Då var ännu en vecka gången sedan vi sågs sist och det betyder att vi ses här inne igen. Trevligt eller hur? 

Jag får skriva av mig samtidigt som ni får en stund där ni bara kan luta er tillbaka och läsa om mitt som oftast skryt om mina fantastiska hästar och deras prestationer ihop med mig. Kanske lite överdrivet med att det är skryt och jag hoppas verkligen inte det upplevs så. Även fast jag ju faktiskt har helt otroliga hästar som man bara måste skryta om lite då och då. 

Men jag försöker att skriva lite här då och då om de till exempel lite sämre rundorna eller händelserna som sker i vardagen. Bara för att visa att allt inte är så fantastiskt som man kanske tror alltid. Även fast det är väldigt svårt att göra på grund utav att det inte är direkt normenligt. Men just den faktorn att det inte är normenligt är ju något som samhället blivit bättre på sistone att jobba emot.

Exempelvis att både ”vanliga” människor men också människor som är stora på sociala medier eller kan ha stort inflytande på många människor också blir bättre på att visa upp mer riktiga liv och inte bara fasader som är fyllda med picknickar i solnedgångar, perfekta kroppar eller som det i vår lilla värld kan handla om att man har den finaste och nyaste utrustningen och köper eller får nya hästar stup i kvarten. 

För livet är inte alltid en ”dans på rosor”, vilket ni säkert hört från en och annan människa innan. Men tro mig, jag vet, både utifrån mig själv men också genom att känna många som håller på med denna sporten och kan verka som att allt i dennes liv är helt fantastiskt och helt problemfritt. Även fast det ibland är väldigt svårt att tro när man allt som oftast ser och möter dessa människor med ett leende på läpparna eller hör dem skratta ihop med andra likasinnade. 

Vad vill jag egentligen säga med början av denna veckas blogg tänker kanske ni? 

Jo, jag vill säga att tro inte att bara för att ni både matas från sociala medier med texter, filmer och bilder som anspelar på perfekta liv med just det jag ovan beskrev att man har den finaste och nyaste utrustningen och köper eller får nya hästar stup i kvarten, så betyder inte detta att dessa människor inte har dåliga dagar där de inte har världens bästa självförtroende, har varit med om en hemsk bortgång eller så kan det handla om vanliga vardagliga problem som uppstår då och då, alternativt något i dessa stilarna. 

Vad jag vill sammanfläta detta med är att även jag utåt sett kanske har det livet jag beskrivit ovan. Med otroligt fina hästar, att jag får tävla på stora tävlingar, har fina saker till mina hästar och lever just det, ett problemfritt liv. Men jag vill säga att även jag har mina saker som jag kämpar med då och då, av både mindre och större betydelse. 

För två veckor sedan och med det även två bloggar sedan kunde ni läsa hur jag beskrev att jag fått äran att bli tillsammans med en person som stöttar mig, ger mig trygghet, energi och glädje men också att denna person är en kille. I dagens samhälle kanske inte något som de flesta höjer ögonbrynen för direkt, men det är absolut något som jag kämpat med under många år av mitt liv. 

Det är något fel på mig. Det kommer gå över. Tänk om min familj, vänner och människor runtomkring mig kommer att se mig på ett annat sätt, inte välkomna mig eller i värsta fall inte vilja fortsätta ha mig i deras liv. Detta är bara ett axplock av alla tankar som surrat i mitt huvud. Något som såklart påverkat mig och mitt mående, ibland mer och ibland mindre.

Jag tror att längst inne i mig själv så har jag alltid vetat att inget av det jag beskrivit här skulle vara sant eller att det skulle bli på detta sätt, men såklart kan man inte låta bli att tänka det värsta för så är det ju ofta med oss människor, att vi ofta tänker det värsta först. 

Jag träffade den där killen som faktiskt konstigt nog har ett namn, Rikard, ett tag innan jag berättade för familjen om honom och att jag var kär i en kille. Och när vi setts ett tag och allt kändes väldigt bra med oss ihop så ville jag såklart mer och mer berätta för familjen och närstående, dels för att slippa ljuga ihop konstiga historier om var jag skulle när jag åkte iväg, men faktiskt mest för att jag äntligen landat i att jag faktiskt skulle bli tillsammans med en kille och att det är den jag är. 

Men det som gjorde att jag faktiskt en dag till slut berättade för de första i familjen var att jag stod och betade Uno på gräset efter att han badat inför tävling och samtidigt pratade i telefon med Rikard. Jag sa till honom att jag ville berätta för familjen om oss, men att jag var rädd för hur de skulle reagera. Då svarade Rikard mig det så enkelt som att ”de personerna som inte accepterar dig för den du är kanske du i slutändan ändå inte ska ha i ditt liv”. Det låter kanske lite hårt när man skriver det eller säger det för sig själv, men tänker man efter så är det så sant som det är sagt. 

Så på kvällen säger jag till min syster som bor ihop med mig att ska vi inte åka och äta hos Johan, Josse och Clara (det vill säga min bror, hans sambo och deras dotter). Vilket vi gjorde, och efter vi ätit så berättade jag allt för dem som såklart tog det hur bra som helst och stöttade mig till hundra procent. Dagen efter berättade jag för mamma och pappa. Och dagen efter det tog jag med Rikard till gudmor och gudfar Jessica och Ante med familj där även resten av min familj var och åt middag, ”and the rest is history” som man så fint säger. 

Så, även fast att när du till exempel trycker på min Instagram profilbild längst upp i flödet när du sett att jag publicerat en ny story och du ser en bild eller film från när visar upp något som gör att du tänker att han har ju på riktigt allt och allt går så bra för honom och så vidare… Så finns det alltid en person bakom den där bilden, filmen eller profilbilden – en människa med alldeles egna känslor och prövningar som denne ställs inför. 

Och kom alltid ihåg att du är bra exakt så som du är och att det kommer lösa sig till slut ska du se! 

Detta blev en väldigt lång och lite annorlunda blogg gentemot de vanliga men hoppas ni gillar den och att jag delar med mig av denna typen av saker. 

Nu laddar vi det sista mot först ett par debuter med nya hästar i Henriksdal och sedan bästa veckan på året, Faaaalsterboooo!!! 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Tisdag och ännu en gång ska bloggen publiceras. 

Midsommarveckan har passerat och vi lämnar en vecka med som vanligt mycket häst, midsommarfirande och en trip till Göteborg bakom oss.

I onsdags tog jag, Higge och bästa hjälpredan Ellen oss en liten så kallad roadtrip till Åby travbana i Göteborg. Detta för att hoppa tourfinalen i 7-star by ALFAB som gick i en 140 cm klass. I och med att Higge vann första delfinalen av 7-star i Sundbyholm så hade vi kvalat oss till den stora tourfinalen som alltså gick av stapeln på Åby travbana. 

Avfärden gick tidigt på förmiddagen så att vi kom upp tid och Higge kunde få några timmar på sig att chilla lite och samtidigt ladda upp inför finalen som startade tidigt på kvällen. Higge har ju på sista tiden radat upp fina felfria rundor och formen har känts riktigt bra under en lång tid nu. Så även i onsdags, grundomgången felfri men tyvärr ett nedslag i omhoppningen som tog segern ifrån oss.

Men vi slutade ändå på en mycket fin fjärde placering som vi båda är riktigt nöjda med! Så så kul verkligen! Och i och med att Jörgen Larsson tjatat om att få omnämnd i bloggen återigen så skänker vi ett litet grattis till just honom för hans seger i just 7-star 140cm finalen med hans fina Ninja Flip Z, snällt av mig eller hur?

Sen var det ju även dags för fantastiska högtiden midsommar. Midsommaraftons kväll firades med familjen, det åts som vanligt mycket mat och gjordes även fina kransar (kan va så att jag hade min mobiltelefon liggandes fint i en filt och kollade en liten stund på Globals Champions League från Paris i smyg, men bara kanske…). Aja, kransarna blev superfina i alla fall och jag tyckte det var alldeles förträffligt faktiskt;)

Och traditionsenligt gick midsommardagen även den åt lite midsommarfirande och detta i Åhus. Såklart med ännu mer matätande, lite bad för alla dem som inte är badkrukor som mig, kubb, dans runt midsommarstång och avslutningsvis ännu lite mer mat. Precis så som det ska vara, i min mening helt perfekt.

Resterande dagar har annars gått åt att hänga i stallet och hästarna görs fem hästar redo inför tävlande på Dagstorps fina gräsbana i dagarna tre i helgen. Bland annat gör Higge och Selma sista finslipningen inför deras kommande Falsterbostarter. 

Vi hörs nästa vecka med nya uppdateringar från min och mina hästars vardag!

/ Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare

”Det är helt galet vilket flow du är i Erik!” Är en mening jag fått höra ett par gånger den sista tiden, men vad är egentligen anledningen till det? 

Som ni kunnat läsa er till eller för er som ofta träffar eller ser mig ute på tävlingar eller dylikt vet att jag ofta har mycket människor runtomkring mig. Gemensamt för alla dessa olika människor är att de älskar mina hästar exakt lika mycket som jag gör och de vill både mig och mina hästars bästa både i vardagen men också inne på tävlingsbanan.

Detta är bara ett exempel av alla de faktorerna som bidrar till dessa framgångar. 

Trygghet. Ordet trygghet och dess betydelse är nog en av de mest underskattade känslorna som finns att få, söka eller hitta.

För mig handlar trygghet idag om att speciellt jag funnit en sinnesro i både mig själv men också i de människorna jag har runt om mig. Det vill säga i mitt fall att det känns som jag är på en plats i livet där jag trivs väldigt bra med mig själv men också i det jag gör och ägnar mig åt på dagarna. Samtidigt som jag också omges av fantastiska människor, jag har ju länge och många gånger tagit upp i både mina privata sociala medier och här i bloggen att jag har en fantastisk familj och vänner som ställer upp för mig alltid. Men jag tror faktiskt inte jag har förstått innebörden av dessa människor och hur mycket de faktiskt betyder för mig. Både privat men också för mitt ridsport liv och karriär. 

I tisdags när jag tränade för min tränare Jens Fredricson avslutade han träningen med att säga att han hade lite saker att skicka med oss som tränade. Det var jag och två andra duktiga ungdomar som rider och tävlar. Det handlade inte alls om något ”ridtekniskt” som träningarna mestadels går ut på annars.

Utan mer något ur ett psykologiskt/mentalt perspektiv.

Vad Jens kortfattat sa var att man ska bara ha människor i sitt liv som ger en positiv energi och som vill en väl. Att man ska ha hästägare som förstår att alla kan ha en dålig dag och att det är djur vi har att göra med i vår sport. Och att man i och med det inte ska känna ett obehag varken när ska gå in på banan eller när man skrittar ut från banan ifall man kanske kommer göra eller har gjort ett misstag på banan eller en sämre runda, för att man kanske då får höra massa negativa kommentarer eller dylikt (även fast man såklart ska vara ödmjuk inför att hästägarna lägger mycket pengar och kan ställa krav på tjänsten de betalar oss ryttare för att göra).

Det Jens utöver det tog upp var att man skulle prata med sina nära och kära om det var okej för alla att man gör den satsningen man gör. Att de runt omkring har förståelse inför att man kommer lägga mycket tid på sina hästar och sin sport för att man vill nå största möjliga framgång. Och att dessa personer i och med det accepterar att man gör det och stöttar en i det valet, samtidigt som man ju som ryttare eller personen ifråga som gör denna satsningen i vilken sport det än är eller vad det nu kan ha att göra med såklart ska finnas där lika mycket för de som man valt att omge sig med.

Alltså att det som menas är inte att allt ska kretsa runt i detta fallet ryttaren och dess satsning utan bara att man accepterar att man gör det man gör och att man kommer lägga enormt mycket tid och energi på det. 

Allt detta har jag ju tänkt och hört innan på ett eller annat sätt men det var inte förens Jens tog upp det nu i tisdags som jag faktiskt tog till mig det och faktiskt förstår innebörden utav det. Och många saker som Jens faktiskt tog upp där stämmer ju in på mig.

Jag har en fantastisk familj som ställer upp för mig otroligt mycket med min syster som allra största supporter (läs gärna tidigare blogginlägg om henne och vår relation). Mina föräldrar som också finns där otroligt mycket, mamma Carina som fixar och donar med allt möjligt, det kan handla om både mat, logistik och att fläta hästar. Pappa Bengt som kör, lagar och tar hand om lastbilen, går banan med mig och hjälper till på framhoppningarna. Min bror som har ett eget liv med sambo, barn och egna hästar men som alltid finns där när man behöver en hand extra eller behöver livsråd för då är han alltid bara ett samtal bort.

Jag har fått äran att träffa en person som har kommit att betyda otroligt mycket för mig och som har gett och ger mig otroligt mycket trygghet, energi och glädje. Som stöttar mig i det jag gör och som finns där för mig på exakt alla sätt och vis, och som i det stora hela gör mig till en bättre person. Och att även få kalla den här personen min partner är ju som ni förstår även det helt fantastiskt.

Dig älskar jag Rikard!!

Utöver dessa finns Madde, Jessica, Ellen, Erik och Fanny, som alla skulle kunna få en egen kolumn med text för att de betyder så otroligt mycket för mig och gör det liv jag lever möjligt. 

Mina fantastiska hästägare, familjen Behrens, Iwona, Benne, Johan och Agneta. Ni alla är exakt lika bäst och tack för att ni både låter mig rida era fina hästar men också för att ni är så fantastiska mot mig och för att vi har så fina samarbeten ihop. Ni betyder oerhört mycket!

Tack till Jens för dina träningar som utvecklat både mig men också min ridning så mycket på sistone! Tack även till Rolf-Göran (Bengtsson, red:s anm) som alltid finns ett samtal eller meddelande bort och för all hjälp i helgen, du är också ovärderlig. 

Tack till alla mina sponsorer, veterinär Staffan, kiropraktor Ann, hovslagare Henrik och Emil!! Ni är bäst! 

Och för er som missat det, Uno var fanimej felfri i 150 GP på Stockholms Stadion, stjätteplacerad och bästa svenska ekipage!!! Försök hämta mig bland de rosa molnen men jag tror faktiskt det är helt omöjligt!! Uno min Uno, du magiska häst! Tack för allt du gör för mig ännu en gång! Det var en oförglömlig helg vi hade Stockholm, med fina rundor av både Uno och Selma men också med fantastiska människor som gjorde den så bra!!

Så på frågan om det så kallade ”flowet” kommit av en ren tillfällighet så tror jag faktiskt inte det. Alla ovanstående människor och faktorer bidrar till det här och jag är så tacksam över livet och där jag är just nu, ganska häftig känsla faktiskt!!!

Kram på er allihopa så hörs vi nästa vecka!!

//Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Då var ännu en vecka gången, kan man säga så? Ja det låter väl bra ha, ha, jag ska inte ljuga om att ibland när jag sitter och skriver bloggen så blir man lite fundersam över om det faktiskt finns ett ord som heter så eller om meningsuppbyggnaden är helt rätt men jag gör mitt bästa och än har jag faktiskt inte fått så mycket tillrättavisningar eller klagomål.

Så det ska man ju vara nöjd med ha, ha. Men skämt å sido, det har faktiskt gått en vecka nu sen sist vi ”sågs” här och som vanligt har det hänt en del i Eriks liv. 

Godkänd av Jens

I och med att min tränare Jens Fredricson var påväg till tävling i Frankrike tidigt förra veckan så blev det ingen träning där utan på onsdagen åkte jag till Stensäter för träning av egen maskin. Och när vi visade filmerna för Jens så fick vi faktiskt godkänt så det var ju tur. 

Uno fick hoppa en bana med några större språng inför tävlingarna i Stockholm som är till helgen. Han kändes riktigt fin och fräsch och mer än redo inför att visa upp sig i huvudstaden. 

Även nykomlingen i teamet, Charming Boy, även kallad ”Charlie” fick åka hemifrån och hoppa lite och skötte sig så fint så. Han är verkligen en kille med många kvaliteter och med mer träning blandat med några vilopauser för återhämtning så kommer han nog utvecklas till en riktigt fin häst tror jag. 

Helgen gick åt tävling i Stensäter, så nästan hemmaplan. Och tävlandet började i lördags när Nisse och Zizzi var tredje respektive fjärde placerade i 130 cm klassen, samtidigt som Nina även hon var felfri i 130 cm klassen fast i avdelning B. 

Duktiga arbetskamrater

Söndagen startade med att Nina återigen var felfri i en 130 cm klass samtidigt som både Zizzi och Nisse hoppade huvudklassen i 140 cm. Zizzan hoppade magiskt fint fast med två nedslag när piloten försöker bestämma och bromsa lite när han tycker det går lite väl fort men egentligen vet att om han bara låter Zizzan köra så blir det alltid bäst.

Ungefär så. Men piloten lär sig alltid och om inte annat så får han en påminnelse om att Zizzan kan och löser det mesta gärna helt själv. Nisse hoppade även han runt en fin runda men tyckte först något i hinder nummer två var lite läskigt och sedan skar piloten en kurva lite mot näst sista hindret så ena bakbenet inte riktigt hann med, så två nedslag även på honom men allt som allt är jag ändå nöjd med känslan och hoppningen på båda hästarna. 

Styr mot Stockholm

Så i skrivande stund är det tisdag igen och nu bär det snart av till träning för Jens med Uno och Selma. Ja just det, en fantastiskt rolig nyhet är att även Selma har fått en plats att få tävla i Stockholm till veckan. I Lövsta Future Challenge för 7-åriga hästar, så så kul och spännande. Det ska bli så otroligt roligt verkligen och idag sker alltså den sista finslipningen inför det ihop med Jens. 

Och ikväll bär det sedan av för lite studentfirande för en annan i ridsporten känd person, nämligen bästa Beata Hermelin, treeeevligt!! 

I morgon onsdag bär det sedan av mot Stockholm med Uno, Selma och nästintill hela familjen Nordström!! Wiho!!

Vi syns och hörs nästa vecka!

// Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Nu händer det grejer i lilla Eriks liv och Team SEEN Sporthorses. 

I tisdags förra veckan blev det officiellt att jag och min älskade fuxpojke Uno ska få rida på Stockholms Stadion och klasserna för U25-ryttare mellan den 16 – 18 juni, samtidigt som Globals Champions Tour går av stapeln. Bara det är ju helt otroligt, och det verkar som att lyckosagan Erik och Uno bara fortsätter och jag är så tacksam och glad över allt jag får göra med denna fantastiska häst. Nu är det bara en och en halv vecka bort och vi längtar ihjäl oss!!! 

På tisdagen fick även Selma och Zizzi träna lite för Jens som uppladdning inför helgens tävlande i Norrköping och de hoppade väldigt fint och kändes fräscha inför sina starter. 

Tidigt torsdag morgon packades allt det sista ihop, både saker och hästar och sedan blev det avfärd mot Norrköping. Med oss hade vi i hästväg Selma, Zizzi, Higge och Margit. Den sistnämnda är som ni märker ingen häst som brukar vara med i bloggen och det är för att det inte är en av mina hästar. Utan Maddes, och för er som inte vet vem Madde är så är det en av mina fantastiska vänner och första medhjälpare på både hemmaplan men också på tävlingar hemmavid. Och nu när lastbilen inte var full av mina egna hästar så fick Madde och Margit istället följa med och åka på stortävling.

I människoväg var även syster Sara med som ju annars brukar vilja ta hand om hästarna hemmavid i vanliga fall men som nu också ville följa med. Sen rullade ju inte lastbilen av sig själv utan den kördes denna gång av Maddes snälla sambo Fredrik. Perfekt uppställning som ni ju hör. 

Tävlandet började i fredags när Zizzan som vanligt hoppade snabbt och felfritt och sprang hem en femte placering i en 130 cm klass. Samtidigt som Selma hoppade fint i en 140 cm klass på kvällen med ett nedslag. 

Lördagen började sedan med att Higge fick hoppa en warm up-klass och känslan var magisk, han kändes väldigt fräsch och pigg. Sedan hoppade Zizzi återigen snabbt runt en runda, dock med ett förargligt nedslag men vi fick ändå med oss en elfte placering från det. Denna gång var vi faktiskt klara med tävlandet ganska tidigt på dagen, vilket inte hör till vanligheterna såååå det gav ju utrymme till att åka och hämta en ny häst en bit bort från tävlingsplatsen, fantastiskt eller hur??

Så med oss hem hit till Fulltofta i söndags hade vi också fina 6-åriga valacken Charming Boy, e Casaltino-Cassini som även den ägs av ALFAB och bästa familjen Behrens. Det ska bli otroligt roligt att lära känna honom och se vad vi kan åstadkomma! Spännande! 

Söndagen blev sedan en mycket händelserik, lång och rolig dag. Dagen började med första omgången av semifinalen i elitallsvenskan. Higge levererade en fin felfri första runda för vårt lag IM Sportriders och efter första rundan låg vi på en delad första plats med fyra andra lag och då hade vi alla ett resultat på fyra fel. 

Och innan andra omgången av laghoppningen började så startade Selma och Zizzi i en vanlig 140 cm klass, där Zizzan fick ett nedslag på vägen men hoppade väldigt fint samtidigt som 7-åriga Selma hoppade en felfri runda. Detta kvalificerade Selma till 7-årsklasserna i Falsterbo, så himla roligt, fina stora tjejen! 

Sedan var det dags för avgörandet i semifinalen. Femton lag hade blivit tio inför sista omgången och därefter skulle det sållas ner till åtta lag som i sin tur kvalificerar sig till finalen i Falsterbo.

Vår junior i laget, Agnes Olofsson Idrizovic och hennes Diamant L hoppade felfritt i både första och andra omgången, Higge hoppade återigen felfritt även i andra omgången, Madeleine Larsen och hennes Pricewarrant F förbättrade sitt resultat i första omgången som var åtta fel till en felfri runda och detta gjorde att vår sista ryttare och ankare Anders Wemlerth och hans Ilex van de Boslandhoeve inte behövde förbättra sitt resultat ifrån första rundan som var ett nedslag utan istället så seglade vi, IM Sportriders helt plötsligt upp ohotat till en plats högst på podiet och vann hela semifinalen.

Med bästa resultat på 4 + 0 fel efter två omgångar. Så otroligt roligt att vi kunde lyckas med denna bedrift som vi faktiskt även gjorde förra året fast då i Strömsholm. Bästa laget och nu är vi så laddade inför att hoppa om lag-SM-medaljerna i Falsterbo! 

Med andra ord, helt fantastiska dagar som jag och teamet haft och det är bara att njuta och glädjas åt alla framgångar. 

Nu har vi ett par lugna dagar framför oss innan det i helgen blir ett par starter i Stensäter. 

Vi syns och hörs nästa vecka! 🙂 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Då var fem och en halv dag spenderade i Danmark och närmare bestämt Uggerhalne. Veterinärbesiktning och första klassen för Uno var redan på onsdagen så hästlastbilen rullade ifrån Fulltofta vid tisdag lunch ungefär. 

Det var en väldigt fin och välplanerad tävlingsplats vi kom till som ligger några kilometer norr om Ålborg stad. Hästarna trivdes med den stora tävlingsbanan och så även med framhoppningsbanan som var enormt stor även den. Eller ja mest trivdes nog Uno och Higge med de stora gräsängarna som var runt hela stallområdet. Gott gott gott. 

Tävlingarna började som sagt redan på onsdagskvällen och där fick Uno hoppa runt en runda på 135 cm höjd och gjorde det hur fint som helst med ett felfritt resultat och placering. 

Torsdagen började med att Higge hoppade en 130 cm klass felritt med placering, och hoppade helt fantastiskt. Dagen följdes sedan upp med att Uno hoppade en 140 cm klass och var även där felfri och vi slutade på en fin andra plats. 

På fredagen hoppade endast Higge och det var en 135 cm klass och han hoppade exakt lika fint då som dagen innan och var felfri igen och fick en placering. 

Finaldags med en mindre briljant idé

På lördagen var det sedan dags för Unos final i en 145 cm GP klass. En klass som visades sig vara väldigt svår och utslagsgivande. Inte ett enda ekipage lyckades ta sig runt felfritt faktiskt.

Unos ryttare, dvs han som skriver i detta nu, började vår runda i alldeles för dålig galopp så vi red in ett steg mer än planerat mellan både första och andra hindret men också mellan tredje och fjärde. Så när ryttaren sedan bestämde sig för att helt plötsligt sätta upp galoppen in mot trekombinationen som kom sedan så kanske det inte var den mest briljanta idén.

Inte för att det hände något speciellt men ryttaren fick med sig någon bom där på vägen. Men vad säger man, alla ska vi göra misstag som man lär sig av och kommer starkare utifrån. Och det gjorde jag faktiskt redan inne på banan i just den klassen för när jag fick lite andningspaus på en galoppsträcka så kunde jag samla ihop sakerna och avslutade sedan rundan riktigt bra med en bra känsla. Men men, kanske inte det resultatet man hade önskat sig men oj vad jag fick motivation till att jobba vidare och bli snäppet bättre. Min fina fina Uno, så fantastisk häst med alla kvaliteter man kan önska sig. 

Lag SM-semifinal väntar

Söndagen och sista dagen i grannlandet Danmark gick åt Higges 140 cm final, och oj som han hoppade ännu en gång. Tyvärr fick vi ett nedslag när ryttaren släppte iväg Higge något djupt till en oxer men det är sånt som händer och nästa gång ligger nog den där bommen uppe. Fina fina Higge som denna helgen ska få åka till Norrköping och hoppa Lag SM semifinalen för IM Sportriders. Med där ska även Selma och Zizzi få följa med och hoppa ett par klasser. Så det ska bli kul och spännande. 

Vi syns och hörs nästa vecka med nya uppdateringar från min och mina hästars vardag och tävlande!

Vill ni läsa om något speciellt i min blogg så skriv gärna till mig på några av mina sociala kanaler!! Här hittar ni min Instagram!

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare

I skrivande stund sitter jag i lastbilen med pappa Bengt, Higge och Uno och är påväg till Uggerhalne och Helgestrand event för tävling. 

Helt perfekt att skriva blogg när man åker lastbil så är man produktiv samtidigt som man fördriver lite tid. Jag är inte största fanet av att åka bil överhuvudtaget så det är perfekt att ha något att göra under tiden. 

Förra veckan hade jag inga tävlingar att uppdatera er om här, men under den gångna helgen gjordes 10 starter fördelat på 6 hästar. Detta på Stensäters fina anläggning endast 15-20 minuter hemifrån Fulltofta. Helt perfekt avstånd till tävling tycker jag, så skulle det vara oftare. 

Nina började helgen i lördags med att få hoppa runt en 120 cm klass och gjorde det fint med ett litet nedslag, hon har verkligen blivit så himla mycket tryggare i sig själv och funnit väldigt mycket tillit till mig på sistone och det är så roligt. Nina är en stor men väldigt känslig tjej, så det känns så skönt att hon börjar få ännu mer självförtroende ihop med mig, det kan nog hjälpa oss till fortsatt utveckling och framgång. 

Sedan startade Zizzi vildvittra i en 130 cm klass och var just det, en vildvittra. Vi var helt toppade där inne på banan och har nog rekord på kortast tid innanför grindarna på tävlingsbanan … Vi fick tyvärr med oss två bommar på färden men men Zizzi var lika pigg och glad för det. 

Sedan avslutades dagen med att både Nisse och Selma hoppade runt varsin 130 cm runda fint och felfritt, eller Selma hade ett litet tidsfel men det spelar inte så stor roll. Och båda kändes pigga och fina och redo för söndagens klasser. 

Söndagen började sedan med att Uno-pojken fick göra en liten genomkörare inför tävlingarna i Uggerhalne i en 130 cm klass och gjorde det felfritt med placering. Nisse var även han felfri och precis utanför placering i samma klass. Och så även ZZZ, Zuper Znabba Zizzi som var ungefär lika pigg som dagen innan, men vi hade lite bättre koll på både spakarna och hovarna denna gången och det resulterade i ännu en vinst för oss. Hon är rolig den där Zizzan. 

Sedan hoppade Nina även hon en runda i 130 cm klassen, vår andra 130 cm start ihop och denna gången gjorde hon det med sååå stort självförtroende, jag satt tillbaka lite väl mycket till ett räcke så vi fick ett litet nedslag där, men vi är exakt lika glada för det. När känslan var otroligt bra och speciellt när det känns så enkelt. Väldigt lovande inför vår framtid ihop. 

Söndagen och dagen avslutades sen med att Selma och Higge hoppade runt varsin runda i 140 cm klassen. Selma hoppade fint men petade bakbommen på A-hindret i första kombinationen när jag fick igenom en förhållning något lite för mycket efter muren, och även sista hindret trillade när orken tog lite slut på slutet. Men som hon hoppar stora och pigga tjejen Selma, det känns verkligen som att hon kan hoppa hur högt som helst.

Sedan hoppade Higge vääääldigt fint och lätt runt en felfri runda i samma klas, wow vilken känsla det var. Jag tryckte på lite mycket till ett räcke i omhoppningen sedan så vi fick ett nedslag där, men slutade ändå på en fin 6:e plats i det otroligt namnkunniga startfältet där i Stensäter, med bland annat två VM-guldmedaljörer och en GCT-ryttare. 

Och nu sitter jag alltså i skrivande stund i vår guldiga hästlastbil på väg till Uggerhalne med Uno och Higge för tävling onsdag-söndag. Uno ska gå klasserna för U25-ryttare och Higge de 1* klasserna. Det ska bli otroligt roligt, särskilt när det känns som att båda hästarna är i fantastiskt fin form. 

Önska oss lycka till så hörs vi nästa vecka med nya uppdateringar och tankar!!!! 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Då var det bloggdags igen. Jag brukar ju alltid börja min blogg med att berätta hur det gått på tävlingarna jag gjort under veckan eller helgen men detta blev faktiskt en av få veckor och helger som var utan tävlingar helt. Under årets 52 helger blir det inte många helger som inte går i tävlingens tecken utan oftast blir det tävling på ett eller annat sätt. 

Men det betyder inte att det var siesta ändå, eller jo det kanske det var nu när jag tänker tillbaka, för det hanns faktiskt med lite annat under både dagarna och kvällarna. 

Jag själv älskar när tävlingarna kommer lite hela tiden så man har en tydlig plan med varje häst och kan jobba och förbereda hästarna inför en viss tävling eller uppgift som står framför en. Men med det menar jag inte att jag inte tycker att det är skönt att ha någon helg utan tävling helt. Det ger en både tid till låta hästarna ha ett par dagar ledigt, finslipa ännu mer på detaljer samt att man kanske får tid till att göra något man vanligtvis kanske inte har så mycket tid till. Som till exempel att vi som i helgen var ute och åt på restaurang vid havet med hela familjen. Fast att jag älskar att ha både tävlingar framför mig och att vara på tävlingar så kan ju faktiskt tävlingsfria helger vara exakt lika fantastiska och roliga de med. 

Nu väntar dock tävlingar varje helg som kommer i som det ser ut just nu åtminstone en månad framåt, vi får se hur det blir i slutändan men vi har många och fantastiskt roliga uppgifter inför oss, jag och hästarna. 

Det börjar 15 minuter hemifrån, i Stensäter i helgen där hela sex hästar ska få hoppa. För övrigt anmälde jag glatt nästan alla stallets hästar till tävling dit i dagarna två men vad jag inte kom ihåg var att mamma och pappa tydligt sagt att jag inte kunde räkna med att pappa kunde köra stora lastbilen dit i och med att de skulle på bröllop över helgen…

Nu kan det ju vara så att lilla Erik inte är så bra på att komma ihåg saker ibland så ja … Men såklart fixar Erik lastbilschaufför till de båda dagarna och andra hjälpande händer än mamma och pappas, som jag tidigare sagt så har jag ju fantastiska människor runtomkring mig som alltid glatt ställer upp. Ganska få förunnat men till alla de som hjälper mig är jag så så så otroligt tacksam. Och ja jag vet att många av er tänker att varför kan du inte köra själv Erik du är ju 21 år, men jag har inte fått tid till att göra det än. Och dessutom är det sjukt tryggt att ha pappa Bengt som ständig chaufför som både jobbar med lastbilar och är väldigt duktig på att köra. Men ja, jag lovar att jag ska ta tag i det!

Därefter fortsätter tävlandet i Danmark och Uggerhalne för internationell tävling med Uno och Higge. Sedan bär det av till Norrköping för Lag-SM semifinal. Och sedan rullar det bara på med tävlingar för hela teamet och wow vad vi ser framemot det. 

Vi syns och hörs!!

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare

7 dagar har gått sen sist och då var det ännu en gång dags för mig att skriva blogg och för er att läsa den. Sen sist vi sågs har det faktiskt varit åt det lite lugnare hållet då de flesta hästarna som tävlade två veckor i Sundbyholm fick ha ett par lite lugnare dagar.

Samtidigt kunde jag också med det ha det något lugnare själv, även fast att ett par hästar skulle ridas, släppas ut och in, mocka, tvätta alla saker vi hade med oss på tävlingen – ja alla ni som läser detta vet nog vad jag menar. Men ibland är det väldigt skönt och välbehövligt att ha det lite lugnare ett par dagar samtidigt som man ju såklart spenderar ganska mycket tid i stallet ändå. 

I torsdags fick Nina (Namibia Z) göra sin första start utomhus för säsongen och gjorde det galant med en felfri runda i 120 cm och så även i fredagens 125 cm klass. Kändes lätt och lovande inför kommande uppgifter. I lördags hoppade Zizzi andra omgången av elitallsvenskan, och det blev en runda utan dess like …

På något vänster lyckades Zizzi få tungan över bettet efter första hindret och sedan kan man säga att jag knappt kunde styra och eller bromsa resten av banan. Så med andra ord blev det kanske inte den mest lugna och rytmiska rundan jag ridit inne på en tävlingsbana. Men fort gick det och i vanlig ordning hade Zizzi koll på hovarna och vi lyckades ändå bidra med en felfri runda som slutade i en andraplats för mitt lag IM Sportriders. 

Lite mindre händelserikt blev det andra dagen då det var dags för den sista och avgörande omgången då Higge hoppade lugnt och trevligt runt en felfri runda på 140 cm, och även då blev det en andraplacering för laget.

Så vi tog tre stycken andraplaceringar på lika många omgångar och slutade som seriesegrare i södra zonen. Så nu väntar semifinal i Norrköping om ett par veckor och det ska bli otroligt roligt och spännande. Extra kul att man lyckas ta sig dit med en så liten klubb med väldigt få medlemmar och ekipage att kunna ”använda” sig av, men de vi är och har presterar ju på topp så vad gör det. Bästa laget. 

Nu väntar en lite lugnare vecka och helg, fyllt med massor av häst, träning, sol och glatt humör. Precis som det ska vara. 

Ses nästa vecka!

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Då var även Sundbyholm vecka två avklarad och hela familjen med människor och hästar är äntligen hemma i vårt naturliga habitat tänkte jag säga. Hästarna går i alla fall i varsina hagar och mamma och pappa har fått återgå till sina jobb efter att de fick agera hästskötare under ett par dagar.

Vilka fantastiska två veckor det blev hos fantastiska Sundbyholmsfamiljen som anordnat så himla bra tävlingar. Det är alltid lika kul att få komma upp till er och er fina anläggning och att dessutom få göra det med fem stycken så otroligt fina hästar som jag gjorde gör ju inte det hela sämre om man säger så. 

Hästarna presterade minst lika bra vecka två som de gjorde den första veckan. Uno fick börja veckan med en lätt 130-klass för att känna att allt var enkelt efter förra veckans bravader. Sedan följde han upp med att hoppa fantastiskt fint i både en 145-klass och i 150 Grand Prix-klassen, båda med ett nedslag. Oj, vad stolt och glad jag är över honom och hur han bara blomstrar ut mer och mer för varje stor klass han gör. 

7-åriga Selma började sin vecka med att än en gång vara felfri i 135cm, så fint hoppade hon. Sedan hoppade hon sin andra 140-klass med näst sista bommen ner och sen avslutade vi med endast ett litet missförstånd i 140-finalen på söndagen, annars hopppade hon hur fint som helst. 

Nisse hoppade tre stycken 140-klasser den sista helgen med många riktigt fina språng, men dock med ett par nedslag som vi lär oss av, tränar på och kommer starkare utifrån. 

Zizzan fick hoppa två 130-klasser sista veckan och lyckades få samma resultat i dem båda som hon fick i den sista klassen på första veckan, alltså felfritt och allra snabbast. Zizzan lyckades alltså vinna 3 stycken klasser i rad och i klassen dessförinnan var hon andra placerad. Med andra ord en hyfsad tävling för ZZZ. Bästa och galna Zizziluran som bara levererar hela tiden!!! 

Och så sist och möjligtvis faktiskt minst, Higge. Han började veckan med att hoppa en helt prickfri och magisk 140-runda och blev femteplacerad. Andra rundan var även den en 140-klass och där var vi ett nedslag ifrån en tredje plats. Sedan avslutade vi veckan med att vara en av endast fyra felfria i 7 star 140-finalen och följde sedan upp med att vara felfria och snabbast i omhoppningen och vann klassen.

Vilken magisk liten häst det där är, som utvecklats otroligt mycket på kort tid och som vi passar ihop jag och Higgi Piggi. Ska bli så otroligt roligt och spännande med framtiden vi har för oss. 

Så mina, teamets och hästarnas två veckor i Sundbyholm blev ju sammanfattningsvis helt otroligt fantastiska, med fem vinster, en andra plats, en tredje plats, en femte plats, tre stycken vita rosetter och ett par rosetter för felfria rundor i avdelning B.

Så ja, dessa meetingen blir svårt att matcha i framgångar så det är bara att passa på att njuta utav dem och fortsätta flyga runt på de så kallade rosa molnen. Och oj vad tacksam jag är över både mina hästar men också människorna jag har runt omkring mig som gör min satsning möjlig och i högsta grad bidrar till alla dessa framgångar! 

Sen kan jag ju inte släppa Sundbyholm utan att nämna Jörgen Larsson, Jonas Holmberg och Jill Andersson. Ni ville ju så gärna bli nämnda i min blogg någon gång (ganska mycket tjat på detta). Men jag vill tacka för att även ni bidragit till att göra dessa veckor otroligt roliga och fyllda med skratt!

Ni må ha ganska torr humor alla tre, men oj vad ni kan göra en på bra humör, och det är inte bara bara, så tack till er och för att jag fått hänga med er lite. Och tack för Alfons Åberg-boken ni köpte till mig på affären så jag kunde sova gott den natten jag skulle sova själv i lastbilen … Haha. 

Till veckan väntar lite vila och lättare arbete för hästarna som tävlat, Nina ska tävla i Henriksdal och så även Zizzi som ska få hoppa lagklasserna där. Imorgon onsdag väntar dock en sorglig stund då min extra farmor Elsa Bengtsson (tillika Rolf-Göran Bengtssons mamma) ska begravas, dig kommer vi alla att sakna! 

Vi syns och hörs nästa vecka!!! 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare

Så var Sundbyholm vecka ett avklarad och imorgon startar andra veckan av tävling för mig och hästarna här i Sundbyholm. Ni kanske inte trodde att veckans blogg skulle bli av när det har varit fullt upp med tävling samt fix och trix däremellan, men såklart blir det blogg trots det!

Tisdagen och onsdagen innan avfärd mot Sundbyholm gick åt packning och att fixa i ordning hästarna så de var snygga inför tävlandet. 

Och om ni kanske minns så nämnde jag i förra veckans blogg att exakt alla hästarna faktiskt kändes väldigt fina och verkade vara i otroligt bra form, som det stämde!!

För herregud vilken vecka det blev!!!

Torsdagen började med att Zizzi (LMG’ Zyprexa) var pigg som en mört och fick ett nedslag i 130. Selma var felfri i samma klass och så även Uno (One Aventador). Higge (Higuain) hade ett nedslag i 135 medans Nisse (Jambalaya) var felfri och placerad.

Fredagen började med att både Zizzi och Nisse var felfria i 135, Nisse slutade 9:a i klassen medans Zizzan smällde till med en 2:a plats! Båda otroligt fina! Sedan väntade 145 klassen, Higge hoppade fantastiskt fint med ett nedslag medans Uno var heeeelt magisk och VANN den 28 starter stora klassen. Första gången jag vinner en 145 klass som inte är en ungdomsklass utan en ”riktig” seniorklass. Så otroligt kul och en magisk känsla att få vinna med min älskade Uno pojke. 

Sen lördagen…. WOW var ska jag börja. Uno var FELFRI och 3:a i 150 debuten och detta dessutom i Sundbyholms Grand Prix klass (!!!). Ja jag vet, helt sinnessjukt. Kommer tillbaka till denna framgång lite senare i bloggen.

Selma följde upp med att hoppa en fin runda i 135 7-års klassen med ett nedslag. Nisse rev sedan endast första hindret i 140-klassen, detta medans Zizzi och jag som allra sista startande ekipage slog till med helgens andra vinst för mig, dessutom med 6 sekunder till den andra placerade i klassen. Där levde Zizzian verkligen upp till hennes smeknamn, ZZZ – Zuper Znabba Zizzi. Så häftigt och detta var även hennes första 140-klass sedan tidigt i höstas. 

Helgen avslutades med två starter, med Selma och Higge. Selma fick tre nedslag i den väldigt svåra 7-års finalen men jag var ändå nöjd med en hel del saker i rundan. Higge kändes otroligt fin i 145 Grand Prix klassen men petade två hinder, lite på lärokontot och snart tror jag de felfria rundorna kommer trilla in på rullande band för oss. Känslan är magisk och vi passar så himla bra ihop, fina Higgi piggi.

Men åter till Uno och hans resultat i helgen. Många vet hur mycket jag älskar den där fuxpojken men jag måste faktiskt säga att jag är så otroligt stolt över oss som ekipage, honom och mig själv även fast jag inte är så bra på att klappa mig själv på axeln. 

Den 1 januari 2021, för två år sedan och drygt fem månader sen så rullade den där blåa b-kortsbilen med den där fuxpojken in på gårdsplanen hos familjen Danielsson i Nora. Detta då jag också gjorde min sista arbetsdag hos dem och det nya kapitlet som egenföretagare i Skåne snart startade. Då var Uno en otroligt grön häst som inte hade speciellt mycket tävlingsvana och var absolut inte utvecklad till samma nivå som många andra 8-åringar.

På de första starterna i 120-klasser kändes det otroligt långt till bakbommarna på hinderna och ett par gånger kom vi knappt runt. Därefter red jag 130-klasser i 14 månader i sträck, allt för att ge Uno det självförtroende och tiden han verkligen var i behov av. I och med att Uno är en otroligt försiktig och kapabel häst så hoppade han också många gånger felfritt under de där 14 månaderna vi tragglade på men trots det fortsatte jag och när jag väl valde att gå upp i klass så gjorde han också det bra och med det självförtroendet han behövde.

Detta är jag så himla stolt över mig själv att jag gjorde, att jag litade på min känsla och inte stressade. OCH att jag har fantastiska hästägare som aldrig stressat mig eller ställt krav.

Under förra året debuterade vi 145 ihop med placering och fick ett par felfria rundor till i 145 under året. Och så 2023, drygt 2,5 år senare VINNER vi 145 och debuterar 150 felfritt och med en 3:e placering dessutom. Denna magiska häst… One Aventador, f.2013, e. Luidam – Lord Z, uppf. Angelie Von Essen/Davenport Stables, ägare ALFAB Hästlastbilar AB. 

Framgångarna man får är ju såklart helt fantastiska men än en gång RESAN, resan till när du når den där stora framgången, det är det mest fantastiska och att se tillbaka på resan och att faktiskt komma på att man lyckats ganska bra med sin plan och sitt jobb, WOW säger jag bara.

Så våga lita på er själva, på er känsla och kom-ihåg att långsamt är oftast den snabbaste vägen till att komma dit du vill komma. 

Än en gång avslutar jag bloggen med samma mening som jag så många gånger gjort innan. 

Dessa älskade hästar och denna älskade sport, vad hade jag varit i ett liv utan hästar. 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare

Tisdag och i vanlig ordning bloggdags. Dagarna som gått sen senast vi hördes av har bestått av mestadels vardagligt arbete, men också av att behöva ta ett väldigt jobbigt beslut. 

Helgen som gick var en av få helger som inte går till någon tävling alls, det händer inte så ofta under årets 52 helger. Välbehövligt och man kan ju tro att det fick bli en lugn helg hemma i och med det, men såklart hittar man ju massa annat att fixa och dona med istället, ni vet hur det är. 

De flesta hästarna förbereds just nu inför två veckors tävlande i Sundbyholm som vi åker emot imorgon, fem hästar ska med för att starta upp utomhussäsongen. Två stycken blir hemma och får lite ledig tid, men får dock röra på sig lite genom longering och tömkörning, och en fick åka hem till dess ägare för lite vila under tiden.

Ett pussel att få ihop all logistik men med mitt fantastiska team runt om mig blir det alltid hur bra som helst, med både familj och vänner involverade. Utan dom hade min satsning verkligen inte gått att genomföra, och speciellt inte på den nivån och med den framgången vi faktiskt får ihop. 

De fem hästarna som ska tävla i Sundbyholm är Uno, Higge, Nisse, Selma och Zizzi. Alla hoppades och förbereddes inför detta i fredags med hjälp av Antonia Andersson. Fantastisk hjälp och hästarna hoppade och kändes fantastiskt bra, och verkar faktiskt exakt allihop vara i oförskämt bra form. Så det ska verkligen bli så otroligt kul att få tävla och dessutom utomhus på Sundbyholms fina anläggning. 

Och just i Sundbyholm vann jag år 2017 ponny-SM-guld med min älskade Hamlet, som i lördags tyvärr fick ta sitt sista andetag.

Flammabyggets Hamlet som han hette var en helt fantastisk ponny och jag har honom och tacka för så otroligt mycket. Ni får gärna läsa en tidigare blogg jag skrev nyss om Hamlet och vår resa.

Hamlet hade under sista tiden tappat lite i vikt och samtidigt blivit lite värre med sin tuppspatt som han hade i ett bakben. Därför tog vi detta beslut nu innan dess att han blev sjuk på riktigt, eller att vi såg att han led av det på något sätt. Han var dock otroligt pigg och senast dagen innan han togs bort så hoppade han ut ur sin hage som han gjorde så ofta. Han sprang aldrig iväg utan stannade alltid på andra sidan för att antingen äta gräs eller bara gå runt och njuta av ännu lite mer frihet.

Hamlet i ett nötskal. 

Denna fantastiska ponny, verkligen en legend på alla sätt och jag är så glad över att jag fick träffa på denna magiska varelse. Nu får du springa fritt på de gröna ängarna även fast jag vet att du hellre står under ett träd eller står och kollar ut ur ett fönster i en box och känner vinden i din lugg.

Världens mest älskade Flammabyggets Hamlet (1994-2023) vila i frid. <3 

Vi hörs nästa vecka med uppdatering ifrån tävlandet i Sundbyholm! 🙂 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Vad vore en påsk utan lite tävlingar? Sedan förra året har Laholm kommit att bli lite av en tradition jag vill hålla mig till, med väldigt trevliga tävlingar som blir lite startskottet på utesäsongen även fast den ju går under tak. Deras ridhus är enormt stort och fint och äntligen kan man använda galoppen lite mer och lite lättare. Det tycker både jag och hästarna om, även fast man behöver någon rundor för att komma in i det igen.

Vid tävling inomhus kommer ju hindren lite fortare ur svängarna och därför vill man ha lite mer kontroll genom kurvorna. Utomhus eller som i Laholms stora ridhus blir det mer plats mellan hindren, vilket gör att man kan och vill galoppera mer genom svängarna. Lite omställning för ens ridning, men det blir bättre och bättre ju fler rundor man får i kroppen. 

Hästarna hoppade väldigt fint under båda dagarna. Zizzi var helgalen på fredagen och drog iväg ett bocksprång mellan två hinder på en linje. Distansen blev inte riktigt som jag planerat så vi fick ett nedslag. Det är inte vad Zizzi gillar att göra direkt och hon blev skitsur på mig, för det var ju såklart mitt fel att vi rev och inte att hon skulle bocka mitt i rundan …

Skämt åsido, Zizzi är en rolig figur och hoppade sedan resten av rundan riktigt fint. I lördagens ackumulator i 135 cm så var vi riktigt snabba, men vi råkade lägga en liten tå på en bom som hindrade oss från framskjuten placering. Jag är ändå så nöjd med Zizziluran. Kärt barn har många namn. 😉 

Uno hoppade väldigt fint i både fredagens 140 cm klass och i lördagens 145 cm klass, men fick ett nedslag båda dagarna. Känslan var dock väldigt bra och vi är mer än redo för den kommande utomhussäsongen. 

Nisse hoppade också 140 cm och 145 cm klasserna och nu äntligen fick vi till en nolla i 140 cm efter att ha rivit näst sista hindret fler gånger i rad, och fick även med oss en fin placering på det. På lördagen hoppade vi som sagt 145 cm som var debut för Nisse, han gjorde även det finfint och vi fick två nedslag i omhoppningen. Men känslan av att ännu en gång träna en häst upp till svår klass är så otroligt roligt och ett kvitto på att man troligtvis gör ett ganska bra jobb ändå, även fast jag jag inte är så bra på att klappa mig själv på axeln.

Nisse är faktiskt den sjunde hästen jag tar upp/rider svår klass på, tänk så många fina hästar jag har fått ha och har under min ridsportkarriär. Och jag är så tacksam för exakt alla dessa hästar och deras hästägare som alla bidragit till den ryttare jag är idag. 

Sist men inte minst så var även Higge med, han fick en fin placering i 140 cm efter en fin felfri runda och hoppningen och känslan i lördagens 145 cm var även den helt fantastisk. Vi fick ett retligt nedslag på tredje hindret men vad gör det när allt annat var riktigt bra och känslan magisk. Denna älskade häst och som vi utvecklas ihop som ekipage, och jag tror faktiskt vi kan bli ännu bättre ihop på en stor utebana där vi kan galoppera ännu mer. 

Även fast man inte kan tro det så spenderades mesta delen av påskdagen åt lite påskfirande med familjen och vänner, väldigt mysigt och ibland kan det faktiskt vara lite välbehövligt att få komma ifrån ”det vanliga” ett par timmar en dag, även fast hästarna ju såklart är det bästa jag vet. 

Nu stundar två helger av tävlande i Sundbyholm om cirka en och en halv vecka och det ser både jag och hästarna fram emot väldigt mycket. Utomhussäsongen here we come!! 

Vi hörs och syns! 🙂 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Tävling, försäljning, lagklass, regn och sol – ungefär så kan veckan som gått beskrivas. 

Tävlingarna i helgen gick av stapeln i Lund och med mig hade jag Nina, Selma, Uno och Candy. 

Nina började lördagen med att fantastiskt fint hoppa runt en felfri 120 cm klass. Uno hoppade stabilt runt två felfria rundor i 130 cm som även var första omgången av elitallsvenskan, och laget lyckades vara felfritt igenom båda rundorna så vi kom på en fin 2:a placering efter svårslagna Österlens Ridklubb. Jag red ihop med Agnes Olofsson Idrizovic, Lotta Persson och Anders Wemlerth – i IM Sportriders lag. Selma var felfri i 130 cm klass och hoppade väldigt fint. 

Söndagen bjöd på två debuter. Först för mig och Nina i 130 cm, där hoppade hon lite väl mycket och blev lite överförsiktig så jag valde att hoppa första hindret och utgå, så får vi bara gå ner i klass ett par gånger innan vi hoppar 130 cm igen. Nina är en otroligt försiktig och känslig häst så det gäller att vara rädd om henne och hennes kvaliteter. Jag tror hon kan bli en fantastisk häst och vi passar så bra ihop.

Selma 7 år fick även göra en debut och detta i en 140 cm klass, vi fick ett ner i trekombinationen och två ner till på slutet, men jag är väldigt nöjd med henne och framförallt hennes inställning till att ta sig an hinder och arbeta i sig självt. Hon är alltid extremt ambitiös och gör sitt bästa, ibland blir hon lite väl ivrig men det jobbar vi på, så duktig tjej. 

Igår måndag fick även Candy SPB Z, 5-årigt sto efter Comilfo Plus Z-Calvados Z, hoppa en 90 cm runda i Lund och gjorde det fint och felfritt. Hon är verkligen en häst med fantastiska kvaliteter och är väldigt försiktig och hoppar otroligt väl, så vi tar det långsamt och hoppar därför lite mindre klasser och tar allt i lugn takt. Fina fina Candy. 

Men den största händelsen den gångna veckan är dock att i lördags kväll åkte min älskade vita springare till Danmark för att fortsätta sin resa i livet ihop med sin nya familj där. Min älskade Love som jag fick spendera cirka ett och ett halvt år med.

Vi började med stappliga rundor i 130 cm klasser och slutade med en 3:e placering i 150 cm hoppning, vinst i 145 cm och andra fina resultat och framgångar i upp till 150 cm klasser. Men störst och det viktigaste av allt var det bandet vi fick ihop och det ekipaget vi blev, han fick otroligt stort förtroende för mig och jag älskade allt med honom.

Världens finaste och snällaste häst som lärde mig så otroligt mycket, och dig och din dåvarande ägare Torbjörn Bredenlöw är jag otroligt tacksam. Så nu är det bara att önska fina Lolo lycka till i sitt nya hem och i sin nya familj, att han blir exakt lika älskad som han blev av mig och min familj är jag väldigt säker på, för han har fått det bästa möjliga hemmet. Men oj, vad jag saknar dig fina lilla häst, och återigen, vad mycket de betyder för en de där små liven. 

Nu väntar tävling i Laholm för mig i helgen samt lite påskfirande.

Glad påsk på er allihopa!!! 

Ses nästa vecka! 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Veckans blogg ska publiceras. Då det inte hänt så mycket för mig gällande tävlingar under helgen eller veckan som gått så tänkte jag faktiskt ägna veckans blogg till att hylla någon som betytt och betyder otroligt mycket för mig. Och såklart är det en häst, men inte vilken häst som helst utan den hittills enda hästen jag haft och ägt själv i min karriär. 

Flammabyggets Hamlet. Född 1994, e. Poetic Justice u. Norelja. Hamlet som han kallas är uppfödd av och hos Pia Levin och Ted Nätterqvist. Pia har berättat för mig att Hamlets mamma Norelja var ett sto som var väldigt arg och svår och inte riktigt fungerade i ridskolan som tänkt så de betäckte henne med deras ponny hingst Poetic Justice och där blev Hamlet till. Hamlet blev dock inte stor och därför fick han heta Flammabyggets framför sitt namn och inte Poetic som alla andra ponnyer. Så har jag förstått det i alla fall. 

Hamlet tävlade sina första år i livet som storhäst och gjorde detta upp till ganska stora klasser innan han blev ner mätt till D-ponny då han såldes till en annan familj. Att byta familj har Hamlet fått göra ett par gånger och lika många hem han varit i så har han också fyllt dessa familjers hjärtan. Hamlet har som sagt haft många ryttare på sin rygg och gett alla dessa självförtroende och lycka.

Dock var han ingen särskilt mysig ponny, vilket han säkert ärvt från sin mamma antagligen, han ville gärna vara lite för sig själv alltid och gå runt i sin egna lilla värld. Han kan faktiskt både bitas och sparkas, speciellt när mamma kommer med sin gröna regnjacka hon alltid har på sig när vi ska klippa hästarna, han inte direkt ett fan av det där med att klippas ha, ha!

Men hur kom lilla jag över den där då 21-åriga ponnyn Hamlet? Jo jag hade en gammal C-ponny som fick mig att börja tävla på riktigt som hette Dizney Time, han var 23 år när jag fick honom tror jag och när familjen Frostgård som var Hamlets ägare innan oss hade sagt till sin tränare Magdalena Regårdh att de ville att Hamlet skulle komma till ett bra sista hem så tänkte hon att men Nordströms kan ju ta hand om gamla ponnysar. Nä men skämt och sido så kontaktade Magdalena oss och vips satt jag på Hamlet för första gången på Stävie Ryttarförenings framhoppningsbana. Det sa klick och redan dagen efter hämtade vi faktiskt Hamlet på gården hos familjen Frostgård. Snabba puckar. 

Och vilken solskens historia det kom att bli. SM-Guld i Sundbyholm 2017, Inverkans SM-Guld i Vetlanda 2018, SM-Brons i Malmö 2016, NM-Brons i lag i Hammarö 2017, 4:a på SM i Vetlanda 2018, 2:a i Falsterbo ponny GP, Nations Cup i Wierden, flera Baltic Cup vinster och placeringar och flertalet vinster i upp till MSVA (130cm). 

Denna älskade ponny som gjort att jag är den ryttaren jag är idag och jag är så otroligt tacksam att jag fått och får vara med om detta fantastiska fenomen till ponny, för det är han faktiskt. Att en häst kan betyda så mycket. Nu går han hemma hos mamma och pappa på deras gård och lever det bästa pensionärsliv man kan ha, idag 29 år gammal och springer fortfarande in från hagen på eftermiddagen. 

Jag älskar dig, Flammabyggets Hamlet. 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, Egenföretagare

Efter några veckors ”vanlig” beskrivning av hur mina veckor och tävlingshelger sett ut så tänkte jag denna vecka istället ägna veckans blogg åt en lite annan typ av text. 

Men såklart har jag även den gångna helgen tävlat lite, detta ihop med Nina (Namibia Z) och Love (Diarado’s Love). Fyra starter totalt fördelat på dem båda. Nina hoppade felfritt i både 120 cm och debuten i 125 cm. Vår 7:e respektive 8:e start ihop och även lika många har varit felfria, vilket team vi är ihop och som jag gillar den tjejen!

Love gjorde mig inte heller besviken efter att ha fått lite tävlingsbreak, felfri och meeegapigg i första starten som var i en 130 cm klass och dagen därpå fantastisk och 4:a i 140 cm klassen! Denna älskade vita springare! 

Men så till dagens text. För några månader sedan, närmare bestämt vid årskiftet gick traditionsenligt Juniorkronornas hockey-VM-turnering och där uppmärksammade jag en intervju. Till saken hör att jag är lite av ett sportfreak, det vill säga jag intresserar mig väldigt mycket för sport i allmänhet. Och för ett tag sedan kunde ni läsa en krönika jag skrev om förebilder, och hur jag beskrev att jag kan inspireras minst lika mycket av någon jag möter i vardagen som av en framgångsrik ryttare. 

Vad jag anspelade på i början av texten till detta är att när jag såg den där intervjun på JVM i ishockey så både inspirerades jag själv och kom på att jag inte haft så många förebilder eller idoler som är manliga sportprofiler.

Intervjun kan du se nedan (med tillåtelse av SVT) och är med Ludvig Jansson, en 19-årig kille som spelar i det svenska juniorlandslaget i ishockey. Där kan man höra hur han tar upp att han jobbat med sitt mentala mående, att han är en känslostyrd kille och spelare samt att han jobbat på sitt mindset för att försöka få bättre självförtroende och inte trycka ner sig själv så mycket – när man istället kan njuta av att spela en viktig match med svenska flaggan på bröstet. 

Detta är enligt min uppfattning inte något man kunnat eller kan läsa, se eller höra speciellt mycket från stora framgångsrika manliga sportprofiler, varken innan eller nu. Istället har jag matats med att det var ”domarjävelns” fel att man förlorade, att motståndarna fuskade sig till vinst, hur man skyllde på olika yttre omständigheter och eller att man begått något slags brott – som kunde ha med allt från dopning, otillåtna metoder eller sexuella trakasserier att göra.

Utöver det ska man såklart inte vara nervös inför något, vara tuffast på stället, inte visa någon som helst underlägsenhet gentemot något eller någon, samt kämpa sig blodig alltid. Känslor, det ska man såklart inte prata om. 

Därför tycker jag att Ludvig är otroligt viktig för speciellt de andra unga killarna, men även för framtidens ungdomar och inte minst för de äldre männen att se tillbaka på och se och höra hur de skulle inspirerats på det enligt mig ”rätta” sättet! 

Så heja Ludvig och sådana som dig! Du och fler som dig behövs! Och tack för att jag fick känna igen mig i dig och inspireras av din historia! 

Vi ses nästa tisdag! 🙂 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Tisdag, vilket i vanlig ordning betyder blogginlägg. 

Måndagen och idag tisdag spenderades på Flyinge Kungsgård då jag och Selma blivit uttagna att få träna för gudfar Rolf-Göran Bengtsson i dagarna två. Selma är 7 år gammal efter Bellhein-Chairman La Silla-Lasandos, jag har haft henne i snart ett år och vi har tävlat upp till 1,35-klasser tillsammans.

Första dagen gick åt för markarbete, där framåtbjudning, skänkelvikning och rakställning var några av sakerna i fokus. Efter ett tag föll det mesta på plats och Selma kändes väldigt fin inför dagens hoppning.

Vid dagens hoppning kändes Selma riktigt fin redan från början, mycket tack vare gårdagens arbete och i och med det var hoppningen sedan väldigt fin också. Som vanligt får man en del ”aha-upplevelser” under en träning för Rolf och så även denna gång, som i sin tur tar ridningen och hoppningen ännu en nivå trots stora hinder och svåra banor. Så tack för denna möjlighet Svenska Ridsportförbundet. Nu är vi än mer taggade inför säsongen och fortsatt utvecklande arbete. 

Helgen spenderades däremot i snöoväder i Kungsbacka för tävling med fyra hästar. Selma fick endast hoppa de två första dagarna då hon skulle träna i början på denna veckan och gjorde det briljant med en felfri 1,30-klass och hennes andra 1,35-klass även den felfritt. Verkligen så duktigt! 

Higuain hoppade först en 1,40-klass med ett nedslag, för att sedan debutera 1,45 med två nedslag i slutet av banan och sedan avslutade han med att tredje dagen vara felfri och femma i en 1,40-klass. Vi är ju i början på vår resa ihop och trots det känns det otroligt bra och spännande inför vad som kommer. 

Jambalaya började även han helgen med ett nedslag i 1,40-klassen, sedan var han sjätteplacerad i en 1,35-klass och avslutade med att göra ännu en fantastisk 1,40-runda. Dock med att för tredje gången i rad riva näst sista hindret, lite surt i stunden men jag är så nöjd med både hans hoppning och min ridning på honom. 

Slutligen var ju även ”ZZZ” (Zuper Znabba Zizzi) såklart med. I första klassen i 1,30 hoppade vi till oss en sjätteplacering, i andra klassen som var i 1,35 gjorde jag ett misstag på en linje och utgick därefter. Sedan avslutade vi istället meetinget med en enkel 1,20-klass där hon fick känna att allt var superenkelt och var där andraplacerad. Min fina Zizzi som gör exakt allt för mig, till och med när jag ställer till det för oss kämpar hon med exakt allt hon kan. 

”Mina” fina hästar som jag är så tacksam för. 

Nästa vecka väntar ett gentemot detta annorlunda blogginlägg, som går lite mer mot krönikehållet igen. Vi hörs då! 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Två veckor har gått sedan sist men nu är det dags för min lilla blogg igen. 

Om vi ska börja från början så spenderades förrförra veckans tisdag till söndag på tävlingarna i Scandinavium. Tisdag till torsdag med häst på plats och resterande dagar till att bara njuta av hoppning, mässa, familj och vänner.

Onsdagen gick åt för tävling för min och Zizzi’s ( LMG’s Zyprexa) del och det gick ju väldigt bra. Först en felfri runda i heatklassen på förmiddagen, som tog oss vidare till kvällens winning round och även där var vi felfria, vilket i sin tur ledde till en fin fjärdeplacering i årets final av ATG Riders League. Fantastiskt roligt och Zizzi hoppade exakt lika bra som hon gjort sista tiden.

Känslan att få äntra Scandinavium är verkligen obeskrivlig och jag är så tacksam att ATG ger oss möjligheten till detta, men även för hela säsongen av Riders League, som varit helt fantastiskt rolig. Resterande dagar gick åt att kolla på fantastiska hoppningar, nörda ner sig i framridning och framhoppningar, äta god mat och spendera mycket tid med familj och vänner samt att shoppa lite i Göteborg stad.

En bra vecka med andra ord och jag har verkligen så mycket att vara tacksam över. Vilka fantastiska människor jag har runtomkring mig. 

Veckan som gått har däremot tillbringats hemma på gården, med pigga hästar som hade en lite lugnare period under Göteborgsveckan. Nina (Namibia Z) gjorde två starter i Lund i fredags, felfritt i både 110 cm och debuten i 120 cm och vår framtid ihop känns riktigt lovande. Nina är nio år i år men vilade i över ett år innan jag fick henne, så vi tar det lite i vår egna lugna takt. Hon är en väldigt känslig individ men med massa kvalitet. 

Helgen som gått spenderades till största delen med att hoppträna de flesta hästarna, några av dem ska denna vecka hoppa meeting i Kungsbacka och kändes riktigt fina och fräscha inför det.

Sex stycken hästar blev hoppade totalt och alla känns exakt lika fina. Vilka otroligt talangfulla hästar jag har och jag är så tacksam att jag får vara deras ryttare. Så nu väntar tävlande i Kungsbacka för stora delar av teamet och stallet och det ser vi fram emot. En av årets bästa tävlingar med fantastiska människor och bemötande. 

Vi hörs nästa vecka! 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Då var det tisdag igen och dags för mig att skriva en liten uppdatering på vad som händer och sker i mitt liv. I skrivande stund sitter jag på passagerarsidan i lilla hästlastbilen på väg mot Göteborg Horse show, pappa kör vid sidan om mig så med andra ord kommer vi fram säkert. Inte för att jag kanske kör osäkert men ni som vet ni vet, pappa Bengt kan det där med bilar. 

LMG’s Zyprexa ”Zizzi” känns fortsatt fin och verkar vara i bra form inför vår start imorgon i 135 cm ATG Riders League heatklassen. Vi har hamnat i det första heatet bland många andra väldigt bra ekipage så det blir en svår match att nå Winning round på kvällen men vi ska göra vårt bästa. Idag tisdag väntar besiktning och lite ridning i arenan, Zizzi är en väldigt cool typ så jag tror hon tar även det med en klackspark. Och i morgon vid cirka klockan 11 startar vårt heat, så håll tummarna för oss och kom och heja vetja, ser ni en liten snabb brun häst och en förvirrad skåning är det mest troligt jag och Zizzan. Nä men skämt åsido det ska bli otroligt roligt att få göra detta och vi är så tacksamma för ATG för att de ger oss denna chans!

Den föregående veckan gick åt vanligt stallarbete och ridning och på helgen blev det lite tävling. I lördags hoppade Namibia Z ”Nina” fint runt två felfria 110 cm klasser i Ängelholm, känns lovande inför framtiden med henne. I söndags hoppade Jambalaya ”Nisse” och Diarado’s Love ”Love” varsin 135cm start i Osby, Nisse med ett nedslag i omhoppningen och Love felfritt med en 3:e placering. Även de verkar vara i fin form och om några veckor väntar större tävling och utmaningar i Kungsbacka för deras del. Tänk att lilla jag får rida och ha att göra med så fantastiskt fina, lovande och talangfulla hästar. Det är jag oändligt tacksam för.

Jag måste även rikta en stor eloge till de fantastiska ”små” klubbarna som på ett otroligt bra sätt arrangerar så fina tävlingar. Med oftast helt ideell hjälp av medlemmar och människor som frivilligt hjälper till och fixar och donar med allt vad det innebär att ha en tävling. Underlag, banbyggnad, sekretariat, cafeteria, ringmasters, parkeringsvakter och mycket och många därtill.

Ni är ovärderliga och gör det möjligt för så otroligt många människor att kunna tävla på bra och fina lokala tävlingar som håller otroligt hög standard. Vad hade vi varit utan er? Hoppas vi kan fortsätta på detta vis även i framtiden och det är faktiskt så viktigt att vi även ska kunna fortsätta åka på dessa tävlingar även i framtiden när det också blivit och blir så dyrt att åka långväga till tävlingar men också när man vill kunna värna om miljön.

Med andra ord, heja ”små-klubbarna”, fortsätt med det ni gör, ni är fantastiska. Och från mig, speciellt tack till Ängelholms och Osby ryttarförening för de fina tävlingarna i helgen. 

Nu kör vi en vecka med att både få tävla och kolla på tävlingar i Scandinavium, en av årets bästa veckor. Vi hörs nästa vecka.

// Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare

Då var helgen i Borås slut för denna gången. Alltid lika fantastiska tävlingar i Borås, trots att det kallas för Sveriges golvbrunn och så även vid detta års meeting i Borås. Vädret var med andra ord lite sisådär men vad gör det när man får vara med om så himla bra tävlingar, trevligt folk, bra banor och inte minst när hästarna hoppar och presterar helt otroligt bra. 

Veckan började med måndag och den dagen gick till stor del åt för packning till Borås, detta då min syster Sara har den mesta kollen på vad som ska med, med diverse olika packlistor. Hon vill verkligen ha koll på att allt verkligen kommer med och i och med att hon jobbade på tisdagen och jag skulle vara själv med att göra stall, träna för Jens och rida ett par hästar så hade jag inte så mycket tid för packning då.

Så på tisdagen var det med andra ord fullt upp för mig med tidig morgon och sen kväll innan jag fixat, tränat och ridit färdigt. Men det är ju så det ska vara och jag får dessutom göra massor med saker som jag bara kunnat drömma om att få hålla på med hela dagarna långa. Onsdagen gick åt det sista fixet och trixet innan avfärd mot Borås vid lunch tid. 

Med oss till tävlingarna i Borås hade jag Uno (One Aventador), Higge (Higuain) och Zizzi (LMG’s Zyprexa). Färden gick smärtfritt, och hästarna installerades tidig kväll och var lugna och snälla. 

Torsdag morgon började tidigt med Zizzis första start vid 08.10 cirka, i 135 cm kval till heat i ATG Riders League. Hon var som alltid pigg och med på noterna och hoppade fint och felfritt. Det följdes sedan upp med att Higge och jag inte kom riktigt igång i början så vi rev två hinder i samma klass, vi har ju bara gjort ett fåtal starter ihop så även det lärdes vi oss av. Zizzi blev precis utanför placering men vad gjorde det när vi fick First Lucky Loser priset, en hink fylld med massa häst- och människo godsaker. Och hon kvalade även vidare till heat-klassen under lördagen.

Senare på eftermiddagen hoppade Uno en annan 135 cm klass och den lyckades vi faktiskt vinna bland 78 starter. Jag vann faktiskt samma klass med Gurra året innan så tänkte att jag kunde försvara den ”titeln”, haha, men skämt åsido, det var otroligt roligt och Uno hoppade och kändes riktigt fin. 

Fredagen följdes upp med att Uno ännu en gång var felfri samtidigt som även Higge också var felfri, och det var dessutom i vår 140 cm debut tillsammans. Båda blev dessutom placerade i den 99 starter stora klassen, Uno som 8:e och Higge som 17:e. Båda kändes verkligen helt fantastiskt fina och jag är så nöjd med både rundorna och min ridning. 

Sen var lördagen kommen och den gick endast åt Zizzis ATG-start. Men det var inte så bara bara visade det sig, för ZZZ (Zuper Znabba Zizzi) smällde till med en snabb och felfri runda som ledde till vinst i vårt heat. Så otroligt roligt, ATG klasserna är verkligen något extra och vi ryttare älskar verkligen den tävlingsformen. Tiden blev till slut den 4:e bästa i den 24 starter stora klassen och räckte till winning round på kvällen.

Mellan heatklassen och winning round hjälpte jag fantastiska teamkompisen Moa Behrens till två fantastiskt fina felfria rundor i 145 cm Arena Youth Tour som till slut räckte till biljett till finalen i Scandinavium och Gothenburg Horse Show, det var verkligen fantastiskt roligt.

Väl i winning rounden på kvällen ville Erik lite väl mycket och det blev tyvärr två nedslag för mig och Zizzi i farten. Tiden vi hade på gång hade nog räckt till seger men så blir det ju ibland och det är bara att komma tillbaka. På tal om att komma tillbaka så är det exakt det vi ska göra i finalen av ATG Riders League som vi kvalat oss till, jag och Zizzan!!!

Det blir fjärde gången i rad som jag lyckas kvala till Gothenburg Horse Show och det känns exakt lika fantastiskt varenda gång. Det är verkligen en så otrolig upplevelse, och att dessutom få göra det med lilla Zizzi ska bli otroligt roligt och jag ser så mycket fram emot det. Kom och heja på oss vettja!! 

Och så slutligen var det dags för söndagens silver tour final i 140 cm med Uno och Higge. Uno avslutade meetinget med ännu en felfri runda och en 4:e placering på det, precis utanför pallen men vad gör det när han presterat helt fantastiskt och dessutom drog till med en bockserie mitt under banan i finalen, typisk Uno-göra. Han och jag är verkligen ett ekipage inne på banan och vi kan varandra helt utan och innan, denna älskade häst!

Higge och jag gjorde vår andra 140 cm start och rev endast B-hindret i trekombinationen, hoppningen utöver det var helt magisk och känslan att rida runt honom inne på banan är som att åka en Ford Mustang på Hollywood Boulevard. Nu har jag ju inte åkt Mustang där eller ens överhuvudtaget i mitt liv, men om jag visualiserar hur det känns så är det ungefär detsamma. Med andra ord är känslan ”ganska” bra och framtiden med honom känns så otroligt rolig att ha framför sig. 

Sammanfattningsvis kan man ju säga att vecka 6 på året 2023 blev riktigt bra och jag ser myyyyycket fram emot de resterande 46 veckorna vi har kvar på året. Hörs nästa vecka! 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare