Just nu pågår en höskörd hemma hos mig. Egentligen så borde jag kanske låta bli då jag ju är mitt uppe i en försäljning men efter krisåren så går det inte att låta bli. 2018 blev alla lite lätt skakade och just det året så blev jag lätt manisk i jakten på gräs. Det var nästan som en sjukdom och varje gång jag åkte förbi en plätt med oslaget gräs fick jag lite lätt panik över att ingen fattade att den kunde blivit mat till djur.
Det mest slående var att vi har väldigt mycket areal i vårt land som är outnyttjad, många små gårdar bara ligger där utan att någon vårdar marken. Jag får lite ont i själen när jag tänker på alla de bönder som slitit med att röja och odla upp alla de där små plättarna som vi nu bara struntar i.
Nu sitter jag alltså där på traktorn igen och kör runt, runt, runt bara för att jag helt enkelt inte klarar av att se gräset växa över. Det har blivit en slags psykisk störning helt enkelt. Det där med höskörd är ju en aktivitet som inte bara är att göra, den tar tid och görs i princip nästan alltid när alla vanliga människor är lediga. I år är det lite av en chansning att slå om man vill ha hö, med lite tur blir det riktigt bra torkväder i slutet av veckan, med lite otur får vi en ordentlig skur om dagen. Nu har jag plastare så om det inte går att göra hö så blir det hösilage istället.
I år är det lite av en chansning att slå om man vill ha hö.
Det finns ju en liten brist på just torrt hö eftersom nästan alla gått över till att göra hösilage då det är lättare att göra och lagra. Hösilage går att göra under kontorstid på ett annat sätt än hö, då det går att slå ena dagen och bunta ihop nästa oavsett väder. Visst undviker man ösregn men en liten skur torkar ut relativt fort om det bara är lagom varmt. Det stora problemet med detta är att under vissa tider behöver man egentligen ha lite hö.
Jag ser ofta vad som enligt mig är lite skräckexempel på hantering av hösilage, för att kunna hålla en god hygien behöver man ha ganska stor omsättning, speciellt sommartid när det är varmt. Om man bara har två-tre hästar så går det inte att använda hösilage alls – förbrukningen går för långsamt. Det finns ju mängder av studier på hur fort tillväxten av mögel och dåliga bakterier sker i en hösilagebal och alla säger samma sak, balen måste förbrukas snabbare än vad två hästar kan äta.
Lite skrämmande hur många som inte visste hur man hanterar maten på ett bra sätt.
Under krisåret 2018 fick jag mängder av samtal från förtvivlade hästägare som behövde mat till sina djur och det var lite skrämmande hur många som inte visste hur man hanterar maten på ett bra sätt. Uppenbarligen så bygger man ofta lite fel då man har ett stall för bara några få hästar men inget ställe att förvara hö. Det är så att man räknat med att grannbonden kan köra över en eller två hösilagebalar åt gången och sedan öppnar man och sprider ut för att torka eller så fodrar man glatt ur balen i två-tre veckor.
De hade lyssnat på den där bonden som tyckte att det kunde nog fungera och hade inte kikat på forskningen som säger att om du öppnar och sprider ut en bal som ensilerat så växer alla möjliga bakterier direkt när du tillsätter luft. En bal konserveras ju av att det finns fukt som gör att vissa bakterier växer och bildar mjölksyra. PH-värdet sjunker då i balen och då avstannar alla andra nedbrytningsprocesser och balen blir konserverad. Mjölksyran är helt ofarlig, precis som när vi lägger in grönsaker, men så fort man öppnar burken eller balen så startar alla processer igen och då kan de farliga bakterierna ta fart. Jag skulle i alla fall inte lämna en burk konserverade grönsaker öppen på köksbänken och låta grönsakerna torka för att sedan äta av den efter flera veckor.
Enligt mig (och en hel del forskning) ligger det ideala hösilaget på en torrsubstans runt 65, då har det ensilerat bra och är ändå lätt att hantera. När det är torrare än 70 procent känns det som att det finns större risk för att det inte ensilerar som det ska och det blir också hårdare och riskerar att göra små mikrohål i plasten. Hö ska helst vara riktigt torrt, ju torrare desto bättre.
Man räknar ju att det är hö om det är torrare än 83 procent torrsubstans, men jag upplever att runt 90 är bättre. Om det är riktigt torrt så går det att plasta utan att det blir kondens på insidan av plasten, jag har plastat in vissa balar i efterhand just för att kunna sälja till de som inte kan ha hösilage men som inte har plats att förvara hö under tak.
Den stora risken är ju att det blir just en liten process som misslyckas och då får man ett dammigt foder med mögeltillväxt i. De senaste åren har allt detta inte varit särskilt svårt då det ju varit oerhört torrt och varmt, i år är det en lite större utmaning. Men jag har ju både hängslen och livrem eftersom jag har alla maskiner för att göra hösilage så jag kan lugnt sätta mig i några dagar och snurra runt och veta att det blir ett bra foder på ett eller annat sätt. Glädjande nog så ser det ut att bli ungefär dubbelt så mot förra året, det är välgörande för den där bondesjälen.
Följ Ridsport på