Avsuttet med Jennifer Svensson: ”Önskar jag kunde ta för mig mer”

Dressyrryttaren och tränaren Jennifer Svensson, 47, debuterade Grand Prix och tog SM-brons 2019 med godkände hingsten Sibelius 1315 (SWB f 2007 e Rosevelt-Prestige VDL, uppf Rigmor och Johnny Svensson, äg ryttaren). Nu finns hon med i utmanartruppen.

Hon är uppvuxen och starkt knuten till Stall Millegarne i Blekinge där mamma Rigmor Svensson och pappa Jonny Svensson har drivit stuteri i många år. Hingstarna Camaro M och Sibelius är stuteriet stoltheter.

Vilka sidor hos dig själv är du mest stolt över?
– Jag är ambitiös och ödmjuk och väldigt driven i allt jag gör. Har alltid många projekt på gång och vill gärna mer än vad jag hinner. Nu håller jag och hoppryttaren Andre Brandt på att starta en podd, vi brinner för samma saker. Vi ska snart göra ett testprogram.

Vilka sidor hos dig själv är du minst stolt över?
– Jag kan bli lite försiktigt och vågar inte ta för mig, jag är inte så tuff och framåt. Det har kanske påverkat mig tävlingsmässigt. Jag har inte satsat fullt ut, tycker inte om att synas, Jag önskar jag kunde ta för mig mer och våga fråga om jag får vara med på saker och så.

Vilken sida/egenskap/färdighet som du har tror du förvånar andra som inte känner dig mest?
– Jag tycker om inredning och design mycket. Hade jag inte hållit på med hästar hade jag nog sysslat med det. Jag gillar till exempel dansk design. Nu bor jag själv i ett ganska nybyggt hus nära föräldragården i Millegarne.

Kan du berätta om ett barndomsminne som du tror har präglat dig och den du har blivit?
– Det är mina uteritter med min mormor, jag gillade att galoppera fort när jag var liten. Det gör jag fortfarande och Sibelius får galoppera ganska fort ibland, haha. Jag tyckte inte om att rida ut med mamma för hon ville att det skulle vara mer kontrollerat. Mormor började rida på äldre dagar, hon var väldigt tuff och orädd. Då hängde jag på henne. Jag höll på med hoppning när jag var yngre men när min ena ponny började stanna och hade en skada började jag rida dressyr.

Vilket är ditt pinsammaste minne från skoltiden?
– När jag skaffade glasögon tyckte optiken att jag skulle ha röda glasögon, men de var inte så snygga. Då skämdes jag.

Om du skulle engagera dig som frivilligarbetare i någon global fråga – vilken skulle det vara?
– Barn eller djur, deras välfärd.

Bästa bok du har läst?
– Jag har inte läst på flera år nu, innan var jag ganska flitig men nu hinner jag inte riktigt. När jag är på semester brukar jag läsa mycket men nu med pandemin det inte blivit någon semesterresa.

Mest använda appar på telefonen?
– Whatsapp och Youtube. Jag förmedlar hästar från Holland så jag ser filmer på hästarna på Youtube och kommunicerar på Whatsapp. Och nu ser jag mycket filmer på duktiga ryttare, det går att lära sig mycket.

Favoritpryl?
– Min bärbara högtalare. Jag gillar att lyssna på musik så jag har den med mig när jag rider både på ridbanan och i ridhuset och på andra ställen också.

Vid vilket tillfälle har du ångrat som mest att du valde att ägna dig åt ridsport?
– Jag har aldrig ångrat mig. Vi bor vid havet och när det är 15 minusgrader och blåser då kan jag undra jag vad jag håller på med, men jag har aldrig velat göra något annat. Och visst kan det vara tungt när det går dåligt eller när en häst är skadad, men jag brukar kunna hantera det ganska bra och inte fastna i det.

Berätta om en person som förutom din närmaste familj har betytt mycket för dig.
– En av mina vänner, Jenny. Hon var hästskötare åt mig innan och har stöttat mig i vått och torrt. Jag kan ringa henne när som helst. Hon förstår mig och betyder jättemycket.

Hurdan var du som tonåring?
– Jag var enkel och okomplicerad. Gjorde inte revolt och skötte mig i skolan.

Hur tänker du dig själv som gammal?
– Jag tänker att jag fortfarande har många djur omkring mig och att jag fortfarande instruerar. Kanske håller på lite med avel.

Vilken är din favorithögtid och varför?
– Julen. Det är mysigt att koppla av och ha det lite lugnt och få umgås med familjen.

Hur använder du tiden du planerade att lägga på tävlingar nu under pandemin i stället?
– Jag har fokuserat på mina yngre hästar. Tyvärr har det varit lite småskador på Sibelius så honom har jag inte kunnat träna riktigt som jag har velat. Och så har jag studerat och rannsakat mig själv mycket. Jag tycker att jag har tagit tag i min teknik och utvecklas lite mentalt. Jag har satt upp en hel del mål. Jag vill satsa mer nu, satsa på mig själv och tävlandet. Jag vill tävla mer internationellt och gärna rida NM i år.

Hur tror du världen kommer att ha förändrats efter pandemin?
– Jag hoppas att folk tar mer ansvar och uppskattar det liv man har, att vi värnar mer om miljön nu.

Hur tror du att ditt liv har förändrats efter pandemin?
– Jag har jobbat mycket digitalt med träningar under pandemin, men det gjorde jag även innan. Jag tror att jag kommer att jobba ännu mer digitalt med både träningar och försäljningar. Och så kommer jag att uppskatta att få träffa mina vänner och äta en god middag. Jag är lite rädd för att det aldrig kommer att bli precis som det var innan, även om det kommer att bättre än vad det är nu.

När var du senast riktigt ledsen och varför?
– Det var för ett år sedan när vi fått reda på att pappa fått cancer. Det var jättejobbigt. Det är fortfarande jobbigt men det går bättre nu. Det går upp och ner med honom och han äter bromsmediciner. Det gör att det har varit extra tufft med pandemin, att han inte har kunnat åka i väg och göra saker med sina unghästar, han älskar det.

När var du senast riktigt arg senast?
– Jag har ganska hett humör, men det går över snabbt. Men senast var när jag åkte hem från Stockholm för ett tag sedan och min bil gick sönder. Jag fick köra i 60 hela vägen hem. Då var jag inte glad.

När var du senast riktigt glad och varför?
– När man jobbar med hästar kan man bli glad för små vardagssaker hela tiden. Som häromdagen fick jag en så himla fin känsla i passagen på Sibelius. Jag hittade en växel till. Det var så häftigt.