Då var det tisdag igen och bloggdags, jag tycker att jag börjar mina bloggar ganska likt varje gång men jag tycker det är en ganska stark inledning. Ganska kul, eller särskilt kul är det väl inte men ja ni fattar. Den funkar och man ska väl hålla sig till det som fungerar har man väl hört någonstans haha.
I och med att jag vet att det är lite pensionärer och äldre folk som läser den här bloggen och det gäller för mig att göra så att alla åldersgrupper känner sig involverade så brukar jag köra lite vädersnack i början. SÅ med det sagt, snön är long gone och regnet och leran är äntligen tillbaka. Och vi är tillbaka på ruta nummer ett med att spola ben och borsta bort lera och försöka förhindra så det inte blir någon mugg på de där vita benen. Ni vet, sådana härligheter.
Vad har hänt sen sist, jo hästarna börjar komma igång lite mer. Det har kollats lite tänder och andra har fått lite vaccineringar så några hästar har tagit det lite lugnt någon dag på grund utav det.
I denna veckans blogg så tänkte jag faktiskt ta upp ett ämne som kan röra upp lite känslor. Jag har ju inte gjort det på ett tag, eller egentligen inte sen den allra första bloggen jag skrev om sexuella trakasserier. Jag är ju inte direkt den rebelliska typen som vill starta några konflikter eller dispyter men jag känner att jag faktiskt vill göra min röst hörd i den här frågan. Det har ju lugnat ner sig lite på den här fronten de sista dagarna och jag känner att jag landat lite i min åsikt och hur jag vill uttrycka denne och detta kommer jag göra på nedanstående vis.
Sedan ett tag tillbaka har ridsporten mattats av en större skandal som har rört upp känslor och man har fått se klipp man aldrig önskat få se. Samtidigt så är man glad att dessa och dess information kring det har kommit upp till ytan så man kan göra någonting åt det samt att de som straffas bör, straffas.
Det som är positivt utav detta är att vi ser på vissa utövare och vad dessa gjort lite hårdare och att vi därmed kan göra någonting åt dem samt att vi kan nå en förändring och förbättring av vår sport. Vilket vi måste göra för annars kan detta i slutändan ge förödande konsekvenser genom att sporten till exempel försvinner ur olympiska spelens program eller liknande. I och med att det varit hett diskuterat om ridsporten ens ska vara en del av just olympiska spelen. Att personer som vi alla egentligen ska ha som förebilder gör på detta vis är helt fruktansvärt, men jag är som sagt så glad att dessa hänsynslösa händelser kommer till ytan så protagonisterna försvinner eller förändras till det bättre medans vi andra, antagonisterna, kan visa sporten från dess fina sida, utan någon som helst våld.
Men på sistone har vi samtidigt och eller direkt efter fått se något som kan stjälpa och förstöra sporten. Hat. Folk som blir satta i en sits där inte bör eller ska vara. Nä jag vet egentligen inte vad som händer bakom någons ridhus dörr eller inom staketet på deras ridbana men en sak vet jag, att man inte ska döma någon eller uttrycka hat på grund utav en endaste bild eller en text någon skrivit. Och speciellt inte mot barn. I och med skandalerna så ser både häst- och vanliga världen på ridsporten med ett något mer kritiskt öga på både det ena och det andra sättet. Vilket både kan vara positivt men också negativt.
Man ska vara källkritisk. Det jag menar är att man ska inte utsätta folk för hat, elaka kommentarer eller kasta skit mot folk när man inte vet kontentan. Speciellt på sociala medier där det är otroligt lätt att utifrån en liten bild eller ett litet klipp, kasta hat mot eller på en person som inte förtjänar det.
Sociala medier är som vi alla vet helt fantastiskt och kan vara en otrolig tillgång men det kan samtidigt ha en otroligt stor negativ effekt. Skriv inte kommentarer som du inte hade kunnat uttrycka till personen öga mot öga. Det finns någon bakom den där profilbilden, som kanske inte förtjänar det hat som denne fått.
Men misstolka mig samtidigt inte, de som slår på sina hästar eller utsätter de för våld (det behöver egentligen inte bara handla om just hästar), skall straffas. Men hatet. Hatet mot oskyldiga människor kan också förstöra världen. Och jag är så otroligt trött på att när jag kommit hem från stallet, ätit och sätter mig i soffan och tar upp min mobil, att jag då allt som oftast möts av kommentarsfält fyllda med hat och eller nedtryckande uttryck. Och extra trött och ledsen blir jag när det är mot en bild där i alla fall jag bara ser en glad liten tjej med sin häst där de just vunnit sin första 140cm klass.
Och vad vill jag få ut av det här? Jag vill få stopp på hatet, hatet mot personer som inte bör utsättas för det. Hatet utan någon som helst grund. Det är faktiskt inte jättelänge sedan jag själv blev utsatt för det efter ett blogginlägg här. Där folk ansåg att jag inte kunde ta hand om min häst och detta kom ifrån personer som inte känner mig överhuvudtaget, utan som gjort denna slutsats utifrån att jag skrivit hur en dag ser ut för enligt texten ”Min drömhäst”.
Var snälla mot varandra. Uttryck er inte utan att veta kontexten. Tack till de människor som jobbat för att kunna presentera det material vi sett i diverse klipp så att vi tillsammans kan jobba emot både den fina häst- och vanliga värld vi kan leva i. Tillsammans kan vi göra världen till en finare och roligare plats att leva på.
Och för andra gången gillt denna bloggen, förlitar er på att rättsväsendet straffar de som straffas bör. Men samtidigt, straffa inte de som inte bör straffas.
Jag och många andra vill kunna föreviga ett minne medlen bild eller film där vi vunnit och eller bara är med våran bästa vän, hästen. Vi alla har kärleken för dessa fantastiska djur gemensamt.
Kram på er alla och god jul!!!!
Följ Ridsport på