Barfotahästar på ridskolan väckte misstro: ”Ridsporten är lite fyrkantig”

Under många år har ridskoleponnyerna i Arvidsjaurs Ryttarförening gått barfota, men det var först för ett par år sedan, då ridskolan fick en anställd som också var barfotaverkare, som ridskolan började arbeta mer systematiskt med barfotahästar.

För det krävs en hel del planering vid att vänja en häst vid att gå utan skor, säger ridläraren Anna Lundqvist.
− Det är förstås en individuell process för varje häst, men vi börjar med att ta av skorna bak, och när vi har bäst förutsättningar med rätt årstid och bra underlag i hagen, så tar vi av fram också. Man får räkna med att det tar upp till sex månader innan hästen är färdig som barfotahäst.

Under övergångsperioden används boots, alltså avtagbara skor, som åker på när underlaget så kräver.
− Idag finns det många modeller av barfotaboots som även går att sätta brodd på för bättre fäste.

Alla hästar kan gå barfota, även om alla hästägare inte kan ha barfotahästar.
Anna Lundqvist

Anna Lundqvist säger att hon till en början var skeptisk till att alla hästar kunde fungera utan skor.
− Vi hade en ridskolehäst med väldigt dåliga hovar, som tappade skor hela tiden. Jag sade att om det funkar utan skor på honom, så funkar det på alla. Och det gjorde det.
− Men, tillägger hon, alla hästar kan gå barfota, även om alla hästägare inte kan ha barfotahästar.

Utmana sitt tänkande

Anna Lundqvist förklarar att det krävs lite mer av en hästägare om hästen ska gå barfota, inte minst ett öppet sinne.
− Ridsporten är lite fyrkantig. Vi ska göra som vi alltid gjort. Jag menar att det handlar om att utmana sitt eget tänkande och våga tänka nytt. Sedan kan man plocka ut godbitarna ur olika filosofier.

Vi tycker bara om att prova andra vägar.
Tea Wännman

Anna Lundqvist och föreningens ordförande Tea Wännman stryker under att de inte köper den lära som var stor för ett antal år sedan, Strassermetoden, vilken gick ut på att verka ner hovarna kraftigt och göra snabba förändringar av hovformen. En metod som blev mycket omdiskuterad.

− Vi tycker bara om att prova andra vägar. Vi var tidiga med att ha ridskolehästarna på lösdrift, vi använder balansplattor till hästarna och ger dem djupvågsmassage regelbundet. Hos oss går alla hästar, även de privatägda i stora flockar, säger Tea Wennman och förklarar att föreningen har i sin värdegrund att hästarna ska leva så naturligt som möjligt.

Får arbeta med det vi har

−  Det handlar också om att vi inte har råd att köpa in flashiga hästar till ridskolan, utan måste arbeta med det material vi har, och det har fått oss att börja arbeta med förebyggande behandling och träning i större utsträckning.

− Vi är tyvärr, på grund av kommunpolitikernas attityd, tvungna att äga och drifta anläggningen i egen regi och att ha det ansvaret som ideell förening innebär en minst sagt tuff ekonomisk situation.
− Ridskolan i Arvidsjaur är den enda kvalitetsmärkta ridskolan i  Norr- och Västerbotten där föreningen äger anläggningen, inte kommunen, säger Tea Wännman.

Anmälda vid tre tillfällen

Ridskolan har mött misstänksamhet kring barfotahästarna och flera gånger blivit anmälda till Länsstyrelsen, men vid varje inspektion har Länsstyrelsens djurskydds- och veterinärenhet bedömt att djurhållningen varit mycket god.

Och när Peder Fredricson i somras berättade att han tävlade Hansson WL barfota blev det lite av en upprättelse.
− Det var jätteroligt. Det var så kul att se en toppryttare våga prova. Vi gör ingen skillnad, men Peder gör skillnad, och om han kan göra det kan nog fler vänja sig vid tanken, säger Anna Lundqvist.

Mindre risk för skador

Att ha ridskolehästarna barfota handlar också om att minimera skaderisken, såväl för att hästarna ska skada varandra i hagen som för att de ska skada eleverna.
− Nu behöver ingen bli trampad av en järnskodd hästhov och om en häst skulle sparka, vilket händer väldigt sällan, blir det inte heller samma skador.

Barfotahästarna är inte det enda hos Arvidsjaurs Ryttarförening som skapar diskussion i hästvärlden. Den andra diskussionen handlar om täcken, eftersom så många som möjligt av ridskolehästarna går utan täcken, även när det är många minusgrader.

− Jodå, vi brukar få höra åsikter om det också, säger Tea Wennman.
−  Vår syn är att hästarna mår bra så länge de har fri tillgång till mat och kan gå in i ligghallar. Hästarna är sams med varandra så alla får komma in i ligghallarna, men det är bara när det är riktigt blåsigt som de går in där.

Blött täcke ger motsatt effekt

Sedan finns det ett par hästar som är äldre och behöver täcke för att inte bli för kalla och stela när det kommer nederbörd och blåst.
− Jag har själv en äldre häst som går med täcke, men det innebär också att jag får byta täcke ofta, kanske två gånger om dagen om det regnar eller snöar, eftersom ett blött täcke snarast får motsatt effekt.