Äventyr i Snow Hills

Vi var på en pub utmed en av floderna här i fredags kväll för att lyssna på Malice’s (hjälper Diane med WHRC och är en stor del av hela arbetet här) son spela, men de fick ställa in för att de helt enkelt för kallt… Luftfuktigheten gör det riktigt ruggigt när temperaturen sjunker. Eftersom vi inte har stall med boxar utan bara små små rastahagar med tak så finns det inget som skyddar hästarna från kylan, därför har vi fått täcka några av de känsliga hästarna under nätterna. Men de senaste dagarna har det varit skönt, och idag kunde man gå med t-shirt igen.

Vår roadtrip till Ocala där vi lämnade våra tre unga mustanger gick suveränt. På vägen dit hämtade vi upp en Kigermustang som skulle till samma hästpark som våra mustanger. En Kigermustang är en mustang som har gener från de spanska hästarna, de är väldigt ädla och vackra. Bland bilderna kan ni se en bild på en Kigerhingst från samma ställe som den Kigern vi hämtade. Fantastiskt vacker. Om jag inte minns fel så är den tecknade hästen Spirit en Kiger.

I vilket fall, vi fick alla våra hästar till Ocala där vi lastades om till en riktigt stor hästlastbil. De lastades utan problem, och kom fram till Lexington, Kentucky, i gott skick. Hästparken skickade bilder på de när kom fram till deras fina stora stall som var tempurerade så att klimatförändringen inte skulle bli en alltför stor chock och häromdagen fick vi höra att de fått komma ut i snön och leka. Nu håller vi tummarna för att de sköter sig!

I lördags lastade vi våra ridhästar och körde ut till Snow Hills där det finns massor av fina trailrides. Jag red mustangen Harley, ett litet men mycket energiskt litet sto. Vädret var helt fantastiskt och vi red över sand, broar, små stigar i skogar av palmer och utmed en flod i solnedgång. I slutet av ritten galopperade vi över ett öppet fält innan solen gick ner helt. Bilderna från ritten är tagen med en liten kamera utan skärm, så kvalitén och kompositionen är väl inte helt klockren kanske!

Idag har vi arbetat några av de hästar som är i behov att komma ut på sanctuaries. De är så förstörda av människor att de aldrig kan fungera som en normal ridhäst, så därför är planen att bara låta de få vara hästar ifred men centret försöker i bästa möjliga mån få de lite mer vänligt inställda till människor. De två mest tama hästarna lyckades vi fånga in och jag kunde borsta och göra vid Black Beauty samtidigt som jag höll i henne. Det går inte att binda upp dem för risken är för stor att de sliter sig av panik. Det gick jättebra att rykta och klippa hennes man fram tills några hästar i en närliggande hage sprang iväg och Black Beauty vände tvärt om och repet brände igenom mina händer.

Men, allting här är stängt och vi är alltid noga med att se till att hästarna inte kan komma utanför de olika områdena så jag kunde lätt fånga upp henne igen utan problem och fortsätta. Det vi får höra mest här på centret är “pay attention to your surroundings”, det gäller att alltid vara på sin vakt och försöka undvika situationer som kan bli farliga. Vi lär oss mycket säkerhet vad gäller hästhantering. Bland annat; när vi binder fast hästarna gör vi en särskild typ an knut som gör att vi kan dra upp den i ett drag om något skulle hända och vi får aldrig ha händer eller fingrar i någon sorts knut eller innanför grimman så att vi kan fastna.

Häromdagen hade vi även en kvinna här som lärde oss om energiarbete med hästar, lite om vilka områden på hästen som är bra att röra vid (en del akupunkturpunkter), om hur vi gör vår approach mot hästarna samt en del meditation. Även om energiarbetet var lite flummigt, kändes det väldigt bra att diskutera hur vår egen sinnesnärvaro påverkar hästarna och vad vi ska tänka på när vi handskas med hästarna. På tisdag kommer någon annan för att prata kroppsspråk på både människor och hästar med oss, vilket ska bli väldigt intressant!

/Lovisa