Trots allt det tuffa och svåra vi går igenom är ändå livet det mest fantastiska av gåvor. För den som dessutom är lycklig nog att ha hälsan någorlunda intakt kan livet bli ett behagligt maratonlopp i olika faser. Jag har själv förmånen att vara inne på mitt 52:a levnadsår och har de senaste åren märkt att jag – medan jag lever och mår bra av nuet – mer intresserar mig för historien än för framtiden. Jag börjar nu förstå varför intresset för släktforskning ökat lavinartat under de senaste decennierna.
Folk vill veta, se tillbaka och lära sig om de förfäder och mödrar vars liv och gärning lett fram till att vi över huvud taget existerar i dag. Problemet är tiden eller bristen på den. Jag skulle vilja men saknar möjlighet att börja släktforska. Som tur är har min kusin Johan lyckats uppfinna extratid, som lagts på att kartlägga vår gemensamma släkt i flera led. Av Johan har jag fått ett 100-sidigt första utkast till vår släkthistoria – och varje stavelse fyller mig med intresse.
Som ponnypappa går jag runt och bär på samma sorts längtan efter kunskap när det gäller den sport mina barns, min frus och nu även mitt liv till största delen kretsar kring. Som inkastad i en sport jag inte känt från början slår jag snabbt fast att jag nästan inte vet någonting. Om hockey vet jag nästan allt som är värt att veta. Hur hockeyn kom till Sverige, vilka som såg till att den spreds till de breda folklagren och vilka ledare som format den svenska hockeykulturen. Om ridsport vet jag nästan ingenting – och jag känner att jag mer än gärna skulle vilja ha en bok om svensk ridsports släkthistoria i min hand.
Nu har jag det. Bredvid mig på bordet där jag skriver dessa rader ligger den: ”Ridsportprofiler i Sverige berättar ridsporthistoria”. Boken är skriven av Karin Carlsson. Av förordet i boken förstår jag att Karin i början av 2021 fattade beslutet att skriva en bok som utgår från äldre ridsportprofiler och deras berättelser. Det kan vara ett av de bästa beslut jag hört talas om. Den här boken ger mig exakt den kunskap och de svar jag söker efter.
Vad ligger bakom Gothenburg Horse Show, Sweden International Horse Show, Falsterbo Horse Show som vi tar helt för givna i dag?
Vem räddade fälttävlan från att försvinna som tävlingsgren under det tidiga 70-talet?

Jag känner till Ulla Håkansons Ajaxstipendium men vet nästan ingenting om den legendariska hästen som gett upphov till stipendiet. Här finns den förbluffande sagan med tragiskt slut för evigt nedpräntad, berättad av Ulla Håkanson själv.
Att jag som 18-åring 1990 inte reflekterade nämnvärt över att Sverige ens arrangerade ett samlat ridsport-VM må jag vara förlåten för. Att mer än tre decennier senare läsa och förstå hur lyckat VM-et var, vilka som såg till att det blev verklighet och vilka enorma effekter det skulle få för svensk ridsport inser jag nu, när jag läser den här historieboken.
Jag kände vagt till namn som Jan Jönsson, Lasse Parmler och Louise Nathhorst tidigare. Nu vet jag vilken betydelse de haft och var de ska placeras in i den svenska ridsporthistorien. Ulf Rosengren kände jag inte till alls men vet nu att utan honom hade inte närmare 70 000 sökt sig till Gärdet under det där magiska världsmästerskapet i Stockholm.
Välskrivet och nyfiket berättar Karin Carlsson historierna bakom historien i svensk ridsport. Hon gör det sida vid sida med pionjärerna och profilerna. Med ett enkelt och rakt språk och med smarta och många underrubriker gör hon den här läsresan till ett utdraget nöje.
Här finns de roliga anekdoterna, de varma visdomsorden insvept i massor av övrig intressant fakta. Alltsammans är dessutom illustrerat med oräkneliga bilder från historien som en stor prick över I:et. Känslan jag får när jag lägger ifrån mig boken är att den innehåller allt jag behöver veta om den svenska ridsporthistorien.
Det är förresten inte bara en historiebok utan innehåller mängder av citat och tankar som i högsta grad gäller än i dag.
Särskilt fascineras jag av Roland Nilsson. Nu vet jag att han en gång i tiden utsågs till världens bäste banbyggare. Nu vet jag att det var han som 1975 vågade satsa på en internationell stortävling i Sverige, som i sin förlängning utmynnade i Gothenburg Horse Show.
Och apropå den senaste tidens skandal som ruskat om en hel dressyrvärld tänker jag på Roland Nilssons kloka ord:
”Använd inte gramantygel eller annan inspänning. Använd kunskap”.
Tack, Karin Carlsson, för att du tog dig tid att skriva den här boken. Du har gjort någonting enastående. Du har träffat de största och äldsta profilerna och låtit dem berätta sin historia medan de ännu kan. Jag tror att många andra kommer att tacka dig för det.
Tack för att ni tog er tid – vill ni diskutera och ha roligt tillsammans med andra ponnyföräldrar är Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige (damer hjärtligt välkomna) något för er. Vill ni följa mig på Instagram finns jag här.
Följ Ridsport på