Ju längre du lever med hästar omkring dig, desto mer förstår du dem. Det är ett självklart faktum men det förtjänar ändå att påpekas. Skillnaden mellan att se hästar på avstånd då och då och att studera dem på nära håll dagligen är som skillnaden mellan en kamera utan zoom och med zoom.
Med zoom ser du detaljerna och vad de små penslarna åstadkommer. Det som slår mig mest efter några års intresserat zoomande är hur lika våra ponnyer är oss människor.
Du vet själv hur det är när du möter människor. Ibland klickar det direkt, det vi kallar personkemi uppstår och en vänskap som föds under en magisk sekund kan vara för livet. I andra fall är relationerna mellan två människor som två pusselbitar som inte passar ihop.
Det spelar ingen roll om du delar intresse med vissa personer. Saknas kemin stannar relationen i bästa fall vid ”avlägsen vän” eller ”ytligt bekant”. Man hejar när man ses, svarar ”Bra!” på frågan hur läget är men inte mycket mer.
Att det är precis samma sak med flockdjur som hästar trodde jag faktiskt inte, men det är det. Att vi har sju ponnyer på gården just nu innebär att vi har en massa inbördes relationer att studera. Närmare bestämt 21 stycken. Och det är en av dessa 21 relationer den här bloggen ska handla om. Nämligen relationen mellan vår minsta ponny, 99 centimeter Tindra, och vår största: Rosie, 136 centimeter i mankhöjd. Rosie är vårt senaste tillskott och redan dag 1 när hon anlände hände något med Tindra, som normalt studerar nykomlingar tämligen avmätt.
Tindra började gnägga. Intensivt. Och hon fortsatte att gnägga. Dag två, när Rosie installerats i hage, stod Tindra blickstilla två hagar bort och följde varje steg Rosie tog, ackompanjerat av nya gnäggningar. För Tindra var det kärlek vid första ögonkastet. En crush som vägrat att försvinna sedan dess.
Eftersom Rosie också är speciell har Tindras kärlek och beundran för henne blivit användbar här på gården. Rosie gillar till exempel inte att stå själv i stallgången. Hon blir nervös och orolig och visar det tydligt. Då tar vi bara in Tindra och ställer upp henne framför Rosie. Där står sedan Tindra och tittar med fascination och kärlek på Rosie, som i sin tur blir lugn.
Det är samma sak med Rosie och skogsturer. Hon vill inte rida ut själv och hon vill inte vara den som rider först. Gissa vem som räcker upp en hov, tar täten i ledet och gladeligen gör Rosie sällskap i skog och mark?
Bland det bästa Tindra vet är när hon och Rosie får åka iväg själva på tävling. Hon nästan springer in i transporter och lastbilar när hon märker att Rosie också gjorts redo för avfärd. Lördagen var en av dessa Tindras lyckodagar. Bara hon och Rosie i en lastbil på väg mot Tingsryd. Kan det bli bättre?
Ja, det kan det verkligen, ska det visa sig.
Tindra, som gjort en storstilad comeback som tävlingsponny, är givetvis otroligt taggad på att visa upp sig. Om man kan misstänka den mänskliga känslan att visa upp sig för och imponera på den man älskar mest är det nog det Tindra vill göra. Hon flyger fram med LillyBelle på ryggen i Lätt C-klassen. Hon är enda A-ponny i ett startfält med 16 ekipage och därmed först ut.
LillyBelle är lika taggad som Tindra och det bär iväg i full fart, med akrobatiska omhoppningssvängar och en supertid som räcker hela vägen till seger och ärevarv. De rider även Lätt B och är ett sista hinder från en ny supertid, men LillyBelle har valt en lite för snäv sväng. Trots stoppet slutar de sjua av 14 startande – en otroligt fin prestation igen.
Sedan är det dags för Rosie som i vanlig ordning rids av Angelo. De börjar i Lätt B, rider lugnt och fint men en bom faller och istället för prisplacering blir det en niondeplats. Angelo och Rosie laddar dock snabbt om. Nästa uppgift är Lätt A, Angelos barriär att bryta. Så dags har jag tvingats lämna Tingsryd och befinner mig i Växjö för att skriva om ett marathonlopp, men enligt Malins sms är det det bästa hon sett Angelo rida.
Det blir noll fel, en fjärdeplats, pris och ärevarv. Och sist men inte minst. Drömmen om att uppfylla kriterierna för att få testa Medelsvår B är äntligen uppfyllda. Det är person- och ponnykemi i skön förening vi ser denna ljuvliga lördag.
Tack för att ni tog er tid – och äntligen kan jag meddela att ett nytt avsnitt av podden Fria Tyglar är ute. Den här gången gästar vi banbyggaren Fredrik Malm för ett mycket intressant samtal som ni hittar vi via länk här eller via prenumeration på Spotify eller Podcaster.
Vill ni diskutera och ha roligt tillsammans med andra ponnyföräldrar är Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige (damer hjärtligt välkomna) något för er och vill ni följa mig på Instagram finns jag här.
Följ Ridsport på