Emelie Röstad
Blogg
Emelie Röstad är uppfödare och driver två av Sveriges största avelsgrupper på Facebook. Här får du följa med i hennes fartfyllda vardag på gården i Skåne.
Emelie Röstad
22 februari 09:22

Avelsbloggen om uppfödarens jobb

Avelsbloggen om uppfödarens jobb
Bilden är tagen i ett annat sammanhang. Foto: Roland Thunholm

Uppfödare, ja vad är uppfödares jobb egentligen? För mig iallafall, är en uppfödare de personer som ansvarar att skapa framtidens hästar åt ryttare, kuskar etc. Men vad vill ryttare ha och hur ser utlandet på svenskfödda hästar?

Jag har frågat två svenska dressyrryttare som är etablerade i utlandet hur deras syn är på svenskfödda dressyrhästar. 

Hej Jenny, vem är du, vad jobbar du med inom hästbranschen och vad är din hästbakgrund?
– Jenny Brauer. Beridare  och dressyr tränare i Colorado, USA . Jag är anlitad också av kunder från hela USA att matcha dem med rätt häst ifrån Europa.  Har importerat 40 plus hästar till usa de senaste 10 åren . Jag är utbildad ridinstruktör från Strömsholm och har också bott o tränat o Tyskland. Jobbade som ridlärare i Sverige några år innan jag fick erbjudande att komma till USA. Jobbade från slutet år 2001 till 2004 i Kalifornien för ett svenskt dressyrstall -HolmbergWadeborn Dressage och därefter flyttade jag till Colorado där jag arbetade som beridare av unga hästar till försäljning från Tyskland. Sedan 2005 har jag bedrivit min egna träningsverksamhet där jag undervisar 14-15 privat lektioner i vecka plus rider jag de tävlings hästar som jag har i full träning.

Jenny
Jenny Brauer. Foto: Privat

Vad är det första du tänker på när det kommer till svenskfödda hästar och ser du någon fördel eller nackdel med att hästen är född i Sverige? 
– Svenskfödda hästar så tänker jag att hästarna har blivit korrekt hanterade och omhändertagna redan från början. Vi har ju så stor kunskap i Sverige och en uppfödare måste ha stor passion att jobba med detta eftersom i Sverige har vi inte tillgång på samma sätt som i Tyskland o Holland med att sälja föl och unghästar på auktioner. Jag ser ingen nackdel med att hästen är född i Sverige, men det är nog svårare att marknadsföra dem till, exempelvis, kunder i USA, eftersom de har så stor tillgång till bra hästar i Tyskland och Holland. 

Vad är dina bästa tips att lyckas komma in på den Amerikanska marknaden när man ska sälja hästar som svensk?
– Mitt bästa tips att komma in på den amerikanska marknaden är att det är otroligt viktigt hur hästen är presenterad. Det är viktigt med snygga foton på hästen av en bra fotograf för det är vad som först drar en kunds intresse här. Man kan ju ha en jätte snygg häst men om det är fel vinkel/ljus på bilden man lägger upp kan ju den inte se så fin ut som den egentligen är. Samma sak med en försäljnings video. Knoppa manen och på med vita benlindor eller boots. Mkt lättare att se gångarterna på det sättet. Majoriteten av ryttarna här börjar rida senare i livet eftersom vi inte har ridskolor på det sättet som vi har i Sverige. Här måste man äga eller ha råd att leasa sin egna häst/ponny att lära sig rida på. Så därför är kanske kunskapen inte lika stor och som försäljare så ska man tänka på att göra det så lätt som möjligt att visa kvalitet i den häst man vill sälja till USA. Sedan förlitar sig kunden på sin tränare att bestämma om de skall gå vidare o provrida. Men som sagt första intrycket är jätte viktigt!! Gör det så lätt som möjligt för en kund att se kvaliten i just din häst med som sagt bra foton och video.

Vad hade du velat se uppfödare hade gjort annorlunda/fokuserat mer på?
– Eftersom jag är anlitad så mkt att hitta hästar åt kunder i Europa, så är den största önskan alltid att hitta en häst som är snäll, modig och med super ridbarhet. Känsliga heta eller med för stor gång är det super liten marknad för här. Så som uppfödare att maximera försäljning framgång skulle jag välja hingstar som är kända för att ge super snälla, lätthanterliga hästar med bra gång. Givetvis är stoet lika viktigt. Jag är ingen uppfödare själv, utan detta är min syn utifrån min tränarroll här i USA som jag har upplevt, eftersom jag har importerat så pass många hästar, så har jag sett att detta är vad den amerikanska marknaden vill ha. 

Om du hade önskat, hur ser hästarna ut om 5 år?
– Om jag kunnat önska så skulle det bli lättare om 5 år att hitta sådana hästar i olika storlekar med bra grundutbildning och även mindre hästar 162-166 cm tränade till högre nivå. Eftersom det är så svårt att hitta och som de flesta vill ha!! Att vara uppfödare är verkligen inte en lätt uppgift. Så mycket som skall matchas och stämma och så skall man ju ha lite tur på sin sida också!!

—————————

Hej Antonia, vem är du, vad jobbar du med inom hästbranschen och vad är din hästbakgrund?
– Mitt namn är Antonia Öhrstam och är bosatt i Tyskland sedan 7,5 år tillbaka. Jag jobbar som beridare och har precis startat min egna verksamhet. Jag är utbildad unghästutbildare och hade egen verksamhet i Sverige under några år där jag tog emot hästar för träning/tävling/försäljning samt visade hästar i både Falsterbo och på Breeders. Efter gymnasiet var jag ett år i Tyskland som dressyrelev hos Karin Öljemark. Efter några år med egen verksamhet i Sverige kände jag att jag ville se och lära mer. Tyskland fanns i tankarna ganska lång tid innan jag tog beslutet att flytta ner hösten 2016. Sedan dess har jag arbetat på tre väldigt bra ställen. Jag har lärt mig otroligt mycket och skaffat mig mycket erfarenheter. Idag har jag utbildat och tävlat upp till S dressyr, visat flertal hästar på Bundeschampionat, hingsttest/hingstvisningar, ridit auktioner. Jag har träffat många inspirerande och duktiga människor genom åren. Nu har jag startat min egna verksamhet där jag tar emot hästar för träning/tävling/försäljning. Får även en hel del förfrågningar ifrån kunder som söker häst där jag med hjälp av ett stort kontaktnät hjälper dem att finna rätt match.

Antonia
Antonia Öhrstam. Foto: Privat

Vad är det första du tänker på när det kommer till svenskfödda hästar och ser du någon fördel eller nackdel med att hästen är född i Sverige? 
– De har fått den rätta hanteringen och omhändertagande ifrån början. Att de har varit ute mycket på stora marker i varierad terräng. Jag ser ingen nackdel med att hästen är uppfödd i Sverige. Uppfödarna har bra kunskap och gör ett fantastisk jobb med att ge dem en bra grund. Däremot är möjligheterna att marknadsföra dem svårare i Sverige. Jämfört med t.ex här i Tyskland där det finns föl och unghästauktioner. Det kommer helt enkelt fler kunder till Tyskland och Holland då utbudet är mycket större. 

Vad är dina bästa tips att lyckas komma in på den tyska marknaden när man ska sälja hästar som svensk?
– Tyskland har ett enormt utbud av hästar på olika nivåer. Att arbeta med hästar är verkligen ett yrke här. Du kan vara uppfödare, ha stall/mark för unghästar att växa upp, ta emot hingstar för att visa dem på hingstprov, ha hingststation,beridare m.m. Oftast har ställena flera olika inriktningar. Med det vill jag säga att det krävs att det finns ekonomi och det gör det genom att man säljer hästar. Som föl, unghästar/unghingstar på auktioner eller man behåller hästarna för att träna dem och sedan säljer man en utbildad häst. Det är ett mer proffsigt tänk kring det här nere skulle jag säga. Det är viktigt att man röntgar hästarna innan de blir ridhästar och man måste visa upp hästen bra. Ta bra bilder och gör en ordentlig försäljningsvideo. Knoppad häst med vita lindor. Undvik att knäppa en bild på hästen i hagen eller en fem sekunder film när den travar iväg i paddocken. Utan försök att  visa hästarna från deras bästa sida, så att kunden kan få en bild/känsla av vad det är för hästar. 

Vad hade du velat se uppfödare hade gjort annorlunda/fokuserat mer på?
– Jag är ingen uppfödare själv, så jag ska inte säga att jag är någon expert. Jag har dock ridit många olika hästar och det är väldigt intressant när man ser/rider fler hästar ifrån samma sto men från olika hingstar. Även om avkommorna är efter olika hingstar, så är de allihopa bra om det är ett bra möderne. Att avla på ett bra möderne måste vara väldigt viktigt är min slutsats och sen att kombinera det med rätt hingst såklart. Att vara uppfödare är riktigt svårt kan jag tänka mig. Så jag respekterar dem oerhört. Jag hoppas samtidigt att fler svenska uppfödare vågar/kan satsa mer. För mig känns det som att SWB hästen i dressyr var mer synlig förr än var den är nu. Det hade varit väldigt kul om den kom att synas mer i framtiden.

Om du hade kunnat önska, hur ser hästarna ut om 5 år?  
– Det finns en stor marknad för utbildade hästar. Hästar med bra kvalité som är hälsosamma och välutbildade. Det tar tid att utbilda en häst och det innebär också att man måste investera mer pengar i hästen. Men det finns också som sagt stor efterfrågan och kunderna är beredda att betala. Jag tror bara att det är viktigt att inse att hästen inte blir värd mer pengar eller såld hemma i hagen. Det kan ske såklart men möjligheterna för det är inte jättestora. Med det sagt så ska man inte skynda på hästens utbildning, den behöver sin tid att växa upp och sedan byggas upp under ryttare steg för steg. Jag tycker att jag ser fler och fler som väntar med att börja rida sina hästar tills de är 3,5-4 år.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och ett extra stort tack till Jenny och Antonia som ville vara med och ställa upp på denna intressanta intervjun! Ni finner Jenny’s Instagram här och Antonias Instagram här och som vanligt önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.


Emelie Röstad
11 april 16:48

Avelsbloggen: ”Har tjocka hästar normaliserats?”

Avelsbloggen: ”Har tjocka hästar normaliserats?”
3-åringarna Jasmine och Ada har återförenats hemma på gården. Foto: Privat

I helgen kom den andra 3-åringen hem från utbildning. Hon ska nu vara hemma för en månads vila, för att sedan göra det sista finliret inför unghästtestet. Ada som redan är hemma blev väldigt glad att återförenas med Jasmine. De har gått ihop sedan de var var nykläckta och är väldens bästa kompisar.

Det skiljer bara en vecka i ålder mellan Ada och Jasmine, de är verkligen som ler och långhalm. Så just nu blir det ledighet och grönt gräs för dessa damer. För mig så är det viktigt att hästarna är väl förberedda inför sin uppgift och även om ridprovet är borttaget för diplom så ska hästarna vara i bra skick.

Emelie3
Jasmine, som hon kallas, är efter Freetown-Franklin. Foto: Privat

Det vill säga normalt hull, musklade utifrån ålder, fina i päls och hovar – ja, de ska vara presentabla helt enkelt. Jag tycker dock att många hästar idag är tjocka. Det är som att tjocka hästar har normaliserats.

En fet häst är numera normal hull och de som ligger på 4-5-gradig skala klassas som ”tunna”. Men även om man kan känna enstaka revben så kan hästen klassas som fet. Att känna revbenen behöver nödvändigtvis inte betyda att hästen är i normalt hull. Att övervikt kan medföra allvarliga problem är ingen nyhet, vare sig gällande människor eller djur. 

På ridskolor börjar man att införa viktgräns hos eleverna, men hästarna kan vara allt mellan måttligt fet till extremt fet – rimmar inte det lite dåligt? Nu säger jag inte att man ska svälta hästar, utan det är hästägarens ansvar att se till att förse hästen med lämpligt foder.

Är hästen lättfödd så köp inte in det kraftigaste grovfodret som finns på marknaden och kanske är det dags att skippa godiset. Är hästen svårfödd, ja, då får man köpa in foder som lämpar sig för det. 

Är alla mina hästar i perfekt hull? Absolut inte! Jag har några som är lite tjocka, någon som är lite tunn och några i normalt hull. Så nej, det är inte lätt, men snälla, normalisera inte övervikt hos häst. För vi vill väl alla ha många fantastiska år framöver tillsammans med hästen. 

SLU:s hullbedömningsskala

  1. Extremt utmärglad
    Ryggkotor, revben, svansrot och höftben kraftigt utstickande, skelettstrukturen kring manke, bogblad och hals klart synliga samt inget fettlager.
  2. Mycket mager
    Ryggkotor, revben, svansrot och höftben utstickande, skelettstrukturen kring manke, skuldror och hals svagt synliga.
  3. Mager
    Revben och ryggrad synliga, svansroten utstickande men individuella ryggkotor är inte synliga, höftknölen rundad men klart synlig, bäckenbenet inte skönjbart, manke, skuldror och hals markerade.
  4. Slank
    Lätt åsformad rygg, revbenen svagt skönjbara, lite fett runt svansroten, bäckenbenet inte skönjbart, manke, skuldror och hals inte tunna.
  5. Måttlig
    Jämn längs ryggen, revbenen inte synliga men lätta att känna, fettet runt svansroten börjar kännas ”svampigt”, skuldror och hals övergår mjukt till kroppen.
  6. Måttligt fet
    Kan ha en liten ränna längs ryggen, svampigt fett över revbenen, mjukt fett runt svansen, börjar tydligt ansätta fett längs manken, bakom skulderbladen och längs halsen.
  7. Fet
    Kan ha en ränna längs ryggen, går att känna individuella revben men också fett mellan dem, mjukt fett runt svansroten, fettansättning runt manke, skuldror och längs halsen.
  8. Mycket fet
    Ränna längs ryggen, svårt att känna revbenen, väldigt mjukt fett runt svansroten, tjockt fettlager runt manke, skuldror, ”förtjockad” hals, fettansättning på insidan av benen.
  9. Extremt fet
    Tydlig ränna längs ryggen, varierande tjockt fettlager över revbenen, ”bulligt” fettlager runt svansrot, manke, skuldror och längs halsen. Insidan av bakbenen kan ”skava”.

Här kan ni läsa mer om hullbedömning hos häst

Tack för att ni tog er tiden att läsa och jag hoppas detta kommer vara matnyttigt för er där ute. Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.


Emelie Röstad
4 april 16:40

Avelsbloggen: Fölväskan redo

Avelsbloggen: Fölväskan redo
Tounette H.H.

Nu är det snart dags, de mycket efterlängtade fölen är snart här! Men vad ska man egentligen ha till hands vid fölning? Jag har själv alltid en ”fölväska” redo, för ibland kommer fölen tidigare än beräknat och ibland får jag samtal där det behövs hjälp och då gäller det att ha den snabbt till hands. Det kan såklart skilja sig lite vad folk har, men jag tror de allra flesta har likande redo till hands. Här är iallafall vad jag brukar ha i mitt fölkit:

  • Handdukar och många handdukar, gärna i olika storlekar. 
  • Plasthandskar, både vanliga men även rektalhandskar. 
  • Rep/draglinor, detta ifall man måste dra ut fölet. 
  • En klassisk påsklämma (som man steriliserar), detta ifall naveln inte vill sluta blöda, så klämmer man på den. 
  • Flaskor, för att kunna förvara råmjölk. Är man ovan mjölkare så ta även med en bunke för att fånga upp mjölken. 
  • Descutan svampar
  • Glidmedel
  • Stetoskop 
  • Sax
  • Hink
  • Nappflaska, jag använder mig utav nappflaska åt lamm. Upplevt att den varit enklare än till barn. 
  • Handsprit 
  • Ficklampa 
  • Termometer 
  • Klyx/microlax 
  • Lactacyd
  • Telefonnummer till veterinär, djurambulans. Gärna till mer än en veterinär ifall den inte svarar. 
  • Transporten redo och se till att prata med folk om du behöver lasthjälp så de är redo om det behövs. 
  • Sen den viktigaste av allt: hygien, hygien och återigen hygien! Håll rent! Sprita händer, rena kläder (ej varit hos annan häst), virkona boxen innan fölning. Oavsett hur noggrant man än planerar, så sköter man inte hygienen så kan man fölet få fölsjuka och det vill man absolut inte! 
  • Sist men inte minst, lite snacks och sockerhöjande till dig själv. Det kan ta några timmar och det sker oftast nattetid/tidig morgon. 
Image0
Maleficent H.H.

Jag själv har en stor boxväska och en liten handväska, men nu får jag några föl vare år, skulle det vara mer att du tar ditt första föl så fungerar en plastlåda alldeles utmärkt. Förutom allt detta så spärrar jag av den delen av stallet som fått föl. Ingen förutom vi som har hand om sto och föl får beträda den delen av stallet den första veckan. Just för att hygienen sköts på ett visst sätt. Exempelvis fodras sto och föl alltid först och jag spritar händerna och sprejar virkon på skor/stövlarna, alla redskap (har en speciell grep och kärra åt sto och föl) tvättas varje dag. Du kan helt enkelt inte bli för noggrann när det kommer till hygienen. 

Är du förstagångsuppfödare så tipsar jag om att ta kontakt med en rutinerad uppfödare. Vi har massor med duktiga och erfarna uppfödare och många av dem är otroligt trevliga och hjälpsamma. Våga kontakta dem och ställ dina frågor innan du står där. Desto mer förberedd du är, desto mer redo är du om olyckan skulle vara framme. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och jag hoppas detta kommer vara matnyttigt för er där ute. Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.


Emelie Röstad
14 mars 19:15

Avelsbloggen: ”Vårt ansvar att se till att hästarna mår bra”

Avelsbloggen: ”Vårt ansvar att se till att hästarna mår bra”
Årets bruksprov närmar sig. Foto: Roland Thunholm

Dansk hingstpremiering är avklarad och Helgstrand Dressage fick åtta premierade hingstar. Till sju av dessa hingstar var Helgstrand ensam ägare.

Dansk Varmblod publicerade ett pressmeddelande på sin hemsida efter Operation X, att de tar starkt avstånd från hårda träningsmetoder och att de givetvis ska följa fallet noga.

Andreas Helgstrand har fått sin licens indragen och får inte delta i bland annat landslaget, men företaget Helgstrand Dressage får visa hingstar på Dansk Varmblods hingstpremiering? För mig rimmar detta väldigt dåligt. För rampljuset ska väl ändå inte enbart riktas på Andreas Helgstrand, utan på hela företaget?

I veckan har en annan toppryttare hamnat på löpsedeln för bland annat djurmisshandel. Lövsta Stuteri meddelande via sociala medier att toppryttarens hingst är borttagen från deras hingstprogram. Det är självfallet tråkigt för de stoägare som hade planerat att använda sig av hingsten, men jag personligen anser att det är helt rätt. Tummen upp för Lövsta! 

Man ska inte döma någon på förhand, men man ska inte heller låtsas som om ingenting har hänt.

Man ska inte döma någon på förhand, men man ska inte heller låtsas som om ingenting har hänt. Det bästa är att man får sätta allt på vänt tills man har gått till botten med det hela. För det är viktigt att vi alla arbetar mot en ren och schysst sport där hästarnas (och även människornas) välbefinnande sätts i fokus.

Det gäller oss alla – hästskötare, ryttare, uppfödare, ägare etc. Det är vårt ansvar att se till att hästarna mår bra och att de behandlas på ett värdigt sätt. 

Nästa vecka är det dags för årets bruksprov och i år är det totalt 50 hingstar som ska visas i åldrarna tre år och uppåt. Utav dessa 50 hingstar så är 34 av dem hoppstammade och 16 dressyrstammade.

Av dessa 50 hingstar är 30 svenska varmblod, resterande är antingen utlandsfödda eller grundregisterade i utländskt förbund. Gunnarlunda är de som har flest anmälda hingstar, de har totalt sex hästar med på årets bruksprov. Toppfädrarna i år är hingstarna Conthargos och Kjento, som har tre söner vardera.

Önskar ni titta närmare på årets hingstar, så finner ni bruksprovskatalogen här.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.


Emelie Röstad
7 mars 17:00

Avelsbloggen: ”Jag är på gränsen att vara en…”

Avelsbloggen: ”Jag är på gränsen att vara en…”
Stopp och belägg...! Några sådana här gullisar blir det inte 2025... Foto: Emelie Röstad

Första treåringen har återvänt hem och det är söta lilla Ada. Ada ser så himla fin ut och hon har verkligen utvecklats fantastiskt under sin tid hos ASP Dressyr.

Det är det som är så roligt med ungarna, man lämnar en unghäst och tillbaka får man en ridhäst och det går ganska fort egentligen. Man ser verkligen hur den här motionen har hjälpt till att utveckla hästen och kroppen ser så mogen ut. Jag märker också att självförtroendet är lite annorlunda. Ada har alltid varit en ”duktig flicka” och så är hon mycket mer självsäker och nästan lite på gränsen till kaxig.

Inte kaxig och självsäker på dåligt sätt, utan på ett bra och moget sätt. Ada har helt enkelt blivit vuxen. Innan Ada åkte så bad hon nästan om ursäkt för sin existens gentemot de andra stona, hon var helt klart det stoet som var lägst i rang.

Nu när hon har återvänt, så kom hon in i stoflocken med huvudet högt och hon visar ”hej här kommer jag”. Tanken var ju egentligen att jag skulle behålla henne, hon är förnärvarande det enda stoet undan Montana. Men jag har för närvarande 20 hästar och väntar ytterligare fyra i år. Med andra ord har jag alldeles för många hästar.

Jag skulle kunna säga att jag är nästan på gränsen till att vara en ”crazy horse lady”, så planen är därför att hon efter treårstestet ska hitta ett eget hem. Eftersom jag inte vill bli en crazy horse lady så lär jag inte betäcka något sto heller. Nästa år blir det alltså inga föl här på gården, vilket inte har hänt sedan 2016. Med handen på hjärtat så kan jag erkänna att det är svårt att motstå när man ser alla fina hingstar. Men det är så det är att vara uppfödare, ibland hamnar man i ett läge där man har för många hästar.

Den andra 3-åringen står fortfarande kvar. Hon har behövt mer tid än vad Ada behövde och det är så det är ibland. Jag vill absolut inte se att något forceras fram, hästar är precis som vi människor – vissa behöver mer tid än andra och då ska de få möjligheten att få den tiden. Jag vill ha trygga och glada hästar och tvång/våld eller forcering ger inte det. Jag tror verkligen inte att quick-fix är lösningen på problem.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.


Emelie Röstad
8 februari 15:06

Avelsbloggen: Ska vi avla på ston som inte ens är ridna?

Avelsbloggen: Ska vi avla på ston som inte ens är ridna?
Riktigt med halm hjälper fölen att hålla värmen. Foto: Privat

Varje år så kommer frågan ”Ska jag ha täcke på mitt föl?”. För mig är svaret kort och gott: ett friskt föl behöver inget täcke. Jag har fått föl så tidigt som i februari och nej inget täcke behövdes.

Är det dåligt väder så är det bättre att man i så fall tar in dem. Du kan även göra en liten halmplats i hagen så fölet har en torr och ren plats att ligga på. Samma gäller med avelsstona, inget täcke på så länge de har digivande föl vid sidan.

Risken är stor att fölet fastnar och kan i värsta fall avlida. Det händer nämligen att föl avlider just på grund av att stoet har täcke på sig – antingen i samband med att de fölar eller att fölet fastnar när de försöker dia.

Det är bättre att vänja stoet vid att vara utan täcke, man har trots allt elva månader på sig och skulle de vara riktiga frys-kycklingar så får man se till att de har någonstans att skydda sig från väder och vind.

När ska man börja ha täcke på sin unghäst? Det är en fråga med många svar. Jag själv börjar när de är riktiga ridhästar, oftast vid fyra års ålder. Men det är från fall till fall och den största anledningen till täcke på dem är för att de ska vara torra vid sadelläget då fuktig päls kan ge upphov till hudirritation och skav. 

Hage
Låt föl och unghästar vara just unghästar. De kommer ha massor med år kvar att vara ridhästar med diverse utrustning. Foto: Privat

SWB gick ut nu i dagarna och presenterade det nya upplägget för unghästtest och jag har lite blandade känslor till detta. Jag tycker det är väldigt bra att dressyrhästarna bedöms för hand samt lösa i finalen. Breeders är en svår miljö och jag anser att sommaren ska bestå av sommarbete och inte av träning inför Breeders.

Men samtidigt är jag lite orolig över de ston som visas för att sedan sättas i avelsboxen. Ska vi avla på ston som inte ens är ridna? Nu händer det såklart att ston blir skadade som föl/unghäst, det är inte dem jag tänker på, utan på friska och sunda ston som numera inte har någon anledning till att ridas in.

Som diplomsto får man nämligen vissa förmåner ifall man väljer att betäcka. Hoppsidan är bättre på att få ut sina ston på tävlingsbanorna än vad dressyrsidan är. På dressyrsidan så ska det vara det allra senaste och snabba avelsframsteg. Nytt, nytt, nytt – ska det vara. 

Oavsett så kommer jag fortsätta som jag gör nu, inridning runt nyår året de fyller tre år. Men genom de nya reglerna så hoppas jag att fler nu känner att de vill visa sina fina 3-åringar. 

Fortuny
Fortuny H.H, som vann sitt unghästtest. Foto: Privat

Tack för att ni tog er tiden att läsa. Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.


Emelie Röstad
1 februari 19:30

Avelsbloggen om vikten av kompisar och unghästarnas framsteg

Avelsbloggen om vikten av kompisar och unghästarnas framsteg
Uppfödaren Emelie Röstad är bloggare på Ridsport. Foto: Caroline Cronsell

De nyblivna treåringarna kämpar på hos ASP Dressyr. Ada (e. Franklin x Fürstenball) är snart en fullfjädrad ridhäst medans Jasmine (e. Freetown x Franklin) behöver lite mer tid på sig. Jag har än så länge inte sett dem bli ridna ”live”, men jag hoppas på att få göra det snart.

De verkar ha förstått vad löshoppning är nu och det är verkligen roligt att se sina små bebisar få växa i rollen mot att bli vuxen, även om de inte är några hopptalanger. Jag måste erkänna att jag är bortskämd med så många duktiga ryttare runt mig. Alla av dem gör ett fantastiskt arbete med hästarna! 

4-åriga Fratello (e. Franklin x Bernstein) har fått en lite längre vila än vad vi hade planerat. Men nu är det dags för Rebecka och Fratello att komma igång igen. De två har verkligen funnit varandra och börjar växa ihop till ett fantastiskt ekipage!

Den andra fyraåringen, Vincente (e. Vivino x Ampére) väntar på att få plats hos Gunnarlunda för att utbildas och sedan säljas. Den som köper honom kan skratta sig lycklig. Han är så fantastiskt! Han är en av de bästa hästarna som jag har fött upp och han har verkligen hela paketet. När han var mellan 1,5-3 år så kan jag erkänna att han inte såg mycket ut till världen, men han behövde detta extra året på sig att växa i sin stora kropp. Så även om han är nu 4 år, så är han motsvarande som om han vore 3 år. Men för min del gör det inget, jag ger hellre dem ett extra år än att forcera fram något på en häst som inte är färdig för det. 

https://player.vimeo.com/video/908533442?badge=0&autopause=0&player_id=0&app_id=58479
Småttingarna har börjat fatta det här med löshoppning.

Denna veckan har det även försegått en del rymningar här på gården. Stoet Montana tycker att gräset är grönare på andra sidan helt enkelt och hennes rymningar är 100% mitt fel. Hon är mästare på att känna av strömnivån i hagarna och skulle strömmen vara av eller låg, ja då kravlar hon under med hela sina 173 cm. Hon går ingenstans som tur är, men har inga planer att ha lösa hästar på gården, så till helgen blir det genomgång av hagarna och byta ut stängsel. 

Fjolårsfölen bor fortfarande hemma, de båda är födda ganska sent och jag har sällan bråttom med att sära på sto och föl. Jag upplever att de blir mer harmoniska och trygga om de får gå länge tillsammans med deras mödrar. Men det börjar bli dags att sära över natten. Att de antingen står bredvid eller mittemot sin mamma under natten tillsammans med minst en kompis. Jag vill verkligen trycka på vikten av kompisar: föl och unghästars behov av kompisar är väldigt stort. De första månaderna i fölets liv så är mamman nummer 1, men desto äldre den blir desto större behov har den av jämnåriga kompisar. Har du ingen möjlighet att förse ditt föl/din unghäst med jämnåriga kompisar, så försök att hitta en äldre häst som den kan gå med. Men som sagt, jämnårig är att föredra. 

Denna veckan vill jag även gratulera Lövsta Stuteri till den nyinköpta hingsten Verbier och även till deras nya samarbete med Van Olst Horses. Det är otroligt roligt att se att de verkligen satsar och jag tror denna fina Verbier kommer hjälpa till att ge ett uppsving till svensk dressyravel. 

Jag hade tyckte det hade varit otroligt roligt om ni läsare hade skickat in förslag och/eller önskemål vad ni hade velat att jag tog upp i bloggen. För faktum det är för er jag skriver. Enklast är om ni skickar iväg ett meddelande via Instagram. 


Emelie Röstad
18 januari 16:50

Avelsbloggen: ”Det är som om ordet dressyr har blivit en svordom”

Avelsbloggen: ”Det är som om ordet dressyr har blivit en svordom”
Foto: iStock

”Man vågar knappt lägga ut en bild på en dressyrhäst idag med risken för att bli sågad”. Det sa en god vän till mig för ett par veckor sedan. En vän som inte skulle göra en fluga förnär, en person som har det största hjärtat här på jorden. 

Det är som om ordet ”dressyr” har blivit en svordom. Att de som håller på med, framförallt, dressyr är någon sorts djurplågare. Jag kan absolut tänka mig att det finns människor där ute som tycker just så, att dressyr är djurplågeri.

Nu senast diskuteras det flitigt på sociala medier gällande ett inridningsstall nere i Skåne. Ett stall där före detta anställda har berättat och visat bilder för Aftonbladet. Jag har själv ingen egen erfarenhet av detta stall men jag har bara hört gott om det, så jag blev väldigt förvånad när jag hörde detta och jag verkar inte vara den enda som blev förvånad. 

Idag känns det som om det nästan är en manisk häxjakt.

De som har följt mig att tag nu vet att jag är emot all typ av lidande, både gällande djur och människor. Men idag känns det som om det nästan är en manisk häxjakt. Känns som om alla försöker leta fel hela tiden.

En människas ord väger tungt, så tungt så att den skulle kunna ge dödsdom. 

Att hästsfären har starka åsikter är ingen nyhet, men kan vi sluta vara så förbaskat dömande? Och det gäller alla. Sluta se ner på de som rider i skogen, dressyr, western, akademiskt, ridskola etc. Lägg besserwisser-beteendet på hyllan ett tag och våga prova något nytt. Ingen utvecklas genom ett inskränkt mossigt beteende, det värsta som kan hända är att det inte fungerade som du hoppades. 

Och har du en dålig dag – ja, håll dig då borta från sociala medier. Låt inte sociala medier bli din personliga slagpåse, för du vet aldrig hur personen på andra sidan mår. För någonstans måste vi fundera över målet med våra handlingar.
Är det att förbättra hästvälfärden eller är det att folk ska kliva ut framför tåget? För personen du talar till kanske går i självmordstankar, hon/han kanske blir grovt mobbad på jobbet/skolan, kanske precis förlorat en familjemedlem etc. 

Hästfolk är som en mindre bemedlad version av Hollywoodfruar.

Vi alla vet att hästsfären älskar drama. Hästfolk är som en mindre bemedlad version av Hollywoodfruar. Rykten sprider sig som en löpeld och versionen ändras varje gång den går ur en människas mun. Så snälla, kan vi inte bara sluta vara en Hollywoodfru.

Vet vi något så säg något, men sluta sprida spekulationer och sluta peka finger till höger och vänster. Att våga berätta och säga ifrån är inte samma som att killgissa bakom en trollprofil eller att vara en typisk ”Karen” som ska klaga på allt mellan himmel och jord.

För helt ärligt, när har lösningen varit att peka finger och ösa avsky över människor? På vilket sätt leder det till en konstruktiv och långsiktig förändring? Det kan kännas bra för dig som för tillfället är arg, framförallt om du får medhåll från andra. Men det finns ingen som helst vinning i att skapa drev eller lufta undertryckta känslor över dem, trots de kanske utfört avskyvärda handlingar – det bidrar inte till en lösning. 

Oavsett vem/vad det än gäller, så låt inte deras dåliga agerande påverka ditt omdöme och hur du väljer att bemöta människor. För kom ihåg, du är en bättre människa än vad de är. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa. Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.


Emelie Röstad
11 januari 18:59

Avelsbloggen: Ser fram emot ett solskensår

Avelsbloggen: Ser fram emot ett solskensår
Vit jul i Skåne tillhör inte vanligheterna. Foto: Privat

Julen är avklarad och lika så nyåret, jag kan bara säga tack för att 2023 äntligen är över! 2023 är verkligen inte ett år som jag vill återuppleva och jag kan erkänna att 2023 har mest innehållit tråkigheter och eländen. Men som man brukar säga: efter regn kommer solsken.

Så nu ser jag fram emot ett riktigt solskensår! Jag hoppas att det nya året kommer bringa massor med fina föl runt om i vårt avlånga land och förhoppningsvis en kanonsäsong. 

Emelie1
Stoet Ada hos ASP dressyr. Foto: Privat

Bjuder på lite uppdatering gällande de nyss fyllda 3-åringarna. Ada (f -21, e Franklin-Fürstenball) är en riktig stjärna! Hon kan numera klassificera sig själv som insutten. Det stoet är verkligen ett riktigt A-barn och har varit redan sedan födseln. Hon är kanske inte hästen med WOW-faktor med tre otroligt balanserade och bäriga gångarter.

Den andra nyblivna 3-åringen Morticia (f -21, e Freetown- Franklin) tycker sadel är ett onödigt påhitt! Frida och Julia på ASP dressyr gör verkligen ett bra jobb med de unga små damerna. 

Här hemma på gården börjar de dräktiga damerna att visa mage. Nu börjar man kunna urskilja de som är dräktiga med de som bara är lite tjocka. Det börjar även närma sig att skilja av fjolårsfölen. Jag drar mig lite för det om jag ska vara ärlig, för jag måste flytta runt lite hästar så att 23:orna kan få egna boxar nära sina mödrar. 

Den senaste veckan har det varit snöstorm här nere i Skåne och då är jag otroligt tacksam över att ha ridhus. Det är kanske inte det finaste eller flådigaste ridhuset på denna planet, men det är ett ridhus som är helt funktionsdugligt!

Min lilla Vaderland-hingst har nu hunnit bli sex månader och helt ärligt så kan jag inte förstå mig på att det inte verkar vara mer sug. Ett otroligt fint hingstföl som är välstammad och besitter enorm kvalitet till ett, i mina ögon, förmånligt pris. Även om jag har fler hästar än vad jag önskar just nu, så kan jag säga att jag blir inte ledsen om han stannar kvar, för det är verkligen ett riktigt bra hingstföl. Tror han kommer bli minst lika bra som sina äldre syskon. Här är han med sin mamma.

För övrigt så lunkar det på i sin stilla gång här på gården. Jag måste ta mig i kragen och skicka iväg min 4-åring e Vivino. Det är hög tid att han får flytta hemifrån. Men jag har väl blivit lite lat och bekväm efter all julmat och nyårsfirande. 

Jag vill önska alla där ute en riktigt god fortsättning på det nya året. Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.


Emelie Röstad
21 december 2023 17:03

Avelsbloggen: ”Pengar skapar en värld av girighet och fartblindhet”

Avelsbloggen: ”Pengar skapar en värld av girighet och fartblindhet”

Ibland undrar jag vad som har hänt. Har det alltid varit såhär eller är det bara att vi dödliga inte vetat om det? Jag minns som barn hur vi rabblade Hästens bön som om den nästan vore religion. Men vart har den tagit vägen? Jag ser gång på gång hur människor tappar kärleken till hästar, där de ser hästar som pengamaskiner istället för djur.

Jag kan erkänna att jag får ont i magen av tanken att sälja hästar. Jag vill verkligen inte se någon av mina uppfödningar hamna i dåliga händer. Idag verkar det som om hobbyhästen är den häst som har det bäst, för jag tror verkligen inte att detta enbart förekommer i dressyren, utan det sker säkerligen i varje gren. Men pengarna styr och vi alla behöver pengar. Den girige blir aldrig mätt, utan vill ha mer och mer. Ju djupare man kliver in i branschen desto mer ser man och det gäller nog de allra flesta branscher. Jag ska vara ärlig, jag hatar pengar. Pengar är ett nödvändigt ont som skapar en värld av girighet, fartblindhet och bristande moral. 

Kärleken övervinner allt sägs det, men jag är kluven. Kärleken till häst består idag hos många att få fram den där topphästen, den hästen som kan bringa in mest pengar – är det verkligen kärlek till hästar?  

Avelsbloggem

I veckan meddelade en av Sveriges bästa uppfödare, Lena Nyström, att hon väljer att sluta föda upp dressyrhästar. Dessvärre verkar hon inte vara ensam. Allt fler uppfödare i Europa väljer att lägga ner eller minska verksamheten och jag förstår dem. Hästvärlden håller på att förvandlas till en freak show där hästarna har blivit ett cirkusdjur som ska åka runt från ställe till ställe för att visa upp sig. Hingstar ska jagas runt på diverse hingstvisningar och samtidigt prestera både i sport och avel. Skulle hingstägaren välja bort exempelvis unghäst-VM, ja, då är det något fel på hingsten och rykten börjar snabbt spridas. Hästvärlden har blivit lite av ett slit-och-släng samhälle där många tar föregivet att hästen alltid ställer upp och presterar, skulle de inte prestera enligt önskemål så kasseras de genom att säljas. Men det ska inte vara en självklarhet att hästen alltid ställer upp, att den alltid prestera på topp, hästar måste få lov att få utrymme. Uppfödare har under flera decennier jobbat hårt för att utveckla ridbarheten efter ryttarnas önskemål, vilket idag har resulterat i att hästar gör mer eller mindre vad som helst för sin ryttare. De som presterar trots otäcka metoder så som barrering, pisk, slag och tvång. Jag tror många ryttare har idag blivit lite bortskämda med hästar som alltid vill arbeta. 

Jag tror att vi alla måste rannsaka oss själva och vårt hästliv. Vi måste se över hur vi väljer att träna våra hästar och hur våra hästar har det i den dagliga livet, för någonstans måste denna filosofin komma ifrån och det är dags att sätta stopp. Kanske dags att våga höja blicken mot en annan tillvägagångssätt? Vi måste även implementera vikten av god moral. Oavsett om man väljer att rida med halsring eller kandar så är det kanske dags att börja rabbla hästens bön igen, en ramsa som någonstans på vägen har fallit i glömska. För det är kärleken till hästar är det som ska vara fundamentet i allt vi gör inom ridsporten. 

Jag vill avslutningsvis önska alla, både två- och fyrbenta, en riktigt god jul. Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 123 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 98 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar
Tipsa Ridsport Besök vår tipssida - du kan vara helt anonym

Ridsport digital

99:- i månaden