I helgen blev det utökning i familjen, jag åkte nämligen och hämta min allra första egna lilla valp. En bedårande söt liten Dansk-Svensk Gårdshunds kille vid namn Cheesecake. En hund som förhoppningsvis kommer följa mig genom delar av livet som min bästa vän men även en hund som kan hjälpa till att hålla beståndet av skadedjur nere. För just nu så är jag otroligt trött på både möss och råttor som gladeligen vandaliserar det enda och det andra här på gården.

Efter att ha skaffat valp har jag insett hur svårt det måste vara för de som antigen är förstagångsuppfödare eller för de som köpt sitt första föl. Det är verkligen en helt ny värld som öppnar sig. Skillnaden mellan hund och häst är att man troligtvis inte börjar med ett föl som första häst, utan att man då köper sig en vuxen häst. Men det är ingen skillnad när det kommer till de olika ”stadierna”.

Hur ska jag lära hunden/hästen detta?, ”Vad ska jag tänka på gällande dittan och datten?- ja, frågorna är oändliga när man står där som en riktigt gröngöling och det enda man vill är att göra rätt. Men vad är rätt? Denna ovisshet som skapar både en osäkerhet och rädsla, där man får höra att man måste hinna med en massa saker för annars ligger den efter i utbildningen, samtidigt som man inte vill forcera. Men jag försöker påminna mig själv genom att ge mig själv goda råd, råd som jag hade gett till någon annan om det vore i hästvärlden istället för hundvärlden. 

När man hör ordet hästuppfödare så tänker man oftast på en person som föder upp hästar. En person som helt enkelt har en massa ston och föl. Men det är så mycket mer än bara producera fram föl, som uppfödare måste man vara lite av en allt-i-allo.

För ibland blir de inte sålda som föl, utan stannar kvar tills de är i ridbar ålder. Alla dessa olika stadier går en uppfödare igenom: fölstadiet, unghäststadiet, ridhäststadiet och i vissa fall även pensionärstadiet. När man har genomgått dessa olika stadierna några gånger så blir man också trygg med det. Erfarenhet ger helt enkelt trygghet. Nu, som nybliven valpägare, så har jag verkligen försökt att suga åt mig som en svamp all information man kan tänka sig gällande valpar. Alla do and dont. Jag googlar, läser på sociala medier, läser artiklar, lyssnar på poddar, kollar på youtube, ja allt som jag kan finna i denna djungeln.

Men gör jag likadant med hästarna? Söker jag ny information om saker som jag redan känner mig trygg med? Dessvärre måste jag svara nej, jag söker inte speciellt frekvent efter ny kunskap. Jag lyssnar gärna på poddar och läser lite artiklar, men är inte alls lika kunskapstörstig. Det är egentligen ganska tråkigt beteende, för jag vill kunna känna mig uppdaterad om olika rön. Jag vill inte vara den som fastnar i samma gamla hjul. Sen måste ens sunda förnuft och erfarenhet bestämma om den nya eller den gamla metoden passar bäst. Kanske detta blir ett lämpligt nyårslöfte?

Att vara mer  kunskapstörstig inför 2024 och aktivt söka kunskap för att utvecklas.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här

Den här tiden på året är verkligen inte min grej, en årstid som är något mellan höst och vinter. Kallt, regnigt och mörkt. En tid som får vem som helst att tappa motivation och sug för att ha häst. När man står där med ena foten i stöveln och den andra i leran, så kan man inget annat än att säga jag älskar hästar, jag älskar hästar… och ja, jag älskar hästar! Trots lera, blåst och kyla så älskar jag dem. När första snön har anlänt så blir jag som ett barn på julafton, för jag vet att mina hästar kommer bli så glada över att få leka runt i snön. Inte för att jag själv uppskattar snön, utan för att hästarna gör det. 

Men jag älskar inte industrin…

Operation X ska idag, onsdag, släppas på danska TV2 – Hästmiljardärens hemligheter. Jag har ännu inte sett dokumentären när detta blogginlägg skrivs, men enligt media ska hästarna utsättas för fruktansvärda förhållanden. Är det för detta jag föder upp hästar? Att skapa hästar åt en hästfabrik där snabba resultat uppnås genom tvång och våld? Jag har sedan ett par år tillbaka valt att bojkotta Helgstrand genom att inte använda deras hingstar. Inte för att hingstarna i sig är dåliga, utan för att jag inte vill sponsra något som jag inte stöttar. Jag hoppas att fler uppfödare väljer att tänka till, det finns massor med fina hingstar där ute och många hingsthållare som har en sund förhållning till hästar. Det är bättre att sponsra dem. Våga vägra sponsra smutsiga affärer och fruktansvärd djurhållning! 

Jag är inte dummare än att jag vet att detta försiggår även på andra ställen än hos Helgstrand. Jag hoppas så innerligt att Operation X: dokumentär skrämmer de som inte har en vettig djurvälfärd och djuretik att tänka om.  

För tre år sedan ville Helgstrand köpa ett hingstföl av mig och idag är jag otroligt glad och tacksam över att jag valde att tacka nej till den affären. Jag väljer hellre glada och sunda hästar före resultat och framgång, såklart önskar jag att hästarna kan få vara glada och sunda i kombination med framgång, men efter allt tumult berörande Helgstrand så börjar man bli rädd att sälja hästar till större aktörer. Jag slutar hellre med avel än att sälja mina uppfödningar till verksamheter som anser att tvång och våld är vägen till framgång. 

Ja, denna situation gör mig både rädd och förtvivlad över hur framtiden ser ut för ridsporten, men jag hoppas även att de trångsynta också inser vikten av en sund och hälsosam hästvälfärd. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Här i veckan har det blivit lite fix och trix med både stallet och hästarna. Under helgen tömdes boxarna på strö och tvättades ur ordentligt. För om några månader är det dags att börja vänja av sto och föl och det krävs lite planering för det, så att sto och föl kan stå nära varandra under natten för en successiv avvänjning.

Även om det inte är panik med avvänjning, så är det verkligen härligt att få ordning och reda innan jul och nyår kommer. Några utav hästarna fick även ett välförtjänt bad som var egentligen helt onödigt då det första de gör är att gå ut och rulla sig i lera. Men äsch! Skitiga hästar är lyckliga hästar, även om ägaren inte alltid är lika lycklig över deras leriga mästerverk. Men jag fick njuta några timmar av rena hästar som doftade lavendel och bubbelgum. 

I veckan har dessutom några utav hästarna fått tandkoll, något som görs årligen. En av 3-åringarna hade en liten bit mjölktand kvar, vilken var tur vi hittade annars hade det funnits risk för inflammation och det är aldrig roligt.

På 3-åringarna kontrollerades även bett, då de snart får upp sina så kallade ”hingsttänder”, som hingstar och valacker vanligtvis får vid 4-5 års ålder. Jag tycker det är viktigt att se över hur betten ligger just för att se så de inte finns risk att dessa hingsttänder kommer ligga emot bettet. Har nämligen fått höra skräckhistorier från hästtandläkare där de har sett bett legat och gnagt upp stora hål i tänderna. Inte på mina hästar, utan på andras. Men jag får rysningar i kroppen av bara tanken! 

Imorgon är det 2,5-åringarnas tur att få tandkoll, deras vargtänder skall nämligen dras ut innan det är dags för inridning. Det är deras första riktiga tandkoll. Jag gör sällan någon riktig tandkoll innan de är 2 år, såvida inte jag misstänker något fel. Jag rekommenderar starkt att undersöka hästarnas munnar innan man börjar sätta bett i munnen, dessa vargtänder kan leda till problem.

Vargtand är en liten tand som sitter precis framför hästens kindtand och fyller ingen funktion. Vissa hästar får dem och andra inte. Dock kan de vara lite luriga att hitta ibland då kan ligga gömda under slemhinnan. Men det ska verkligen bli skönt när vargtänderna är ute, då är båda 2,5-åringarna klara för att bli ridhästar efter nyår.

Hästar har precis som vi människor mjölktänder och precis som vi får hästar sina inre kindtänderna först med de permanenta tänderna. Vid nio månaders ålder har hästen fått alla sina mjölktänder för att sedan successivt börja bytas ut till deras permanenta tänder. Byte från mjölktänder till permanenta tänder sker från cirka 2 års ålder till hästen är runt 4,5-5 år. Under tandbyte kan man märka att hästen är lite öm i munnen. Dessutom är det inte helt ovanligt att man hittar tänder lite var som helst. Jag själv har hittat mjölktänder lite över allt genom åren, en gång fann jag en kindtand i hoven på en unghäst. 

Det som återstår på min ”to-do-list” är att klippa 3-åringarna, de har nämligen förvandlas till riktiga björnar!

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

I veckan blev det en liten åktur för några av ungdomarna i stallet. Två 2-åringar och en 3-åring åkte en runda till Evidensia för att röntgas och vilka stjärnor de var!

Alla tre skötte sig exemplariskt! Både när det kom till själva lastningen och när de var väl på plats. Jag blir tårögd så stolt jag är över dem och helt ärligt så tror jag att alla tre av dem tyckte det var lite spännande med en utflykt. För en av 2-åringarna var det dessutom transportdebut, vilket kan ibland innefatta lite blandade känslor och extra lasttid. Men det gällde inte för tvåårs stoet Ada, som gick rakt på bussen som om hon inte hade gjort något annat. Jag är helt övertygad att genom att ha en god relation till sina hästar tillsammans med en bra grundhantering och tillit, så vinner man otroligt mycket oavsett vilket typ av situation man än möter. 

Men varför röntga unghästar? Det är vanligt bland många uppfödare att göra en så kallad unghäströntgen, det vill säga man röntgar hovleder, kotleder, hasleder och knäleder för att se om hästen har osteochondros (även kallad lösa benbitar). Många gör detta när hästen är mellan 1 till 3 års ålder.

Hästar som har osteochondros kan få symtom såsom hälta eller kraftig galla, medans andra visar inga symtom alls, så det kan vara lite klurigt att veta ifall ens unghäst har lösa benbitar eller inte. Jag själv vill gärna röntga hästarna innan jag lägger ut dyra pengar på träning och utbildning.

Det är inte kul att stå där och har lagt massor med tid och pengar för att sedan behöva operera mitt under tävlingssäsongen, alternativ när jag ska sälja och så visar det sig att hästen har lösbenbit, det blir vare sig kul för mig som säljare eller kul för köparen. Då gör jag det hellre innan de skickas iväg för då vet jag vad jag har och förhoppningsvis undviker onödiga överraskning i framtiden. 

Under söndagen erhöll Nordvästra Skånes hästvänner sin årliga hedersmedlemsträff hos Margretetorps Gästgifvaregård. Jag var på plats för att ta emot Förärvningspris då mitt ena sto Fascination Win T erhöll Elit-premiering och jag älskar verkligen dessa tillställningarna. Inte enbart för självaste prisutdelningen, utan även för att träffa andra eldsjälar. Människor som man kanske inte annars hade träffat. Uppfödare från alla möjliga rasorganisationer, några som föder upp fjordhästar, en som höll på med amerikanska miniatyrhästar, några som avlade nordsvensk m.m. 

Oavsett vad för ras man än håller på med så tror jag att man kan ha stort utbyte av varandra. Även om jag inte har en susning om stamtavlor, rasstandar, avelsmål etcetera på de andra raserna så tycker jag det är otroligt givande och intressant att lyssna på hur de ser på sin avel och vad de tänker på när de selekterar. Vissa av uppfödarna är äldre med en nästan livslång uppfödarerfarenhet, medan andra är yngre med en nytänkande synsätt och oavsett ålder eller erfarenhet så brinner alla lika mycket för hästar och avel. 

Men det är inte bara själva gästerna som är sanna eldsjälar, utan alla de funktionärer, styrelsemedlemmar, sponsorer m.m. som gör detta möjligt. Allt deras slit med olika evenemang, medlemsträffar, föreläsningar, administration etc. De människorna är värda sin vikt i guld! 

Denna veckan lanserade även SWB de nya blup-funktionerna ”provparning” och försäljning. Dock blev jag lite irriterad på att man som redan befintlig plusmedlem inte kunde prova funktionerna, utan det gäller enbart för plusmedlemskap för 2024. För övrigt låter det som en väldigt rolig och spännande idé! Har tidigare provat likande funktion på Horsetelex genom deras virtuella stamtavla, enda knepiga är att hästarna måste finnas där. Men tycker att det låter väldigt kul att kunna se den eventuella avkommans kommande avelsindex och linjära beskrivning.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och ett extra stort tack till Nordvästra Skånes hästvänner och till Evidensia i Helsingborg!

Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här 

I veckan publicerade den norska näringslivstidningen E24 att hingsten Hesselhøj Donkey Boy planeras att klonas nästa år. Att klona djur är ingen nyhet i sig, under flera decennier har forskare klonat fram olika typer av djur. Den första kloningen av djur genomfördes redan 1885 av biologen Hans Dreisch. Ett embryo från sjöborre som bestod av två celler. De två cellerna separerade och utvecklades till varsin sjöborre.

Men den mest välkända klonen var fåret Dolly, år 1996. Dolly var det första däggdjuret som klonades genom att använda en vuxen cell som transplanterades in i ett ägg, med andra ord samma metod som används när man klonar idag. Kloning har alltså varit länge på tapeten. Idag finns det flera hästar som är klonade, några av dem som har kloner är godkända hingstar så som Quidam de Revel, Jazz, Cruising, Levisto Z, Chellano Z m.m.

Men är kloning verkligen avel? En av dressyrvärldens genom tiderna bästa sto, Poetin (e. Sandro Hit x Brentano ll) har 7 helsystrar varav 2 av dem är kloner. Fyra av dessa systrarna fick tillsammans 8 avkommor 2012, varav 6 av dessa avkommorna undan de klonade stona via embryo transfer. Totalt har Poetin tillsammans med henne systrar fått än så länge 50 registrerade avkommor. Är detta kvalitetsmedveten avel eller försöker vi idag slå ut oddsen att få fram den där topphästen? 

Det finns några stamböcker som har valt att inte godkänna registrering av kloner, SWB är en av dem (taget från SWB): 

”SWB vill vara tydliga med att vi inte anser kloning vara en avelsstrategi, då den enbart går ut på att göra fler av det vi redan har och således inte kan förväntas föra utvecklingen framåt.”

Även inom Idrottsförbundet har kloner varit i fokus inom media under en längre tid och från början förbjöd FEI kloner från att tävla. Grunden för förbudet var att kloning skulle kunna innebära en konkurrensfördel, vilket strider mot deras mål om fair play. Förbudet hos FEI har sedan dess upphävts och kloner får idag tävla hela vägen upp till OS. Medans The Jockey Club och The American Quarter Horse Association tillåter fortfarande inte att kloner tävla.

Men är det etiskt hållbart att klona hästar?

Detta är en otroligt svår fråga! Det finns många för- och nackdelar med kloning. 

2020 föddes ett litet hingstföl i Texas, en Przewalskihäst. Det är en utrotningshotad vildhästart som kommer från Centralasien (främst Kazakstan, Mongoliet och västra Kina). Dessa har inte setts i vilt tillstånd sedan 1969 och i år, 2023, kom den andra klonen av Przewalskihäst, en klon av en hingst vars levande cellinje kryopreserverades för över 40 år sedan i San Diego Zoo Wildlife Alliance Biodiversity Bank’s Frozen Zoo. Så med hjälp av kloning kan man återskapa det som en gång har gått förlorat.

Ett argument som har används för kloning inom hästavel, är att man öppnar upp avelsmöjlighet hos de individer som någon gång i livet har blivit valacker. Valacker som presterat väl i sporten. Det låter ju kanon, men skulle valacken ha presterat lika bra om han hade varit hingst? Det är omöjligt att svara på och som många uppfödare känner till: bara för att den visar sig vara en bra sporthäst så betyder det nödvändigtvis inte att den är ett bra avelsproducent. 

Men jag måste säga att jag tror kloning riskerar framtida problem med genetiska mutationer och kommer även att skapa flaskhalsar inom avel, då det är ett resultat av avel på en specifik linje. Är detta avelsframsteg och är det så här vi vill att våra framtida hästar ska produceras? Om du frågar mig, så är svaret på den frågan nej. För mig är detta inte avelsframsteg och jag hoppas inte detta framtidens avelsmetod. För ska vi börja klona toppindivider för att producera nästa generations hästar, ja då kommer den genomsnittliga hästen att vara utrotningshotad. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Hösten är verkligen här nu nere i Skåne, kraftiga vindar och regn sidledes tillhör snart den dagliga vardagen och jag kan säga att dessa dagarna är det inte speciellt tilltalande att vara hästägare. 

Mina unghästar går fortfarande dagtid ute i de stora sommarhagarna och betar ner det sista och det är väldigt underhållande att se dem fara runt och agera gräsklippare. 

Jag har under veckan fått en del mejl från läsare där det var oklart hur min ställning till lösdrift var och jag kan säga att jag är verkligen för lösdrift! Jag anser att både avelsston och unghästar trivs bäst att få valmöjligheten att välja själv. Om de vill vara inne så går de in och vill de vara ute så går de ut. Dessutom anser jag det mest ekonomiskt och även praktiskt för oss tvåbenta. Dock måste jag poängtera att jag anser att själva fölningen är bättre på box, på grund av att det är enklare att övervaka när sto och föl är för dem själva. Det är i alla fall mina personliga erfarenheter. 

För de som läst förra veckans inlägg, så vet ni att jag ska rensa lite bland hästarna här på gården och några av dem som snart ska säljas är ston. Ston som egentligen var tänkta till att behållas, men nu är de lite för många helt enkelt, så tänkte dela med mig av vad jag tänker gällande avelsston.

Oavsett vilken typ av avel man än bedriver så önskar man avelsframsteg, man vill helt enkelt förbättra och förädla egenskaper/utseende/karaktär… – oavsett om det är gångarter, hoppförmåga, uthållighet, specifikt temperament etc. som man väljer att fokusera på. Detta skiljer sig inte från inriktning till inriktning – alla önskar avelsframsteg oavsett vad man har för mål eller vilken gren man än väljer satsar på.

Här tror jag att det är viktigt att vara ärlig mot sig själv och försöka ha ”slutprodukten” i huvudet. ”Är avkomman bättre än stoet?” Svarar man ja på den frågan så har man gjort ett bra jobb. Dock är det också viktigt att fråga sig: ”Är avkomman så pass mycket närmare mitt avelsmål, så att det är ekonomiskt försvarbart att sälja modern och vänta i alla fall fyra år innan avkomman får ett föl?” Svarar man nej på den frågan, ja, då var avelsframsteget kanske inte tillräckligt stort. Nu låter det kanske lite kallt med ordet ekonomiskt försvarbart, men om man vill få sin avel att gå runt och kanske även tjäna en liten slant, så måste man även tänka på den ekonomiska aspekten.

För faktum är att det är de bästa stona som ska behållas i aveln, hur ska man annars komma i mål om man gång efter annan startar vid ruta ett? 

Hög kvalité på stona går lite hand i hand med den ekonomiska aspekten – har du hög kvalité på din avel så är din avel också mer attraktiv och därefter mer ekonomiskt gynnsamt. 

Jag tänker liknande när jag ska köpa in sto för avel; ”Hur nära är detta sto till mitt avelsmål?”, ”Hur står detta sto, rent ekonomiskt, gentemot marknaden? – finns det en marknad för denna typ av häst och skulle en avkomma kunna säljas utan större förlust?”. Det är så klart väldigt svåra frågor, men viktiga. Även om man älskar sin häst, så måste man dessvärre ibland tänka på detta. Annars blir det lätt att man står där med massa hästar som man inte får sålda och det är inte kul. 

Jag gjorde själv misstaget med min första uppfödning. Jag tog ett föl undan min tävlingshäst, för jag tyckte stoet var så fin! Jag valde att ta ett föl på grund av att jag trodde det skulle vara billigare och för att jag ville ha en unghäst som var som mitt sto men med lite bättre skritt och exteriör. Den avkomman skulle bli min nästa tävlingshäst var planen. Så jag valde en hingst med bra skritt och god exteriör. Ut kom en häst som inte var i närheten av mitt sto, bra skritt och exteriör hade han, men alla egenskaper som jag ville att han skulle få från stoet saknade han och ekonomiskt var det allt annat än billigare. 

Men en dag stod jag där med dålig rygg och nacke efter en trafikolycka. Min ridkarriär var över och vad skulle jag med en valack till? Så jag lade ner en förmögenhet på utbildning och ridning, för att jag inte skulle gå dunderback. För ingen vill köpa en dressyrhäst som bara står där och skrotar. Jag fann till slut en vettig köpare, men dessvärre fann vi röntgenfynd vid besiktningen, trots han var friröntgad tre år tidigare. Det var inget större fynd, men tillräckligt för att säljaren drog sig ur och prislappen sjönk avsevärt. 

Jag gjorde alla misstag som gick att göra. Men jag lärde mig massor! Denna fina valack fann senare en fantastisk familj och han har det hur bra som helst! Han tillsammans med sin nya ägare är ute och tränar och tävlar, det är verkligen härligt att se!

Så även om man vill ta ett föl för eget bruk så ska man tänka ett steg längre. Vad händer om dagen kommer där man måste sälja? Även om den ursprungliga planen var så, så måste man ändå tänka ”vad om” och ibland är det bättre att köpa ett föl eller unghäst istället för att ta ett föl på sitt sto. Köper man ett föl så har man förhoppningsvis en uppfödare i ryggen som kan guida dig och undvika vissa fallgropar. De har förhoppningsvis ett lika stort intresse att hästen hamnar hos ett bra hem som du och kan kanske hjälpa till med lite kontaktnät som man annars kanske inte har.

Jag läser lite då och då på sociala medier där personer önskar få fram en storhäst undan sitt ponnysto. Mitt bästa råd är att antingen köpa ett färdigt föl alternativ unghäst som kommer bli en storhäst eller helt enkelt välja en ponnyhingst och satsa på att få fram ett ponnyföl. Risken för komplikationer vid fölning är betydligt högre när hingsten är 175 cm och stoet 135 cm och dessutom är risken överhängande att du står där med en avkomma på 155 cm som är kanske för liten för ditt önskemål. 

Men är det verkligen en fantastisk resa att gå igenom från hingstval tills hästen är i ridbar ålder. Kan varmt rekommendera det! Så har du ett fantastiskt sto som verkligen har något att bidra med inom avel och du både vill, har ekonomin och förstår att det är hårt arbete med att ta fram ditt egna föl – då starkt rekommenderar jag att gå ut och söka kunskap. Kolla på hingstvisningar, prata med uppfödare (kanske uppfödaren till ditt sto), prata med avelsföreningen, gå kurser som erbjuds etc. Det finns massor med kunskap där ute och man blir aldrig fullärd. Att ge sig ut i avelsdjungeln är både spännande, roligt och lite läskigt, men när man står där och tittar på den magiska individen som uppfyller så många av ens drömmar – ja, då är allt det hårda arbetet värt det! 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Semestern är slut och även SWB Equestrian Week, så nu är jag åter tillbaka till verkligheten. 

Efter jag har haft ett väldigt prövofyllt år i år, så behövde jag en ganska välförtjänt semester och helt ärligt så gav den mig en hel del nya insikter. En av insikterna är att jag har på tok för många hästar just nu, något som är enkelt att hamna i om man är uppfödare.

Så det är dags för storgallring i stallet! Även om jag älskar varje individ så kan jag inte behålla alla, det är för mycket jobb för en man, eller ja, i detta fall kvinna. Dessutom är det på tiden att se över hur jag kan göra mitt dagliga arbetet mer effektivt – både kostnads- och tidseffektivt. För denna gård byggdes en gång i tiden med inriktning inackordering, inte avel så en lösdrift till avelsstona står just nu högst upp på min önskelista.

Jag tror dessutom att stona skulle älska gå på lösdrift! Såklart kommer jag fortfarande ha fölboxar, för jag föredrar att stona fölar inomhus, men övriga tiden på året så tror jag lösdrift är mest optimalt. 

Så förnärvarande har jag ett huvudbry att besluta vilka ston som ska behållas och vilka som ska säljas. Att välja mellan hingst och sto är enkelt, som uppfödare väljer man självfallet stoet, men när det kommer mellan sto och sto, ja, då blir det svårt! Idag har jag 11 ston i åldrarna mellan 1 år till 13 år och fyra av dessa stona ska få hitta nya hem. Förutom några ston så ska jag även göra mig av med lite unghingstar. Det ska selekteras, röntgas, filmas och förhoppningsvis säljas, så hösten och vintern kommer inte vara sysslolös. 

Missförstå mig inte, jag ska inte avveckla min avel, utan jag ska bara göra en gallring. Visst kanske det är olämpligt just nu mitt under lågkonjunkturen, men samtidigt måste man göra detta för att skapa plats till nya individer. Jag älskar alla av mina 600 kilo veganer, men man kan inte förvandlas till en ”crazy cat lady”.

Förutom dessa insikter så emot tog jag Fascinations elitutmärkelse under SWB Equestrian Week och jag kan inte nog säga hur väl värd hon är! Hon är ett sådant fantastiskt sto och moder. 

Väl hemma igen på svensk mark var det även dags för årets sista dräktighetsundersökning och dessvärre var stoet Fortuny (e. Secret x Ampére) inte dräktig med Bueno SL, men de övriga stona hade alla en bulle i magen. Jag känner mig faktiskt lite snuvad över att Fortuny var tom, hade sett fram emot det fölet lite extra. 

Men nästa år väntas det fyra föl här på gården, så man ska vara nöjd med det. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Många av landets föl börjar komma i den åldern att de ska börja bli ledda. Jag tillhör den skaran uppfödare som lär fölen ganska sent. Till och från hagen går oftast mina föl lösa.

Är kanske lite kontroversiell när det kommer till att träna unghästar, jag vet inte. Men jag tycker det fungerar bra och oftast tar det bara några tillfällen sen går de fint i grimma och grimskaft. Det finns massor med olika metoder där ute, men vill dela med mig utav min. 

Egentligen är det inte så komplicerat, jag använder mig utav belöningsbaserad träning. Följer fölet mig så blir det kliad och efter ett tag så kliar jag fölet samtidigt som vi går. På detta viset så lär man fölet att ledas och hanteras samtidigt som de lär sig att människor är ganska trevliga varelser. 

Det är inte svårare än så faktiskt. Sen tar man steg för steg, sätta på grimman och till slut så är grimskaftet på. Fölet kan reagera lite när väl grimskaftet är på. Jag själv använder mig inte utav vanliga grimskaft, utan speciella band som jag själv har gjort. Anledningen till det är om fölet skulle få panik av någon anledning så vill jag inte ha ett grimskaft kastandes runt benen på dem och kanske skrämma upp dem ännu mer. För olyckor händer och speciellt med yngre hästar. Jag använder dessutom dessa band vid löshoppning när de har uppnått rätt ålder för det. 

Banden går löpande genom grimman och jag håller i båda ändarna utav banden. Se till att de är i lagom längd, inte för långa och inte för korta. Jag har dessutom alltid ett band i fickan ifall någon häst skulle komma på rymmen. Älskar dessa band!

När det kommer till grimma till föl så föredrar jag lädergrimma som går som ett kryss undertill. Jag upplever att de sitter bättre än vad en mer traditionell grimma gör. Jag själv har flera sådana lädergrimmor i olika storlekar och färger, oftast brukar det finnas en lite läder remsa undertill, dem brukar jag skära bort. Dessvärre har jag ännu inte funnit dem i väldigt små storlekar, så ponnyfölen har traditionellt utformad grimma, men har gått i tankarna att försöka lösa några mini-grimmor som har ett kryss undertill. 

Gällande avelssäsongen så återstår det några få dräktighetsundersökningar för min del. Jag har själv upplevt att 2023 har varit ett knepigt år, men så är det ibland. En annan sak jag har upplevt i år är att det är ovanligt många avelsston till salu och jag ser många som har svårt att sälja sina föl. Jag har sett via sociala medier uppfödare nere i Europa som normalt säljer sina föl inom några dagar, fortfarande står kvar med flera föl. Jag själv har också märkt att intresset för föl är ganska svalt i år, kanske det beror på fölet, det vet jag inte. 

Jag var inne och kollade statistiken på språngrulla och det ser onekligen ut till att folk har valt att avstå från att betäcka, ovanligt få ston jämfört mot de senaste fem åren. Nu finns garanterat ston kvar som ännu inte registrerats på språngrulla, men tittar man på siffrorna från förra året så är det en diff på 24 procent. Lite skrämmande om man frågar mig. Samtidigt, med stigande priser på det mesta och en lite mättad marknad, så förstår jag dem som väljer bort att betäcka sitt/sina ston. Det är ett ganska slitsamt jobb att vara uppfödare, aldrig kunna vara ledig när alla andra är det och att hela tiden känna att dygnets 24 h inte räcker till – jag förstår det. 

På tal om ledighet, så kommer jag själv ta en välförtjänt semester innan SWB Equestrian Weeks drar igång. En semester som förhoppningsvis ger mig lite nya intryck och massor med energi innan hösten drar in. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här 

Seminsäsongen har lidit mot sitt slut. I år har jag haft två ston som har varit lite struliga, så jag hoppas att de äntligen är dräktiga. Men ibland är det så, att stona inte tar sig. Båda stona är yngre och det har varit ett knepigt år. Nu återstår enbart några dräktighetsundersökningar, sen stänger jag portarna till seminen för 2023. 

Förra veckan arrangerades den årliga selekteringen för Elitfölauktionen som går av stapeln vecka 39 och 40 nere på Flyinge Kungsgård. Selekteringskommittén var ute på 10 platser i landet och tittade på mer än 200 föl. Ungefär 47 % av fölen hade dressyrbetonad stamtavla medans resterande ca 53 % av fölen hade hoppbetonad stamtavla (Norrland är exkluderat). 

För första gången någonsin valde jag att anmäla ett föl. Det är alltid lite extra pirrigt när det är debut. Fölet som visades är ett hingstföl e. Vaderland (Vitalis x Krack C) u. Fascination Win T ue. Ampére.

Stoet Fascination är en rutinerad dam när det kommer till visning. Hon har nämligen haft flera föl visade på auktion nere i Holland. Så stor stjärna till stoet som visade sig på sin bästa sida, hon är så himla duktig att springa med! Fölet däremot blev lite osäker och trött, så han visade inte sig riktigt, men så är det med föl. Det är så många parametrar som ska vara i fas. De får inte vara för överbyggda, trötta, inte för uppspelta, fin i pälsen, etc. Det finns inget svårare än att filma föl, det tycker iallafall jag. Det är en hel vetenskap bakom det. Dessutom är det så många andra faktorer som spelar in, så som hur stoet springer (inte för fort och inte för långsamt), väder, dagsform, filmteknik etc. 

Han är dock fortfarande otroligt fin och någon ägare kommer en dag kunna skatta sig lycklig över denna lilla häst. 

Så med andra ord tror jag inte vi kommer igenom nålsögat bland årets otroliga föl, för wow, så många fina föl! Flera av dem som jag gärna hade velat ta mig med hem! 

Vilka föl får vara med på selekteringen för elitfölauktionen?

Det är inte några högre kriterier för att kunna anmäla till selekteringen, det är att ägaren skall vara medlem i SWB och att fölet är under registrering hos SWB. 

Men hur går egentligen selekteringen till? 

Man anmäler sitt föl via vanliga tdb (tävlingsdatabasen) och i samband med anmälan fyller man i sitt medlemsnummer, kön på fölen samt födelsedatum och även information om mödernelinjen (tävlingsmeriter MSV placeringar och uppåt). Önskar man enbart ha sitt föl på onlineauktionen, så skriver man det i samband med anmälan. 

När det börjar närma sig så får man en preliminär starttid på Equipe. 

Dagen innan badades både sto och föl för att göra de fina inför filmning. Sto och föl fick sova inne några dagar innan visning, för att de skulle ladda batterierna inför den stora dagen. 

Samma dag knoppades både sto och föl. Planerade resan så vi skulle vara där ca 10 minuter innan starttiden, så de slapp vänta så länge.

När det är dags så lämnar man över stoet till anvisad visare, det vill säga man springer inte själv med sto och föl (går att önska om man själv vill visa). De ställer upp fölet för att ta bilder och därefter visar de sto och föl inför kamera i samtliga gångarter. Efteråt filmas fölets ben där de filmar fölet i skritt framifrån och bakifrån.

Självaste visningen går snabbt, 5-10 minuter och sen är det över. 

Mina 5 bästa tips att tänka på inför eller under selekteringen:

1. Se till att fölet är utvilad, låt den sova inne några nätter innan det är dags att visa.
2. Se till att sto och föl är rena, putsade och knoppade. Tänk på att hästarna representerar din avelsverksamhet.
3. Låt proffsen visa. All äran att visa själv, men de som springer med stoet är utbildade och vet vad de gör. Så är du inte själv proffs på att visa – låt dem göra det.
4. Var i tid, men inte för tidigt. Kommittén ska titta på otroligt många föl under en väldigt kort tid. Så planera din avfärd, kom inte försent eller för tidigt – lagomt är bäst. 
5. Se till att sto och föl är i bra hull. Inte för tjock och inte för smal. Även här – lagomt är bäst. Har ditt sto fallit ur, se till att fodra upp henne innan selekteringen.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här

Det finns några saker som jag avskyr och några av dem är storm samt åska. Dessvärre har de varit flitiga besökare här på gården den senaste tiden. Jag tror egentligen ingen uppskattar vare sig åska eller storm. Men hur gör man med hästarna när storm och åska kommer in? Jag personligen vill inte ha några hästar ute, vare sig vid åska eller vid storm. Vet andra som låter sina hästar stå ute, men nu är jag en av dem som inte har tillgång till fina lösdrifter. Utan vid sådana dagar så får ridhuset agera hage, vilket fungerar utmärkt. 

För några dagar sedan avslutades unghäst.VM nere i Ermelo. Vilket startfält säger jag! Så många fantastiskt fina hästar och många väldigt duktiga ryttare! Har ni aldrig besökt unghäst-VM så kan jag varmt rekommendera det! Tidningen Ridsport arrangerar årligen en resa ner till unghäst VM, så har du inte gjort det så säger jag bara: Gör det! Helt klart värt det!  (red. anm. Resan arrangerad av Tidningen Ridsport har i år gjort ett uppehåll)

Bland de svenska representanterna så stack Diploid (e. Hesselhöj Donkey boy, uppf Lena Nyström), Skyline to B (e. Blue Hors St. Schufro, upf Maria Rasmusson) och BE Allex (e. Ampére, upf. Eva och Bo Pettersson) verkligen ut i startfälten. Alla tre gjorde fantastiskt fina rundor.

Några av mina personliga favoriter var 5-åriga Quinn G (e. Quaterhit), galet fint sto med tre bra gångarter och ser ut till ha lätt för det mesta. Det stoet hade jag gärna haft i mitt stall! Även den 4-åriga Joviandottern Josi var helt magisk! Väldigt rörlig både bak och fram. Såg väldigt avslappnat och naturligt ut. Även detta stoet är välkommen hem till mig! 

Bland 4-års finalen (stora finalen) var Vitalis och Escamillo mest representerade med två avkommor vardera. 

Medans bland 5-åringarnas stora final var det Secret och Revolution med tre avkommor vardera. Bland 6-åringarna var det Glock’s Toto Jr som hade tre avkommor med i stora finalen och bland 7-åringarna var det Hesselhöj Donkey Boy som var mest representerad genom två avkommor till stora finalen. 

Under denna veckan har även selekteringen för Elitfölauktionen dragit i gång och för första gången har jag anmält ett föl. Det är hingstfölet e. Vaderland x Ampére x Jazz som ska åka till selekteringen. Otroligt spännande men med en viss skräckblandad förtjusning då det är första gången. Fölet själv är bra, hoppas bara han visar sig på sin bästa sida. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Säsongen börjar så smått att närma sig sitt slut för oss uppfödare, åtminstone betäckning- och fölsäsongen. Dock dyker det fortfarande upp ett och annat föl på sociala medier och även i min bekantskapskrets. Senast för två veckor sedan var jag på fölningsuppdrag. En mycket god vän till mig hade nämligen fått ett föl. Fölningen hade gått bra, men det stora problemet var att stoet hade inget juver och för er som inte känner till det, så är råmjölk livsavgörande för de små fölen! Så det var bara att slänga mig i bilen.

Jag har som vana att alltid frysa ner portioner med råmjölk. Jag tycker det är lagomt att dela upp dem i 150 ml påsar och förvara dem till kommande säsong. Så med 4 råmjölkspåsar i en frysväska begav jag mig ner till Österlen.

Ett väldigt hungrigt och välskapt stoföl slurpade glatt i sig råmjölken. När man matar föl med flaska så är det viktigt att de antingen ligger på bröstläge eller står upp, så att ingen vätska kommer ner i lungorna. Dessutom rekommenderar jag att man alltid tar en foal-check dagen efter, så man verkligen är säker på att fölet har fått i sig tillräckligt med antikroppar.

Foal-check utförs av veterinär och det kan vara bra att även be dem ta med plasma, ifall fölet behöver en extra boost. Det finns olika produkter ute på marknaden så kallad mjölkersättning, det kan också vara behjälpligt, men inget slår hederlig, naturlig råmjölk. Så har ni möjlighet, mjölka ert sto efter fölet har fått vad den behöver och frys in det inför kommande säsong. Jag själv brukar mjölka stoet ca 5-6 timmar efter fölning och jag brukar mjölka ca 300 ml. Ett normalstort föl behöver få i sig 3-5 liter råmjölk av god kvalitet under de första 12 -24 timmarna, så ofta finns det en hel del för stoet att ge.

Dagen efter kom veterinären ut för att undersöka både sto och föl, trots råmjölk och även sos-kit så visade foal-checken inte helt hundra, så fölet fick lite extra plasma. Stoet svarade dessvärre inte på hipracin och dom peridon, därför fick hon inte igång något juver. Men med hjälp av en kalvspann, får idag fölet i sig ersättningsmjölk. Man blir alltid så himla glad när det slutar i en solskenshistoria!

Seminsäsongen har varit ganska lyckad, har några ston som skall kollas i denna vecka, men flera av stona är konstaterade dräktiga. Trots det är lågkonjunktur, så väljer jag fortfarande att betäcka de flesta stona. För faktum är att det kostar mer att stona står tomma än att de är dräktiga. Det är bara två ston som jag aktivt valt att inte betäcka. I år har jag dessutom gjort en lite roligt kombination, jag har nämligen betäckt ett av mina halvblodsston med B-ponny hingsten Monty, i förhoppning att det ska bli en trevlig D-ponny. Så förhoppningsvis väntar jag 3 halvblodsföl och 2 ponnyföl nästa år av följande kombinationer;

• Hesselhöj Double up x Chameur x Lanciano
• Vaderland x Franklin x Florencio I
• Bueno SL x Secret x Ampere
• Monty x Ironman H x Bernstein
• Monty x FS Numero Uno

Jag ser redan verkligen framemot nästa års fölsäsong! Den jag ser extra mycket framemot är faktiskt Bueno-fölet, för den tror jag kommer bli helt magisk! Dessutom är det en god vän till mig som har fött upp hingsten, vilket gör det extra speciellt!

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Oavsett om man föder upp hästar, har det som hobby, är professionell ryttare eller vad man nu gör, så har man ett ansvar gentemot djuren. Skaffar man djur så tar man också hand om dem, för mig är det i alla fall en självklarhet! Men det är tydligen inte en självklarhet för alla.

Under de senaste dagarna har bilder spridits på vanskötta hästar via sociala medier. En dansk uppfödare har blivit anklagad för att ha flera svårt vanvårdade hästar och efter lite vidare undersökning så är det inte första gången som denna uppfödare har varit på tapeten gällande vanvård.

Under de senaste tio åren har uppfödaren varit på tapeten för vanskötsel av hästar vid fyra tillfällen. 2013 var samma uppfödare i media då flertalet hästar var ordentligt misskötta, några av dem var i så pass dåligt skick att de fick avlivas. Totalt 64 hästar omhändertogs. Vid händelsen 2013 berättade uppfödaren i dansk media att han ber om ursäkt och att det var hans ansvar att hästarna sköttes, men att han inte varit och besökt stuteriet, som är placerat i Polen, under tre månader.

Nu, exakt tio år senare, är samma person återigen på tapeten för exakt samma sak. I dagarna berättar den danske uppfödaren för dansk media att ”när man har så många hästar som jag har så är det inget onormalt i att det finns en däremellan som är lite smal”.

Oavsett om anklagelserna är sanna eller inte, så känner jag att hans uttalande är osmakligt. Hur man kan skylla på för många hästar eller att man inte har besökt stallet på tre månader? Jag har svårt att se hur en häst kan avlida på grund av svält under tre månaders frånvaro. Kvantitet går aldrig före kvalitet.

Jag själv som uppfödare har upplevt att både ston och unghästar har blivit lite tunna, speciellt under digivning eller tillväxtfaser. Så absolut kan det ske, men inte magra eller där livet står på spel. Det är dock en stor skillnad när det går så pass långt att hästarna måste avlivas eller när de har stora liggsår över kroppen.

Uppfödning får aldrig bli en massproduktion, där pengarna styr mer än vad hästarnas välmående gör.

Vid första tillfället 2013 fann veterinären även hästar som avlidit på grund av sviterna av svält och misskötsel. Uppfödning får aldrig bli en massproduktion, där pengarna styr mer än vad hästarnas välmående gör. Hästarnas välmående måste alltid gå i första hand, oavsett om man är ryttare, uppfödare, hästskötare eller vad man än är.

Hur man sen får lov att fortsätta bedriva hästverksamhet efter en händelse som denna, är för mig ett mysterium och dessutom inte hålla verksamheten under uppsikt. 64 omhändertagna hästar är ganska mycket! Detta sker hela tiden och jag blir uppriktigt förbannad över att det ens förekommer idag 2023! Har mänskligheten inte kommit längre?

Att visa respekt och ansvar gentemot de djur man förskaffar sig bör komma med modersmjölken. Dessutom blir jag upprörd över alla de människor som måste ha sett dessa hästar vid något tillfälle och som valt att inte slå larm – jag säger bara fy tusan!

Att visa respekt och ansvar gentemot de djur man förskaffar sig bör komma med modersmjölken.

Dessvärre sker detta när det är pengar som styr hela industrin och där vinstmarginalen blir viktigare än djurens välfärd. Absolut kan man hitta bra hästar till vettiga priser, men det är mer vanligt att de billiga priserna är på bekostnad av något annat.

Jag tycker det får vara stopp på denna makabra industri där sexuella trakasserier, vanvård och djurmisshandel verkar vara förekommande. Var och varannan vecka publiceras det om händelser som i mina ögon är helt oacceptabla. Det är helt klart dags för en förändring inom hästvärlden och det är dags att avpollettera förtryck och maktmissbruk.

Den danska uppfödaren är förnärvarande under utredning.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Mina midsommarplaner skulle ha inneburit att spendera midsommar med min bror, hans fru och deras vänner, men så blev det inte. Under tidiga midsommarmorgonen anlände äntligen mitt efterlängtade Vaderlandfölet och även i år levererades det ett kanonfint avkomma efter denna fantastiska hingst. Fölningen gick kanon! Stoet Fascination brukar normalt vara ganska vaken gällande sin omgivning tog det förvånansvärt lugnt. Med henne brukar jag få vara väldigt försiktig när jag vistas i stallet undertiden hon fölar, då hon inte uppskattar att ligga ner, utan vill hela tiden hålla koll på sin omgivning men denna gång så kunde jag gå in i boxen och hon låg kvar. 

Fölet som anlände var ett långbent vackert hingstföl e. Vaderland x Ampere x Jazz. Brun med fyra vita och en liten halvmåne i pannan. Inte så värst söt kanske, speciellt inte jämfört med den andra sötchocken i stallet som han måste konkurrera med, men han är otroligt charmig och väldigt elegant! Gångartmässigt så ser han väldigt lovande ut. Skritten är bra när han väl slappnar av, traven är väldigt aktiv med bra elasticitet och bogfri.

Som med all Fascinations avkommor så har han väldigt aktiva bakben. Galoppen har klart förbättras, han har en stor galopp med ett härligt gung. Jag hade önskat lite mera knälyft i just galoppen kanske, men den är bärig med ett bra stamp. Rent exteriört så ser han väldigt korrekt ut; långbent, inte för kort och inte för lång. Han påminner om sin stora syster e. Secret, förutom att hans galopp är aningen bättre än hennes. Mentaliteten verkar också väldigt trevlig; han är väldigt social och kontaktsökande. Ja, helt enkelt en väldigt trevlig kille och jag är mer än nöjd! 

Skulle jag kunna tänka mig att göra om kombinationen? 

Ja, absolut! Tycker att Vaderland återigen har förbättrat stoet och båda avkommorna här har framförallt en bättre galopp än vad stona har. Dessutom gillar jag Vitalis-blodet, ger trevliga och ridbara avkommor. Sen där bakom finns det återigen Krack C och efter det så finns det lite hoppblod via Contango (e. Contender) tillsammans med Ahorn upp mixat med lite fullblod. Dessutom har Krack C ocskå hög andel hoppblod i sig via Flemmingh tillsammans med en mamma som har producerat hela 4 GP hästar (dressyr), 1 godkänd hingst och elit-ston. Väldigt spännande blod om man frågar mig. 

Vad fick mig att välja just Vaderland? 

Förutom mixen av hoppblod och dressyrblod, så gillar jag hans avkommor. Flera stycken jag har sett har varit väldigt rörliga och har framförallt haft en väldigt bra galopp. Många tittar väldigt mycket på traven hos föl och glömmer ibland dessvärre både skritt och galopp. För mig så är galoppen väldigt viktig, de behöver en bra galopp för att nå upp till Grand Prix. Galoppen måste vara bärig och reglerbar. Nu har Vaderland inte världens mest aktiva bakben, men där kompenserar mitt stomaterial upp. Flera av mina ston har väldigt aktiva bakben, vilket gör kombinationen så himla bra. Så har du ett sto som har stor och vägvinnande trav med bra bakben där skritten inte är för kort och du önskar förbättra galoppen och få lite mera knäaktion, så kan jag verkligen rekommendera att slå ett öga på Vaderland. 

Helt ärligt, så hade jag inte vetat vad Vaderland gav för avkommor utan bara sett video på hingsten, så hade jag tänkt ”fin hingst” och gått vidare i livet. För han ser inte speciellt mycket ut. Men han är inte den enda hingsten med den egenskapen, den fantastiska hingsten Bonds känner jag likadant för, en fin hingst men inget speciellt över honom, men hans avkommor är magiska. Det är just detta som gör avel både svårt och spännande!  Vissa hingstar är tvärtom, ser själva helt magiska ut men avkommorna är högst mediokra. Så ”don’t judge a book by its cover”, genetik kan vara ganska klurigt och med dagens teknologi och transportmedel så är det relativt enkelt att kolla upp vad hingsten faktiskt nedärver. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här

Äntligen har regnet hittat hit till de öppna landskapen i Skåne. Det är en underbar tid att leva! Hagarna är gröna och jasminen doftar underbart utanför köksfönstret. Den ena efter den andra kliver in i seminspiltan och hingstvalet är aldrig helt spikat förrän stoet väl är inseminerad.

I år har jag valt en ny hingststation som jag inte tidigare använt mig utav, nämligen Hesselhoej i Danmark. Jag blev väldigt förtjust av deras 6 åriga hingst Hesselhoej Double Up e Hesselhøj Donkey Boy-Tailormade Lancelot. Han ser så otroligt ridbar ut och är väldigt sportig i modellen. Dessutom verkar de ha väldigt bra kundbemötande, vilket alltid är ett stort plus!

När man brukar använda sig av hingstar stationerade antingen i Tyskland eller Holland, så är man inte bortskämd med okomplicerade leveranser, men Hesselhoej är en av de som använder sig utav Mats hästtransport – vilket är guld värt när man fölvakar! Dessutom fick man en annorlunda överraskning i seminlådan – nämligen två chokladmynt. En skatt kan visserligen komma i olika former, men jag skrattade gott av tanken hur icke avelsmänniskor hade reagerat när de hade fått syn på de guldiga chokladmynten tillsammans med hästsperma.

Förutom att seminstationen är i full rullning, är fölvakning i full gång, så förtillfället är sömn en avsaknad vän. Jag väntar när som helst ett föl e Vaderland-Ampere-Jazz. Jag ser verkligen framemot detta föl, då fjolårsfölet e Vaderland är något av det bästa jag har skådat. Dock blir jag återigen påmind att inte betäcka så sent in på säsongen, för det är inte roligt att fölvaka i denna värme!

Jag använder mig nämligen av en fölvakt som känner av när stoet svettas och värme tillsammans med svettsensorer en dålig kombination när man försöker undvika onödiga falsklarm. De senaste nätterna har jag blivit uppringd av fölvakten non-stop. Värst var häromnatten, då jag inte förstod mig på hur kontantkortet kunde tagit slut. Jag hade kvällen innan laddat den med 100 kronor och det brukar vara ganska länge, men denna gången hade det inte ens räckt en natt. Verkligen underligt… Så jag beslöt mig att kolla igenom samtalshistorik på fölvakten och där såg jag med förvåning att på något vänster så hade fölvakten lyckats ringa 112. Inte bara en gång, utan två gånger!

Nog för att det är otroligt krävande för ett sto att vara högdräktig, men inte är det ett ärende för 112. Jag undrar vad den stackars SOS-operatören har tänkt när den mottog ett samtal från mitt sto. Höra hur det tuggas, frustas, pruttas och snarkas i luren, dessutom två gånger efter varandra. Mitt namn är numera garanterat med på deras lista av ”crazy persons” efter detta, då kontantkortet trots allt är registrerat i mitt namn.

Jag är i alla fall tacksam att jag slapp vakna upp av värsta insatsstyrkan här på gården på grund av dessa samtal. Hade verkligen inte varit en trevlig upplevelse att mötas av diverse blåljus där jag hade behövt förklara att mitt sto har busringt under natten. 

Nu när man ändå är strandsatt på grund av fölvak så passade jag på att filma det fina lilla ponnyfölet som anlände för två veckor sedan och mitt hjärta bara smälter när jag ser honom! Han är för det första bara så bedårande söt! Men han är även så galet talangfull och fin! Vilken ponny detta kommer att bli!

Det är faktiskt synd att inte fler ponnyuppfödare väljer att använda sig utav Monty RP 195 – för det är världsklass på hans avkommor! Så mitt tips, har ni ett fint dressyrponnysto och går i tankarna att betäcka, slå då ett öga på Monty.

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av 🇸🇪 EMELIE RÖSTAD | DRESSAGE 🇸🇪 (@emelie_rostad)

Nu ska jag försöka sno åt mig i alla fall ett par timmars sömn innan nattens mörker tränger sig på och samtalen börjar ringa. 

Tack för att ni tog er tid att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

/Emelie

En kapten är inget utan sitt skepp och en uppfödare är inget utan sitt sto! Faktum är att det är stona som avgör om en uppfödare blir framgångsrik eller inte. För oavsett vilken hingst man som uppfödare väljer att använda, så är det alltid stoet som skapar framgång. Jag tror de allra flesta uppfödare kan hålla med mig om detta.

Jag är inget utan mina ston och helt ärligt så är hästvärlden inget utan avelsstona. Det är stona som producerar nästa generation och det är just det uppfödning handlar om, att ta fram nya hästar men dessvärre medför det att den äldre generationen någon gång faller bort, nu var den tiden inne för mig.

Min lojala trotjänare och min partner-in-crime fick i förrgår somna in. Tillsammans har vi bekämpat världen i 17 år. 17 år… Gud vad tiden springer iväg och vad gammal jag känner mig! Nu finns det garanterat de som fnissar till när jag väljer att uttrycka mig som ”gammal”, men det känns absolut inte som om 17 år har passerat, jag känner mig inte som en dag över 23 år! Men dessvärre blir vi alla äldre och det gäller dessvärre även hästarna, oavsett om de är ens partner-in-crime eller inte.

Pisces aka min partner-in-crime har jag fått uppleva så mycket tillsammans med. Jag vore inget om jag inte hade henne vid min sida under alla dessa år. Hon var min första storhäst och blev även senare mitt första avelssto.

Det var tillsammans med henne allt började för mig. Jag var 16 år och hon var 6 år och båda hade egentligen ingen koll på något i livet, men med tiden lärde vi oss med stapplande steg att ta oss igenom livet, både igenom bra och svåra år. Vi fanns alltid för varandra, hon fanns där för mig och jag fanns där för henne.

Pisces och jag hade inte världens lysande karriär, vår eviga ärkefiende galoppombyte förföljde oss i flera år. Men efter mycket om och men, fick vi till dem till slut. Faktum var att jag var grön och hon var grön, dessutom grädde på moset så hade hon redan befäst orena byten, vilket gjorde allt mycket svårare. De förbaskade bytena! Hon var dock alltid en fröjd att rida! Sådan arbetsmyra att hon fick varje arbetsnarkoman se ut som en riktig latsock! Hon var verkligen en fantastisk häst på alla sätt och vis.

När jag var 23 år beslöt jag mig för att ta ett föl på henne. Hade hört myten att ston ska ha föl innan de fyller 14, så det var lite ”fem-i-tolv”, det var i alla fall vad jag trodde. Inte visste jag då att det skulle vara början på min kommande karriär. Jag var för tillfället en fattig universitetsstudent och tittar jag tillbaka idag, tio år senare, så kan jag känna ”Hur tänkte jag egentligen???”.

Men jag red hästar på fritiden för att kunna skrapa ihop till ett kommande föl. Min mamma var egentligen emot att betäcka Pisces då hon var orolig att något skulle hända, hon hade fastnat i skräcken gällande fellägen där man förlorar både sto och föl. Men nu ”råkade” Pisces vara dräktig en dag och jag kan säga er, min mamma blev inte glad när jag berättade för henne om Pisces ”mystiska” dräktighet.

Året därefter, 2014, anlände på Mors dag ett bedårande litet hingstföl! Min första egna uppfödning! Ett vackert fuxföl med en stor vit bläs och den allra skäraste mulen. Både jag och Pisces bedårade detta lilla underverk och för oss fanns det inget finare föl i världen! Därefter dröjde det några år innan nästa betäckning skedde.

Under dessa 17 åren har Pisces gett mig 4 alldeles underbara föl och det var tack vare henne som jag håller på med uppfödning idag. Hon var inte bara en fantastisk rolig ridhäst och var ett fantastiskt avelssto, det är nämligen få föl som har blivit så älskade som alla hennes föl blev. Dessvärre fick jag ta bort hennes sista föl, vilket hon tog otroligt hårt!

Men för 1  år sedan, på dagen faktiskt, fick hon uppleva att bli mormor. Nu kanske flera anser att jag förmänskligar mina hästar genom att använda ordet mormor, men hon fick vara delaktig i födseln av sitt barnbarn. Det var så fint att uppleva och helt ärligt, så behövde hon det efter hon hade förlorat sitt egna föl året innan. Idag ler jag av tanken att mor och son är återförenade, han har tålmodigt väntat på sin käraste mor.

Så mycket detta sto har gjort och gett mig genom åren. Hon gav mig sitt hjärta och sin själ. Hon har funnits för mig varenda dag sedan min far gick bort för lite mer än 2 månader sedan. För mig var Pisces inte bara ett avelssto, hon var min tävlingspartner i flera år, hon var urmodern till min avelskarriär, hon var min stöttepelare och hon var min bästa vän. Tror alla uppfödare och hästvänner någon gång har upplevt den hästen som förändrade hela livet och har ni inte fått uppleva detta ännu, så hoppas jag att ni någon dag kommer att få, för det är helt magiskt underbart och jag känner mig hedrad att fått dela livet tillsammans med henne.

Så nästa gång du tittar på din älskade häst, var tacksam för den modern som en gång i tiden bar och vårdade för att den hästen skulle kunna finnas vid din sida idag. För det finns ingen kärlek starkare än en mors kärlek till sitt barn och hästvärlden är inget utan våra fantastiska avelsston.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här

Medan andra firade att Sverige fyller 500 år, så satt en annan och fölvakade. För mig gör det inget, tycker det finns något mysigt med att just fölvaka. Låter kanske lite lustigt, men det är något speciellt med det. Förra året blev det trots allt nio fölvak för min del. I år lär det bara bli två. Hade lite otur med att få stona dräktiga förra året. Någon som fölade sent, några som inte tog sig och någon som resorberade efter säsongen hade tagit slut. Men ibland kan det vara skönt med ett ”semesterår”. 

Men nu, den 7 juni, kom äntligen året första föl här på Hjorthöjdens Ridcenter! Ett underbart litet hingstföl e. Monty RP 195 u. Minneapolis ue. FS Numero Uno. Detta lilla hingstföl tillhör tekniskt sätt inte gården, då jag lånade stoet för att själv ta ett föl på henne – vilket hon också fick förra året. Men gud vad härligt det är med föl, oavsett vem som är ägare eller uppfödare!

Det som är lite extra roligt med detta föl är att den har väldigt ovanlig attributet: Han har de klaraste blå ögon jag någonsin skådat! Det är nästan så att de ser vita ut! Ena öga är helt blått och det andra ögat är hälften blå och hälften brun. Det är inget som jag själv har upplevt tidigare, är i och för sig inte så vanligt på dressyrstammade halvblod, men visst händer det. Den har dessutom väldigt fin bläs och fyra vita ben. Vilket är döhäftigt om du frågar mig!

Självaste fölningen gick som en dans! Stoet var så otroligt duktig och man skulle inte kunna tro att hon enbart har fått ett föl tidigare. Har haft ston som fortfarande inte riktigt visste vad de sysslade med trots dem var inne på föl nummer fem. Vissa har det väl det mer i blodet än andra. Fölet var också väldigt duktig. Jag upplever generellt att hingstföl brukar ha en tendens att ta längre tid på sig – att de är lite lata och bekväma av sig. Men inte denna kille! Han var snabbt upp på benen och kom snabbt igång med diandet.

Bajseriet tog lite längre tid, men med hjälp med ett par microlax fick vi även igång den biten. Upplever honom som väldigt klok och eftertänksam, inte speciellt förvirrad av sig som vissa föl kan vara, utan följer mamman väldigt fint redan – vilket underlättar för en väldigt trött och sliten uppfödare! 

Nästa sto är det nyligen Elitpremierade stoet Fascination Win T e. Ampere x Jazz. Hon är förnärvarande dräktig med Oldenburghingsten Vaderland e. Vitalis x Krack C. Fick ett fantastiskt hingstföl efter honom förra året undan stoets halvsyster – och om jag ska vara ärlig så tror jag att det hingstfölet e. Vaderland förra året är den bästa hästen jag har fött upp. Den är nämligen galet fin nu som 1-åring! Så ska verkligen bli spännande att se vad han kan göra ihop med halvsystern. 

För övrigt lunkar livet på i sin stilla gång. Just nu är seminstationen i full gång så det är skytteltrafik mellan gården och Köpenhamn för att hämta fyrkantiga frigolitlådor. Men även det har sin charm, eller ja oftast i alla fall. Får se hur många ston som blir dräktiga i år, förhoppningsvis lite fler än vad det blev förra året – men som sagt är det skönt att ibland få ett lite lugnare år. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här 

Här hemma på gården har jag just nu tio unghästar från åldern tre år och neråt. Dessa tio små spelevinker håller mig aldrig sysslolös! För ett par veckor sedan gjorde en av 1-års hingstarna illa sitt öga. Kan tänka mig att det har skett i samband med lek. Hingstar har ju en tendens att vara lite väl våldsamma emellanåt och då händer olyckor. Som tur var fick jag fantastisk hjälp hos Evidensia i Helsingborg och igår blev han äntligen friskförklarad. Det har varit några jobbiga dagar, då det inte är lätt att stå inne när man är enbart 1 år. Ni ska tro att det blev glada när de fick komma ut i hagen igen!

En annan händelse i närtid var att jag fick agera följour i helgen. En mycket god vän till mig hade nämligen ett sto som beslöt sig att föla mitt i värsta bajshögen ute i hagen. Hade det varit i vanlig gräshage så hade det inte varit lika illa, men ute i en grushage så är det inte så hygieniskt.

Så det var bara att slänga sig i bilen för att hjälpa till. Väl på plats var det bara att försöka bära in fölet som sprattlade för glatta livet. Risken är stor att fölet fastnar i elstaketet och det är oftast trevligare för fölen att ligga på en mjuk bädd, så därför är det bättre att ta in stoet och fölet på box. Väl inne i stallet så var det full igång att försöka få rent naveln och få i fölet råmjölk. Dessvärre visade stoet kolikkänningar, så det var nappflaska som gällde

Jag personligen rekommenderar nappflaska avsedd till lamm, ibland måste man klippa hålet en aning större så att fölet får lättare i sig mjölken. Upplever själv att just hingstföl är något lata och bekväma av sig, så de behöver oftast lite mer stöttning och vägledning än vad stoföl behöver. 

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av 🇸🇪 EMELIE RÖSTAD | DRESSAGE 🇸🇪 (@emelie_rostad)

Under fölningen, ute i hagen, hade dessvärre stoet trampat av en del av fosterhinnan och det gav inte riktigt den tyngd som behövdes. Så det var bara att ta fram några frottéhanddukar och blöta ner dem för att binda fast i det som fanns kvar. Dessvärre hade stoet svårigheter att släppa efterbörden och ibland händer detta. Har stora bitar slitits av så funkar böta frottéhanddukar kanon för att ersätta. Har efterbörden fortfarande inte släppt efter ett par timmar, så kan man ta ut stoet utan fölet och longera henne.

Detta för att få igång kroppen, dock gäller det att vara försiktigt då många ston blir stressade och olyckor händer lätt. I sådana situationer så kan även de snällaste stona bli maniska, så det gäller som sagt att vara försiktig.

Efter fyra timmar och efterbörden fortfarande inte hade släppt, var det bara att ringa till närmsta jourhavande veterinär. Detta för att undersöka stoet samt behandla med oxytocin som hjälper till med att dra ihop livmodern och därför påverkar utdrivningen av kvarbliven efterbörd. Har stoet inte släppt sin efterbörd inom sex timmar (normal tidsspann på tre timmar), så är det viktigt att stoet undersöks av en veterinär.

Infektionsrisken är nämligen väldigt hög och stoet kan bli svårt sjuk om hon inte undersökts och sätts in på behandling. Det kan även bli aktuellt att måste skölja livmodern på stoet närmaste dagarna, för att minska risken för allvarlig livmoderinflammation och förlossningsfång.

Detta är en av anledningarna till att det är så viktigt att man noggrant undersöker efterbörden när den väl har kommit ut, enklast är att lägg ut den på golvet, den ska se ut som ett F med två horn. Dagarna efter fölning och det har varit bekymmer med kvarbliven efterbörd eller att efterbörden ej var hel, så är det viktigt att kontrollera stoets temp. Är det livmoderinfektion brukar stoet få feber och variga flytningar. Skulle stoet få feber och onormala flytningar så gäller det att reagera direkt. 

Detta sto visade även koliksymptom efter fölningen, vilket vissa hade kunna säga är normalt och ja, till viss del absolut. De kan bli lite oroliga när de håller på att släppa efterbörden, lägga sig – resa sig, slå lite med svansen – lättare kolik symptom. Dock ska stoet inte lägga sig på sidan, börja svettas, titta på magen, få högre puls och skrapa. Då kan det vara antingen förlossningskolik eller inre blödning. Det händer att stona får grovtarmsfellägen/grovtarmsomvridning efter fölning men det kan även handla om en inre blödning. En inre blödning av något av de stora blodkärlen till livmodern är en livshotande för stoet.

Nästan hälften av alla ston som avlider i samband med fölning beror på inre blödning. Risken är såklart större om fölningen innefattade felläge, men det förkommer även efter helt normala och okomplicerade fölningar (hade själv ett sto som fick detta förra året, trots normal/okomplicerad fölning). 

Nu gick allt bra med både sto och föl bra! Stoet fick, efter lite hjälp av veterinären, ut efterbörden och ingen inre blödning kunde konstateras. Ett vackert hingstföl med fyra vita strumpor och en vacker bläs. Här hemma beräknas första fölet om fyra dagar, så med lite förhoppning finns det ytterligare en häst på gården i nästa blogg, men det återstår att se. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här 

Våren är en av min absoluta favoritårstider, det är då allt väcks åter till liv. Hagarna fylls med de ljuvligt gula maskrosor, syrenen doftar ljuvligt, äppleträdens vita blommor har slagit ut – ja det är helt enkelt underbart vackert!

Snart börjar fölen titta ut, bara 11 dagar kvar till första beräknade föl. Stoet gick dock över en månad förra året, så det är inte omöjligt att det dröjer ett tag till innan den ser första morgonljuset. Det är lika härligt underbart att se de små liven. Få äran att följa generation efter generation. Dock finns det också den andra sidan av myntet och det är när det är dags att säga farväl.

När tiden är inne och det är dags att ta det svåra beslutet som alla djurägare måste ta; att låta sin bästa vän få vandra vidare till de evigt gröna ängarna. Ibland blir livsresan lång men ibland blir den kort, kanske för kort om man frågar mig. 2021 fick jag ta detta svåra beslut för första gången, jag visste sedan tidigare att det dessvärre ingår när man är uppfödare, att man ibland måste ta snabba beslut och att allt inte alltid går som en dans på rosor.

12 juni 2021 föddes ett vackert hingstföl e Jovian x Bernstein x Quilted xx. Han var det största fölet stoet hade fått och han var alldeles underbar! Födseln hade gått utmärkt och allt gick enligt skolboken. Han var som sagt en ganska stor kille och benen var inte helt upprätta, men det brukar lösa sig efter en tid.

Efter två dagar upptäcker jag att hans ena bakkota började svullna upp, fort in med både sto och föl in i transporten för att köra in till Evidensia Helsingborg och mycket riktigt, han hade fått fölsjukan.

Jag har tidigare varit väldigt lyckosam när det kom till avel, hade inte behövt ta några svåra beslut och de allra flesta förlossningar hade gått relativt smärtfritt. Veterinären undersökte fölet och enligt röntgen så såg det inte ut som att skelettet var angripet. Så prognosen såg relativt positiv ut.

Han sattes in på behandling direkt och en odling togs. Dagen efter hade prognosen ändrats, han hade inte svarat på behandlingen och en operation var nödvändig med en prognos på 50/50. Jag valde såklart att gå vidare, för mig fanns det inget annat än att försöka rädda denna lilla underbara krabat. Nya röntgenbilder togs och då kom domen. Infektionen hade gett sig på skelettet och även om han hade klarat operationen, så hade han inte fått ett någorlunda bekymmersfritt liv.

Det är något med att säga just ordet ”avliva” som gör det så hårt. Det blir väldigt definitivt. Speciellt när det berör en så pass ung krabat. Även gäller det när det är en livskamrat, ett djur som har funnits vid ens sida under så lång tid. Det är lätt att säga att det är en del av livet och absolut kan jag hålla med om det. Det är ens ansvar som djurägare att ta dessa hårda beslut.

Men jag kan inte utan att undra; hur hade han varit idag? Idag hade han varit 2 år gammal och troligtvis lika vacker som han var då. Undrar vem han hade varit mest lik – sin mor eller far.

Stoet tog detta väldigt hårt! Hon fullständigt gick ner sig totalt. Hon som älskar föl, oavsett om det är hennes egna eller någon annans. Om hon själv hade fått bestämma så hade hon årligen haft ett helt fotbollslag med föl. Dessvärre blev det hennes sista föl. Så tragiskt avslut på hennes avelskarriär. Men en dag kommer mor och son att återförenas och när den dagen kommer, så kommer jag att le och tänka att nu är de för alltid enade.

Så ett bra tips till alla er där ute som väntar föl: saker och ting kan hända och ibland händer det fortare än vad man kan föreställa sig.

Fundera redan innan det sker, exempelvis om ni står i valen om du måste rädda stoet eller fölet – vem ska man välja? Hur långt är man beredd att gå för att rädda fölet/stoet? För när det väl händer så har man inte alltid huvudet på skaft. Kan även betrygga er med att de allra flesta fölningarna går bra. Jag har ändå fött upp en del föl nu, men det är bara en av mina fölningar som har haft ett tragiskt slut.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här

Har under den senaste månaden haft fullt upp och dessvärre har avelsbloggen därför blivit något undanskuffad. Men jag hoppas att det blir nya tag igen! 

Fick reda på igår att mitt ena sto Fascination Win T (e. Ampere x Jazz) har uppfyllt kraven för Elitpremiering! Mitt första Elitpremierade sto i SWB, vilken fantastisk känsla det är! Det stoet är verkligen värt det, för hon har gjort så mycket för mig både avelsmässigt men även i verkliga livet. Hon står så nära till mitt hjärta! 

Förutom att Fascination själv är ett fantastiskt fint sto och att hon ger otroligt fina avkommor, så är hon ur en världsberömd mödernelinje. Hon är halvsyster till hingsten Grand Galaxy Win och även till GP hästen Entertainer Win T.

Här kan du se ett klipp på Entertainer Win T!

Denna mödernelinje har lämnat åtskilda GP  hästar så som Helix, Glaadstone Zee T, Jazz Dancer, Greenat, Wizzard, Romano, Luminary m.m. I år är Fascination dräktig med hingsten Vaderland (e. Vitalis x Krack C). 

Men vad menas egentligen att ett sto är Elitpremierad och vad krävs?

Elitpremierad är toppen på isberget så att säga, det mest prestigefyllda ett sto eller hingst kan få, med andra ord det är bara de allra bästa stona/hingstarna inom det förbundet som blir tilldelade Elit. Inom SWB (nytt reglemente sen 2023):

För att uppnå avelsvärdeklass ELIT inom SWB skall uppfylla något av följande villkor:

Ston

a) Stoet skall ha minst fem registrerade avkommor med härstamning som berättigar till införande i Grundstambok avd. I-III. Avkommornas sammanlagda förärvningspoäng skall vara lägst 21. Minst två avkommor skall ha lägst 4 förärvningspoäng vardera och ytterligare minst en avkomma skall ha lägst 5 förärvningspoäng.

b) Stoet skall ha minst tre registrerade avkommor med härstamning som berättigar till införande i Grundstambok avd. I-III. Stoet skall ha ett BLUP-index på lägst 115 i dressyr eller 120 i hoppning samt minst tre avkommor som har lägst 4 förärvningspoäng.

Hingstar

Kan tilldelas hingst som uppfyller krav på mycket god förärvning. Med detta menas att hingsten har förmåga att avsevärt föra aveln framåt i åtminstone en disciplin i ett internationellt perspektiv. Produktion av hästar i svår klass är en förutsättning. ELIT kan tilldelas postumt. För värdebokstav ELIT skall hingsten ha minst 30 tävlande avkommor. De äldsta ska vara minst 7 år. Riktmärke för avelsindex: lägst 130 i Hoppindex eller lägst 125 i Dressyrindex.

Förutom Elitpremiering så finns det andra kvalitetsklasser; prestationsklass och enbart för ston finns det selektionsston. 

Prestationsklass är, lite som det låter, prestation som är i fokus. Denna kvalitetsklass kan, precis som A- och Elitpremierad, tilldelas till både ston och hingstar. Den är uppdelad i 3 kvalitetsgrader för ston och 4 kvalitetsgrader för hingstar. 

För att uppnå högsta kvalitetsgraden för ston, dvs. 3 stjärnigt prestationssto krävs följande;

a) Egna tävlingsmeriter, något av följande alternativ:

– minst 3 felfria rundor i 1.40 hoppning.

– genomfört Prix S:t Georges/Msv A dressyr med minst 60%.

– placerad 3-stjärnig fälttävlan (t.o.m. 2018 2-stjärnig) eller genomfört 4-stjärnig fälttävlan (t.o.m. 2018 3-stjärnig).

b) Avelsindex minst 135 i dressyr eller 140 hoppning samt visad vid unghästtest som 3- eller 4-åring eller vid SWBs Ridhästtest som 4-åring1).

Och för hingstar så krävs följande för att uppnå 4 stjärnigt prestationshingst;

– Placerad CSI5*-klass på lägst 1.50 m nivå eller vid internationella mästerskap (EM, VM, OS)

– Placerad CDI5*-klass GP, GPS eller GP Kür eller vid internationella mästerskap (EM, VM, OS)

– Placerad i CCI4* eller vid internationella mästerskap (EM, VM, OS)

Vad är selektionssto då och vad krävs för att stoet ska erhålla det? 

Alla ston som är berättigade till någon grad (1,2 eller 3 stjärnig) av prestationsklass eller uppnått avelsvärdeklass A eller ELIT, är berättigade att bli selektionsston. Ston som fått diplom vid unghästbedömning som 3-, 4- eller 5-årigt fölsto och som betäcks samma år eller året efter bedömningen kan också få extra förmåner inom selektionspaketet.

Önskar ni veta med om vad som krävs för de olika predikaten för SWB, så kan ni gå in på SWB’s hemsida; www.swb.org.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

/Emelie

Avel och föl är något av det finaste som finns. Men ofta hos förstagångsuppfödare finns det massor med frågor; Hur skapar man en trygg och stabil individ? Hur ofta och hur länge ska man egentligen hantera sitt föl? Så denna vecka tänkte jag räta ut i alla fall ett av många frågetecken, genom att berätta lite om hur jag jobbar med mina föl. 

Som uppfödare handlar det inte bara om att ta fram bra hästar, utan även lägga grunden till trevliga individer som är trygga. Jag föredrar att arbeta mina hästar med hjälp av positiv förstärkning och skapa ett förtroende samt en nyfikenhet till människor. Det är viktigt att komma ihåg att det är unga individer man arbetar med och därför är det extra viktigt att arbeta i korta sektioner. Mitt mål med varje uppfödning är att de kan hanteras på ett tryggt och säkert sätt både för hästens skull och människans. Man ska kunna sätta på grimma och grimskaft, lyfta alla fyra benen samt kunna ta på fölet över hela kroppen och detta skall kunna göras med samspel och harmoni med hästen. 

När jag jobbar tillsammans med fölet så har jag antingen stoet eller ett annat föl till hjälp. Jag föredrar dessutom att arbeta i hagen tillsammans med flocken och i vissa fall även inne i boxen där fölet känner sig trygg och avslappnad. När det kommer till positiv förstärkning så använder jag mig utav mina händer till att klia och beröra fölet. Genom att klia fölet så skapar man ett bra band till fölet och man lär dem att människor är ganska trevliga. Förutom att skaffa ett bra band till fölen, så är det viktigt att ha tydliga gränser, det som inte är okej i vuxen ålder bör inte vara okej redan som föl – exempelvis som att bitas eller sparkas. Tydliga ramar skapar en harmonisk häst. 

Om man råkar få ett föl som just sparkas eller bits så är det viktigt att se över situationen. Hur går fölet och stoet? Går de ensamma eller i en flock med andra ston med föl? Får fölet tillräckligt med stimulans från de andra fölen? Hur ser hagen ut, är den tillräckligt stor? Jag upplever att de fölen som har mycket energi har extra stort behov av att få leka av sig med jämnåriga, speciellt hingstföl har stort behov av lekkamrater. 

Men hur gör man för att få en bra start? 

När fölet är nyfött så brukar jag försöka leda fölet framför stoet. Vissa ston blir nästan maniska och vägrar ha fölet bakom sig och vissa föl förstår inte riktigt att de ska följa sin mamma. När jag leder det nyfödda fölet så tar jag antingen ett stadigt tag om fölets rumpa och puttar fram den eller så lägger jag ett grimskaft bakom rumpan. När väl fölet har förstått att den ska följa sin mamma brukar det gå enklare. Man kan även använda sig utav en grimma som man kopplar som en sele runt fölet. Den första tiden leder jag aldrig fölet som en vuxen häst, det vill säga med grimma och grimskaft. 

Jag är en av dem som brukar vänta med att lägga på grimma på fölet, men jag vet att många uppfödare som lägger grimma redan när fölet bara är några dagar gammal. Jag har provat båda modellerna och jag har faktiskt inte märkt någon större skillnad. För mig är det viktigt att fölet lär sig att följa mig som människa utan grimma och grimskaft och jag ser det som en fördel att fölen följer mig innan jag kopplar på ett grimskaft. När jag går så går dem och när jag stannar så stannar dem. Detta arbetar jag enkelt fram genom att klia på fölet. Man går några steg – stannar – kliar. På detta sätt uppmuntrar jag fölet till att följa mig. 

Genom samma metod som ovan vänjer jag även fölen vid beröring på olika ställen och att lyfta benen.  Denna metod kräver att fölet har uppnått en viss ålder, då det nyfödda fölet kan vara känslig mot beröring. 

Det gäller att vara lite kreativ när man hantera föl. Inget föl är det andra likt. Jag skulle kunna skriva en hel bok om hur jag gör när jag tränar föl och även unga hästar. Men här är några av mina bästa tips på vad man ska tänka på när man hanterar föl;

Mina 5 bästa tips när man ska hantera föl; 

1. Lagom är bäst. Det är inte kul om en häst är överhanterad, lika så om den inte är alls van vid människor.
2. Säkerheten kommer först! Känner du att du har tagit dig vatten över huvudet när det kommer till ditt föl eller unghäst – ta hjälp av någon som kan och har god erfarenhet av hantering av föl och unga hästar. 
3. Lugn miljö. Att arbeta i en lugn och trygg miljö gör stor skillnad. Se även till att du själv är i balans när du arbetar med unga individer. 
4. Ha en god relation med stoet. Genom att ha ett bra band till stoet så underlättar det att ”bonda” med ditt föl. 
5. Tid och tålamod är din bästa vän. Stressa inte. Du behöver inte lära fölet allt som finns att lära. Du kommer långt genom en god grundhantering och genom att ha en god relation till hästen. Skippa miljöträningar, träna på att lägga på täcken etc. Låt saker ta sin tid.

Tack för att ni tog er tiden och jag hoppas att jag har besvarat några frågor som finns där ute. Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här