I veckan publicerade den norska näringslivstidningen E24 att hingsten Hesselhøj Donkey Boy planeras att klonas nästa år. Att klona djur är ingen nyhet i sig, under flera decennier har forskare klonat fram olika typer av djur. Den första kloningen av djur genomfördes redan 1885 av biologen Hans Dreisch. Ett embryo från sjöborre som bestod av två celler. De två cellerna separerade och utvecklades till varsin sjöborre.
Men den mest välkända klonen var fåret Dolly, år 1996. Dolly var det första däggdjuret som klonades genom att använda en vuxen cell som transplanterades in i ett ägg, med andra ord samma metod som används när man klonar idag. Kloning har alltså varit länge på tapeten. Idag finns det flera hästar som är klonade, några av dem som har kloner är godkända hingstar så som Quidam de Revel, Jazz, Cruising, Levisto Z, Chellano Z m.m.
Men är kloning verkligen avel? En av dressyrvärldens genom tiderna bästa sto, Poetin (e. Sandro Hit x Brentano ll) har 7 helsystrar varav 2 av dem är kloner. Fyra av dessa systrarna fick tillsammans 8 avkommor 2012, varav 6 av dessa avkommorna undan de klonade stona via embryo transfer. Totalt har Poetin tillsammans med henne systrar fått än så länge 50 registrerade avkommor. Är detta kvalitetsmedveten avel eller försöker vi idag slå ut oddsen att få fram den där topphästen?
Det finns några stamböcker som har valt att inte godkänna registrering av kloner, SWB är en av dem (taget från SWB):
”SWB vill vara tydliga med att vi inte anser kloning vara en avelsstrategi, då den enbart går ut på att göra fler av det vi redan har och således inte kan förväntas föra utvecklingen framåt.”
Även inom Idrottsförbundet har kloner varit i fokus inom media under en längre tid och från början förbjöd FEI kloner från att tävla. Grunden för förbudet var att kloning skulle kunna innebära en konkurrensfördel, vilket strider mot deras mål om fair play. Förbudet hos FEI har sedan dess upphävts och kloner får idag tävla hela vägen upp till OS. Medans The Jockey Club och The American Quarter Horse Association tillåter fortfarande inte att kloner tävla.
Men är det etiskt hållbart att klona hästar?
Detta är en otroligt svår fråga! Det finns många för- och nackdelar med kloning.
2020 föddes ett litet hingstföl i Texas, en Przewalskihäst. Det är en utrotningshotad vildhästart som kommer från Centralasien (främst Kazakstan, Mongoliet och västra Kina). Dessa har inte setts i vilt tillstånd sedan 1969 och i år, 2023, kom den andra klonen av Przewalskihäst, en klon av en hingst vars levande cellinje kryopreserverades för över 40 år sedan i San Diego Zoo Wildlife Alliance Biodiversity Bank’s Frozen Zoo. Så med hjälp av kloning kan man återskapa det som en gång har gått förlorat.
Ett argument som har används för kloning inom hästavel, är att man öppnar upp avelsmöjlighet hos de individer som någon gång i livet har blivit valacker. Valacker som presterat väl i sporten. Det låter ju kanon, men skulle valacken ha presterat lika bra om han hade varit hingst? Det är omöjligt att svara på och som många uppfödare känner till: bara för att den visar sig vara en bra sporthäst så betyder det nödvändigtvis inte att den är ett bra avelsproducent.
Men jag måste säga att jag tror kloning riskerar framtida problem med genetiska mutationer och kommer även att skapa flaskhalsar inom avel, då det är ett resultat av avel på en specifik linje. Är detta avelsframsteg och är det så här vi vill att våra framtida hästar ska produceras? Om du frågar mig, så är svaret på den frågan nej. För mig är detta inte avelsframsteg och jag hoppas inte detta framtidens avelsmetod. För ska vi börja klona toppindivider för att producera nästa generations hästar, ja då kommer den genomsnittliga hästen att vara utrotningshotad.
Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.
Följ Ridsport på