Eriks blogg: ”Det är sällan som det verkar”

Då var ännu en vecka gången sedan vi sågs sist och det betyder att vi ses här inne igen. Trevligt eller hur? 

Jag får skriva av mig samtidigt som ni får en stund där ni bara kan luta er tillbaka och läsa om mitt som oftast skryt om mina fantastiska hästar och deras prestationer ihop med mig. Kanske lite överdrivet med att det är skryt och jag hoppas verkligen inte det upplevs så. Även fast jag ju faktiskt har helt otroliga hästar som man bara måste skryta om lite då och då. 

Men jag försöker att skriva lite här då och då om de till exempel lite sämre rundorna eller händelserna som sker i vardagen. Bara för att visa att allt inte är så fantastiskt som man kanske tror alltid. Även fast det är väldigt svårt att göra på grund utav att det inte är direkt normenligt. Men just den faktorn att det inte är normenligt är ju något som samhället blivit bättre på sistone att jobba emot.

Exempelvis att både ”vanliga” människor men också människor som är stora på sociala medier eller kan ha stort inflytande på många människor också blir bättre på att visa upp mer riktiga liv och inte bara fasader som är fyllda med picknickar i solnedgångar, perfekta kroppar eller som det i vår lilla värld kan handla om att man har den finaste och nyaste utrustningen och köper eller får nya hästar stup i kvarten. 

För livet är inte alltid en ”dans på rosor”, vilket ni säkert hört från en och annan människa innan. Men tro mig, jag vet, både utifrån mig själv men också genom att känna många som håller på med denna sporten och kan verka som att allt i dennes liv är helt fantastiskt och helt problemfritt. Även fast det ibland är väldigt svårt att tro när man allt som oftast ser och möter dessa människor med ett leende på läpparna eller hör dem skratta ihop med andra likasinnade. 

Vad vill jag egentligen säga med början av denna veckas blogg tänker kanske ni? 

Jo, jag vill säga att tro inte att bara för att ni både matas från sociala medier med texter, filmer och bilder som anspelar på perfekta liv med just det jag ovan beskrev att man har den finaste och nyaste utrustningen och köper eller får nya hästar stup i kvarten, så betyder inte detta att dessa människor inte har dåliga dagar där de inte har världens bästa självförtroende, har varit med om en hemsk bortgång eller så kan det handla om vanliga vardagliga problem som uppstår då och då, alternativt något i dessa stilarna. 

Vad jag vill sammanfläta detta med är att även jag utåt sett kanske har det livet jag beskrivit ovan. Med otroligt fina hästar, att jag får tävla på stora tävlingar, har fina saker till mina hästar och lever just det, ett problemfritt liv. Men jag vill säga att även jag har mina saker som jag kämpar med då och då, av både mindre och större betydelse. 

För två veckor sedan och med det även två bloggar sedan kunde ni läsa hur jag beskrev att jag fått äran att bli tillsammans med en person som stöttar mig, ger mig trygghet, energi och glädje men också att denna person är en kille. I dagens samhälle kanske inte något som de flesta höjer ögonbrynen för direkt, men det är absolut något som jag kämpat med under många år av mitt liv. 

Det är något fel på mig. Det kommer gå över. Tänk om min familj, vänner och människor runtomkring mig kommer att se mig på ett annat sätt, inte välkomna mig eller i värsta fall inte vilja fortsätta ha mig i deras liv. Detta är bara ett axplock av alla tankar som surrat i mitt huvud. Något som såklart påverkat mig och mitt mående, ibland mer och ibland mindre.

Jag tror att längst inne i mig själv så har jag alltid vetat att inget av det jag beskrivit här skulle vara sant eller att det skulle bli på detta sätt, men såklart kan man inte låta bli att tänka det värsta för så är det ju ofta med oss människor, att vi ofta tänker det värsta först. 

Jag träffade den där killen som faktiskt konstigt nog har ett namn, Rikard, ett tag innan jag berättade för familjen om honom och att jag var kär i en kille. Och när vi setts ett tag och allt kändes väldigt bra med oss ihop så ville jag såklart mer och mer berätta för familjen och närstående, dels för att slippa ljuga ihop konstiga historier om var jag skulle när jag åkte iväg, men faktiskt mest för att jag äntligen landat i att jag faktiskt skulle bli tillsammans med en kille och att det är den jag är. 

Men det som gjorde att jag faktiskt en dag till slut berättade för de första i familjen var att jag stod och betade Uno på gräset efter att han badat inför tävling och samtidigt pratade i telefon med Rikard. Jag sa till honom att jag ville berätta för familjen om oss, men att jag var rädd för hur de skulle reagera. Då svarade Rikard mig det så enkelt som att ”de personerna som inte accepterar dig för den du är kanske du i slutändan ändå inte ska ha i ditt liv”. Det låter kanske lite hårt när man skriver det eller säger det för sig själv, men tänker man efter så är det så sant som det är sagt. 

Så på kvällen säger jag till min syster som bor ihop med mig att ska vi inte åka och äta hos Johan, Josse och Clara (det vill säga min bror, hans sambo och deras dotter). Vilket vi gjorde, och efter vi ätit så berättade jag allt för dem som såklart tog det hur bra som helst och stöttade mig till hundra procent. Dagen efter berättade jag för mamma och pappa. Och dagen efter det tog jag med Rikard till gudmor och gudfar Jessica och Ante med familj där även resten av min familj var och åt middag, ”and the rest is history” som man så fint säger. 

Så, även fast att när du till exempel trycker på min Instagram profilbild längst upp i flödet när du sett att jag publicerat en ny story och du ser en bild eller film från när visar upp något som gör att du tänker att han har ju på riktigt allt och allt går så bra för honom och så vidare… Så finns det alltid en person bakom den där bilden, filmen eller profilbilden – en människa med alldeles egna känslor och prövningar som denne ställs inför. 

Och kom alltid ihåg att du är bra exakt så som du är och att det kommer lösa sig till slut ska du se! 

Detta blev en väldigt lång och lite annorlunda blogg gentemot de vanliga men hoppas ni gillar den och att jag delar med mig av denna typen av saker. 

Nu laddar vi det sista mot först ett par debuter med nya hästar i Henriksdal och sedan bästa veckan på året, Faaaalsterboooo!!! 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Hej dagboken, eller jag menar bloggen.

Som många av er vet ser jag min blogg här lite mer som min dagbok än som en blogg som ganska många läser. Både för att det är en skön känsla att gå in med när jag skriver, men också för att det är lite läskigt om man hela tiden skulle tänka på hur många som faktiskt läser den.

För det första vill jag be om ursäkt för att jag inte har publicerat min blogg på ett par veckor, men det har hänt en del saker i vad jag brukar kalla ”Eriks lilla liv”. Och i och med att många av er kunde se mig och Nina i start- och resultatlistor vid förra veckans tävlingar på Ribersborg i Malmö, har det kommit en del frågor också. 

Efter mycket funderande har jag nu flyttat hem till Sverige igen, men värmen har jag inte kommit undan, den verkar ha förföljt mig hela vägen hem. 

Ibland känns beslut som man tar inte helt rätt, och i det här fallet landade jag i att flytta hem var det bästa för mig. Det var ett tufft beslut att fatta, men sedan en tid tillbaka har jag inte mått så bra rent psykiskt heller, tappat lite självförtroende och inte riktigt varit den där pigga, glada utåtriktade killen som jag vanligtvis är. 

Visst kommer vi alla i våra små dippar i livet ibland, och man tänker att man ”bara” ska bita ihop, kämpa och så vänder vinden och man får medvind i seglet igen. Men den senaste tiden har jag känt att jag hamnat lite väl långt ner i gropen så att få komma hem där jag får hjälp, trygghet, support, värme och stöttning från familj och vänner känns väldigt skönt och viktigt här och nu.  

Men jag vill såklart tacka för den tiden jag hade nere i Grekland och jag kommer verkligen sakna alla fina hästar som jag fick lära känna! Och som med allt annat i livet så lär man sig av allt man är med om och jag har blivit en stor erfarenhet rikare och kan ta med mig mycket från den här tiden. 

Men tillbaka till det jag nämnde tidigare i bloggen, tävlingarna på ”Ribban” i Malmö med Nina. Jag har sagt det många gånger och säger det igen, vilken solskenshistorie/resa jag är på med henne. Från att hon hoppade rakt upp och rakt ner helt livrädd och med noll självförtroende i en 1-meters klass i Lund i slutet på januari 2023 till att hon nu i slutet på augusti 2024 går in och rockar en 145-bana på Ribban! Det är helt magiskt och jag är så otroligt stolt och glad över hennes utveckling och vad vi får göra tillsammans! När man har gjort en sådan här typ av resa med en häst så känns det som att framgångar betyder och känns snäppet mer i ens hjärta! Du magiska häst – så tacksam och ödmjuk jag är inför att få ha en så fin häst! 

Tillbaka till att jag nu flyttat hem igen så kommer jag snart att dra igång min egen lilla verksamhet igen och det ser jag så mycket fram emot och det ska bli så spännande att se vilka fina hästar och fantastiska hästägare jag får förmånen att jobba ihop med, stay tuned och har du en fin häst som vill bli omhändertagen och riden av mig så hit me up haha! 

Vi hörs och syns nästa vecka! 
Kram på er allihopa! 

//Erik Nordström, 23 år, hoppryttare

Då var ännu en tisdag kommen och jag sitter i lastbilen på tävlingarna i Samorin, Slovakien, och har nyss sett hoppningens OS-final ifrån Paris. Och ja, vad säger man egentligen? Det var verkligen inte Sveriges mästerskap. Men samtidigt så har vi blivit bortskämda deluxe de senaste åren, då alla bommar stannat i skrållorna och turen legat på vår sida.

Igår kände jag extra för Roffe som gjort enligt mig tre helt prickfria rundor med egenproducerade Zuccero i helt fantastisk form, då han fick det minsta nedslaget jag varit med om tror jag. Först så jag inte ens vad som trillade och trodde det var ett väldigt fördröjt vattenfel han fått men icke sa nicke den där attans frambommen på C-hindret rullade sakta och fruktansvärt ner otroligt långsamt mot backen. Extra ledsamt när Roffe blev två utanför finalen och det visade sig att Harry Charles häst inte var fräsch och nummer trettioett fick chansen idag….. Surare än surast.

Och idag är det nog inte bara jag som istället känner för Henrik, speciellt efter att ha sett Sportbladets intervju med honom då han brister ut i tårar av besvikelse över sitt misstag. Fruktansvärt att se. Och ja, kanske får han aldrig en häst av King Edwards kaliber igen och har man satt OS-guldet som ett så tydligt mål och trillat på målsnöret två gånger om så tror jag nog ingen faktiskt kan förstå just det han har inombords just nu. Jag lider med honom på alla sätt.

Tufft på en ny nivå för våra fantastiska legender till ”gubbar” i vårt svenska landslag. Men det är bara att bryta igen och komma tillbaka. Jag menar hur coolt vore det inte om gudfar Rolf-Göran äntligen vinner OS-guld i Los Angeles 2028, som pensionär. Jag menar Zuccero är ju bara sexton år då så det är ju bara att hänga i RGB, eller hur allihopa??? 😉

För min del och mitt tävlande här i Samorin så blev resultatet den andra veckan lite upp och ner. Vi blandade ett par fantastiska rundor med rundor som man bara får släppa, gå vidare och visa sig bättre nästa gång. Men för att dra ett litet sammandrag så kan vi börja med att säga att sjuåriga lilla fighterstoet Hope var felfri och placerad i sjuårs finalen, fantastiskt kul! Ikoon var felfri i en U25 140cm medans vi i finalen i 145cm fick två ner i slutet på banan efter fin hoppning dessförinnan. Indy hoppade en 3* 145cm klass med ett ner. Kelly var femma utav 125 stycken i en 3* 135cm klass. Zelona var felfri och placerad i en 135cm klass och sist men inte minst så gjorde min älskade Nina tävlingscomeback efter hennes lilla break. Första dagen fick hon hoppa en liten klass för att bli lite varm i kläderna, andra dagen hade hon ett ner i 135cm och sista dagen fick hon hoppa 140cm GP klass och fick två ner. Men hon bjöd på fantastisk hoppning och det kändes lite som att hon behövde bli lite varm i kläderna efter tre månaders off från tävling så den kommande veckan tror jag hon är ännu mer fit for fight!

Nu ska jag vila upp mig lite för att redan imorgon drar sista veckans tävlande igång och det ser vi framemot!

Vi hörs och syns allihopa!!!

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare, tävlingsberidare

Tisdag, bloggdags och en första tävlingsuppdatering ifrån värmen här i Samorin, Slovakien.

I måndags förra veckan kom vi fram till Samorin och i onsdags drog tävlandet igång och höll på så hela vägen tills i söndags. Nu har vi haft och har tre lediga tävlingsdagar innan det drar igång på torsdag igen.

Första helgen som gick så tävlade fem av de sex hästar som vi tagit hit, det var bara min egna Nina som inte tävlade då hon inte är så van vid att resa och jag ville ge henne ett par dagar mer ledigt ifall resan tog lite mer energi för henne. Men hon verkar ha rest super så det är skönt att veta.

Tävlingsveckan som gått har bestått av fina rundor med bra känsla men dock lite stolpe ut resultatmässigt.

Zelona var felfri och placerad i båda hennes starter och till den kommande veckan hoppar hon lite större klasser. Sjuåriga Hope var felfri i en klass och hade två ner i debuten i 135cm men känslan var super. Ikoon hoppade felfritt i den inledande 2* 140-klassen men i 145-klassen dagen efter så hade han inte samma energi och jag fick inte riktigt till ”den där” känslan så det trillade tre bommar. Men sådana rundor behövs ju också, där man efteråt bara kan bryta ihop, kolla och reflektera över vad som behöver göras annorlunda och sedan bli bättre! Kelly var lika snabb som vanligt, snabbast i torsdags men ett nedslag tyvärr och i 140-Grand Prix-klassen på söndag så hade vi även där ett oturligt litet nedslag, hon ska få hoppa på stora fina gräsbanan denna helgen så det ser vi framemot. Och sedan avslutningsvis stora killen Indy, felfri och placerad i 140 första dagen och sedan gjorde vi vår största och svåraste klass i den 2* 145-GPklassen i söndags och hade onödigt ner B hindret i trekombinationen! Annars en helt fantastisk runda med så bra känsla, vilken gentleman han är!

Så imorgon har vi alltså besiktning igen för att på torsdag sedan börja andra veckans tävlande, och då hoppar hästarna i allt ifrån unghästklasser för Hope, 1*, 3* och Ikoon i U25 klasserna! Och det ska bli så spännande!!

Så håll tummarna och håll utkik inför nästa veckas tävlingsuppdateringar!!

Och för guds skull, glöm inte hålla tummarna för de svenska ridsportsstjärnorna också, jag håller en extra tumme för gudfar RGB som gör sitt sjunde OS och sjätte som aktiv!! Hur coolt!! Heja Rolf och Zucci!!!

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare, tävlingsberidare

Tisdagen är kommen ännu en gång och det betyder bloggdags! 

Sedan sist vi hördes av så fortsätter jag att förbereda de flesta hästarna som ska tävla i Samorin nästa vecka. Vi lämnar härifrån gården senare i veckan och är framme på söndag natt/måndag morgon och sedan börjar tävlandet på torsdag nästa vecka. Så i nästa veckas blogg kommer de första intrycken från tävlingsplatsen, ska bli spännande att se hur det ser ut i Samorin då det är många som sagt att det är väldigt fint! 

Jag och hästarna känns väldigt laddade och ser framemot tre veckors tävlande. I söndags och i måndags så kom Sylve Söderstrand ner hit till oss och höll träningar, han brukar komma med jämna mellanrum men mest inför tävlingar. Så då fick alla stallets hästar hoppa och öva på det vi tillsammans behöver jobba på. Och jag måste säga att alla stallets tio tävlingshästar känns riktigt fina, fräscha och pigga!

Nina fick även göra sin första riktiga lite större hoppning sen hon kom ner hit och oj vad pigg och glad hon var. Nina är som ni hört mig säga innan en riktig Erik-häst och att få både hoppa henne och samtidigt kalla henne min egen till en del är ju som ni förstår en magisk känsla.

I övrigt så har ju Falsterboveckan hemma hos er kommit till sin ända och jag har ju som häst- och tävlingskollande nörd såklart kollat på de klasserna man kunnat följa via livesändning. Jag måste dock uttrycka att det varit väldigt tråkigt att man inte kunnat följa stora delar av klasserna via livesändning måste jag säga. Varför det är så vet jag inte, men Falsterbo måste nog vara den enda stora tävlingen i typ världen som har det så och det ställer jag mig som sagt frågande till?! 

Men till tävlingarna, vilken sport vi fick se trots att vädret verkligen såg ut att vilja försöka att förstöra. Dels såklart det vinnande tjej- och Henrik- Nationshoppnings laget, som stod för en mäktig bedrift att vinna på hemmaplan. Jag trodde på förhand att det irländska laget skulle bli väldigt svåra att slå men när de fick ett plurr i vattnet och ett par nedslag så banade det ju vägen för svensk succé! Henriks snabba Illiana, magiska Amanda och hennes fuxstjärna For Killy, otroliga Emma och hennes Bella och inte minst Cicci och hennes otroligt välridande Wilma. 

Jag som ett par gånger hyllat människor, ryttare, hästar, ekipage här i bloggen innan, ska nu göra det igen. Jag bara måste.

Först vill jag nämna den sistnämnda i Nationslaget, Wilma Hellström. Jag som gillar att nörda ner mig i hur ryttare rider och hur de utvecklas måste säga att jag är otroligt imponerad över hur Wilma utvecklat sin ridning och hur hennes samspel med Cicci blivit så fantastiskt. Visst har de alltid varit ett magiskt ekipage ihop men jag tror att både tack vare att Henrik Ankarcrona gett dem förtroendet i många stora Nationshoppningar och världscuper men också hur Wilma jobbat med sig själv och sin Cicci utifrån de svårigheter de mött, har gjort deras utveckling så fantastisk! Så kul att se och man kan ju tycka att hon borde fått en OS-plats med sin fina form men att återigen slå sig in i den där gruppen gamla rävar får vi vänta på ett tag till…. Men de brukar ju sköta sig ganska bra så de får väl fortsätta ett tag till! 

En annan ryttare och hennes häst som man inte kan undvika att imponeras av är Ottilia Lundgren och hennes så fina ComeOnConrad. Ottilia som tränat och tagit fram fantastiska Conrad själv till att de nu hoppar en 5* 160 GP hoppning med två nedslag kan man ju inte inte imponeras av så otroligt mycket. Ellerhur? 

Way to go alla Sveriges megaduktiga ryttartjejer!!! 

Lycka till alla duktiga ungdomar under EM runtom i världen som börjar nu också! Håller tummarna för er alla!

Vi hörs nästa vecka! Kram på er!

//Erik Nordström, hoppryttare, egenföretagare, tävlingsberidare

Då var ännu en vecka gången och det dags för mig att sätta mig och skriva min blogg ännu en gång.

Sedan sist vi hördes av förra tisdagen så har jag ridit på hemmavid som vanligt, de yngre hästarna hopptränade en dag samtidigt som de äldre fick sig en liten veterinärcheck och lite lugnare period. Men alla känns riktigt fräscha och pigga inför att vi om ett par veckor mot Samorin i Slovakien för tre veckors tävlande. Så planen just nu är att de äldre hästarna görs redo inför det samtidigt som de yngre förmågorna tränar på lite hårdare inför att de kommer ha lite sommarledigt när vi är iväg på tävlingstur.

De flesta av er som läser bloggen just nu befinner sig mest troligt på Sveriges stora hästfest i Falsterbo och jag ska inte ljuga med att jag saknar er alla lite extra just nu och önskar att jag också kunnat få vara med er! Falsterbo är ju verkligen någonting extra på alla sätt. Faktum är att jag nog aldrig missat ett Falsterbo horse show i hela mitt liv, jag får dubbelkolla med mamma angående de första åren i mitt liv men vad jag kan minnas så har jag minsann inte missat ett enda år. De första åren var jag dock inte så intresserad av hästarna och sporten… Något år var det minigolfen på campingen som var höjdpunkten, ett annat att jag och min bror och ett par kompisar samlade en himla massa pant och tjänade pengar haha, något år var det kaninhoppningen som dessutom gjorde att jag tappade bort mamma och pappa så de fick ropa ut över hela tävlingen att jag stod vid informationen vid ingången… Men jag kommer ändå ihåg när Rolf-Göran trillade av MacKingley i vattenhindret på derbyt och då kan jag inte varit så gammal haha. Nä men skämt åsido det känns faktiskt lite speciellt att inte vara där med er men snart är jag tillbaka på stora gräsbanan det vill jag lova. Hälsa Falsterbo från mig!!!

Utöver vardagen hemmavid och Falsterbosnack så tänkte jag i veckans blogg dela med mig av en text som skrivits på sociala medier av en god vän till mig som jag tyckte var väldigt bra och håller med till punkt och pricka om. Det är Johanna Lassnack jag pratar om, som på sina sociala medier fått utstå lite kommentarer angående att hon valt att sluta tävla ett tag, för att istället bygga upp sina hästar och skapa en bättre grund och i och med det bättre förutsättningar för framgång på banan. Ett fantastiskt föredöme att göra så tycker jag, och det får en själv också att tänka en extra gång. Nedan delar jag det hon skrivit och hur förklarar att hon både vill satsa på sporten men samtidigt stå för hästvälfärd och att dessa ska kunna sammanflätas utan att man ska behöva placeras i det ena eller det andra ”facket” så som det känns just nu.

Såhär skriver Johanna:

”Jag vill satsa och komma så långt det bara går i min gren hoppningen. Jag vill tävla, hoppa högt, rida fort och felfritt. Jag vill stå på prispallen! Jag vill lägga all min själ, tid och passion för att försöka bli en så bra ryttare som möjligt, men också en så bra hästmänniska som möjligt.

Jag vill kunna stå för allt jag gör. Jag vill att man ska kunna filma mig 24/7 och vem som helst skulle kunna gå in och kolla när som helst och jag ska kunna stå för allt jag gör. Och skulle man gå in och kolla skulle man antagligen se att jag gör massa misstag. Men där framför kameran kommer man se en person som försöker, och när det blir fel antagligen inte lärt sig ännu eller förstått ännu. Men som jobbar på det.

Jag har aldrig gjort och kommer aldrig göra något perfekt men jag vill försöka göra så bra jag kan med den erfarenhet och kunskap jag har. Det tror jag vi alla vill. Och för mig kommer det säkert ändra sig. Det jag tycker och tänker idag kommer antagligen vara något annat om några år. Och det visar ju bara att man utvecklar sig. Och det är viktigt för mig att hela tiden röra mig framåt. Att utveckla mig, förstå mer, lära mig mer etc.

Jag har ingen aning om det jag gör är rätt. Vem vet egentligen? ”Den som tror sig veta allt, vet ingenting” sa någon. Jag vet inte om det är så. Oavsett så tror jag vi alla försöker vårt bästa och vill göra så bra som möjligt för våra hästar. På vägen kommer vi hålla med varandra men vi kommer också inte göra det. Vi kommer ha olika åsikter, ha olika sätt att göra saker på, ha olika ambitioner – men måste vi dela in oss i fack för det? Kan vi inte bara vara en enda stor hästsekt som älskar våra djur där det är lika okej att rida i reparimma som det är att sikta mot OS? Men också en kombination av dem?”

Håller ni inte med eller?!? Jag tycker det var fantastiskt skrivet och wow vilket föredöme du är Johanna! Heja dig!

Sen vill jag även slå ett slag för att börja läsa och följa min nya ”bloggkollegas” blogg här på Tidningen Ridsport, nämligen Sara Nilsson. Så kul att ha dig här!!!

Kram på er så hörs vi!!

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare, tävlingsberidare

Då var det tisdag igen och bloggdags! 

Sedan sist vi hördes av så har jag gjort en väldans massa tävlingsstarter i Thessaloniki i Norra Grekland. 

I söndags förrförra veckan rullade vi över natten mot Thessaloniki som mål. Vi körde under natten för hästarnas bästa så de slipper åka på dagen när det är som varmast. 

Vi rullade iväg med stora lastbilen med släp samt en B-korts bil eller ”van” som man kallar det här nere. Baltik är hingst och åker allra bäst i lilla lastbilen så därför får han åka fint och ensam där. Utöver Baltik så var det Indy, Ikoon, Zelona, Kelly och Hope som var med på tävlingen. 

Det var ett fantastiskt fint ställe vi kom fram till, som låg i dalen av berg som syntes på alla håll och kanter. Extra varmt tänker ni, japp det kan man säga men samtidigt så ligger ju Thessaloniki ändå ute vid vattnet så det hjälpte faktiskt. Dessutom hade jag turen att ha mina starter antingen klockan åtta på morgonen eller efter klockan fyra på eftermiddagen. Men jag börjar komma in i det och förstå hur mycket vatten man faktiskt måste få i sig och även att man måste få i sig så otroligt mycket mer energi också. 

Första dagen började med att Hope hade sitt första kval i sex/sjuårschampionatet, vilket vi lyckades vinna. Hon hoppade super och var pigg som en mört. Hope är ett litet brunt sjuårigt sto efter Diamant de Semilly. 

Andra dagen så var det fullt ös medvetslös. Sex starter. Hope hoppade sitt andra kval och var felfri igen, denna gången var det inte mot tid utan bara ”clearround” som gällde. Zelona var felfri i sin klass, där även Baltik och Kelly hoppade. Baltik var trea och Kelly vann. Och sist men inte minst så hoppade de stora pojkarna Ikoon och Indy det första kvalet i seniorernas grekiska mästerskap och hoppade båda felfritt i en 140cm klass. Ikoon fyra och Indy sexa i den klassen. 

Tredje dagen var det clearround klasser för hela slanten. Alla klasser var liksom uppbyggda på ett mästerskapslikt sätt, vilket gjorde det hela lite extra roligt och spännande måste jag säga. Baltik och Kelly var felfria igen, Zelona ett ner i samma klass. Och sedan debuterade jag 145cm på både Indy och Ikoon och båda killarna hoppade felfritt igen, alltså vilka gentlemän och stjärnor!!

Fjärde dagen gick endast åt Hopes final och vi var snabba men fick tyvärr med oss en bom i farten tyvärr, det var en ganska lång och tuff bana direkt mitt klockan så att vi blev lite flacka mot slutet var kanske inte så konstigt. Men men vi lär oss för varje språng vi gör ihop och tar med oss misstaget och lär oss utifrån det! En fjärdeplats fick vi dock med oss för våra bra resultat under veckan. 

Och sen sista dagen i söndags var det tyvärr lite stolpe ut. Men jag som är lite perfektionist och samtidigt ibland får för mig att jag inte får göra ett par misstag när jag hoppar 150 cm för första gången på två hästar kanske får inse att misstag just sker. Kanske ännu lättare när det är min andra tävling ihop med dem. Men men sådan är jag. Nä men skämt åsido. Sista rundan i 150 cm med Indy så hoppade vi felfritt till nästsista hindret där jag balanserade av honom lite för mycket, fick ett fel på frambommen på oxern och sen kom jag av mig lite så fick göra en volt framför sista hindret. Så surt när resten av banan kändes super men så kan det bli. 

Ikoon min favoritpojk hoppade fantastiskt felfritt runt banan, wow som han hoppade. Vi har dock lite markjobb kvar så ibland när han blir lite stark så behöver jag extra tid på mig att få ordning på sakerna så att säga så tiden rann iväg och vi fick tre tidsfel. Här nere rider vi med samma regel som internationellt att man får ett tidsfel per sekund man rider över tiden och inte som i Sverige vill säga. Men jag är grymt stolt över vår runda. 

Efter det fick tolv ekipage hoppa en sista något förkortad runda, jag låg tvåa inför sista hoppningen med bara ett ekipage som hoppat felfritt genom hela helgen. Så jag tog det lilla lugna runt banan och så trillade en bom ändå, så surt men men vi kom på en fin femte plats jag och Ikoonpojken! Så tacksam och glad! 

Även de andra tre hästarna hoppade fint i sin final. Zelona debuterade 135cm med bara sista hindret ned efter fantastisk hoppning! Kelly var snabb som vinden, snabbast av alla runt den svåra banan men rev ett, en tredje plats fick vi ändå för det. Medans Baltik pojken hoppade stabilt och felfritt runt och blev tvåa!! 

Så som ni märker en allt som allt väldigt bra helg med fantastiska hästar, hjälp, pappa på besök, fina resultat, väldigt varmt väder och trevligt umgänge!! On to the next challenge eller vad man säger! 

Vi hörs nästa vecka och då blir det lite mer info, bilder och kanske något filmklipp från min vardag! Kram på er!

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare och tävlingsberidare

Då har vi kommit till den tjugosjätte tisdagen av årets femtiotvå och sedan vi hördes av den tjugofemte tisdagen så har det hänt en hel del i Eriks lilla liv. Nä nu ska jag sluta leka fyndig/jobbig och bara prata klarspråk jag lovar. 

På tal om det, ibland när jag skriver bloggen här så känner jag att jag bara vill skriva ”Vad har hänt i ditt eller ert liv?” och vill lära känna er liksom. Som om det vore en konversation vi har när jag skriver här. Och att mina bloggar bara är som meddelanden jag skickar till alla som läser bloggen. Jag vet, konstigt, men så är det. Men jag får väl inse att det är så nära en monolog man kan komma. Sen att ni vill läsa min monolog tycker jag bara är roligt, så tack för det!

Nu till veckans blogg. 

Sedan vi hördes av här sist så har jag och hästarna haft fullt upp med förberedande inför denna veckans tävling i Thessaloniki. Jag har med mig sex av stallets tio tävlingshästar och de ska hoppa i klasser från 125cm – 150cm. Så i onsdags och torsdags så hoppades alla hästarna, och i söndags kväll så lastade vi och åkte mot Thessaloniki och var framme tidigt måndag morgon. På onsdag börjar tävlandet. 

I fredags var det ju midsommarafton, och min midsommarafton var så långt den kan komma ifrån vad den brukar vara. Det ”enda” som var detsamma var sällskapet, som brukar vara riktigt bra och som i år var det bästa! Mina midsommaraftnar brukar spenderas i Åhus med familjen. Och med familjen så är det både min riktiga familj samt min bonusfamilj i gudföräldrarna Jessica och Andreas och deras barn Alma och Elna samt Jessicas föräldrar Monica och Bengt, ibland är vi även fler än så, men detta brukar vara startuppställningen så att säga. Och midsommar i Åhus är bland det bästa jag vet, ni vet en sådan tradition som har betytt och betyder så mycket för en alltid! I år byttes dock Åhus ut mot Grekland, men den var inte sämre för det. Rikard var nämligen nere och hälsade på mig och som tur var byttes även sillen ut och det mot vitlök, lime- och chillifrästa räkor bland annat. 

Och utöver det så hände det en annan riktigt rolig sak som jag ”teasade” om i förra veckans blogg. Nämligen att Nina äntligen kom ner till mig. Som jag längtat efter henne!!! Och vad kul det ska bli att sätta igång henne lite mer efter att hon haft lite vila hos mamma och pappa för att sedan kunna tävla på igen! Så nu när vi är iväg på tävling så får hon acklimatisera sig lite hemma på gården och ta det lite lugnt efter resan och åh vad kul att det ska bli att även ha henne i mitt tävlingsstall. 

Utöver vad som hänt i veckan så tänkte jag ta upp tre ryttare/ekipage som jag blivit imponerad av under helgen. För i helgen som gått har det varit många fina tävlingar som gått av stapeln, då pratar jag främst om Rotterdam, Paris och Deauville. Och där har det alltså varit tre olika ryttare eller ekipage som fångat mitt öga eller intresse lite mer än de andra. 

För det första så är det den tioåriga hingsten Ermitage Kalone ihop med sin unga belgiska ryttare Gilles Thomas. Herregud vad den hästen kan hoppa, och överhuvudtaget vilka otroliga egenskaper och kvaliteter han besitter. Och jag är även så imponerad över hur Gilles lotsar runt denna hyfsat oerfarna hingsten på världens svårast banor. Helt fantastiskt att se och wow vad man ser framemot att se deras vidare utveckling och framfart. Förövrigt så är Ermitage Kalone efter hingsten Catoki med Kannan som morfar. 

Den andra ”hiten” var franska Jeanne Sadrans vinst i Global Champions tour Grand Prix klassen framför Eiffeltornet i Paris. Jeanne är lika gammal som mig, född 2001 så 22/23 år gammal. Som enda dubbelnolla i klassen vann hon alltså den största klassen på helgen och som hon gjorde det ihop med sin fina hingst Dexter De Kerglenn efter Mylord Carthago och med Diamant de semilly som morfar. Jag fick för ett par år sedan förmånen att starta precis efter Jeanne i typ alla klasser under ett meeting i belgiska Opglabbeek och hon och hennes pappa var alltid så trevliga, hjälpsamma och sociala. Ni vet sådana små grejor som man kommer ihåg!

Och den sista hästen/ekipaget som jag höjde ögonen efter såg jag under både Nations cup och Grand Prix klassen i franska Deauville och det var hingsten Pegase van’t Ruytershof med hans belgiska ryttare Jeroen de Winter. Jag har sett Pegase innan och har tyckt om honom innan, men att han nu visar exakt samma hopp, teknik och spänstighet även fast hindrena är 150-155cm är så coolt! Det är verkligen någonting extra där och det ska bli så otroligt spännande att se var den tar vägen och vad den kan åstadkomma. Och även hur avkommorna kommer att hoppa och te sig på tävlingsbanorna! Pegase van’t Ruytershof är efter hingsten Comme il faut och har Cartani som morfar. 

Så nu fick ni lite av Eriks nörderi och tankar utifrån att ha suttit som klistrad inför TV och telefon under helgens Nations cup och Grand Prix klasser! 

Och utöver detta så tror jag att Sveriges OS-lag i hoppning är som följande:

Henrik von Eckermann – King Edward
Malin Baryard-Johnsson – H&M Indiana
Rolf-Göran Bengtsson – Zuccero
Reserv: Wilma Hellström – Cicci BJN

Men Peder och Catch me not S undrar ni, ja om Peder och Charlies ägare vill att han går OS så kommer dem att ta Rolfs plats och Rolf i sin tur ta Wilmas. Men tror man att det är ”för mycket” för Charlie pga hans ålder så blir det som ovanstående. Och jag får en känsla av att laget är som det jag radade upp ovan. Så såhär är hur jag tror att det kommer bli faktiskt. Vad tror ni? Snart smäller det ju! 

Vi hörs och syns nästa vecka med tävlingsuppdateringar! 

Kram på er! 

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare, tävlingsberidare

Tisdag och bloggdags! 

Nu har en vecka till sprungit förbi bara sådär och jag jobbar fortfarande på här nere i värmen! Som ni kanske har kunnat läsa, se eller höra så har det varit väldigt varmt här hos oss, speciellt i början på förra veckan men nu har det börja stabilisera sig lite igen. Så just nu är det bara runt 30-35 grader, haha. Men som tur är så är det ganska blåsigt där gården ligger så det hjälper lite. Jag går upp tidigt på morgonen och får ridit de jag ska rida på förmiddagen så vi slipper de allra varmaste tiderna som ju är på eftermiddagen. 

I detta nu så håller jag på att förbereda de flesta hästarna inför tävling nästa vecka, i norra Grekland, Thessaloniki. Vi åker dit med samma ”laguppställning” som förra tävlingen, vilket är sex stycken hästar. Det är grekiska mästerskapen som går av stapeln där men även fast jag fått tilltalsnamn ”Greken” av de flesta hemifrån på sistone så räknas jag tyvärr inte som en riktig grek än…, så jag kan tyvärr inte få själva guldmedaljen men får ändå vara med att tävla fast utanför själva mästerskapet. Indy och Ikoon är det som hoppar de stora klasserna, i klasser som är mellan 140cm – 150cm. 

Hope hoppar sjuårsklasserna och Baltik, Kelly och Zelona hoppar kringklasser. 

I ett par bloggar har jag tagit upp, rört och skrivit lite om hästvälfärd, hur jag ser på olika saker och uttryckt min åsikt. Men jag måste verkligen medge att Peders intervju i Svenska Dagbladet som man kunde läsa idag var riktigt spot on. Kort och koncist men ändå så förklarande och lättförståeligt! Han beskriver där hur hästvälfärds-rörelsen som skett i det sista kan liknas MeToo-rörelsen för ett par år sedan och att ridsporten måste tillåtas att granskas och att det är ett måste för att nå förbättring och förändring samt att det inte är smärtfritt att växa.  

Så mitt tips idag är att klicka in och läsa den, där kan ni läsa till exempel detta:

Peders svar angående om han kunnat tänka sig rida bettlöst:
– Det handlar inte om själva bettet, utan vem som håller i tyglarna och hur intresserad den personen är av hur hästen uppfattar det.

Nästa vecka har jag en riktigt kul nyhet att dela med mig av så stay tuned inför det!!

Kram på er!!

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare, tävlingsberidare

Tisdag och bloggdags! 

I förra veckans blogg så avslutade jag med att säga att jag skulle ta upp lite vad som hände vid den andra ATG Talang-träffen som jag var på i början av förra veckan och därför kommer det en uppdatering ifrån det nu. 

Första dagen började vi med en väldigt intressant föreläsning med advokat Jenny Johansson som pratade om allt gällande avtalsskrivande samt vad som gäller vid försäljning eller förmedling av hästar. Jag fick väldigt många tips att ta med mig som kommer hjälpa mig väldigt mycket i framtiden på olika sätt. 

Därefter hade vi en mycket rolig och faktiskt lite häpnadsväckande föreläsning och genomgång med Sara Westholm. Sara hade  för ett par veckor sedan en genomgång digitalt med alla oss talanger där hon pratade om drivkrafter hos oss som individer samt hur olika personlighetstyper fungerar. Efter det fick vi ett formulär där vi fick svara på olika frågor samt rangordna olika saker utifrån vad som betydde mest för oss i vardagen samt vad som betydde minst. Och utifrån alla dessa svar hade Sara genom ett program kunnat ta fram vad för typ av drivkrafter jag som individ har och vad jag har för personlighetstyp. Allt detta bara genom att jag svarat på ett gäng frågor, och det var helt otroligt hur överenskommande allt var. Det kändes som att jag satt med en manual på hur jag fungerar i min hand, vilket var både väldigt roligt men också väldigt nyttigt måste jag säga. Och inte minst sjukt coolt haha. 

Den första dagen avslutades sedan med en föreläsning med mentala coachen Johan Plate. Där pratade vi väldigt mycket och brett om koncentration, motivation, självförtroende, positivt tänkande samt att målet med mental träning är att både må bra samt prestera väl. Kort och koncist men väldigt precist måste jag säga. Tio poäng för rimningen!

Dagen efter startade vi med ett fys träningspass med Hanna Dahlström. Där fick vi först göra olika rörlighetsövningar. Bra för mig kan jag verkligen säga, jag är stel som en pinne kan jag faktiskt ärligt skriva här, med det ska bli bättre kan jag lova. Och utöver det så körde vi i slutet ett cirkelpass med olika små stationer där vi fick utföra olika slags övningar. Väldigt nyttigt att ta med sig in i framtiden. 

Den andra dagen fortsatte sedan med en föreläsning med veterinär Elin Hernlund från SLU som pratade om hur man kan upptäcka tidiga tecken på hälta. Vi fick med oss olika tips på till exempel hur man kan kolla på hästen på olika sätt och därmed kanske upptäcka hältan. Det är ju vanligt att man fäster blicken på själva benen endast men att man genom att kolla högre upp på hästen kan upptäcka var hältan finns och så vidare. Elin pratade även om den ganska nyuppfunna teknologin där man genom AI-teknik tagit fram en app som via att du filmar din häst när du springer med den kan säga om den är halt eller inte, var den är halt samt hur dess rörelsemönster ser ut. Och nu kommer jag låta som en åttioårig gammal gubbe men var ska allt med denna teknik ta vägen, helt otroligt. 

Och avslutningsvis så hade vi en väldigt intressant och för tiden otroligt nyttig föreläsning med Nina Känsälä som pratade om hästvälfärd. Vi pratade om vad hästvälfärd faktiskt är, jo djurets egenupplevda livskvalitet. Vi pratade även om olika goda ambassadörer för hästvälfärden och sporten. Samt vad jag gör själv och vad jag kan göra för att bidra. Nina tog även upp lagar ifrån vad som gäller angående att träna och tävla tillsammans med ett djur, och visst är det självklart vad som står där men samtidigt var det väldigt nyttigt att läsa och höra vad lagen faktiskt säger. Nedan framför jag tre av dessa, kanske några av er tycker det är kul att se och möjligtvis har ni inte sett eller läst de innan. 

• Ett djur som tränas för eller används vid tävling, ska vara fritt från skada och sjukdom som kan antas förorsaka lidande. 

• Den som tränar eller tävlar med ett djur får bara ställa sådana prestationskrav på djuret som är anpassade till det enskilda djurets fysiska och psykiska förmåga. 

• Utrustning, hjälpmedel eller metoder får inte  användas på ett sådant sätt att det medför skada eller annat fysiskt eller psykiskt lidande för djuret. 

Såklart väldigt självklara saker för de flesta av oss men ack så viktiga måste jag säga! 

Så precis som sist när jag var hemkommen ifrån ATG Talang träff så är jag verkligen fullmatad med ny information och upplevelser som jag kan ta med mig och utvecklas utifrån! Och jag är så tacksam att Svenska Ridsportförbundet och ATG gett mig chansen! 

Vi syns och hörs nästa vecka! 🙂

Kram på er! 

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare, tävlingsberidare