Avelsföreningarna har ordet

Hästnäringens inlägg till  Tidningen Ridsports debatt om hästsemin

Svenska uppfödare kan skatta sig lyckliga då Sverige har en enastående skicklig kår av stuteriveterinärer. Tack vare dem har vi goda betäckningsresultat, få smittsamma sexuellt överförbara sjukdomar såsom CEM och en i jämförelse med omvärlden, liten användning av antibiotika. Så långt är allt bra.
Sverige har dock förändrats. På några få år har förutsättningarna för uppfödare försämrats. Lågkonjunkturen har inte bara påverkat Sverige utan också slagit hårt mot konkurrerande länder vars uppfödare tvingats dumpa priser på välstammade hästar som bland annat sålts till Sverige i konkurrens med svenskfödda hästar. Under samma tid har postens lördagsutdelning försvunnit och ny lagstiftning med krav på att den ansvarige veterinären på seminstationen ska genomföra en gynekologisk undersökning av varje sto inför varje semineringstillfälle. Varje enskild faktor innebär en svårighet och ekonomisk försämring för svenska uppfödare. Detta gäller inte minst dem i glesbygd.
Samtidigt har rekryteringen av stuteriveterinärer varit svag. Få unga veterinärer är beredda att binda upp sig vår och sommar på det sätt som krävs om man ska hinna undersöka varje sto inför varje semineringstillfälle. Även om uppfödaren kan söka semintillstånd för sitt hemmastall saknas ofta möjligheten att knyta en ansvarig veterinär till verksamheten. För uppfödaren återstår då att transportera ston, ofta med föl vid sidan, till en större seminstation.

Som motiv till skärpningen av lagstiftningen angavs djurskyddskäl kopplade till rektalisering och seminering. Vi utesluter inte djurskyddsrisker vid dessa åtgärder men var de verkligen av sådan storlek att den kostnadsdrivande lagskärpningen var befogad? Fanns ens statistik som visade på det påstådda problemet?  Det finns säkert fall men den ökning av antalet rektaliseringar som lagskärpningen orsakat är i sig själv en risk, även om rektaliseringen utförs av de allra främsta stuteriveterinärerna.

Djurskyddsfrågan är central inom all hästverksamhet men kan i det här sammanhanget inte begränsas till att gälla enbart undersöknings- och semineringstillfällena. Varje transport, särskilt av ston med föl vid sidan utgör en viss risk. Till det måste de skade- och smittskyddsrisker som uppstår när hästar från olika stallar blandas på ett stuteri eller seminstation läggas. Inte minst måste risken för dolda smittbärare av kvarka beaktas. Vår bedömning är att dessa risker utgör ett långt mer omfattande och allvarligare problem för hästars hälsa än de som kan uppstå vid rektalisering och seminering av väl utbildad seminör. Lagskärpningen tillsammans med bristen på arbetsvilliga stuteriveterinärer och den indragna lördagsutdelningen tvingar helt enkelt fram en situation med ökade djurskydds- och smittskyddsrisker som tillråga på allt ökar kostnaderna för de redan hårt ekonomiskt prövade uppfödarna.

Lösningar på kort och lång sikt
Vilka lösningar finns? På kort sikt måste kravet på att ansvarig veterinär inför varje semineringstillfälle ska genomföra en gynekologisk undersökning av stoet tas bort. Återinför redan till denna avelssäsong den gamla regeln från 6 kap. Statens jordbruksverks föreskrifter om seminverksamhet med hästdjur (SJVFS 1999:113 Saknr M 4) som bland annat innebär att en person med relevant utbildning som fått anvisning från ansvarig veterinär får utföra själva semineringen och att stoet undersöks av ansvarig veterinär före seminering dock inte nödvändigtvis inför varje seminering.

På lång sikt behöver vi mer välutbildade seminassistenter och en lagstiftning som gör det mindre byråkratiskt att starta ambulerande seminverksamheter för häst. Dessa förslag bör snabbutredas under 2014 innan budgetar sätts för att kunna sjösättas under 2015. Självklart ska hårda krav ställas på kunnande, djurskydd och smittskydd!
Något annat har vi från näringens sida aldrig önskat. Våra skickliga stuteriveterinärer har en nyckelroll i detta utvecklingsarbete. De behövs i minst lika hög grad i framtiden som idag men de måste ges möjlighet att arbeta friare och tillsammans med bättre utbildade seminassistenter.  Det framtida systemet måste fungera i hela landet.  Vi riskerar annars att helt förlora de små uppfödarna i glesbygden – vilket för övrigt inte bara är Norrlands inland utan ett stort antal av de svenska inlandskommunerna, även i södra Sverige.

Läget är allvarligt för den svenska hästuppfödningen. Om vi alla samarbetar kan den blomstra och det kommer att gagna såväl hästsport, företagare, landsbygd som stuteriveterinärer.  Vi ser fram emot ett givande utvecklingsarbete under Jordbruksverkets vingar.

Anahita Arai, Verksamhetssamordnare, Hästnäringens Nationella Stiftelse
Christina Ohlsson, Avelschef, Svensk Travsport
Christina Storm, tidigare verksamhetsansvarig,  Svenska Hästavelsförbundet
Emma Thorén Hellsten, Avelsledare,  Avelsföreningen Svenska Varmblodiga Hästen
Göran Häggberg, Svenska Islandshästförbundet
Göran Åkerström, Chefsveterinär, Svensk Travsport
Margareta Bendroth, Hästrådgivare, Hushållningssällskapet Sjuhärad
Sanna Soleskog, Svenska Hästavelsförbundet
Stefan Johansson, VD Hästnäringens Nationella Stiftelse

*******

Vad tycker du? kommentera gärna här i vårt kommentarsfält eller maila dina inlägg till oss.  Vill du göra ditt helt eget debattinlägg går det bra här.