Här har det varit fullt upp och bloggandet har fått stå lite åt sidan. Jag har haft mycket att göra med stallrenoveringen och verksamheten som växt. Efterfrågan har skjutit i höjden, vi är mer än fullbokade det närmaste halvåret och jag försöker att inte ta emot bokningar för hösten förrän i maj. Sedan vet vi ju alla att med hästar kan det alltid hända oförutsedda grejer så det kan så klart bli någon öppning under den här perioden också men som det ser ut nu så är det fullt fram till juli.
Jag har i ärlighetens namn inte alltid varit hundra på att jag skulle våga driva den här typen av verksamhet så det känns väldigt kul att det börjar kännas stabilt nu. Jag läste ekonomi och tog en kandidatexamen från Handelshögskolan efter gymnasiet även om jag red och tävlade samtidigt. Det var många som var ganska frågande när jag därefter flyttade utomlands för att jobba med hästar… Det var dock något jag alltid har velat prova på och jag tänkte själv att om det inte var något jag trivdes med att jobba med det heltid så kunde jag alltid komma tillbaka och börja jobba eller läsa in en master.
Den stora frågan var snarare om det var möjligt att få lönsamhet.
Det var slitigt, långa dagar och rik blev jag inte direkt men jag lärde mig otroligt mycket känner verkligen stor tacksamhet för min tid i Tyskland och de möjligheter jag fick hos Heiko och Denise. I motsats till att bli avskräckt så kände jag att det verkligen var något jag ville jobba med. Att ta ett annat jobb i den “vanliga världen” kändes meningslöst, då jag ändå skulle vilja lägga de pengar jag tjänade på hästar i slutändan men ha mycket mindre tid att lägga på det. Att kombinera mina två största intressen, hästar och utvecklingen av gården här hemma, var mer lockande. Den stora frågan var snarare om det var möjligt att få lönsamhet i en egen verksamhet.
Jag har haft en väldig fördel här på gården att det varit enkelt för verksamheten att växa efter hand. De första två åren jobbade jag själv men hade även mycket hjälp av vänner och familj, framförallt Fredrik som har hjälp mig med alla inridningshästar. När jag var i övergångsfasen att inte riktigt ha råd med en heltidsanställd men ändå behövde hjälp så hade jag turen att hitta duktiga Alwa som hade ett sabbatsår från gymnasiet och som då jobbade här deltid. Jag har inte velat anställa innan jag kunde erbjuda okej villkor vilket hos mig innebär kollektivavtalsenlig lön, fasta arbetstider 8-17.00 med 1h lunch, måndag till fredag. Boxplats för egen häst faktureras separat. Sedan några månader tillbaka har jag Cornelia anställd på heltid, en toppentjej som fixar allt, är lugn och duktig med de yngsta hästarna och talangfull i ridningen.
Vattenkopparna rengörs, det sopas och sedan börjar vi rida.
Rutinerna som det ser ut nu är så att hästarna får grovfoder kl 07.00 och när vi börjar jobba kl 08.00 får de kraftfoder. Sedan släpps hästarna ut i hagar och skrittmaskin och vi mockar stallet gemensamt. Hästarna står på halm och måndagar och fredagar fyller vi på, då kör vi in 2-3 storbalar som fördelas mellan hästarna. Vattenkopparna rengörs, det sopas och sedan börjar vi rida. Jag rider fram till lunch som är ca 12-13.00. Efter lunch fortsätter vi rida, hästarna tas in innan det blir mörkt.
Även i vinterhagarna har de möjlighet att beta så de håller sig sysselsatta. Vid intag får hästarna grovfoder och sedan kraftfoder cirka 1h senare. Tiden för intag varierar som sagt beroende på säsong, den mörkaste tiden på vintern går de in redan vid 15.00 och de bästa sommardagarna går de ute till ca 20.00. I somras provade jag under en period att ha hästarna ute på nätterna och inne på dagarna. Min tanke var att det egentligen skulle vara optimalt upplägg arbetsmässigt att ta in hästarna på morgonen, låta de stå inne för vila & ridning under dagen och släppa ut dem igen på eftermiddagen. På så vis skulle vi slippa alla dubbla in/uttag som tar tid under dagen. Det funkade hur bra som helst i några dagar men sedan blev det världens mygginvasion och hästarna klarade inte av att gå ute sent på kvällen. Kanske bara var dålig tajmning och något jag kan prova igen till sommaren (och införskaffa en rejäl myggfälla), vi får se.
Men åter till de vardagliga rutinerna – Cornelia slutar jobba vid 17, oftast är det något kvar då (någon/några hästar kvar att rida, lite putsning eller liknande) som jag gör själv. Just nu har Cornelia en egen häst med sig som hon rider efter arbetstid eller ibland på lunchen. Jag kvällsfodrar ca 22.00, jag har alltid varit en nattmänniska och skulle aldrig lägga mig före 24.00 så det passar mig och hästarna bra.
I nuläget jobbar jag generellt själv på helgerna. De hästar som är 2,5-5 år har två vilodagar, medan de äldre hästarna har en vilodag förlagd till helgen. På så vis är det inte jättemycket ridning kvar och själva stallsysslorna går mer eller mindre på rutin efter cirka 20 år. Ibland har jag extrahjälp någon helgdag och kan vara ledig själv. Är jag iväg på meeting får jag trixa ihop det med extrapersonal, familj och vänner som hjälp hemma. Eftersom att jag framförallt jobbar med unghästar så är jag inte iväg på så många meeting per år.
Vi har nyligen renoverat stallet vilket blev fantastiskt lyckat och jag går runt och njuter.
De som är aktuella är generellt Falsterbo, Champion of the Youngsters, Breeders Trophy och Elmia. I övrigt försöker jag hålla tävlandet så nära hemmaplan som möjligt. Där har vi bra förutsättningar med relativ närhet till flera stora tävlingsarrangörer. Det tar cirka 25 min till Södertälje RK som anordnar väldigt bra inomhustävlingar, men även träningstävlingar en gång i månaden. Sundbyholm och Åby i Norrköping som är enkla att åka till och när utomhussäsongen drar igång finns det tävlingar varje helg inom en och en halv timmes bilresa, vilket jag tycker är acceptabelt för dagstävlingar.
Vi har nyligen renoverat stallet vilket blev fantastiskt lyckat och jag går runt och njuter av det varje dag. Det känns som sagt väldigt kul att verksamheten verkligen börjar rulla runt på ett stabilt sätt och det känns som att det snart är dags att utöka med en till anställd.
Att jobba med hästar är givande på så sätt att ingen dag är identiskt den tidigare även om rutinerna är detsamma. Jag har framförallt unghästar i träning och där sker utvecklingen så otroligt fort vilket gör varje dag spännande på sitt sätt. För många låter säker min beskrivning ovan som mest monotont tungt arbete men jag trivs väldigt bra med min vardag och har även mycket planer på hur jag det fortsatt ska utvecklas.
Det har varit och kommer fortsätta vara mycket jobb det men desto större anledning att glädjas över utvecklingen. Jag skulle nog säga att jag fick börja om från scratch med ett gäng 2/3/4-åringar när jag flyttade hem men nu börjar även en del av dem komma upp i åldern.
Varje år har jag upplevt att jag har en allt bättre uppsättning hästar i stallet. Fortino SB var en av de första hästarna jag fick hem för inridning efter att jag flyttade hem från Tyskland och han är idag den hästen som jag haft i träning längst. Nu är han sju år, startat 135 som sexåring och redo att gå upp i 140.
Vi jobbar oss sakta men säkert uppåt!
/Kristina
Följ Ridsport på