Att jag råkar sitta två timmar i fullt solljus och därmed blir kräftröd i ansikte, på ben och på armar struntar jag fullständigt i. Att jag glömt smörja in mig är mitt minsta problem, faktiskt ett icke-problem. Det viktiga, det som fyller min själ med en innerlig glädje, är känslan av att jag kan utföra mitt jobb igen, på det sätt det är tänkt.
Jag sitter nämligen, som ende åskådare, på Åbo idrottsplats och ser Växjö Norra besegra gästande Nybro med 1–0 i fotbollens division 3.
Jag bevakar sport igen. Riktig livesport. Inget personporträtt, ingen nostalgilista eller tidernas bästa-rankning. Det här är riktig svensk idrott på serienivå och jag njuter av det på ett sätt jag inte kan minnas att jag gjort tidigare.
Svensk idrott lever igen. Svensk idrott har puls igen, eftersom tävling är det som gör idrott intressant, både för utomstående och för utövarna själva.
Sverige är uppe i knästående. Den första skoveln av stödpengar har skyfflats ut till tusentals föreningar på breddnivå. Den andra vågen – elitstödet – dröjer ytterligare någon vecka och därefter hoppas vi alla på att politikerna inser idrottens värde och låter ytterligare en halv miljard kronor regna ner över idrottsrörelsen.
Tävlingsglädjen är veckans stora händelse. Jag upplever samma eufori under både lördag och söndag när ridsporten äntligen öppnat sina portar för tävlingar. Corona-protokollen följs till punkt och pricka, rörelsefriheten är klart begränsad men det finns inga begränsningar för glädjen. Alla är nöjda, bara att få finnas på en tävlingsarena oavsett roll, men gladast – att döma av mina egna observationer – är de unga ryttarna själva.
För mina barn begås säsongsdebuten i Blekinge på lördagen, på skönt och mjukt gräs i Sölvesborg. Angelo och Tango får äntligen testa på att tävla tillsammans igen och trots ett stopp är det en mycket nöjd liten kille som summerar dagen. LillyBelle och Tindra noterar också ett stopp men det räcker likväl till en rosett och en plakett i kategori A-klassen.
Söndagen innebar tävlingar på hemmaplan, på Växjöortens Fältrittklubb, och här dubblerar jag i mina roller som dels ponnypappa, dels utsänd journalist och fotograf från Smålandsposten. Jag stannar kvar länge, följer flera klasser från start till mål och lyckas få en intervju av den som måste vara dagens gladaste, trots stenhård konkurrens: Alva Magnusson från Tingsryds Rid- och Körklubb, som får till den perfekta omhoppningen och vinner lätt B-klassen med hela sex sekunder med sin C-ponny Ac’cimo. Att få stå där igen och spela in en intervju med en överlycklig ung idrottare – återigen påminns jag om att det är just sådant som gör mitt jobb så obeskrivligt roligt och givande.
Jag lyckas dessutom fånga Alva på en bild som också blir huvudbilden i Smålandsposten. Den säger allt, eller hur?
Inte heller mina barn åker hem med mungiporna neråt. De har all anledning att vara både glada och nöjda med sina insatser. LillyBelle inleder med att tävla mot sig själv, först på Peggy och därefter på Tindra, i kategori A, lätt D. Efter ett felfritt sekunddrama lyckas Tindra avgå med segern, knappt före Peggy. Sedan, i lätt C, fortsätter LillyBelle och Peggy som enda A-ekipage i en klass med 18 starter. Peggy är en smidig liten pärla och LillyBelle en målmedveten liten ryttare och tillsammans hittar de smarta ridvägar under omhoppningen och kommer i mål på en riktigt fin tid. När klassen summeras konstateras att tiden räcker till en imponerande fjärdeplats, vilket innebär nya priser och nya leenden.
Titta så härligt:
Angelo rider Erika för första gången i tävlingssammanhang. Både han och vi vet att hon har en tendens att vilja gå mot utgången om hon får chansen. Det kostar ett stopp i LD men fyra fel är helt okej. I LC klarar de sig igenom grundomgången men under omhoppningen tar Erika åter sikte på utgången. Det blir plats 12 av 18 och det är absolut en väl godkänd insats.
Efter två dagars tävlan ser vi sedan inte röken av våra barn mellan måndag morgon och onsdag eftermiddag. Det hett efterlängtade ridlägret hemma hos Louise Wemlerth några mil utanför Växjö slår upp portarna. Vi får ideliga rapporter och foton, både i chattgrupper och på telefon, att glädjen står högt i tak ute på lägerlandet. Och när vi sedan, dag tre, åker ut och bänkar oss får vi se tre grupper framföra sina härliga avslutningsprogram. Angelo, som slitit så hårt så länge, har hittat tillbaka till självförtroendet och får prova en ny häst, Our Carmel, som han kommer fantastiskt bra överens med.
LillyBelle har kört vidare på Peggy, som alltid är lika pålitlig och sugen på att hoppa, och deras fina form håller i sig.
Vilken rivstart vi har fått på sommaren!
Tack för att ni tog er tid – jag önskar er alla en underbar midsommar och för en gångs skull ser den ut att innehålla massor av sol! Följ mig gärna på Instakontot ponnypappandaniel om ni vill!
Följ Ridsport på