”Ridsporten har ett guldläge om det bara kan förvaltas”.
Jag citerar ur senaste numret av denna sajts papperstidning. Jag citerar faktiskt mig själv, uppringd och intervjuad av Tidningen Ridsports reporter Anna Nyberg i frågan om hur ridsporten kan förvalta sina sportsliga framgångar.
Alla som inte befunnit sig under en sten långt iväg från civilisationen under 2021 har noterat att ridsporten just nu har rejäl medvind. Efter OS-guldet är ingenting sig riktigt likt. Ridsport tas på allvar, nämns som en het kandidat till bragdguldet och inom public service kommer lovord och skrytord om fantastiska tittar- och lyssnarsiffror. Därav det tydliga känslan av medial medvind för ridsporten.
Men hur är det med icke statliga medier? De medier som själva måste dra in sina pengar för att gå runt. Hur gör och hur tänker drakarna Aftonbladet, Expressen, DN och Svenskan?
Har de verkligen satsat på ridsport?
Tänker de göra det nu?
Betydligt mer osäkert.
Lokalpressen – kan vi vänta oss ett stort genomslag för ridsporten även där?
Ännu mer osäkert.
Ridsporten HAR ett guldläge för att slå igenom fullt ut i media.
Men det MÅSTE förvaltas.
Den återstående frågan är bara en till antalet.
Hur?
Den frågan är den svåraste av alla att besvara, men om ridsporten LYCKAS besvara den på rätt sätt – ja, då kan ridsporten också gå in i en medial guldålder i alla segment: tv-tittare, radiolyssnare, stormedieläsare och lokaltidningsläsare.
Det är långt dit, men framgång föder framgång och kastar du en sten i en damm bildas ringar på vattnet.
Så hur ska ridsportens guldklimp kastas i vattnet och bilda maximalt med ringar?
Som jag ser det finns det två åtgärder som är viktigare än alla andra:
• Skifta perspektiv.
• Var ödmjuk gentemot media inför hur krånglig ridsporten är.
Ja, jag tror att ridsporten måste gå ut ur sig själv och se sig själv utifrån. Byta perspektiv och tänka på alla de som står utanför ridsporten men som kanske, eller rentav troligt efter OS-succén, blivit lite nyfikna.
Hur säljer ridsporten ridsport till de inte redan frälsta?
Jag har själv ingen aning och har fått kämpa i ett halvt yrkesliv för att förstå ridsporten. Ridsporten måste vara ödmjuk inför hur fruktansvärt svår den är att förstå. Visst, vem som helst kan se en vanlig tävling och lätt förstå grunderna i tävlingsmomentet: olydnad eller riv ger fyra fel, överskriden maxtid bestraffas med ytterligare fel.
Så långt enkelt.
Men be en sportjournalist utan expertkunskaper i ridsport att tyda resultatet i en tredagarstävling och det är kört innan det ens börjat. Jag har tjatat om det här tidigare. Ingen kan begära att en oinvigd skribent ska kunna botanisera i trädgården av Lätt A till D, kategori A till D, Avdelning A och B, A:1a, Clear round, A:0/A:0 två faser och bed A. Detta militäriska chiffer borde ha förbjudits för decennier sedan eftersom det BARA vänder sig till en kunnig och invigd publik.
Jag har ingen lösning men jag har två förslag som garanterat skulle ta ridsporten i rätt riktning i media. Båda förslagen skickar jag med adress Svenska Ridsportförbundet.
1) Sammanställ en lathund för ridsportbevakning. Förklara på ett så enkelt sätt ni kan hur ridsport bör bevakas. Infoga en parlör över svåra begrepp, förklara vad A:0 och andra skumma förkortningar betyder och betona vad som är viktigt och vad som helt ska undvikas av en journalist som sammanställer en tävling. Låt lathunden vara så pedagogiskt skriven att den tyder chiffret. Lägg den som nedladdningsbar fil på er sajt, mejla ut den och ge er inte förrän varje sportchef i varje mediehus bekräftat att den kommit fram. Gör uppföljningar, be om feedback och odla en relation till medier i hela landet.
2) Behåll nuvarande tävlingsupplägg men skrota alla gamla förkortningar och förteckningar. Ska vi verkligen ha kolon och snedstreck för att upplysa om vilken tävlingsform det handlar om (A:0/A:0)? Jag tycker inte det och då tillhör jag ändå det fåtal journalister som numera kan tyda chiffret. Vill ni få med mina kolleger på tåget är det nog dags att sätta er ner och tänka på en total reformation av er terminologi. Observera att den här frågan BARA är viktig om ni vill ha ett större utrymme i media. Vill ni inte det? Fine, kör då på som vanligt men vänta er inte att andra än redan frälsta eller ett fåtal invigda i media kan bevaka er fantastiska tävlingsverksamhet på ett professionellt sätt.
Del 2 i det här väldigt långa blogginlägget handlar om synen på media, vilket inte sällan är en syn på fienden. Jag vet inte hur många klagovisor jag läst och hört om att vi i media ”bara skriver om hockey och fotboll” och ”inte skriver någonting om [sätt in valfri annan sport, exempelvis ridsport]”. Det är inte sant, även om det ligger rätt nära sanningen.
Det är klart att alla icke statliga medier totalt domineras av hockey och fotboll och svaret på varför det är så är givet. Hockey och fotboll säljer. De säljer enormt. I särklass mest. Genererar nya prenumeranter varje dag, varje timme, eftersom de är den största sporten (fotboll) och hysteriskt populärt bland svenska folket (hockey).
Det vore helt enkelt medialt självmord om de medier som lever av nya digitala prenumeranter INTE satsade mest på det som säljer bäst. Dessa medier – där jag själv ingår – kan inte, likt SVT och Sveriges Radio, luta sig tillbaka och vänta in sin årliga säck med skattepengar. Pengarna måste dras in av mediehusen själva och därför domineras flödet av just fotboll och hockey.
Bakom dem slåss 70 andra sporter under Riksidrottsförbundets paraply om utrymme och uppmärksamhet. Problemet alla dessa sporter har i media har ni säkert listat ut: de säljer sämre – vissa ännu sämre än andra och de flesta inte alls. Dess anhängare är inte ens till en tiondel lika beredda att betala för journalistik som fotbollens och hockeyns supportrar är.
Jag vet detta, eftersom jag ingår i branschen. Vi mäter och analyserar allt; hur många läsningar texterna har, hur lång engagemangstid de har, hur många interaktioner de ger på sociala medier och viktigast av allt: om de genererar nya prenumeranter.
Med allt detta sagt återvänder jag början av detta inlägg. Med mitt eget citat som också är min fasta övertygelse: Ridsporten har ett guldläge – om det bara kan förvaltas. Den har blivit en stormakt sportsligt, den har en halv miljon utövare i Sverige och fler och fler sätter sig glatt och förväntansfullt framför teven om en medalj står på spel.
Om ridsporten också kan sprida sin kunskap till de som ska bevaka ridsporten kommer media att våga satsa på ridsport. Och om de som älskar ridsport är beredda att betala för att läsa om ridsport – ja, då kommer media att både våga och vilja ta nästa steg. Och nästa. Och nästa. Det handlar om att följa kurvor, starta trender och hänga på trenden och rätt förvaltat kan ridsportens medvind bli nästa stora sport i media.
Men för att travestera John F Kennedy: Ridsporten behöver inte fråga sig vad media kan göra för ridsporten, utan vad ridsporten kan göra för media.
Med rätt åtgärder och rätt verktyg kan ridsporten vara på väg in i en guldålder – på flera sätt. Det är min fasta övertygelse.
Tack för att ni tog er tid, glöm inte att njuta av varje dag och vi blir jätteglada om ni vill följa oss på Instagram. Jag heter ponnypappandaniel och barnen heter angeloenestubbe och lillybelleenestubbe. Eller varför inte gå med i den härliga Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige, dit alla oavsett kön är hjärtligt välkomna.
Följ Ridsport på