Årets betäckningssäsong: Ett-sto licensen firar fem år

SWB firar fem säsonger med ett-sto-licensen, som ritat om hela betäckningsmarknaden. I dag används denna licenstyp inte bara av enskilda stoägare, utan även av hingsthållare och större spermaimportörer.

Ett-sto-licensen infördes 2012 efter önskemål från uppfödarna om att kunna använda hingstar utan att hingstägaren ställer upp och visar dem på bruksprov eller annan besiktning. I stället för att en utländsk hingstägare valde att visa och marknadsföra sig i Sverige för SWB:s uppfödare, tog dessa saken i egna händer och valde hingst efter egna kriterier.

Till en början fick stoägarna själva betala en licensavgift, efter att ha försett SWB med hälsointyg och meriter för vald hingst. Allt eftersom åren gått har flera hingsthållare anammat möjligheten att inte lösa konventionell licens för sina redan accepterade spermaimporthingstar, alternativt sådana som är stationerade i Sverige, utan i stället administrera via ett-stolicens. Här finns lika många betalningsvarianter som det finns stoägare och hingsthållare.

Lönsamt för avelsförbundet

Systemet har omfamnats av både hingsthållare och stoägare, och SWB har här fått en god intäktskälla. Ett-sto-licens betalas enligt regelboken per betäckning, något som gör att populära hingstar verkligen blivit lönsamma för avelsförbundet, som den första att bli populär denna väg, Canvas Plus, liksom årets mest använda, Kannando Hästak. En ordinarie licens för en godkänd hingst kostar 5 000 kronor plus moms, en ett-sto-licens kostar 1 000 kronor plus moms. Kannando fick 59 ston i år.

Av årets 274 använda hingstar är drygt 100 granskade via bruksprov, ytterligare en bit över 70 är accepterade som spermaimporter, vilket betyder att AVN (avelsvärderingsnämnden) har inspekterat dem.

Löser då ett-sto-licens alla önskemål från stoägarna? Sannolikt inte.

Över 130 hingstar verkade på ett-sto-licens, av dem är 94 enbart granskade enligt de förenklade kraven för ett-sto-licens. Det innebär förmodligen inget problem, då de står för endast lite över 400 betäckningar.

Hålls bruksprovet levande?

Frågan är snarare om systemet med ett-sto-licens, som har fördelar för alla inblandade parter, hjälper till att hålla bruksprovet levande? Det finns allt färre anledningar för en utländsk hingsthållare att visa sin hingst på ett svenskt bruksprov, det går fint att verka på marknaden ändå. Det bästa exemplet på det är Helgstrand Dressage, som i år haft 106 betäckningar för sina hingstar, samtliga via ett-sto-licens. Det innebär en marknadsandel lika stor som etablerade stationer som Markebäck, Hippo Essentia och Gunnarlunda.

Löser då ett-sto-licens alla önskemål från stoägarna? Sannolikt inte, det är inte så enkelt som det låter att skaffa de dokument som krävs och det ger en hel del merarbete.

Dessutom är det fortfarande så att Jordbruksverkets och SWB:s hälsokrav kan stoppa hingstar som accepteras i en del andra förbund. Sådana exempel är den alltför tidigt bortgångne Don Juan de Hus, som gjort succé som gångartsförärvare, liksom hopphingsten Messenger.

Det mest tydliga exemplet är Sezuan, trefaldig världsmästare i unghäst-VM, som med stor sannolikhet står inför en lysande sportkarriär. Sezuan är mycket populär i hemmaförbundet DWB och de tyska avelsförbunden, trots röntgenanmärkning. Det lär bli flera svenska uppfödare som bortser från detta och väljer annat förbund för att få chansen att få en avkomma efter hingst diskvalificerad i SWB.