Det har ändå varit en givande helg. Rasputin känns ju sådär, från vinst till uteslutning. Vi börjar med att ta honom till veterinären nu i veckan för att försäkra oss om att något inte är fel. Att han är rädd för vatten vet jag, vi har tyvärr haft otur senaste månaderna så har inte hunnit träna riktigt på det. Han hoppar snällt vattenmattor och så hemma så det är en mer helhjärtad träning av riktig vattengrav som gäller för att få några resultat, och han hade en mindre skada i somras (följt av en till mindre skada) så vi kom aldrig till skott riktigt och kanske är det därför han är extra fjantig nu. Eller så är han inte helt fräsch, oklart. Han hoppade väldigt spänt i sista 150 cm klassen och där är det svårt att veta om det beror på att han såg vattnet från början, eller om det är något tokigt som gör att han spänner sig och också därför är extra tittig på vatten. Vi undersöker vidare och ser hur det går!

Kakan är jag medveten om att det kommer ta lite tid. Hon har blivit riden av samma ryttare som red in henne hela tiden fram tills att jag köpte henne i somras, så det blir såklart en stor omställning för henne att byta ryttare. Jag har kört på mitt koncept med henne och sista klassen gav det utdelning, förutom stoppen då, men allt bra kan inte komma på en gång, haha.

Jag tror verkligen bara att det var en blandning av att vara trött, att helt plötsligt börja hoppa riktigt bra och försiktigt och att mitt i detta tvingas in i en 90 graders sväng, mot sargen, till en lite läskig oxer. Allt på en gång liksom. Så nu är jag taggad på att köra vidare. Kommer fokusera mycket på markarbete med henne givetvis, och hoppmässigt försöka få till så jag hoppar lite serier, främst kombinationer med bommar emellan så hon får öva på sin språngkurva och att vara försiktig själv utan min hjälp. Ska bli roligt!

Cornelia3
Kakan in action.

 

Challe har varit jätteduktig! Han hade 4 fel i 125 cm klassen på fredagen (vi fick byta från 130 till 125 på honom så vi skulle hinna med Kakan i 130 klassen, det vart lite väl tight mellan deras starter annars). Och i lördagens 130 cm klass var han felfri! Lyckades dock inte få några bilder alls på honom under denna helg, konstigt!

Till vardags har vi honom utlånad till en av mina elever som bor nära som är jättejätteduktig, men han är lite taskig mot henne. Hur duktig hon än är så är hon bara 15 år och en halvmeter hög, ungefär. Han är 176 cm drygt, med lite attityd. Det är såklart svårt att hänga med i hans svängar då och han lär sig fort vad han kan och inte kan göra. Men då är det skönt att känna att han ändå tar sig samman och hoppar snällt när vi kommer ut på lite större tävlingar! Förhoppningsvis kan vi hitta en ny ryttare som gillar honom och vill fortsätta utvecklas med honom!

Jag vill passa på att tacka ”Sundbyholmsfamiljen” för alla fina tävlingar ni arrangerar, vi försöker pricka in så många tävlingar vi kan där och är alltid lika glada och nöjda!

Nu har jag några endagars tävlingar framför mig innan vi åker till Flyinge och tävlar vecka 44! Innan dess hinner vi nog med ett och annat tema-inlägg, så har ni önskemål eller förslag så bring it!

Cornelia Rylén
21 september 2018 11:30

”Idag bär det av till Sundbyholm”.

”Idag bär det av till Sundbyholm”.
Alla hästarna redo för en tävlingshelg på Sundbyholm. Från vänster är det jag med Rasputin, min pappa Peter med Challe och Mika med Kakan!

Medan VM-laget är i Tryon, åker jag till Sundbyholm för att tävla denna helg. Det blir första tävligen sen denna blogg startades, och sista utomhustävlingen! Med mig tar jag; Rasputin, Kakan och min 7-åring Challe som inte står hemma hos mig för tillfället utan rids av en elev, men ska säljas så han får följa med på lite passande tävlingar som denna. På morgonen innan avfärd hann jag trimma Greta som är en försäljningshäst, samt Kakan.

Cornelia Blogg4
Greta och Kakan.

Kakan innan hennes ridpass, med Mika stallchefen bakom! Kakan valde jag att trimma med gramantygel idag då jag ville ha ett avslappnat lugnt pass innan tävling, med graman på så slappnar hon direkt av mer och börjar inte bråka och den behöver inte användas. Får nog skriva mer om graman i ett senare inlägg…

Kakan ska ju med till Sundbyholm men är inte speciellt spänd på nya ställen så henne kan jag lika gärna trimma hemma för att spara lite tid, skönt med lugna hästar. Rasputin fick jobba i pessoaselen, det har jag nämnt tidigare att det är ett upplägg som funkar bra på honom, han slappnar av väl i den och jobbar bra. Sen är inte han heller speciellt spänd på nya ställen så det är inga konstigheter att sitta upp direkt inför tävling.

Allt putsas och packas, tvättas och ses över. Mika stallchefen gör det mesta som vanligt, höpåsar packas och kraftfoder lastas in. Sen tvättades alla tre hästarna, Rasputin och Challe rullade sig givetvis direkt.
Oftast åker mina hästar i högre lindor samt boots fram och lindor eller skydd bak.

Cornelia.blogg2
Rasputin och Challe, fulla av spån och nöjda.
Cornelia.blogg
En förtvivlad Mika som tvättat Kakans svans cirka 76 gånger och den är fortfarande gulaktig…

För oss är det inte så långt till Sundbyholm, brukar ta ca 2,5-3 timme ungefär. Lite längre idag pga vägarbete dock. Hästarna stod snällt och väl framme så lastade vi ur, gav dom hö och vatten, packade ur alla grejer och lindade av alla ben.

Challe skulle trimmas på plats, han är lite mer spänd nu när han inte varit ute jättemycket senaste tiden. Jag fick lite hjälp bort till banorna och sen gick Mika några varv med de andra två hästarna medans jag trimmade Challe.

I skrivande stund är det fredag och första tävlingsdagen. Rasputin hoppar en 135 cm klass, och både Challe och Kakan går 130 cm avd B. Imorgon går Challe och Kakan samma som idag, och Rasputin hoppar 145 cm. På söndag går Kakan 130 cm, Rasputin 150 cm och Challe får nog vila, 3 stora klasser känns lite mycket nu när han inte hoppat högt på ett tag.

Det känns kul att vara igång med Rasputin igen, för några veckor sedan vann vi 150 cm i Västervik, sedan i Åby var han lite spänd pga vattengraven där, så jag hoppas han har hunnit lugna ner sig lite tills denna helg och kan prestera som vanligt. Kakan lär jag fortfarande känna, det blir bara skolrundor för att hitta bra känsla och förhoppningsvis fina språng. Och Challe sköter sig förhoppningsvis som en stjärna!

Jag återkommer efter helgen med utvärdering och uppdatering om hur det har gått!

Cornelia Rylén
16 september 2018 15:34

”Så tänker jag när jag bygger serier och gymnastikövningar”.

”Så tänker jag när jag bygger serier och gymnastikövningar”.
Cornelia Rylén, bloggare på Ridsport. Foto: Natalie Lindholm.

Idag tänkte jag prata lite om serier och gymnastikövningar, hur tankarna går och vad jag vill uppnå. Jag får ofta frågor om vilka avstånd jag har i de serier jag sätter upp hemma, men svarar sällan. Detta då jag ändrar så mycket beroende på vilken häst det är och vad jag vill få ut av det hela. Det enda generella är väl avståndet mellan studds och det är för storhäst 2,5-3 m tycker jag om höjden på studdsen är ca 40-60 cm.

Hur jag bygger upp en serie varierar stort, jag brukar bygga så den bara hoppas från ett håll, och det kan varieras i oändlighet.

Vi tar ett exempel:
Markbom – 2,5 m – sockerbitshinder 2,5 m sockerbitshinder – 2,7 m – markbom – 2,5 m – räcke – 3 m – markbom – 2,7 m – kryssoxer – 3 m – markbom – 3 m – sockerbitshinder – 3 m – sockerbitshinder – 3m – låg kavaletti – 3m – räcke.

Det är verkligen bara ett exempel för man kan göra precis hur som helst. Denna serie blir ganska allround, med studdsen i början så tänker jag att hästen ska aktiveras lite enkelt. Markbom för att hinna andas och sen ett räcke för att få ett ordentligt språng, markbom efter för att få benen på rätt plats, ganska tight med plats till en kryssoxer, detta för att inte hästen ska använda fart för att ta sig över den.

Kryssoxer väljer jag för att lättare få ett rundare språng och mer självsäkert språng, markbom efter, igen för att hästen inte ska hoppa för långt, sedan lägger jag in ett par studds igen för att göra hästen uppmärksam och snabb, sedan en låg kavaletti istället för markbom för att helt enkelt göra livet lite jobbigare för hästen och sedan avsluta med ett räcke för en sista check på hästens balans, uppmärksamhet och styrka.

Generellt ser ni att avstånden ökar något mot slutet av serien, detta då hästen får upp mer fart ju längre in den kommer tack vare de större hindren. Jag skulle inte säga att jag ökar avstånden så mycket om jag sitter på en ung eller väldigt svag häst, jag sänker snarare höjden på hindren istället, gör serien kortare och hoppar färre gånger.

Man måste såklart ta hänsyn till den häst man sitter på men att hoppa studds med 4 m emellan bara för att man inte kan bromsa, det ger inte så mycket. Då räcker det gott med markarbete några dagar till.

En favoritövning är att sätta upp minst 3-4 oxrar på rad, med 6,5-7 m emellan helt beroende på höjd på oxrarna. Blir lätt långt med oxer-kombinationer. Denna övning är trevlig för du ska inte göra så mycket som ryttare, lite lätt sits in, hålla balansen och inte störa hästen genom kombinationen. Otroligt styrkekrävande och lärorikt, hästen tvingas öva uppmärksamhet, balans, styrka och teknik. De äldre hästarna hoppar här ganska breda oxrar för att öka svårighetsgraden ytterligare.

Detta fungerar även med räcken, men då har jag gärna markbommar mellan alla hinder (vill då ha 3 m mellan hinder och bom) för att öva språngkurvan.

När jag hoppar serier är det alltid fokus på att hästen ska lära sig själv. Jag finns som stöd och vägvisning men tar inga förhållningar eller sätter något tryck, jag passar på att träna min balans och kroppskontroll, checkar av så jag inte gör något utan att tänka på det. Att hoppa serier är ett utmärkt tillfälle att känna av vad hästen klarar själv, utan hjälp.

Här ser ni ett exempel där jag hoppar min häst Rasputin genom en serie. Tittar man på min sits, balans och underskänkel så ser man att jag inte påverkar hästen alls, håller min balans och låter honom hoppa själv. Trampet i stigbygeln gör att jag ändå finns som stöd för honom. Det lät ju förfärligt självsäkert men jag tycker det är trevligt att kunna titta såhär noga och se exakt vart vikten hamnar och hur man påverkar hästen med kroppen.

Men ibland behöver det inte vara konstigare än att hoppa massor med studds på rad bara. 2,7 m mellan alla. Brukar variera höjden lite då också för att göra det lite roligare.

Jag tycker man kan tänka till lite, vad har min häst svårt för? Bygg upp en serie för att utveckla din häst på bästa sätt. Utgå ifrån enkla distanser, ca 3m mellan studds, 6-7 m i en kombination med ett galoppsprång t.ex, börja lågt och ändra avstånden utefter hur det känns och vad som behövs.

Ett starkt tips är verkligen att skaffa mjuka markbommar för att förhindra skador.

Hoppas ni fick något tips och lite mer feeling för hur tänket kan gå när man bygger och hoppar serier, lycka till!

Cornelia Rylén
10 september 2018 15:26

”Så ser min veckoplanering ut för mig och hästarna”

”Så ser min veckoplanering ut för mig och hästarna”

Denna gång tänkte jag lite enkelt gå in på hur en veckoplanering ser ut för mig och mina hästar. Jag är inte superstrukturerad, men jag har en tavla där jag skriver upp planeringen för alla aktiva hästar varje vecka. Givetvis har jag ett tänk även lite längre fram men det skrivs inte upp på samma sätt utan jag har alltid en känsla för varje häst, och varje vecka baseras på långsiktiga planer.

Generellt skulle jag säga att hästarna går i skogen två dagar, markarbete tre dagar, gymnastik/hopp en dag och vila en dag per vecka. Men det varierar stort, i grunden handlar det ju om en balans mellan att hålla hästen glad, stärka den och öka lydnaden/samspelet. Här beror det ju väldigt mycket på vilken häst det är, och alla hästar har olika scheman.

När jag inte har tävling inplanerad närmsta veckan så jobbar jag bara på med varje hästs svagheter, där håller tänket i sig hela tiden. Tävlingarna blir mycket som en check för vad som behöver prioriteras träningsmässigt därefter, någon häst kanske tog en bakbom för mycket och kändes lite kort i sprången, då jobbar jag vidare på det.

Någon kanske kändes trött, någon var oförsiktig med frambenen, någon var obalanserad i höger varv osv. Det är tävlingarna i slutändan som ska fungera och det handlar om att hitta ett vinnande upplägg för det, och där lär man sig ju hela tiden.

Cornelia Blogg

Inför tävling är det precis lika individuellt hur schemat läggs upp, Rasputin som är en av mina bästa hästar till exempel har väldigt lätt för att bli spänd, dessa spänningar hamnar i ryggen, så en vecka innan tävling läggs det mycket fokus på markarbete, lite större språng, förvänd galopp för att få stretcha lite. Om vi åker på till exempel torsdagen, så vilar han nästan alltid onsdagen och körs i pessoa-selen på torsdagen innan avfärd till tävling, Rasputin slappnar av väldigt bra i pessoa-selen och det känns bra att han får arbeta utan ryttare framförallt innan tävling, ofta flera dagar under veckan innan tävling för honom. Alla hästar får en vilodag en eller två dagar innan avfärd till tävling.

Några hästar joggas bara i skogen dagarna innan tävling, då blir dom glada och arbetsvilliga när det väl gäller på tävling!

Jag vill inte hoppa så nära inpå tävling, jag brukar lägga in ett sista hopp-pass på fredagen/lördagen veckan innan vi åker (tänker mig då att vi åker på meeting torsdag-söndag). Även där väldigt individanpassat, vissa behöver bara hoppa över lite titt-hinder några gånger, vissa får hoppa lite extra breda oxrar för att träna på det och vissa hoppar lite kombinationer för att öva snabbhet i benen, vissa hoppar i väldigt lugn galopp och vissa får träna på att hoppa lite mer själva utan min hjälp.

Generellt vill jag inte att de blir så trötta av det sista hopp-passet, utan de ska känna sig starka, modiga och glada inför tävling!

Väl på plats på tävlingen (dagen innan) så brukar jag inte rida dem så tufft, mest lite övergångar, se till så lydnaden sitter och att de får en chans att slappna av i den nya miljön!

För varje häst är en bra kondition såklart viktigt, hästarna som ska gå större tävlingar försöker jag konditionsträna cirka 1 dag i veckan, helst intervaller på ett större fält, (tänk på underlaget, det får inte vara för hårt men absolut inte sjunka djupt heller!) efter ca 30 min lugn uppvärmning brukar jag då köra 3 min galopp och 1 min skritt intervaller, hur många beror såklart på hur stark hästen är. De lite yngre och svagare hästarna kör två minuter galopp och två minuter skritt lite mer kravlöst.

Ofta väver jag in styrke- och intervallträning i vardagsarbetet, det blir mycket galopp under skogsturerna, mycket styrketräning i galoppjobbet osv så mycket faller sig naturligt även utan intensiva intervallträningar. Men jag tror bra kondition är en nyckel till jämnare resultat på tävling.

Jag har även den fantastiska möjligheten att ha tillgång till skrittmaskin hemma, där går de flesta hästarna varje morgon ca 45 minuter och varje eftermiddag cirka 20-30 min. Framförallt är detta bra de dagar de vilar, så de ändå får röra på sig.

Det är väl det, på ett ungefär!

Hur lägger ni upp en vanlig träningsvecka?

Cornelia Rylén
6 september 2018 09:57

”Jag rider varje häst med känslan av att jag vet bäst”

”Jag rider varje häst med känslan av att jag vet bäst”
Cornelia Rylén, bloggare på Ridsport. Foto: Natalie Lindholm.

Hej igen!
Känns roligt att vara igång med bloggandet nu, ser fram emot när rätt rytm är hittad och bra ämnen kommer upp! Men denna gång tänkte jag gå igenom lite mer om mig som ryttare, så ni får en bild av vem jag är och hur jag tänker.

Jag hade turen att få en fantastisk första B-ponny, som hette Never Stop. Det var en liten söt typ new-forest blandning, mamma hittade honom på en ridskola där han inte passade in, tror han var 4 år då. Min kusin red honom först men när jag var 6-7 år tog jag över. Det var en perfekt ponny, han var lite svår att få i form men inte alls omöjlig utan det lärde mig att man fick jobba lite för att hitta rätt känsla. Han var inte heller het, utan sådär lagom så jag fick lära mig rida.

Har haft väldigt mycket olika ponnyer och hästar och det är jag otroligt glad för, att jag inte bara fått rida självgående färdiga hästar utan det har varit olika jobb med allihopa, sega, pigga, starka, arga och glada. Det har gjort mycket för mig som ryttare.

Unknown-1
”Carro” som femåring. Foto: Privat

När jag gick över på storhäst vid 14-15 års ålder hade jag tänket med innerskänkel, yttertygel och det skulle vara ordning och reda, väldigt strikt, ganska basic. Har alltid velat ha hästarna lösgjorda men då med mycket mer stöd än vad jag vill ha idag. Det tänket höll mer eller mindre i sig fram tills att jag fick problem med min nu skadade häst Carro (Carina van de Zuuthoeve) som inte gick att styra, hon stod bara på bakbenen och bråkade.

Då fick jag hjälp av en kvinna som jobbar mycket med horsemanship, även från ryggen. Hon sa åt mig att släppa yttertygeln och bara vända med inner. Jag tyckte hon var knäpp. Vad säger du kvinna, hur ska jag styra då? Yttersidan? Bogen? Jag tävlar faktiskt i hoppning, ganska högt. Jag måste rida med yttertygel.

Efter en del om och men så fick jag ju ge mig, hästen gick inte att styra på mitt sätt. Det var vändpunkten i mitt tankesätt. Detta helt nya tillvägagångssätt gick till stor del ut på att släppa allt tryck, för det är ju var yttertygeln egentligen är till för, spänst och tryck, vilket är två helt onödiga saker om hästen inte går att styra. Carro blev ganska fort en trevlig, ridbar häst som tävlat framgångsrikt upp till 155 cm efter det.

Carro
Jag och ”Carro” Foto: Privat

Jag har haft några år på mig nu att hitta mitt eget i detta tänk, anpassat det lite efter hoppning istället för western/working equitation. Jag har hunnit ifrågasätta mycket, den klassiska skolridningen, som det inte är något fel på alls men jag tror många hakar upp sig, de stöter på problem och istället för att se lösningar så ser man ett visst sätt som är ”det enda rätta” och man vägrar vara smidig och flexibel.

Jag önskar som slutresultat att sitta på en bärig häst, kontakt med yttertygeln och respekt för innerskänkel, att hästen aktivt går fram av sig själv. Det betyder inte att jag löser alla situationer på det sättet, alla hästar är olika och ibland får man börja i en annan ände. För mig handlar det om att få hästen att förstå vad jag vill, skapa en situation där jag kan berömma den för att den reagerar på min hjälp, inte tjata i oändlighet på samma sätt, hårdare och hårdare tills något händer, utan helt enkelt då förklara på ett annat sätt. Det är inte konstigt alls egentligen.

Jag vill ha mina hästar känsliga och lyhörda, jag vill att dom slappnar av mellan hinder så att jag enkelt kan lägga på tryck inför större hinder, när jag hopptränar hemma handlar det alltid om att låta hästen öva på att hoppa, inte göra allt i min makt för att hjälpa hästen inför varje språng. Mitt jobb är att ge hästen en bra chans att klara det själv.

Seraton Hb
Ovan: Min förra häst Seraton HB som jag tävlade upp till 155 cm på. Foto: Privat

Det är såklart svårt att förklara mig som ryttare såhär, jag har alltid varit väldigt medveten om mig själv som ryttare, väldigt självsäker. Jag är fullt medveten om mina brister men jag rider varje häst med självförtroende och känslan av att jag vet bäst. Jag är trygg i det vilket gör hästen trygg också, det är lättare för hästen att förstå mig när jag är trygg, konsekvent och tydlig.

Jag kan nog skriva i oändlighet, men jag ger mig här nu och hoppas jag lagt fram en bra bild av mig som ryttare. Jag kommer gräva ner mig mer i kommunikation, hjälptyglar, bett osv vid andra tillfällen!

Känner ni er flexibla som ryttare? Är ni öppna för förslag eller föredrar ni att köra på ett säkert, bekräftat koncept?

Hingstar Online

Just nu 117 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

Nu från endast 39:-