Blåst av hästbedragare: ”Undrar hur många fler som blivit lurade”

Det var i höstas som Annika Karlsson från Vänersborg fick syn på den fina hopphästen på Hästnet. En vacker skimmel med fin hoppteknik och scope, och på beskrivningen verkade det som rena drömhästen. Priset var inte illa heller, 100 000 kronor skulle den till synes svenska säljaren ha.

Men när Annika Karlsson tog kontakt via mejl slussades hon vidare till någon som utgav sig för att heta John William Hume. Han var väldigt tillmötesgående och skickade både bilder och filmer i en strid ström.
– Hästen stod i Skottland och han sålde hästen på grund av skilsmässa. Det var väldigt tragiskt. Han erbjöd mig att komma dit och provrida hästen, men det hade jag inte tänkt, berättar Annika som tidigare köpt häst från både Litauen och Irland.

Annika fick även röntgenplåtar och köpekontrakt som upprättats av en advokat. Hon var också inne och tittade på transportbolagets hemsida, som hon fick länken till av säljaren.

– Jag har köpt häst på betydligt lösare boliner än så, och detta kändes som en klockren affär. Här var det både hängslen och livrem, och det var inga varningsklockor som ringde. Hela upplägget var så jäkla genomtänkt, fortsätter hon.

Ridsport har tidigare skrivit om Marina Johansson som också blev lurad på sin drömhäst. Tillvägagångssätten och förloppen är nästan identiska med det Annika råkade ut för, enda skillnaden är att två olika hästidentiteter använts.

Marina och Annika har varit i kontakt och jämfört berättelser, och nästan allt stämmer överens så när som på små detaljer och namn.

Transportbolaget var mellanhand

Tomorrow’s Dream hette hästen i passet, och John William Hume stod som ägare. Bästa sättet att göra affären, för att både han och Annika skulle känna sig säkra, var att låta transportbolaget agera mellanhand. Det menade i vart fall den person som kallade sig för John William Hume.

Efter lite korrespondens hit och dit beslutade sig Annika för att gå vidare med köpet, och gjorde en utlandsbetalning till transportbolaget via sin bank. På så sätt skulle pengarna vara i säkert förvar tills Annika hade tagit emot och ”godkänt” hästen hemma i Vänersborg.
– Allt kändes bra, och jag fick även ett kontrakt från transportbolaget på att de skulle leverera hästen. De ringde mig också flera gånger och säkerställde vad jag hade kommit överens med säljaren om. De berättade att hästen hade gått igenom veterinärbesiktningen, att den hade alla vaccinationer och att de var färdiga att åka.

Transportbolaget mejlade även resplaner med exakta tider, och allt var väldigt detaljerat. De frågade också om det var några stora träd i vägen när de skulle leverera hästen, eftersom de hade en ganska stor lastbil.
– Sedan ringer de och säger att det har blivit något problem i tullen, berättar Annika vidare.

– Då hade hästens ena vaccin gått ut. Men det var inga problem. De kunde lösa det, men hästen måste stå i karantän i tullen och åka med nästa transport istället. Den skulle bara stå där några dagar och få vaccin.

Fanns ingen häst

Enda kruxet, visade det sig, var att Annika måste skicka över ytterligare 130 000 kronor. ”Det enda vi bryr oss om är dig och att hästen kommer fram”, hette det. Och om inte varningsklockorna hade ringt tidigare, så gjorde de det nu.

– ”Jag betalar inte en krona till. Jag har betalat för att hästen ska komma fram och hur ni löser det bryr jag mig inte om” svarade jag, berättar Annika som bad transportbolaget lösa det hela med säljaren.

Då hörde John William Hume av sig igen.
– Han hade funderat och sa att kan kunde gå ner till halva priset för de här extrakostnaderna. Han tyckte att det var väldigt generöst, men det tyckte inte jag.

Att det aldrig hade funnits någon häst stod nu klart. Transportbolagets hemsida visade sig vara falsk, liksom advokatens identitet.

Annika sökte desperat hjälp hos sin bank som var Swedbank. De försökte spåra pengarna och skickade återbetalningskrav, men det var en återvändsgränd. Inte heller polisen sade sig kunna göra något med hänvisning till brottets oklara jurisdiktion, det vill säga var brottet har begåtts och vilken rättskipande myndighet som har befogenhet att agera. Här ansågs brottet ha begåtts utanför Sveriges gränser.
– Men jag är ju svensk, och jag har blivit utsatt för ett brott, säger Annika som inom kort fick besked om att ärendet lagts ner.

113 000 kronor betalade hon sammanlagt för hästen och transporten. Hon och sambon Magnus gjorde efterforskningar och försökte på alla sätt och vis. Men pengarna, som Annika hade lånat från familjens buffertkonto, är ett minne blott.
– Till slut får man bara släppa det. Det är bara pengar, ingen är skadad. Man får skaka av sig det där och gå vidare i livet. Det får bli en lärdom. Jag är en erfarenhet rikare även om den var dyr, säger Annika.

”Det handlas ju hej vilt”

Hon tänker inte heller att hon skulle vara mer lättlurad än någon annan.
– Jag känner mig inte dum. De lurade mig ordentligt, men det är inte så konstigt. De gjorde det bra, och det var en jädra bra affär. Det här hade vem som helst kunnat gå på.
– Det handlas ju hej vilt med hästar – jag har jättemånga kompisar som bara lyfter på luren och köper hästar från Irland utan advokatkontrakt, eller något. Jag är mer fascinerad av att det ändå går bra så många gånger som det gör.

Annika tror att den här typen av bedrägerier bara är i sin linda.
– Bankerna borde ha en tjänst där man kan låsa pengarna på något sätt. En kompis till min bror köpte en grävmaskin för 250 000 kronor, som han blev lurad på. Det är ju stora summor och jag tänker att det borde ligga i bankernas intresse. Sedan kanske det inte alltid är smart att köpa på det här viset, men alla vill ju göra bra affärer.

Samma gäng som lurar flera

Härom dagen dök samma häst som var med i Annikas annons upp i en liknande annons igen. Annika försökte luska lite med hjälp av en kompis som utgav sig för att vara intresserad av hästen, men någon dag senare var annonsen borta.
– Den låg ute för 100 000 kronor, vilket är ett väldigt bra pris i dagens läge. För det priset går det ju fort, och kanske vågar man också köpa grisen i säcken. Jag vet inte om det är någon som blivit av med sina pengar igen. Förhoppningsvis inte.

När sambon Magnus gör en snabb slagning på Hästnet hittar han dock en annons med samma häst som lagts ut i december. Beskrivningarna är i princip identiska, förutom att den förstnämnda utgick från Skåne och den andra är markerad med Norrbottens län. Vid en enkel bildgoogling poppar det upp ännu fler annonser, även utanför Sveriges gränser.

– Det känns ju som att det är samma gäng som kör det här racet med samma koncept. De är fräcka, går det så går det. De villl invagga en i att det är tryggt och säkert, och det kändes verkligen så. De har gjort det väldigt bra. Frågan är bara hur många gånger den här hästen har blivit såld, säger Annika.

Någon mor- och dotterhäst från Skottland blev det alltså inte. Istället blev det ”världens snällaste häst” som Annika någon månad efter bedrägeriet hittade tio minuter från där familjen bor.
– Hon är perfekt för min 13-åriga dotter att lära sig på. Det är ett skäcksto som blir 16 år i år, hon har tävlat hoppning upp till 1,10 och går lite dressyr. Hon är helt fantastisk, så det blev väldigt bra till slut. Men hon blev ganska dyr, kan man säga.