I helgen har det varit WE Läger hemma på Skrubbeboda gård, det är verkligen kul att vara med och få bygga upp och peppa  nya ekipage för att komma ut på tävlingsbanan och avancera. Jag personligen tycker dock att all utveckling är lika spännande, vi hade en varmblodig travare här i helgen som för första gången lyckats fatta höger gallop. Vilken vinst! 

På precis samma sätt är det kul att lyckas tagga igång engagerade människor att hålla tävling, We är ju tacksamt eftersom både hästar och ryttare tycker det är så roligt, det gör mitt jobb väldigt enkelt. Alla både folk och fä mår ju bra av saker som är roligt. Jag har ju jobbat socialt med ungdomar i många år och sett vikten av att ha saker som är roliga och intressanta, det kan hjälpa många att hålla sig på banan när livet känns påfrestande och alla som håller på vet ju vilken vinst några timmar i stallet kan göra för en skitdag. 

Så där försöker jag alltid börja, det ska vara roligt. Det är så mycket annat som är trist i livet, träning ska inte vara en av de sakerna. Ett mål är att eleverna alltid tar med sig något bra och något utvecklande från varje träningstillfälle. Mycket inom ridningen är ju känslor och upplevelser, få saker går att exakt mäta eller bedöma. Det går därför inte riktigt alltid att förklara exakt hur något ska vara utan man får som tränare stötta i timingen för att känslan ska bli rätt.

När sen ryttaren lärt sig känna vad som är rätt blir det svåra lätt och känslan av frustration upphör. Något av det mest frustrerande jag vet är när en tränare säger att man måste känna känslan, för vet man inte vad man ska känna är det i princip omöjligt. Dock har man ju någon slags inbyggd förståelse eftersom det går att känna när det blir rätt.

Teknikhindrena i We om de används rätt kan vara ett oerhört bra stöd i att öva upp just den känslan hos häst och ryttare. Jag tycker det är viktigt att alltid eftersträva att vi använder så mjuka hjälper som möjligt, när hästen känner igen sig i en övning, exempelvis halten mellan två pinnar vid flytta mugg. Hästen förförståelse av vad som förväntas av den gör att ryttaren kan förfina sin hjälper oerhört och efter några gånger är det plätt lätt att göra halt bara för sitsen. 

Tack för att ni tog er tid att läsa idag, vill ni se mer av vad jag gör om dagarna går det att följa mig på instagram. 

Det har diskuterats ganska flitigt i sociala medier sista veckorna om att tävlingsstarterna minskar. Viktigt att notera här är att det är bredden som minskar och inte elitstarterna. Det vill säga att ridsporten håller på att tappa delar av folket. WE är den enda grenen som går framåt i antal starter. Varför det är så går att vända och vrida på. Jag tror att både stämningen och grenen har saknats under många år i ridsportsverige. Jag tror också att det faktum att samspel och trygghet hos hästen premieras ligger väl i takt med dagens diskussion kring hästvälfärd.

Dressyren är den gren det går tyngst för, till stor del för att proffsen senaste decennierna har ökat lavinartat och alla amatörer vet att när “NN” startar som rider GP i vanliga fall så kommer den att vinna oavsett vilken häst hen rider. Varför ska man ens vara med och tävla? Likadant tror jag många känner i hoppningen. Har man en tävlingshäst som hobbyryttare och tävlar denna upp till 120 är det ganska trist att rida i startfält med 99 starter där tre ryttare rider 7 hästar var. Livet är inte rättvist men för att det ska bli roligt att fortsätta tävla för hobbyryttare med vanliga jobb så tror jag inte det är hållbart att försöka mäta sig mot ryttare som rider 12 hästar varje dag. I samband med att allt också blivit dyrare är det ju rimligt att plocka bort något som ändå kanske inte ger en så mycket längre. Allt handlar såklart inte om att vinna men det är ju trots allt det som en tävling går ut på. I både segling och golf finns olika handikappsystem där man försökt väga upp skillnaderna mellan deltagarna för att i så stor utsträckning som möjligt ge den med för dagen bäst prestation vinsten. Det skapar en helt annan dynamik på tävlingsdagen. 

Jag tror också att det är hög tid att börja titta på amatör- och proffslicenser. Tror kanske det är synd att skilja på tävlingar eftersom det ändå är en av ridsportens fördelar att man träffar elitryttare att inspireras av på alla nivåer. Att dela på klasserna skulle bibehålla dess förutsättningar men öppna upp mer för amatörerna att ta plats och tävla på mer lika villkor.  Detta fenomen har ju inte riktigt hittat till WE ännu men ju mer grenen växer desto fler proffs kommer den att locka till sig och därför är det nog bra att sätta fingret på problemet redan nu och hitta lösningar. 

Vad tänker ni kring det minskade startantalet på breddnivå? Finns det konkreta förslag där ute på hur man skulle kunna vända utvecklingen? 

Självklart finns det flera som också hävdar att det kanske börjar ses som oansvarigt att tävla med hästar, men jag står fast vid att det går att tävla, ha respekt för hästarnas behov och låta sporten utvecklas framåt i en hälsosam miljö som ger så mycket tillbaka till utövarna. Förändringarna ligger i startgroparna

Och vi måste tillsammans jobba vidare för ett hållbart ekonomiskt och socialt accepterat tävlande. 

Tack för att ni tog er tid att läsa, var snälla mot varandra i kommentarsfältet och vill ni se mer av vad jag gör om dagarna kan ni följa mig på instagram @WE_med_LisaGustavsson

Ingen har väl missat att det var SM i helgen. Idamaria Johansson tog hem sitt fjärde SM guld med kanonritter rakt igenom. Tvåa blev Julia Witsell och tredjeplatsen togs hem av Sara Nissling. Nivån var jättehög rakt igenom och vi har så många riktigt duktiga svårklass-ekipage i Sverige för tillfället. 

Att det också var 20 starter i ungdoms-SM första gången det anordnades var ju helt otroligt och vilken fin utveckling av sporten. Det ska tilläggas att även här var nivån generellt hög och många av de unga ryttarna rider fantastiskt fint vilket känns mycket lovande inför framtiden.

Vinsten togs hem av Vera Viman, andra platsen Tindra Kampman och tredjeplatsen togs hem av Siri Andersson. Jag vill också bara nämna att landslagsledare Kajsa Ekedahl söker juniorer med 60 procent resultat i MSV som vill satsa internationellt. Känner ni någon som passar in på den beskrivningen så putta på dem att ta kontakt!

Sen vill jag också peppa alla som inte redan sett speed-finalen från SM att gå in och se den på SVT. Både för att det är riktigt bra ridning men också för att öka upp tittarsiffrorna så de fortsätter värdera WE i nationella “icke hästiga” medier. WE är ju den enda grenen som går stadigt framåt i utveckling och så vill vi ju att det ska fortsätta. Speeden är ju också ett moment som brukar uppskattas även av människor som står utanför hästsekten. 

Det är verkligen kul att se bra ridning och fint samspel, att ungdomarna börjar komma med på tåget är ju också kul och förutsättning för att sporten ska fortsätta utvecklas. Förra helgen hade vi DM för Blekinge hemma i Mörrum och även på bredden märks en markant ökning på juniorsidan. För första gången i år blev det en klass då vi tidigare aldrig fått två starter. I år var det  6 ekipage med, ett satt kvalet till SM och fler är på väg upp. När jag inte längre kan tävla för egen del så känns det bra att mina elever fortsätter göra så fina ritter och prestationer. Det blir ett väldigt spännande år och jag tror att SM i Älmhult kommer att explodera i antal ekipage både på junior och seniorsidan! 

I helgen ska jag på kortsemester till Falsterbo och sen laddar vi för fullt för årets ridläger. Har en del träningar hemma nu med när det är lite paus mellan tävlingarna som drar igång i augusti. Tore knäcker extra som hopphäst och Zaphira som läromästare i WE under resten av tiden som jag är gravid. Hoppas jag ska kunna vara tillbaka snabbt i sadeln och har redan kikat lite på hur tävlingsterminen ser ut sent i höst, men det kanske är lite naivt, vi får se. 

Tack för att ni tagit er tid att läsa mina tankar och vill ni se mer av vad som händer hemma på gården, på träningar och tävlingar kan ni följa mig på instagram @WE_med_LisaGustavsson 

Senaste veckan har varit full av WE-aktiviteter. I tisdags hade vi ett inledande möte med 90-10-gruppen. Det är en nygammal del av Svenska Ridsportförbundet som fokuserar på barn och ungas träning och tävling. Det fanns representanter från alla grenarna och även de centrala organisationerna för ungdomar. Jag sitter med som representant för Working Equitation och ser verkligen fram emot att vara delaktig i utvecklandet av nya strukturer för barns tävlande. Vi fick mer information om övergripande riktlinjer för barn och ungas tävlande. Gick igenom en hel del regler och stadgar, vilka dokument som är ledande och vilka som är tvingande. Jag har ju också som mål att dra igång en ungdomssatsning i Blekinge för just WE-ryttarna som vänder sig både till bredd och elitsatsning. Således hoppas jag att det ska komma fram lite medel och inspiration för hur detta skulle kunna genomföras. 

I helgen hade jag träningar på gräs både hemma och iväg. Flera förbereder sig för DM om två veckor på hemmaplan. Det är första gången vi arrangerar en WE-tävling på gräsbanan, något som jag ser väldigt mycket fram emot. Det är dock stor skillnad att rida på en så mycket större bana, med betydligt mer karaktär och framförallt finns det en del höjdskillnader som påverkar. Det ska också bli spännande att se hur Marlene Jönsson som bygger banorna tänker kring just storlek och lutning. 

Överlag gjorde ekipagen fina träningar och känns väl förberedda. Många provade banken för första gången och det var inte så farligt som några av ryttarna oroade sig för. Är man bara lugn så brukar hästarna ta det mesta med ro. Ett och annat jättesprång bjöds det på men inga ovilliga hästar. Jag personligen tycker ju att det är kul med lite mer av den typen av hinder som bank, vatten och ifyllda hinder. Extra kul att se är ju också att vi har flera ekipage i Blekinge nu som stadigt närmar sig MSV och jag tycker det ser ut som om vi skulle kunna ha ett lag till SM 2025. Det känns kul både för att jag såklart vill vara med och rida men också för att som grenledare är det ett av mina mål att Blekinge ska ha ett lag inom tre år.   

Zaphira gick med en runda mellan träningen och känns jättefin, vi hade lite av en aha upplevelse i parallellslalom. Det är ingen hemlighet att Zaphira är stor och att alla avstånd upplevs trånga. För första gången kändes det enkelt och smidigt att ta sig igenom den med byten och jag förstår att det inte låter som en så stor sak, men det kändes verkligen som ett genombrott. Att gå från att det känns slitsamt att genomföra till att man bara kan sitta och styra runt är ju målet med träningen! 

Tack för att ni tog er tid att läsa ända hit och vill ni se mer av vad jag gör om dagarna kan ni följa mig på instagramkontot @we_med_LisaGustavsson. Är ni inte nöjda med det så går det även att följa gården på @skrubbeboda_gard 

/Lisa

I helgen var jag och höll träning i Yxnarum. Många nya ansikten som var sugna på att lära sig mer om WE. En sak som står ut lite men som jag hela tiden tycker blir bättre är att WE ibland verkar upplevas som en helt annan värld av ridning och träning.

Så är det ju absolut inte.

Tvärtom bygger det på precis samma principer som de andra grenarna. Hästen behöver vara rakriktad, gå att vända höger och vända vänster samt gå fram eller bromsa, beroende på vad ryttaren ger för signaler. När de grundläggande delarna sitter, går man vidare mot samspel och förfining.

Den förändringen som jag ändå tycker man kan se är att fler och fler på träningarna inte bara är WE- ryttare utan ser det som ett komplement till sin resterande träning. Det är ju inte så konstigt eftersom WE egentligen är dressyr fast mindre abstrakt, det vill säga lite enklare att förstå och som tränare slipper man förklara varför exempelvis halten var för långt fram eftersom att ryttaren inte når kannan på bordet och således är det en självklarhet att precisionen behöver bli bättre. 

Samma sak upplever jag hos hästarna. När de förstår uppgifterna och vet vad som väntas av dem, blir allt lite lättare och kräver mindre tjat från ryttaren. Zaphira och jag hade ett lite roligt missförstånd i veckan när vi övade sidvärts över bom. Min plan var att rida över en bom och sedan fatta galopp och lämna lansen i tunnan.

Zaphira såg dock en bom några meter längre bort och var helt bestämd om att skifta sida och gå sidvärts även över nästa bom. Jag uppskattar jättemycket när hon vill medverka och bestämma lite när vi tränar så därför fick hon genomföra sin sidvärtsrörelse. Här finns det såklart olika skolor och säkert många som skulle hävda att de inte får göra saker på eget bevåg.

Där håller jag helt enkelt inte med.

En häst som får vara med och fatta beslut blir lyckligare och mer samarbetsvillig snarare än tvärtom. 

Det finns  ju många vägar till Rom och jag säger inte att min väg är den enda. Dessutom är jag fortfarande långt från Rom. När jag håller i träningar, försöker jag aldrig tvinga in någon i en speciell mall utan istället guida på vägen. Att hitta vad som passar sig och sin häst är en långsam process som kräver väldigt mycket tålamod.

Det är ju också ryttaren som träffar sin häst varje dag och känner den bäst. Detta är något som jag alltid respekterar och att lyssna in ryttarnas reflektioner är minst lika viktigt som att ge tips om förbättring. Vilka kvaliteter tycker ni beskriver en bra tränare? 

Tack för att ni tog er tid att läsa och vill ni se mer av vad jag gör om dagarna så kan ni följa mig på instagramkontot @we_med_LisaGustavsson 

Förra veckan inledningsvis har vi haft duktiga svenska ryttare från landslaget i München där de har tävlat internationell svår klass. Julia Witsell med Herkules och Ida Maria Johansson med Hoxi gjorde så pass bra ifrån sig att de tillhörde topp tio och fick således starta den stora speedfinalen inne på hopparenan.

Totalt slutade Ida Maria Johansson på 5:e plats, Julia Witsell på en 10:e plats. Även Therese Edlund och Aragon, samt Anna Böhme Granskog och Jibaro ZM gjorde fina insatser och alla ekipagens resultat i alla tre grenar var över gränsen för att kvala till VM! Så en super helg internationellt för Sveriges landslag helt enkelt. (Ni kan hitta kompletta resultat här.) 

Även hemma i Sverige har det hänt mycket med två kvaltävlingar till semifinalen i SIHS WE CUP. Ni hittar den kompletta resultatlistan här. Just nu ligger tre ryttare i topp med var sin vinst och således 40 poäng var. Det är Charlotta Ågårdh -Orsmark, Sara Nissling och Åsa Lineèr som än så länge lyckats knipa var sin vinst i kvalen. 

Jag har också tävlat i helgen, om än på lite mindre spännande arenor. Rent resultatmässigt var det ju inget att skryta med, men jag är tacksam för att kunna fortsätta rida så här långt i  graviditeten och jag är framförallt glad att MSV B fortfarande känns bra trots att vi kanske inte alltid kan träna precis som jag har tänkt.

Zaphira får bära på en ryttare som är lite tyngre och klumpigare än i vanliga fall och hon verkar inte bry sig nämnvärt och kändes glad hela tävlingen igenom, vilket är det allra viktigaste. Jag hoppas kunna rida DM som går hemma i Mörrum den 15:e juni, men om det går får tiden utvisa. 

Jag har också väldigt mycket träningar runt om i Blekinge och några utanför länet och ofta är det mellan 12 och 18 stycken som är med och tränar varje gång. Det känns som jag skriver hela tiden att WE växer, men det gör det verkligen! Det är tacksamt att hålla träningar i en gren som både hästar och ryttare tycker är kul och fastnar för. 

Nästa vecka är det äntligen dags för det första samlade mötet mellan alla barn- och ungdomsrepresentanter för varje gren inom ridsportförbundet. Jag har väntat på detta sen januari och ser verkligen fram emot att komma igång med utvecklingen av ungdomssidan inom WE ännu mer. Som parentes här vill jag bara skriva att det tidigare aldrig blivit av ett DM för juniorer i Blekinge på grund av för få starter men i år är det redan 6 anmälda, vilket bådar väldigt gott inför framtiden. 

Tack för att ni tog er tid att läsa denna veckans tankar. Jag vill gärna läsa om vad ni ska hitta på för WE- inspirerad aktivitet under veckan som kommer? 

/Lisa 

I helgen var jag och Zaphira i Eriksmåla och tävlade. Hon kändes superfin och lagom taggad. Att vara nästan halvvägs genom en graviditet och upprätthålla träningen som man vill, håller inte alltid i verkligheten och början av året var tuff och jag mådde ganska dåligt.

Därför är jag så glad över att Zaphira nu känns som vanligt och jag känner mig ofta ganska bra numera. Vi fick ihop strax under 72 procent i tekniken vilket var det bästa resultatet i klassen och vi var snabbast i speeden vilket resulterade i en vinst. Det är så skönt att hon känns lika bra som vanligt trots att träningen inte riktigt håller upp till hur jag skulle vilja ha det.  Får också passa på att tacka snälla Isabell för att hon vill följa med oss och stötta, filma och vara bra sällskap på resorna till tävlingarna.  

I början av året var jag tveksam till om det skulle gå att rida MSV i år men nu är vi anmälda till Åstorp den 12 maj och jag ser mycket fram emot att tävla årets första tremoentstävling. Väl på plats i Åstorp kommer jag självklart också att passa på att kolla in ett av de första kvalen till SIHS WE CUP.

Ingen har väl missat att det blir WE- tävling på Sweden International Horse Show sista helgen i november? Vilket lyft för hela grenen att det blir final på en sån stor tävling. Det händer verkligen mycket i WE under året, med denna nya cup på SIHS, ungdoms SM och lag SM allt på ett och samma år visar tydligt vilken skarp utvecklingskurva WE har. 

Vad mer skulle ni vilja se att det anordnades inom grenen i framtiden? 

Jag har äntligen satt ihop ett dressyrprogram för MSV A (ni hittar alla program här.) så nu ska det bara filmas och sen ska jag försöka få fram lite musik till så känns inte en debut lika långt borta längre. Det som också är positivt är att det är samma program sen i svår klass, med den “lilla” detaljen att man då rider på endast en hand. Det har känts svårt och lite ovant att inte få alla rörelser på given plats samtidigt som det övar kreativiteten och tvingar en att resonera kring hur man lägga upp det så bra som möjligt för sin häst. 

Jag har ju fått bromsa planerna på debut i år och satsar istället på att vara väl förberedd inför nästa år. Jag hade ju också hoppats på att få rida LAG-SM men det går av stapeln sista helgen i augusti och om allt går som det ska får jag barn runt 20 september. Så efter noggrant övervägande har jag insett att det nog inte går. Nu är målet att hinna rida DM den 15 juni, sedan blir det nog lite lugnare tag i sommar.

Hur länge har ni andra kunnat rida och tävla under era graviditeter? 

Tack för att ni tog er tid att läsa och om ni vill följa mig i vardagen går det bra att kika in på instagramkontot @WE_med_LisaGustavsson 

I torsdags var jag och höll WE- clinic i Tingsryd. Det var inte så många deltagare men de som var där var väldigt engagerade och många var helt nya på WE. Det är ju alltid lite extra kul att inviga nya i sporten. Inledningsvis red jag Zaphira och visade upp hur flera av hindren rids i msv klass.  Det var helt nytt för mig att både rida och prata samtidigt, pratar man precis framför högtalarna som låter det förskräckligt. Tur att Zaphira är lugn som en filbunke.

Det var mycket att hålla i huvudet på en gång men det är nog bra övning i att kunna hålla många bollar i luften. Det var väldigt roligt och något som jag gärna gör igen. Jag tror också att det är nyttigt för hästarna att göra saker med lite publik och ljud i högtalarna   utan att det blir samma anspänning som på tävling. 

Efter var tre ekipage med, någon var helt ny på WE och någon hade varit med några gånger innan. Jag var mycket imponerad över hur ekipagen tog sig an hindren med förtroende och självklarhet. WE är ju inte på något vis ett nytt sätt att rida utan snarare ytterligare ett pedagogiskt sätt att öva det som är viktigast i ridningen.

Att hitta samspelet mellan hjälperna.

Oftast när någon del i hinder inte fungerar så får man analysera vad som ställer till det och sen jobba med det på ett mer grundläggande plan, exempelvis har väldigt många problem med att hästen backar undan till vänster när de ska stänga grinden. Detta visar bara att hästen inte går undan för vänster skänkel. Således är det där man behöver jobba vidare, både genom exempelvis skänkelvikningar i dressyrarbetet men att flytta sidvärts över eller mellan bommar har jag märkt varit väldigt effektivt  för att lära både sig och hästen vilka ben som flyttas vid vilka hjälper samt hur starka de hjälperna bör vara .  

Allt detta är unikt för varje ekipage och kräver att man lägger tid på att känna in och öva. Min känsla över hur hästen flyttar sig och hur jag kan påverka den har ökat väldigt mycket sen jag började med WE och det är något som jag faktiskt är ganska stolt över att jag förstår bättre. Jag hade en tränare förr i tiden som alltid hävdade att när man kan känna hästen rörelser och vet hur man kan påverka dem kan man rida grand prix. Jag vet att jag inte är i närheten av det ännu men det känns skönt att det utvecklas åt rätt håll. 

Framåt nu så april full med träningar, till helgen ska jag har kurs i Tingsryd som fortsättning på clinicen och helgen efter det är träning i Eriksmåla som har tävling helgen på det. Extra kul med är att alla tävlingarna blir fulla och att allt fler verkar vilja arrangera tävling nu när det finns underlag. Tack för att ni tog er tid att läsa och vill ni se mer vad jag gör varje dag kan ni följa mig här @we_med_LisaGustavsson

/Lisa 

Förra veckan gick i riktig WE-anda med förberedelser och arrangerande av för mig årets första tävling. Förutom en lite skakig start med Equipe och oro inför att lyckas få upp startlistor och få igång resultatrapporteringen, flöt det mesta på fint. Och det gick långt över förväntan med systemet, vi hade såklart en pärla i sekretariatet som jobbade på som en myra hela dagen och det möjliggjorde att allt flöt fint. Det är riktigt roligt att arrangera tävling, speciellt när allt fungerar. Så vi kände oss mogna och har ansökt om en ny tremomentstävling den 15e juni. Har hört av många att de saknar kvalplatser och att det var lite tomt på tävlingar i närområdet. 

Jag startade också Zaphira. Eftersom vi varit sjuka hemma och det var uppstarten, så valde jag att bara rida LA. Sedan brukar jag också vara ganska nervös när det är länge sedan jag tävlade och då är det skönt att rida en klass man känner sig trygg i, så man får en bra start på året. Zaphira var lite överladdad och hoppade iväg på ett par ställen i tekniken men gjorde en i övrigt superinsats, vilket gav oss 74 procent i tekniken. Vi var dessutom näst snabbast i speeden, vilket gjorde att vi vann klassen. 

Jag hade också ett gäng elever som startade och som gjorde strålande insatser. Många debuterade på en riktig tävling, två av dem lyckades strålande. De var både förstaplacerad och andraplacerad i lördagens första klass. Båda tävlingsdebuterade och hästarna gjorde fina teknikrundor med fina och välavvägda speedtest. 

Jag kan faktiskt säga att jag blir minst lika glad när mina elever rider fina rundor på glada, nöjda hästar som när jag själv lyckas få till det.

Det är mycket träningar inplanerade framöver, närmast ska jag ha clinic i Tingsryd den 27e mars som följs upp med kurs den 6-7 april. Efter det är det träning i Eriksmåla den 13e april och veckan därpå har de tävling som också var full med reserver! WE är på gång! Jag har också tänkt trycka in någon träning hemma under april men det är lite tight med tid just nu. Den där berömda tiden som aldrig verkar räcka till, man ska arbeta, ta hand om familjen, vara en engagerad partner och sedan för oss som inte tycker det räcker, ska man också träna och tävla på ett 600 kilos djur som är rädd för plastpåsar. Antar att jag inte behöver förklara för er hur 24 timmar är alldeles för få timmar på ett dygn. 

Hur ser det ut för er i april? Några roliga träningar eller tävlingar på gång? 

Tack för att ni tog er tid att läsa och vill ni se mer av vad jag gör om dagarna kan ni kolla in instagramkontot WE_med_LisaGustavsson

/Lisa 

Från att ha varit en ganska långsam och trist start på året känns det som att allt började på en gång i mars. Jag har hunnit vara i Eriksmåla och hålla träning med 14 engagerade och duktiga ekipage.

Flera har planer på att börja tävla i vår!

Jag tycker alltid att det är lite extra roligt när ryttare som ridit hela livet men inte känt sig hemma någonstans får upp ögonen för WE och plötsligt diskuteras tävlingsoutfit och regler för att starta med någon som sagt att de aldrig ska tävla. Att alla är välkomna och trivs är verkligen ett kännetecken för Working Equitation och jag gör mitt bästa för att underhålla traditionen. 

Jag har hunnit vara iväg och träna och fått lite bakläxa på noggrannhet, det är verkligen lätt att bli hemmablind och nöja sig. I övrigt kändes Zaphira fin med tanke på att jag har varit sjuk och inte kunnat träna som jag har tänkt de senaste veckorna. Därför har jag också valt att starta LA i helgen. Har man inte kunnat sköta träningen inför tävlingen som man ska så vill jag inte ställa för höga krav på hästens prestation. Det är också årets första tävling och både jag och Zaphira brukar vara lite ringrostiga. Men ni får hålla tummarna för oss på lördag. 

Vi har fått en ny fin bro i Mörrum, lagom till tävlingen på söndag, känns som vi börjar bli  ganska varma i kläderna när det kommer till att organisera WE-tävling. Denna gång har det dock tillkommit ett för mig ganska stort orosmoment. För första gången ska startlistor och resultat upp i Equipe.

Jag tycker självklart det är jättebra att WE är kompatibelt med Equipes system, dock har jag och datorprogram aldrig varit väldigt kompatibla. Som tur är har vi några intresserade i klubben och jag håller tummarna för att de har mer koll än jag. Förutom den lilla detaljen ser jag verkligen jättemycket fram emot årets första tävling. Det tillkommer flera tävlingar på TDB hela tiden och jag tror våren blir riktigt rolig! 

Var ska ni tävla näst? 

Inte nog med att tävlingsterminen har dragit igång så har även vädret och framförallt solen börjat luta mot vår. Att det kan krävas så lite för att höja humöret. Helgen har varit fantastisk med mys och bara umgås med mina fina djur. De njuter minst lika mycket som jag och hästarna har börjat hitta lite grässtrån i hagen, vilket är mycket uppskattat.  

Tack för att ni tagit er tid att läsa och vill ni se mer av vad jag gör om dagarna kan ni kolla in Instagramkontot @we_med_LisaGustavsson. 

/Lisa

Det har stått stilla på bloggen i några veckor men nu var det dags för lite nyheter. 

I år är det mästerskapsår för Working Equitation och Sverige har sju ryttare som är aktuella för Europamästerskap i Tjeckien i höst. Resan dit går att följa på Instagram kontot @WE.mot.EM och de har lovat att uppdatera oss här på bloggen månadsvis så vi får följa hur det går på väg mot EM, hoppas ni är lika taggade som vi! 

Här kommer en liten inledande presentation av varje ryttare.

Mia Säwe och Akropolis bor i Småland som tävlar både dressyr och WE men föredrar helt klart WE. 

Astrid Hedman och Jaguar som bor i Portugal men kommer ifrån Piteå. Astrid har tidigare ridit två mästerskap 2018 och 2022 med två andra hästar.

Therese Edlund och Aragorn som hon ägt sedan han var två år. Innan Aragorn hade Therese aldrig tävlat men efter att hon provat på WE var hon fast.

Sara Nissling och Elvin B som förra året deltog i VM för juniorer och YR. De har tränat och tävlat ihop i cirka tre år.

Idamaria Johansson och Hoxi som tillsammans har tre SM-guld och en 6:e plats på VM 2022 med sig i bagaget.

Julia Wittsell och Hercules som träffades 2020 när Julia bodde i Portugal. 2022 red de VM tillsammans och nu bor de i Hofterup, Sverige. 

Anna Böhme Graneskog och Jibaro som bor på Gotland har sedan 2019 tävlat i WE tillsammans. Innan dess red Anna fälttävlan.

EM är ju såklart en dröm för många och jag tycker det ska bli så kul att följa upptrappningen, en liten fågel viskade också  i mitt öra att tjejerna söker sponsorer. Är det någon som vill vara med och stötta kan ni höra av er till mig på instagram @we_med_LisaGustavsson så förmedlar jag kontakten vidare! 

Jag vill verkligen skriva positiva inspirerande inlägg, lyfta det som är bra, det händer massor av bra saker och intressant utveckling hela tiden. Tyvärr överskuggas det varje gång av nya skandaler hos eliten. De som ska leda oss framåt känns som om de befinner sig längst bak.

Den senaste herren från Colombia som tävlat för USA sen mitten på 2000-talet har tagit skandal till en helt ny nivå. Att någon ens kan komma på idén att binda ihop hästens framfötter och sen piska den bakifrån så att den tar högre steg är befängt till den milda grad att jag inte trodde det var möjligt. De flesta andra saker som rapporterats  kunde jag och många med mig  tyvärr känna att man visste om, men det här går ju inte ens att hitta på. Som om det inte var nog så har unga tjejer blivit utsatta och personal har tvingats stanna kvar i stallet för att inte bli av med sin rätt att vistas i landet. Vad för person är det som beter sig såhär och framförallt hur kan det ha fått pågå under decennier…. 

Jag känner mig väldigt tudelad, går det ens att tävla på hög nivå och älska hästar eller har det drivits till en gräns när det inte längre är möjligt. Har alla pengar och krav på prestation satt en boll i rullning som vi inte ens kan stoppa. Det vill jag absolut inte tro men med de senaste videorna tror jag inte att ridsporten står mycket högre än tjurfäktning hos gemene man.

Usch… 

Jag blir också arg över det faktum att empatilösa ryttare lyckas ta glädjen ifrån mig, ifrån alla som behandlar sina hästar väl och vill ge dem de bästa förutsättningar hästar kan ha så att de får vara lyckliga och må bra. Jag hoppas verkligen att det blir krafttag mot alla som misshandlar hästar i framgångens namn. 

Om de senaste månaderna har lärt och något så är det att bara för att en viss ryttare är framgångsrik så är det inte en självklarhet att hen gör rätt. Vi måste lyssna på alla som ser och upplever saker som inte är okej. Att man inte har ridit GP har inte med saken att göra, alla har rätt att uttrycka oro när de ser något som inte är rätt. Det får inte gå år av avskyvärt beteende både mot djur och människor för att man ser mellan fingrarna på OS-ryttare. 

Hur gör ni för att hitta tillbaka till det positiva? Bomba gärna kommentarsfältet med era finaste, gladaste hästminne och bilder så vi vänder trenden, vi måste visa upp den fina sidan av hästvärlden! 

Nedan kommer några från mig. 

Tack för att ni tog er tid att läsa, ska försöka vara mer positiv nästa vecka! Ni kan se mer på instagram.https://www.instagram.com/we_med_lisagustavsson/

/Lisa 

Börjar lite tråkigt denna vecka med att min första WE som jag skulle vara med och rida tyvärr har blivit inställd på grund av för få anmälda. Jag visste att det var lite osäkert att lägga en träning i början av februari och tyvärr känner flera att de inte riktig är igång. Vissa har nog lite prestationskrav med när en tränare som har ridit VM kommer på besök och vill inte vara med om man inte känner sig helt hundra procent förberedd. 

Julia Witsell är ju jätteduktig och hjälper alla oavsett nivå, men jag vet hur lätt det är att fastna i att inte känna sig bra nog för att åka och träna. Frågan är bara hur man ska bli bättre utan hjälp… Ibland är våra tankar inte den bästa supporten och jag är den första som kan erkänna att det är svårt när man inte känner sig bra nog. Vi är ju minst ett 20-tal ryttare i klubben som tränar WE aktivt nu vilket är superkul och jag är övertygad om att nästa tillfälle ligger bättre i tiden och att det blir av i mars istället. 

Trots att WE ökar med stormsteg, växer inte tränare som ridit svår klass på träd och därför är jag så tacksam över att Julia vill komma till oss i Blekinge. Jag har ju satt upp lite mål för mitt grenledarskap och ett av dem är att arrangera träningar kontinuerligt för en tränare med erfarenhet av svår klass. Ska vi lyfta upp våra egna ryttare dit måste vi ha hjälp av någon som vet hur man gör. 

Överlag är ju det här med tränare en svår fråga. Jag upplever att det blir allt svårare hela tiden. Ju mer man lär sig desto mer ifrågasättande blir man såklart och det är en stor sak att anförtro sin egen och hästens utbildning till en person. För att det ska bli bra krävs det ett stort förtroende för tränaren och självklart är inte tävlingsmeriter allt. Dock upplever jag att oavsett gren så lyfter erfarenheten hos en ryttare även de ryttarna runt omkring. På samma sätt som att när en ryttare i klubben avancerar uppåt så brukar några till hänga på. Vissa saker behöver man se på nära håll för att de ska kännas möjliga att uppnå. Att ha tron på att något ska gå är ju en förutsättning för att det faktiskt ska gå. 

Hur resonerar ni när ni väljer tränare? 

Inför 2024 har jag ganska diffusa mål som bygger på mycket på känsla. Ett av de största är att Zaphiras byten ska kännas mjuka och inte kräva så mycket av mig som ryttare. Det ska vara mer som att trycka på en knapp. Jag har haft en sån häst i mitt liv som bytte bara man tog ytterskänkeln bakåt några centimeter och la till den. Det är mitt mål att nå dit, känslan är ju underbar när något äntligen sitter efter år av nötande för att få det rätt.

För Tores del handlar året mest om att bli stark i galoppen och introducera enkla byten, men jag har ingen brådska. Jag tror aldrig jag har känt mig så lugnt inställd till en hästs utbildning tidigare. Man blir nog visare med åren trots allt. Jag har också så stort förtroende på att Tore kommer att bli en underbar häst att jag inte behöver skynda mig med något eller bevisa något. Det kommer när det är dags och så försöker jag njuta av processen istället!  

Tack för att ni tog er tid att läsa. Om ni är mer intresserade av vad jag gör om dagarna kan ni följa mig på instagram och annars kommer det ut ett nytt inlägg nästa vecka /Lisa 

För att utvecklas som människa är det viktigt att ta ansvar för sina misstag. Så länge man skyller på andra, gör man problemet oförändringsbart eftersom det inte går att ändra vad andra människor gör.  Jag gillar inte att prata om social license to operate eftersom jag inte tycker att det ska vara drivkraften bakom att vi behandlar våra hästar bra. Drivkraften ska komma inifrån sporten för att vi älskar våra hästar och vill ge dem ett bra liv. 

I ett öppet brev beskriver dressyrdommarkommittén vid flera gånger vikten av utbildningsskalan och att allt ska dömas enligt den. Faktum är att den nuvarande utbildningsskalan inte innehåller varken lugn och harmoni. Utifrån den ska hästen bedömas enligt ordningen takt, lösgjordhet, kontakt, schwung, rakriktning och samling. Kanske är det delvis här det blir fel. Kan man ha takt innan man har en lugn och trygg häst, framförallt kan man ha schwung utan att ha en lugn, trygg och nöjd häst? Är det så att utbildningsskalan trots allt börjar i fel ände eller förväntar vi oss att alla ska förstå att lugn kommer först? Jag tror att de flesta vill ha sina hästar lugna och trygga innan man går vidare mot andra mål. Faktum är dock att många ryttare springer förbi den punkten eftersom det går ändå, speciellt om man har en väldigt erfaren ryttare på ryggen. 

Är ni som jag lite smånördiga i allt så kan jag rekommendera artikeln “A fresh look at Training Scale with Andrew McLean”, ni hittar den här. Andrew Mclean beskriver bland annat vikten av att  utbildningsskalan hålls öppen för granskning, sporten gynnas inte av att utbildningsskalan blir någon sorts helig gral som aldrig får ifrågasättas. Utbildningsskalan sattes aldrig i en objektiv granskande process, det är till och med ganska oklart hur och var den uppkom. Det vore hälsosammare för dressyr och ridsport i allmänhet, som med allt i den moderna världen, om alla teorier och praktiker hålls levande i ständig förändring istället för att vara ett dött dokument att luta sig mot när någon inte håller med.  

Andrew diskuterar också väldigt mycket bra teorier om hur vi skulle kunna använda oss av en ny variant av den gamla utbildningsskalan med väldigt kloka tankar kring hur den skulle kunna stötta domarna för att göra bedömning bättre för hästarna och lättare att förstå. Har ni några tankar kring utbildningsskalan? 

För tillfället behövs förändring så att vi kan säkra välfärden för hästarna i sporten. Det går inte att luta sig tillbaka på det gamla som redan finns och säga att vi redan gör rätt. Precis som med personlig utveckling måste vi äga våra problem och arbeta aktivt för ett nytt skifte där hästarna kommer först! 

Först vill jag tacka alla som kommit med synpunkter på hur vi kan utveckla WE för våra ungdomar, och sen vill jag dela ut ett extra tack för att ni tog er tid att läsa alla mina spridda tankar idag. Vill ni se mer av vad jag gör i vardagen eller har andra funderingar så finns jag på instagramkontot @WE_med_LisaGustavsson  

I söndags höll jag i en riktig pang-träning på min hemmaklubb. 13 ekipage trotsade snö, is och minusgrader för att vara med och träna WE för första gången i Mörrum i år. Att få äran att introducera WE till många nya ekipage på alla nivåer är en underbart och min upplevelse var att både hästar och ryttare hade roligt, vilket är mitt allra största mål. 

Att det är så blandade nivåer är både kul men lite krävande av en som tränar. Tack vare att det inte är så stora skillnader på uppställning av banan kräver det inte så mycket flyttande av hinder men lite tanke och planering är nödvändig för att det ska bli bra för alla. 

Grinden stod ute lite som vanligt hos nya ekipage. Jag har två delar när jag introducerar grinden till nya hästar. Först vill jag att man gör den stegvis helt utan repet. För vissa räcker det att bara rida fram och göra första halten, stå där i lugn och ro, sedan rida vidare. För andra kan man öva hela serien av steg utan rep direkt. Detta beror lite på utbildningsgrad hos hästen.

Ett vanligt fenomen är att hästen backar undan till vänster i sista halten. Detta beror oftast på att hästen inte lärt sig flytta undan sig för vänster skänkel. För att lösa det och kunna utföra grinden med flyt behöver därför ekipaget öva på sidvärtsrörelser. Sen är det viktigt att som ryttare hålla sig lugn och absolut inte stressa igenom något moment. Låt varje steg ta sin tid! Det är något med den mänskliga hjärnan som gör att när vi får en svår uppgift försöker vi skynda oss istället för att bromsa upp och tänka igenom varje steg. 

När hela grinden fungerar utan rep, är nästa steg att introducera repet. Enklast är att rida  fram till den med repet uppe och göra halt som om de skulle öppna grinden, känna efter hur hästen reagerar. Fokusera på att den är lugn och trygg, sedan rida vidare. Om den kändes trygg med repet går det oftast efter dessa förberedelser att bara ta repet och genomföra grinden i lugn och ro.

Vidare är det viktigt att tänka på att hästar lär sig olika saker olika snabbt. I söndags hade jag en ponny som aldrig provat WE tidigare men har ett lugnt temperament och är utbildad i MSV dressyr. Den löste alla steg på två gånger och kunde genomföra grinden med repet andra gången de provade. Jag hade också hästar där det var nog att rida fram till första stödet och göra halt. Lite i taget är inte evigt. 

Ytterligare en ganska stor grej den senaste veckan är att jag har blivit invald som adjungerad barn- och ungdomsrepresentant i WE-kommittén. Jag brinner ju lite extra för att få in barn och ungdomar i sporten, så det ska bli så roligt att få jobba med frågor som rör dem. Jag är öppen för alla tankar och idéer, så om ni går och funderar på något därute, var inte rädd för att ta kontakt!

Jag tror ju att de bästa idéerna kommer från dem som är mitt i smeten, så som barn och ungdomsrepresentant vill jag först och främst höra från er unga men också föräldrar, vad ser ni och vad som saknas för att vi ska göra grenen så tillgänglig det går för våra ungdomar?

Tack för att ni tog er tid att läs.

Vill ni se mer av vad jag gör om vardagarna, kan ni följa mig på Instagramkontot @we_med_LisaGustavsson, sen finns också kontot @skrubbeboda_gard för den som vill se ännu mer djur och gårdsliv.

/Lisa 

Senaste veckan har varit ganska långsam här hemma. Vi bär mycket vatten och hästarna är under igångsättning. Vi tar det hela ganska lugnt och försöker mysa och passa på att njuta av snön. Under helgen har det flyttat in en ny inackordering på lösdriften vilket gick plättlätt. Överlag känns flocken nöjd och balanserad vilket är jätteviktigt så alla hästar har sin plats och trivs. En förutsättning för nöjda hästar är att deras behov blir mötta i vardagen. 

Mycket tid just nu går åt till drömmar och planering, senvintern besitter ju lite av ketchupeffekten, först kommer inget, sen kommer allt. Inledningsvis har vi januari som aldrig vill ta slut. Sen börjar träningarna ordentligt i februari. När det är dags för mars händer allt på samma gång. Sen vet jag inte om det bara är jag som är seg i januari, för träningen i Mörrum på söndag fyllde alla 15 platser på två dagar, vilket är någon slags rekord för mig som tränare åtminstone. Kul med så många ekipage på gång i WE. Det är flera nya som inte har provat på WE ännu så jag känner att det är extra viktigt att genomföra en bra träning så grenen växer ytterligare och flera vill fortsätta.  

När ett nytt år börjar och allt drar igång igen är det också lärorikt att se tillbaka på hur det har varit tidigare. Min första tävling i WE var i Jämjö 2019, snart fem år sen. Då var man glad om det blev någon tävling alls eftersom det var så få starter. Vi hade DM med tre stycken totalt det året har jag för mig. Förra året var det över tolv och tävlingarna fylls varje gång så vi får ha reserver. För några år sedan visste ingen riktigt var man hittade resultat och nu har grenen till och med fått bli en del av Equipe, vilket i sin tur gör att även icke-invigda kan följa hur det går. Att det känns tillgängligt tror jag är viktigt för att locka fler till grenen. Det har hunnit vara tre svenska mästerskap för Senior och 2024 blir första året med SM även för unga ryttare. Som grädde på moset blir det också LAG-SM i år! WE är verkligen den grenen som växer snabbast.   

Vad vill ni se för mer nyheter under året? 

Jag vill gärna se mer ungdomar och satsning på dem. Jag har en del föräldrar till barn som jag tränar, vilka tycker att det är svårt för barnen att tävla mot vuxna. Jag kan förstå det och minns att jag också kände så när jag började tävla stor häst vid tolv års ålder. Det kräver lite anpassning för som det ser ut nu ser jag ingen möjlighet att dela upp klasserna eftersom antalet startande blir för lite. Själv ser jag gärna också någon annan lösning för unga hästar eftersom det inte passar mig att rida fort på en häst där hinderna inte är helt befästa. 

Tack för att ni tog er tid att läsa och nästa vecka kommer lite spännande nyheter, så missa inte att läsa We bloggen vecka 3. Vill ni följa mig i vardagen finns instagramkontot WE_med_LisaGustavsson 
/Lisa 

För ett år sen skrev jag mitt allra första inlägg på WE-Bloggen. I ett välkomnande inlägg fick jag frågan av tidningen Ridsport vad jag trodde skulle bli den hetaste frågan inom ridsport 2023. Jag gjorde en kvalificerad gissning på att hästvälfärden skulle stå högt på agendan och oj, oj, oj, vad rätt jag hade. Mer än vad jag hade önskat. Att ta sig upp ur det hålet som ridsporten själv har grävt sig, kommer att bli kämpigt men jag är övertygad om att det går. Inför 2024 tror jag att alla vi som tävlar och rider behöver rannsaka oss själva och de strukturer vi befinner oss i för att skapa en socialt hållbar miljö för hästarna, de som arbetar och de som har ridning som hobby. 

För mig har det inneburit att försöka ta mer ideellt ansvar för hur sporten utvecklar sig och sedan i måndags är jag officiellt grenledare för Working Equitation. Ett uppdrag som jag ser mycket fram emot att ansvara för och jag har flera idéer som ska presenteras om ett par veckor när det är dags för första distriktsmötet. Utöver det så har vi under julen passat på att planera inför sommarens WE-Ridläger och på ett dygn så var första lägret halvfullt, så det känns lovande inför sommaren. Vill ni se mer av våra ridläger kan ni kolla in instagram @skrubbeboda_gard.  Vi har lagt om rätt mycket i planeringen och nu läggs fokus både på dressyr och teknik för att sedan avslutats under söndagen med en enklare variant av träningstävling där det finns möjlighet att rida både dressyrprogram och teknikbana. 

Träningsplaneringen inför våren är också i full gång och jag upplever att många ryttare vänder sig till WE eftersom det ger glada, arbetsvilliga hästar och i Blekinge har viljan att träna exploderat över julen. Jag kommer att ha en träning i mitten av januari där alla 15 platser blev fullbokade på två dygn. Många är nya och vill lära sig mer, vilket är jättekul. Lite partiskt kan jag ju säga att WE är den roligaste ridsportgrenen och nu är det viktigare än någonsin att vi har roligt tillsammans med våra hästar. 

Mina egna hästar ska sättas igång lite försiktigt efter vintervilan och ska vara helt igång till Julia Witsells träningar drar igång i början av februari. Sedan är första start planerad till hemmatävlingen i Mörrum i slutet av Mars. Ett stort mål för i år är lag-SM. Att Blekinge är ett så litet distrikt gör att vi inte är så många ryttare som rider högre än LA, två för att vara exakt. Det finns några till som visat intresse för WE och som tävlar i MSV dressyr, så jag håller tummarna för att vi kan få med minst tre, helst fyra eller fem kvalade ryttare och lyckas bilda ett lag. Det är ju alltid extra kul med lag för att det är enda gången vi ryttare får lov att lyckas tillsammans med andra ekipage och som ni vet är alltid delad glädje bättre! 

Tack för att ni tog er tid att läsa veckans tankar, om ni vill se mer av vad jag gör om dagarna kan ni följa mig på instagram och annars kommer det ett nytt inlägg nästa vecka. Samma tid, samma kanal!

/Lisa 

Veckans nyhet är ju helt klart att det blir lag-SM i Working Equitation 2024! Jag har redan försökt sätta ihop ett lag här hemma, tur att man får låna in ryttare från samma distrikt, för än så länge tror jag faktiskt inte att det är många klubbar som står med fyra ryttare på MSV B-nivå.

Har man som ekipage tävlat svår klass på mer än 60% får man inte deltaga. För att ekipage ska vara kvalade behöver de ha tävlat MSV B med minst 60% i både teknik och dressyr, samt ridit en godkänd speed.

Jag ser så mycket fram emot denna tävling. Lite orolig bara att luckan för vilka som får rida är för smal. Det är inte jättemånga ekipage som passar in om man tittar på resultaten från förra året. Självklart hinner säkert fler kvala under året, bara att hålla tummarna så det blir av. Tror att många som kanske har funderat ett tag på att våga prova msv kan få lite extra motivation nu!

I Blekinge är vi två ryttare som är kvalade än så länge, håller tummarna för att en eller två till fixar det under våren för jag vill så gärna vara med och rida, plus att som grenledare vill man ju såklart gärna ha med ett lag från distriktet. Ni hittar reglerna i sin fullständighet här. Är det någon som vill vara med i blekingelaget går det bra att höra av sig, även om man inte riktigt rider msv ännu! 

Det är roligt att planera inför våren, då hittar man mer motivation för att lägga in en extra växel här hemma, trots att det är vinter och tävlingarna är ett par månader bort. Jag har passat på att göra lite förändringar för mina hästar. Tore hade jag ju redan bytt till bettlöst under hösten och det gav ett så bra resultat så nu provar jag på Zaphira med. Bäst fungerar ett enkelt sidepull i läder, hon känns väldigt vaken, uppe och fin. Vet dock inte riktigt hur jag ska lyckas rida på en hand i det. På hackamore tycker jag hon häver sig och blir tung fram till, inte alls den känslan jag är ute efter. Det har varit lite omställning att byta till bettlöst men jag upplever överlag att hästarna går bättre och är nöjdare. Som vanligt så finns det väl inga genvägar, utan jag behöver bli bättre helt enkelt. Då går det säkert på en hand med.

Träna, träna och träna lite till… Och när det känns som man fastnar, försöker jag tänka tillbaka på det som varit svårt tidigare och nu känns enkelt. Då är det i princip alltid förvänd galopp jag tänker på. Som hoppryttare hade jag helt struntat i förvänd galopp eftersom jag tyckte det var skönt att hästarna bytte själva och visste vilken galopp de skulle hålla. Att lära sig det när jag började tävla i dressyr tog väldigt lång tid och kändes avigt att rida länge. Om DET gick, så ska jag nog kunna lära mig byten i serier på en hand med. 

Tack för att ni tog er tid att läsa och om ni vill se mer av mig kan ni passa på att följa instagramkonto @WE_med_LisaGustavsson och annars kommer nya tankar och idéer nästa vecka! 

Jag fick väldigt mycket positiva kommentarer på förra veckans inlägg, vilket alltid är roligt! Jag ser mycket fram emot grenledarskapet i Blekinge och har redan staplat upp lite mål för 2024 samt en treårsplan. Första mötet är i januari och jag har en hel del att presentera. 

Det allra viktigaste målet för 2024 i Blekinge är att få till ett ungdoms-distriktsmästerskap med minst tre starter. Det har vi aldrig haft innan. För att åstadkomma detta , jobbar jag framåt tillsammans med distriktet för att få till en ungdomssatsning där vi kommer att ha kraftigt rabatterade träningar mot att det finns en planerad målbild för att starta WE på tävling under året. Exakt hur det kommer att se ut är inte riktigt klart och är lite beroende av vad distriktet kan sponsra med och om det finns företag som vill gå in och stötta. Är du sugen på att vara med och sponsra våra ungdomar går det bra att höra av sig, hint, hint! 

 Har ni andra erfarenheter av något liknande projekt, är det någon som har några tips eller idéer?

Jag var med på ett sånt projekt som tonåring, då var det såklart hoppning men vi var även med på mycket teori och jobbade med personlig utveckling samt tävlingsplanering och jag har mycket goda minnen från det projektet.   

Inom en treårsperiod är målet att Blekinge har representanter på SM både för seniorer och för ungdomar. För att lyckas uppnå detta försöker jag organisera upp träningar för svårklassryttare en gång i månaden under säsong och hålla dessa gemensamt i distriktet så alla intresserade kan vara med plus att det ska finnas ett tillräckligt stort underlag för att vi ska få hit meriterade tränare. Rätt hjälp är ju A och O för att nå framsteg.    

Ytterligare ett mål är att alla ridskolor i distriktet ska ha minst en träning per termin i WE, jag är inte så insatt i just ridskolan men vet många duktiga ridlärare som alltid svarar på frågor, så jag antar att lättast är att fråga dem vad de behöver för att kunna ha WE som en del av träningsterminen. Vad kan vi stötta med från distriktet? Kanske böcker, information eller stöttning i hur man bygger hinder? Vem vet det, kanske skulle gå att ordna ridskole-DM i WE om något år. 

Bild från DM i år.  

Jag tycker det är viktigt att ha mätbara mål att falla tillbaka på där det går att se att man faktiskt förändrar något. Tyvärr är ju ett problem att de allra viktigaste målen inte är mätbara, till exempel att ekipagen har kul tillsammans, hästarna håller sig friska och att alla ekipage oavsett ålder, erfarenhet och hästras känner sig välkomna. Det är ju något som kännetecknar WE – att alla ska vara välkomna och det är något som vi måste jobba på för att bibehålla! 

Tack för att ni tagit er tid att läsa. Vill ni följa mig närmare finns hästarna på instagramkontot @WE_med_LisaGustavsson. Vill ni se mer av gården, barn och alla andra djur så finns kontot @skrubbeboda_gard

Jag vill verkligen vara positiv och se glaset som halvfullt. På slutet har det varit lite svårt, alla sociala medier påminner ständigt om dokumentären från Helgstrand Dressage. Men inte nog med att hästvärden går igenom en kris, hela den vanliga världen är upp och ner, det går inte att titta på nyheterna utan att undra om vi som människor verkligen ska fortsätta styra. Makt och pengar har en förmåga att flytta på våra empatiska gränser tills de inte finns mer. 

Jag är inte på något sätt religiös, även om jag verkligen kan förstå hur det kan hjälpa att tro att det finns ett högre syfte med allt elände. Det är lätt att känna sig hjälplös och att man som människa är för liten för att förändra något. Vi kan inte förändra allt men alla kan göra lite. Och vi är inte ensamma. Jag tror att det stora flertalet inte uppskattar att djur behandlas illa i framgångens spår. Inte heller är det många som tycker att barn ska behöva uppleva krig och fasor. Så nu är det dags att vi går från tanke till handling.

Vi kan inte ändra allt, definitivt inte på en gång. Men vi kan göra lite och om vi gör lite varje dag, kommer förändringarna att synas. Det finns värde i att ta del av ansvaret, vi är en del av det samhälle och de kulturer som finns idag. De är uppbyggda av människor vilket betyder att människor som du och jag har makt att ändra på dem. 

Tycker man just nu att TR och bedömningar gynnar en hästhållning och ett sätt att träna som inte är bra för hästarna då får vi ju ändra på det. Det finns byråkratiska (läs tråkiga) vägar att göra detta på men likväl så finns de. Det saknas alltid folk i alla sektioner och distrikt. Ta plats! Det är viktigt att vi som inte tjänar multum på hästar vågar skapa förändring för det vi tror på och som vetenskapen säger. Tycker man till exempel att det är lite mossigt att i hoppningen får man tävla bettlöst men i dressyren får man bara göra det i egna klasser och bara upp till LA av någon anledning så får vi försöka förändra på det. 

Att ta ansvar och vara en del av utvecklingen är det bästa vi kan göra nu. Det räcker inte att sitta vid sidan och tycka att saker är dåliga. Edmund Burk sa det ganska bra. 

”Det enda ondskan behöver för att segra är att det goda ingenting gör.”

För att komma vidare ur den här krisen måste vi som inte fått våra etiska gränser förflyttade, agera. Försöka vara med vid borden där beslut fattas och göra våra röster hörda för dem som inte har några!

För mig har det steget blivit att ta över som grenledare i WE, Blekinge ridsportförbund nästa år. Det kommer inte att leda till någon världsomvälvande förändring men det ger mig möjlighet att påverka och som sagt, några små förändringar varje dag leder till stora förändringar över tid. Vad skulle ni vilja vara med och förändra? Hur skulle det kunna gå till? Tillsammans kan vi ge våra hästar rätt förutsättningar och bygga upp en sport som inte bara är tolererad av omvärlden utan beundrad! 

Tack för att du tog dig tid att läsa, vill ni se mer av vad jag gör varje dag kan ni följa mig på instagram @we_med_LisaGustavsson