”Avla på talang – inte på ryttareffekten”

Konkurrensen är hård mellan stamböcker om att ligga i topp på rankningslistorna och SWB ligger nu bra till, vilket ger fin marknadsföring för våra uppfödare. Bakom framgångarna finns ett långsiktigt arbete med selektion, både bland våra svenskfödda och importerade avelshästar.

Naturligtvis vill vi stanna kvar i toppen och då gäller det att hänga med i svängarna. Det gäller med andra ord att avla för framtiden – inte för det som varit.

Det långsiktiga avelsarbetet står i kontrast till snabba förändringar där ideal och förutsättningar skiftar och tidigare premierade egenskaper blir omoderna. Därför kan vi inte enbart förlita oss på att våra tävlingshästar efter avslutad karriär går in i aveln. Vi måste i stället finna de genetiskt bästa avelshingstarna och stona redan som unga och bortse från allt som har med miljöeffekt att göra.

Det gäller alltså att inte bli förblindad av hästar som nått toppen med hjälp av en skicklig ryttare som kan kompensera för hästens svagheter. Sådana hästar kan ge sitt i sporten, men de har troligen inte så mycket att tillföra i avelsboxen jämfört med en medfödd talang.

Avel med hästar som presterat på hög nivå kan kännas som ett säkert val, men ett snabbt avelsframsteg riskerar att avkommorna till så gamla föräldrar är omoderna redan när de föds. Det håller inte om vi vill ligga i topp. Vi måste alltså hitta stjärnorna så tidigt som möjligt för att förkorta generationsintervallet.

Ett ”genetiskt fingeravtryck” kan användas för att skilja ut potentiellt högpresterande avelshästar redan som unghästar. Metoden kallas ”genomisk selektion” och har länge använts inom till exempel ko- och grisavel, där varje krona är viktig för lönsamheten, men det har av praktiska skäl ännu inte kunnat införas i hästuppfödning.

Precis som dagens Blup-värden fungerar de genomiska avelsvärdena inom varje stambok, men med samarbete kan det ge stora möjligheter samtidigt som stamböckerna behåller sin särart med olika avelsmål och selektionskriterier.

Flera ledande varmblodsstamböcker jobbar i dag aktivt med förberedelser för att införa genomisk selektion och frågan är nog inte om, utan när, det tas i bruk.

Ni uppfödare som vill hänga med in i framtiden – håll ögonen öppna!

Sofia Mikko är molekylär-genetiker vid Institutionen för husdjursgenetik vid SLU och bedriver forskning, där hon letar efter genetiska orsaker bakom både sjukdomar och egenskaper som t ex pälsfärg och prestation. Har två egna SWB-uppfödningar som hon rider på hobbynivå. Var i många år ordförande i Mälardalens Varmblodsklubb.

Det här är en krönika, en personligt skriven text. Skribenten själv står för åsikterna som framförs i krönikan. Texten publicerades första gången den 6 juli 2017 i Ridsports pappersutgåva.