Behöver ridsporten mer professionalism?

Ordet amatör kommer ju från latinets amator, ”en som älskar”, och vi amatörer dominerar ridsporten här i Sverige – vi, hundratusentals entusiastiska älskare av hästarna och ridsporten. Här finns massor av hästägare som bara är vanliga privatpersoner med en stor kärlek till hästen och som inte tjänar pengar på den. Tvärtom, hästen är ett stort slukhål där alla våra pengar rinner ut.

Inom travet ser det annorlunda ut, där är man även som amatör utbildad och -licensierad och kan tjäna pengar på sina hästar. Men att tjäna pengar är liksom inte vår grej. Inte ens när ridsportfolk startar företag är det vår grej. Hur många olönsamma ridsportfirmor tror ni att det finns i vårt land? En snabb koll på ”Allabolag” avslöjar genast hundratals. Vissa erkänner till och med att de inte ens tänker försöka tjäna pengar, utan bara vill dra av momsen när man köper grejor till hästarna.

Vissa erkänner till och med att de inte ens tänker försöka tjäna pengar.

Många menar att licensieringen och ekonomin inom travet gör att även hantering, träning, utfodring och skötsel av hästarna sköts mer professionellt där än inom ridsporten. Det kan man ha delade meningar om, men helt klart är det svårare att gå under radarn om man är aktiv inom travet, där djuromsorgsprogrammet Travarhälsan bevakar hästvälfärden.

Fast på vissa plan har professionalismen slagit igenom inom ridsporten. Förr var det mer vanligt att uppfödare och ägare själva visade sina hästar. Nu har det blivit så självklart att anlita proffs att hästägaren Linda Andersson, som kvalat sin häst till Breeders möts av ”Ska du rida själv? Oj, det var modigt!”.

För många är de här unghästtävlingarna en viktig marknadsföring, business. Men Linda väljer att se det som att hon och hennes häst gör något kul tillsammans och jag säger – heja Linda!

Linda väljer att se det som att hon och hennes häst gör något kul tillsammans.

Vad tycker du, behöver ridsporten mer professionalism – eller mindre?

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 16/2023.